M’Cheyne Bible Reading Plan

Sauls och hans söners död

31 Filisteerna stred mot Israel och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. ² Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. ³ När striden hårdnade omkring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. ⁴ Han sade till sin vapenbärare: "Drag ut ditt svärd och genomborra mig, så att inte dessa oomskurna kommer och genomborrar mig och skymfar mig." Men hans vapenbärare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och störtade sig på det. ⁵ När vapenbäraren såg att Saul var död, störtade också han sig på sitt svärd och följde honom i döden. ⁶ Saul och hans tre söner, hans vapenbärare och alla hans män dog på samma dag. ⁷ När israeliterna på andra sidan dalen och på andra sidan Jordan såg att Israels män hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.

⁸ Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans tre söner, där de låg fallna på berget Gilboa. ⁹ De högg av Sauls huvud och tog hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land, och de förkunnade den goda nyheten i sitt avgudahus och för folket. ¹⁰ De lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hängde de upp på Bet-Shans mur.

¹¹ När invånarna i Jabesh i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort med Saul, ¹² bröt alla vapenföra män upp och gick hela natten. De tog ner Sauls och hans söners kroppar från Bet-Shans mur och begav sig sedan till Jabesh och brände dem där. ¹³ Och de tog deras ben och begravde dem under tamarisken i Jabesh. Sedan fastade de i sju dagar.

11 ¹ Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.

Kvinnan i församlingen

² Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. ³ Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. ⁴ Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud. ⁵ Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat. ⁶ Ty om en kvinna inte har något på huvudet, bör hon också låta klippa av sitt hår. Men är det en skam för en kvinna att låta klippa håret eller raka av det, så bör hon ha något på huvudet. ⁷ En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära. ⁸ Ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. ⁹ Och mannen skapades inte för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull. ¹⁰ Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull. ¹¹ Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. ¹² Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud. ¹³ Döm själva. Passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? ¹⁴ Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår ¹⁵ men en ära för en kvinna, eftersom hon fått håret som slöja. ¹⁶ Men om någon har lust att strida om detta, så skall han veta att vi inte har en sådan sed, inte heller någon av Guds församlingar.

Rätt nattvardsfirande

¹⁷ När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,^[a] eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta. ¹⁸ Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så. ¹⁹ Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet. ²⁰ När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid^[b] hållas. ²¹ Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. ²² Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte.

²³ Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, ²⁴ tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." ²⁵ På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig." ²⁶ Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

²⁷ Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. ²⁸ Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. ²⁹ Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. ³⁰ Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. ³¹ Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. ³² Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.

³³ Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. ³⁴ Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir till en dom för er. Allt det andra skall jag ge er föreskrifter om när jag kommer.

Dom över avgudadyrkarna

9 Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen." ² Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret. ³ Härligheten från Israels Gud hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft. ⁴ Herren sade till honom: "Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken^[a] på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne."

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! ⁶ Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom." Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. ⁷ Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Drag ut!" Och de drog ut och slog folket i staden. ⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar och jag föll då ner på mitt ansikte och ropade: "O, Herre, Herre, vill du förgöra allt som är kvar av Israel, när du utgjuter din vrede över Jerusalem?" ⁹ Han sade till mig: "Den missgärning som folket i Israel och Juda har begått är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av lagöverträdelse. Ty de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. ¹⁰ Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden."

¹¹ Mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och meddelade: "Jag har gjort som du befallde mig."

Psalm 48

Konungens heliga stad

¹ En sång, en psalm av Koras söner.