M’Cheyne Bible Reading Plan
Sauls avund och vrede
18 Sedan David hade talat med Saul, fäste sig Jonatan så vid David att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv. 2 Saul tog David till sig på den dagen och lät honom inte mer vända tillbaka till sin fars hus. 3 Jonatan slöt ett förbund med David, eftersom han hade honom lika kär som sitt eget liv. 4 Jonatan tog av sig manteln som han hade på sig och gav den åt David, och även sina övriga kläder, till och med sitt svärd, sin båge och sitt bälte. 5 Och när David drog ut hade han framgång överallt dit Saul sände honom. Därför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, också de som var Sauls tjänare.
6 När de kom hem, då David vände tillbaka efter att ha dödat filisteen, gick kvinnorna ut från alla Israels städer under sång och dans för att möta kung Saul med jubel, med pukor och trianglar. 7 Kvinnorna sjöng och dansade och sade:
"Saul har slagit sina tusen,
David sina tiotusen."
8 Då blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: "Åt David har de gett tiotusen, åt mig har de gett tusen. Nu är det bara kungadömet som fattas honom." 9 Från och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.
10 Dagen därpå kom en ond ande från Gud över Saul. Han bar sig åt som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han dagligen brukade göra. Saul hade sitt spjut i handen, 11 och han kastade det och tänkte: "Jag skall spetsa fast David vid väggen." Men två gånger vek David undan för honom. 12 Saul var rädd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrån Saul. 13 Därför skickade Saul bort honom och gav honom befälet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp. 14 David lyckades väl i allt han gjorde och Herren var med honom. 15 När Saul såg att han lyckades så väl blev han rädd för honom. 16 Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.
Mikal blir Davids hustru
17 Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merab vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du är tapper och utför Herrens krig." Ty Saul tänkte: "Min hand skall inte drabba honom, det må filisteernas hand göra." 18 Men David svarade Saul: "Vem är jag, vad är mitt liv och vad är min fars släkt i Israel, eftersom jag skulle bli konungens svärson?" 19 Men när tiden kom att Sauls dotter Merab skulle ha givits åt David, fick i stället meholatiten Adriel henne till hustru.
20 Men Sauls dotter Mikal älskade David. När man talade om det för Saul, gladde det honom. 21 Saul tänkte nämligen: "Jag skall ge henne åt honom och så blir hon en snara för honom, så att filisteernas hand kan drabba honom." Han sade till David: "För andra gången kan du nu bli min svärson." 22 Saul befallde sina tjänare att de i hemlighet skulle säga till David: "Kungen tycker om dig och alla hans tjänare älskar dig. Bli nu kungens svärson!" 23 När Sauls tjänare sade detta till David svarade han: "Tycker ni det är så obetydligt att bli kungens svärson? Jag är ju en fattig och obetydlig man."
24 När Sauls tjänare berättade för honom vad David sagt, 25 bad Saul dem att säga så här: "Kungen begär ingen annan brudgåva än förhudarna av etthundra filisteer som hämnd på kungens fiender." Saul hoppades nämligen att David skulle falla för filisteernas hand. 26 När Sauls tjänare talade om för David vad han hade sagt, ville David gärna på det villkoret bli kungens svärson. Innan tiden ännu hade gått ut, 27 stod David upp och drog i väg med sina män och slog tvåhundra man av filisteerna. Han tog deras förhudar med sig och överlämnade hela antalet åt kungen, för att han skulle bli kungens svärson. Då gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru. 28 Men Saul såg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal älskade honom. 29 Då blev Saul ännu mer rädd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.
30 Men filisteernas furstar drog ut i fält. Och så ofta de gjorde det, hade David större framgång än någon annan av Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket aktat.
Personliga hälsningar
16 Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för. 2 Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig.
3 Hälsa Priska och Akvila,[a] mina medarbetare i Kristus Jesus, 4 som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. 5 Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus. Hälsa min älskade broder Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt åt Kristus. 6 Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. 7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna[b] och som även före mig tillhörde Kristus. 8 Hälsa Ampliatus, min älskade i Herren. 9 Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus och min älskade Stakys. 10 Hälsa Apelles, den i Kristus beprövade. Hälsa dem som hör till Aristobulus familj. 11 Hälsa min landsman Herodion. Hälsa dem i Narcissus familj som tillhör Herren. 12 Hälsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren. 13 Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig. 14 Hälsa Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna hos dem. 15 Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla heliga hos dem. 16 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.
17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. 19 Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda. 20 Fridens Gud skall snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.
21 Timoteus, min medarbetare, hälsar er liksom mina landsmän Lucius och Jason och Sosipater. 22 Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren. 23 Gajus, som är min och hela församlingens värd, hälsar er. Erastus, stadens kassör, hälsar er, likaså brodern Kvartus.
Lovprisning
25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad - 27 Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet, amen.
Lidande och hopp
Alef
3 Jag är mannen som har sett elände
genom hans vredes ris.
2 Han har lett mig och låtit mig gå
i mörker och inte i ljus.
3 Ja, han vänder emot mig sin hand,
gång på gång, hela dagen.
Beth
4 Han lät mitt kött och min hud täras bort,
han krossade mina ben.
5 Han byggde upp en mur mot mig
och omringade mig med bitterhet och möda.
6 På mörka platser har han låtit mig bo
likt de som länge varit döda.
Gimel
7 Han har byggt en mur omkring mig,
jag kan inte komma ut,
han har lagt på mig tunga bojor.
8 Hur jag än klagar och ropar,
stänger han ute min bön.
9 Med huggen sten har han spärrat av mina vägar,
mina stigar har han gjort krokiga.
Daleth
10 En björn som ligger på lur är han mot mig,
ett lejon som ligger i försåt.
11 Han har fört mig på avvägar och rivit mig i stycken.
Förödelse lät han drabba mig.
12 Han har spänt sin båge
och ställt mig som ett mål för sin pil.
He
13 Han har låtit pilar från sitt koger
gå in i mina njurar.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk,
deras nidvisa dagen lång.
15 Han har mättat mig med bitterhet,
givit mig malört att dricka.
Waw
16 Han har krossat mina tänder mot stenar,
han har täckt mig med aska.
17 Du har drivit min själ bort från friden,
jag har glömt vad lycka är.
18 Jag sade: "Det är slut med min livskraft
och mitt hopp till Herren."
Zajin
19 Tänk på mitt elände och min hemlöshet,
malörten och giftet!
20 Ständigt tänker min själ på det
och är bedrövad i mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
Heth
22 Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
23 Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet.
24 Herren är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.
Teth
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
Jod
28 Må han sitta ensam och tyst,
när han lägger bördor på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet;
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom
och låta sig mättas med smälek.
Kaf
31 Ty Herren förkastar inte för evigt.
32 Om han än bedrövar,
förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33 Ty det är inte av hjärtat
han plågar eller bedrövar människors barn.
Lamed
34 Att man krossar under sina fötter
alla fångar i landet,
35 att man förnekar en man hans rätt
inför den Högstes ansikte,
36 att man handlar orätt mot någon i hans sak,
skulle Herren inte se det?
Mem
37 Vem talade och det blev så,
utan att Herren hade befallt det?
38 Kommer inte från den Högstes mun
både ont och gott?
39 Varför klagar en människa här i livet,
när hon straffas för sin synd?
Nun
40 Låt oss rannsaka våra vägar och pröva dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer
till Gud i himlen!
42 Vi har syndat och varit upproriska,
och du har inte förlåtit.
Samek
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
du har dödat och inte visat förbarmande.
44 Du har dolt dig i moln,
så att ingen bön når fram.
45 Du har gjort oss till avskum och förakt
mitt ibland folken.
Pe
46 De spärrar upp munnen mot oss,
alla våra fiender.
47 Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 Vattenbäckar strömmar från mitt öga,
ty dottern mitt folk går under.
Ajin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila,
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga vållar min själ plåga
på grund av alla unga kvinnor i min stad.
Tsade
52 De har ivrigt jagat mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 De ville utsläcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten på mig.
54 Vatten steg mig över huvudet.
Jag sade: "Jag är förlorad!"
Qof
55 Jag åkallade ditt namn, Herre,
längst nere i gropen.
56 Du har hört min röst,
tillslut inte ditt öra
när jag ber om lindring och hjälp.
57 Du kom mig nära när jag åkallade dig,
du sade: "Frukta inte!"
Resh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du förlossar mitt liv.
59 Du ser, Herre, den orätt jag får utstå.
Döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras anslag mot mig.
Shin
61 Du har hört deras smädelser, Herre,
alla deras anslag mot mig,
62 mina fienders tal och deras onda planer,
som riktas mot mig hela tiden.
63 Vare sig de sitter eller står
sjunger de nidvisor om mig
Taw
64 Du skall vedergälla dem, Herre,
efter deras händers verk.
65 Du skall lägga en slöja över deras hjärtan,
din förbannelse skall komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och förgör dem,
så att de inte kan bestå under Herrens himmel
Psalm 34[a]
Herrens godhet och hjälp
1 Av David, när han låtsades vara vansinnig inför Abimelek, som drev bort honom så att han gick sin väg.
2 Jag vill alltid välsigna Herren,
hans lov skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av Herren,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
4 Lova med mig Herren,
låt oss tillsammans upphöja hans namn!
5 Jag sökte Herren och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade
och Herren hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 Herrens ängel slår sitt läger
omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att Herren är god.
Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar,
de som söker Herren saknar ej något gott.
12 Kom, barn, och lyssna till mig,
jag skall lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 Avhåll då din tunga från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
sök friden och jaga efter den.
16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda,
han vill utplåna minnet av dem från jorden.
18 När de rättfärdiga ropar hör Herren,
han räddar dem ur all nöd.
19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta
och frälsar dem som har en bedrövad ande.
20 Den rättfärdige måste lida mycket,
men Herren räddar honom ur allt.
21 Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem skall krossas.
22 Det onda skall döda den ogudaktige,
de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
23 Herren friköper sina tjänares själar,
ingen som flyr till honom skall stå med skuld.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln