M’Cheyne Bible Reading Plan

David räddar staden Kegila

23 Man berättade för David: "Se, filisteerna håller nu på att belägra Kegila och de plundrar logarna". ² Då frågade David Herren: "Skall jag dra ut och slå dessa filisteer?" Herren svarade David: "Gå och slå filisteerna och rädda Kegila." ³ Men Davids män sade till honom: "Se, vi lever ju i fruktan redan här i Juda. Skulle vi dessutom dra i väg till Kegila mot filisteernas här!" ⁴ David frågade Herren än en gång och Herren svarade honom: "Bryt upp och gå ner till Kegila, ty jag har givit filisteerna i din hand." ⁵ Då drog David med sina män till Kegila och stred mot filisteerna och förde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. På så sätt räddade han invånarna i Kegila.

⁶ När Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, förde han en efod med sig ner dit. ⁷ Då man berättade för Saul att David hade kommit till Kegila, sade Saul: "Gud har gett honom i min hand, för han har själv stängt in sig genom att gå in i en stad med portar och bommar." ⁸ Därefter kallade Saul allt folket till strid för att dra ner till Kegila och stänga inne David och hans män.

⁹ Men när David fick veta att Saul hade onda avsikter mot honom, sade han till prästen Ebjatar: "Bär hit efoden!" ¹⁰ Och David sade: " Herre, Israels Gud, din tjänare har hört att Saul har planer på att komma till Kegila och fördärva staden för min skull. ¹¹ Skall Kegilas invånare då utlämna mig åt honom? Skall Saul komma ner hit, som din tjänare har hört? Herre, Israels Gud, låt din tjänare få veta det!" Herren svarade: "Han skall komma ner hit." ¹² David frågade vidare: "Skall Kegilas invånare då utlämna mig och mina män åt Saul?" Herren svarade: "De skall utlämna er." ¹³ Då bröt David upp med sitt folk, omkring sexhundra man, och de drog ut från Kegila och vandrade vart de kunde. När man berättade för Saul att David hade flytt från Kegila, avstod han från att dra ut.

David i öknen

¹⁴ David stannade i öknen på bergfästena och vistades bland bergen i öknen Sif. Saul sökte varje dag efter honom, men Gud gav honom inte i hans hand. ¹⁵ Medan David var i Hores i öknen Sif, fick han veta att Saul hade dragit ut för att försöka ta hans liv. ¹⁶ Men Jonatan, Sauls son, gick till David i Hores och styrkte honom i Gud. ¹⁷ Han sade till honom: "Var inte rädd, för min fader Sauls hand skall inte finna dig, utan du skall bli kung över Israel och jag skall då ha andra platsen näst efter dig. Det vet också min fader Saul." ¹⁸ Sedan slöt de båda förbund inför Herren. David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.

¹⁹ Men några sifiter drog upp till Saul i Gibea och sade: "David håller sig nu gömd hos oss på bergfästena i Hores, på Hakilahöjden som ligger söder om ödemarken. ²⁰ Konung, om du har en stark önskan att dra ner dit, så gör det! Det blir vår sak att utlämna honom åt konungen." ²¹ Då sade Saul: " Herren skall välsigna er därför att ni har haft medkänsla med mig. ²² Gå och skaffa mer upplysningar. Tag reda på och se efter var han finns och vem som har sett honom där. För man har sagt mig att han är mycket listig. ²³ Se efter och tag reda på alla gömställen där han kan gömma sig. Kom sedan tillbaka till mig, när ni säkert vet, så skall jag gå med er. Om han finns i landet skall jag söka efter honom bland alla ätter i Juda."

²⁴ Då bröt de upp och gick till Sif före Saul. Men David och hans män var i öknen Maon, på hedmarken söder om ödemarken. ²⁵ Saul gick med sina män för att söka efter David. Men David fick reda på detta, och han gav sig då ner till klippan och stannade i öknen Maon. När Saul hörde det, förföljde han David in i öknen Maon. ²⁶ Saul gick på en sida av berget och David med sina män på den andra sidan. Men medan David skyndade sig för att komma undan Saul, och Saul och hans män försökte omringa David och hans män för att gripa dem, ²⁷ kom en budbärare till Saul och sade: "Skynda dig och kom, för filisteerna har ryckt in i landet." ²⁸ Då slutade Saul att förfölja David och drog bort mot filisteerna. Därför fick stället namnet Sela-Hammachlekot.^[a]

4 ¹ Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss. ² Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. ³ Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv. ⁴ Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. ⁵ Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.

⁶ Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad. ⁷ Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då, som om du inte hade fått det? ⁸ Ni är redan mätta. Ni har redan blivit rika. Ni har blivit kungar, och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade regerat som kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er. ⁹ Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. ¹⁰ Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. ¹¹ Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa. ¹² Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut. ¹³ När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande.

¹⁴ Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att tillrättavisa er som mina älskade barn. ¹⁵ Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. ¹⁶ Därför ber jag er: bli mina efterföljare. ¹⁷ Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus,^[a] det jag överallt lär ut i alla församlingar. ¹⁸ Några har blivit självsäkra, eftersom de tror att jag inte skall komma till er. ¹⁹ Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det ligger till, inte med orden utan med kraften hos dessa uppblåsta människor. ²⁰ Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft. ²¹ Vad vill ni? Skall jag komma till er med riset eller med kärlek och en mild ande?

Gud kallar Hesekiel till profet

2 Han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter så skall jag tala med dig." ² När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig, ³ han sade: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag. ⁴ Till barnen med fräck uppsyn och med hårda hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: Så säger Herren, Herren. ⁵ Vare sig de lyssnar eller inte - ty de är ett upproriskt släkte - skall de ändå inse att en profet har varit ibland dem. ⁶ Och du människobarn, frukta inte för dem och frukta inte för deras ord, fastän du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Frukta inte för deras ord och förfäras inte för dem, ty de är ett upproriskt släkte. ⁷ Du skall tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, ty de är upproriska.

Bokrullen

⁸ Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." ⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. ¹⁰ Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna.

Psalm 38

Den ångerfulles bön

¹ En psalm av David. En bön.