M’Cheyne Bible Reading Plan

David kung över Juda

2 David frågade därefter Herren: "Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Drag upp." David frågade: "Vart skall jag gå?" Han svarade: "Till Hebron." ² David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, som hade varit hustru till karmeliten Nabal. ³ David förde också sina män upp dit, var och en med sitt husfolk, och de bosatte sig i Hebrons städer. ⁴ Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen i Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, ⁵ skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: " Herren välsigne er, eftersom ni visat er herre Saul den godheten att begrava honom! ⁶ Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Också jag vill göra gott mot er, därför att ni har gjort detta. ⁷ Var nu starka och tappra män, för Saul, er herre, är död, och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."

Is-Boset kung över Israel

⁸ Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Is-Boset och förde honom till Mahanajim ⁹ och gjorde honom till kung i Gilead och asureernas land och Jisreel, och över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel. ¹⁰ Sauls son Is-Boset var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. ¹¹ Den tid David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

¹² Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk, från Mahanajim till Gibeon. ¹³ Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De stötte på varandra vid Gibeons damm, och de intog ställning på var sin sida om dammen. ¹⁴ Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och utföra en krigslek inför oss." Joab svarade: "Ja, låt dem komma fram." ¹⁵ Då reste de sig och gick fram, tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset och tolv av Davids tjänare. ¹⁶ De fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och alla stupade. Därför kallas denna plats Helkat-Hassurim.^[a] Den ligger vid Gibeon.

¹⁷ Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. ¹⁸ Tre söner till Seruja var där: Joab, Abisaj och Asael. Asael var snabb på foten som en gasell på fältet. ¹⁹ Han förföljde Abner utan att vika från honom vare sig till höger eller vänster. ²⁰ Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja." ²¹ Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster. Angrip någon av de yngre och tag hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara. ²² Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför skulle jag slå ner dig? Hur skulle jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?" ²³ Men när han vägrade låta honom vara gav Abner honom med bakänden av sitt spjut en stöt i buken, så att spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ner och dött, stannade till där.

²⁴ Men Joab och Abisaj förföljde Abner. När solen hade gått ner och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia, på vägen mot Gibeons öken, ²⁵ samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. ²⁶ Abner ropade till Joab: "Skall då svärdet få fortsätta att frossa? Förstår du inte att detta får ett bittert slut? Hur länge skall det dröja innan du befaller ditt folk att sluta med att förfölja sina bröder?" ²⁷ Joab svarade: "Så sant Gud lever: Om du ingenting hade sagt, hade folket först i morgon dragit sig tillbaka och slutat förfölja sina bröder." ²⁸ Därefter blåste Joab i hornet och allt folket gjorde halt. De förföljde inte längre Israel och fortsatte inte att strida.

²⁹ Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och drog vidare hela förmiddagen och kom så till Mahanajim. ³⁰ När Joab upphörde att förfölja Abner och samlade folket, saknades nitton av Davids män förutom Asael. ³¹ Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. ³² De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.

Kärlekens väg

Domsord och löften till Israel

11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. ² Då sade han till mig: "Du människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. ³ Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. ⁴ Profetera därför mot dem, du människobarn, profetera!"

⁵ Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: "Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. ⁶ Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. ⁷ Därför säger Herren, Herren så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er skall jag föra bort därifrån. ⁸ Ni fruktar för svärdet, och svärdet skall jag låta komma över er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag skall föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag skall hålla dom över er. ¹⁰ Ni skall falla för svärdet. Vid Israels gräns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹¹ Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels gräns. ¹² Och ni skall inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."

¹³ Medan jag profeterade på detta sätt, dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, Herre, vill du helt och hållet göra slut på återstoden av Israel?" ¹⁴ Då kom Herrens ord till mig: ¹⁵ "Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som fått landet till egendom. ¹⁶ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. ¹⁷ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.

¹⁸ När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. ¹⁹ Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, ²⁰ för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. ²¹ Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

²² Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. ²³ Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden. ²⁴ Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. ²⁵ Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.

Psalm 50

Herrens dom över sitt folk

¹ En psalm av Asaf.