Previous Prev Day Next DayNext

M’Cheyne Bible Reading Plan

The classic M'Cheyne plan--read the Old Testament, New Testament, and Psalms or Gospels every day.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln (SFB)
Version
2 Samuelsboken 7

Guds löfte till David

När kungen satt i sitt hus, sedan Herren hade givit honom ro för alla hans fiender runt omkring, sade han till profeten Natan: "Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält." Natan sade till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Herren är med dig."

Men den natten kom Herrens ord till Natan: "Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israels barn upp ur Egypten, ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt så till någon enda inom Israels stammar, någon som jag förordnat till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig och jag skall göra dig ett stort namn, likt de största namnen på jorden. 10 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte mer förtrycka det, som det skedde förr, 11 alltifrån den dag då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall låta dig få ro för alla dina fiender.

Nu förkunnar Herren för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig. 12 När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. 13 Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. 14 Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar, och med plågor som drabbar människors barn. 15 Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. 16 Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befäst för evig tid."

Davids bön

17 Helt enligt dessa ord och denna uppenbarelse talade Natan till David. 18 Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Herre, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Och ändå var detta för litet i dina ögon, Herre, Herre. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden, och detta till undervisning för människorna, Herre, Herre. 20 Vad skall nu David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. 21 För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. 22 Därför är du stor, Herre Herre, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron. 23 Finns det ett enda folk på jorden likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk, som du har friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24 Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud. 25 Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. 26 Då skall ditt namn vara stort till evig tid så att man skall säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. 27 Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön. 28 Och nu, Herre, Herre, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. 29 Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty du Herre, Herre, har talat, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bli välsignat för evigt."

2 Korinthierbrevet 1

Hälsning

Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från brodern Timoteus till Guds församling i Korint och till alla de heliga i hela Akaja. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

All trösts Gud

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får.

Bröder, vi vill att ni skall veta vilken nöd vi fick utstå i Asien.[a] Vi hade det mycket svårare än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. Ja, vi hade redan inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda. 10 Ur en sådan dödsfara räddade han oss, och han kommer att rädda oss. Till honom står vårt hopp att han även i fortsättningen skall rädda oss, 11 när också ni hjälper oss genom er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått.

Paulus ändrade resplaner

12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå 14 det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag. 15 Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.[b] 16 Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.

17 Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?[c] 18 Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20 Ty alla Guds löften[d] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.

23 Jag för min del tar Gud till vittne[e] att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint. 24 Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.

Hesekiel 15

Jerusalem, en förtorkad vinstock

15 Herrens ord kom till mig. Han sade:

"Du människobarn,
    på vilket sätt är vinstockens trä förmer än allt annat trä,
de grenar som finns på träden i skogen?
Tar man virke av den
    för att göra något nyttigt?
Gör man ens en pinne av den
    för att på den hänga upp något?
Nej, man ger den till mat åt elden.
    När dess båda ändar har blivit förtärda av eld,
och delen däremellan blivit svedd,
    duger den då till något nyttigt?
Inte ens när den ännu var oskadd
    kunde man göra något nyttigt av den.
Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt,
då elden förtärt den och bränt den!

Därför säger Herren, Herren:
    Som jag gör med en vinstock bland skogens träd,
när jag ger den till bränsle åt elden,
    så skall jag göra med Jerusalems invånare.
Jag skall vända mitt ansikte mot dem.
De har kommit ut ur elden,
    men elden skall förtära dem.
Ni skall inse att jag är Herren,
    när jag vänder mitt ansikte mot dem.
Jag skall göra landet till en ödemark,
därför att de har handlat trolöst,
    säger Herren, Herren."

Psaltaren 56-57

Psalm 56

Förtröstansfull bön under förföljelse

För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.

Var mig nådig, Gud,
    ty människor vill ta mitt liv,
stridslystet angriper de mig hela tiden.
Ständigt står mina förföljare efter mitt liv,
de är många som i högmod strider mot mig.

När fruktan kommer över mig
    förtröstar jag på dig.
Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
på Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan det som är kött göra mig?

Ständigt förvränger de mina ord,
    alla deras tankar går ut på att skada mig.
De gaddar sig samman, de lägger försåt,
de vaktar på mina steg,
    de står efter mitt liv.
Skulle de räddas i sin ondska?
    Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
Du håller räkning på mina flyktdagar.
Samla mina tårar i din skål,
    de står ju i din bok.
10 Mina fiender måste vika tillbaka
    när jag ropar till dig.
Detta vet jag, ty Gud är med mig.
11 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
med Herrens hjälp skall jag prisa hans ord.
12 På Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?

13 Jag har löften att infria till dig, Gud,
jag vill ge dig lovoffer.
14 Ty du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
    så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.

Psalm 57

Bön och lovsång i nöden

För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.

Var mig nådig, Gud, var mig nådig!
Ty till dig flyr min själ,
    under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
till dess att faran är över.
Jag ropar till Gud, den Högste,
    till Gud, som gör allt för mig.
Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig,
när jag smädas av mina förföljare. Sela.
Gud sänder sin nåd och sin sanning.
Min själ är omgiven av lejon,
    jag måste ligga bland eldsprutare,
bland människor som har tänder
    som spjut och pilar
och tungor skarpa som svärd.
Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.

De lägger ut nät för mina fötter,
    min själ böjs ner.
De gräver en grop för mig,
    men de faller själva i den. Sela.
Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
    mitt hjärta är frimodigt,
jag vill sjunga och lovprisa.
Vakna upp, min ära,
    vakna upp psaltare och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre,
jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
11 Ty din nåd räcker upp till himlen
    och din sanning ända upp till skyarna.
12 Visa din höghet över himlarna, Gud,
och din härlighet över hela jorden.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln