M’Cheyne Bible Reading Plan
David smörjs till kung
16 Herren sade till Samuel: "Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung." 2 Samuel svarade: "Hur skall jag kunna gå dit? Om Saul får höra det, dödar han mig." Herren svarade: "Tag med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren. 3 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall då låta dig veta vad du skall göra, så att du åt mig smörjer den jag visar dig."
4 Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: "Kommer du med frid?" 5 Han svarade: "Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret." Och han helgade Isai och hans söner och inbjöd dem till offret.
6 När de kom dit och han fick se Eliab, tänkte han: "Det är säkert Herrens smorde, som står här inför Herren." 7 Men Herren sade till Samuel: "Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat." 8 Då kallade Isai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: "Inte heller honom har Herren utvalt." 9 Då lät Isai sin son Samma gå fram. Men Samuel sade: "Inte heller honom har Herren utvalt." 10 På detta sätt lät Isai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Isai: " Herren har inte utvalt någon av dessa." 11 Och han frågade honom: "Är detta alla pojkar du har?" Han svarade: "Det fattas en, den yngste, och han vaktar fåren." Då sade Samuel till Isai: "Sänd bud och hämta hit honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han kommer hit." 12 Isai sände då bud och hämtade David. Han var rödkindad, hade vackra ögon och såg bra ut. "Stå upp och smörj honom", sade Herren, "ty han är det." 13 Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama.
David kommer till Sauls hov
14 Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom. 15 Sauls tjänare sade till honom: "Eftersom en ond ande från Gud plågar dig, 16 borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig." 17 Då sade Saul till sina tjänare: "Se er om för min räkning efter en man som är duktig att spela och för hit honom till mig." 18 En av tjänarna svarade: " Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara skicklig att spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom."
19 Saul sände då bud till Isai och lät säga: "Sänd till mig din son David, som vaktar fåren." 20 Då tog Isai en åsna, som han lastade med bröd, vidare en vinlägel och en killing och skickade detta med sin son David till Saul. 21 Så kom David till Saul och trädde i hans tjänst och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen. 22 Saul sände bud till Isai och lät säga: "Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon."
23 När så anden från Gud kom över Saul, brukade David ta harpan och spela. Då kände Saul lindring och blev bättre, och den onde anden vek ifrån honom.
Förhållandet till svaga bröder
14 Den som är svag i tron skall ni ta emot utan att sätta er till doms över hans betänkligheter. 2 En har tro till att äta allt, men en annan som är svag äter bara grönsaker. 3 Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. 4 Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.
5 Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. 6 Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. 7 Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. 8 Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. 9 Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda.
10 Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. 11 Det står skrivet:Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.[a] 12 Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.
13 Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. 14 Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent. 15 Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för. 16 Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat. 17 Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. 18 Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. 19 Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. 20 Riv inte ner Guds verk för matens skull.
Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter. 21 Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. 22 Den tro som du har, skall du behålla för dig själv[b] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. 23 Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.
Jerusalems sorg och ödeläggelse
Alef
1 Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden!
Hon har blivit lik en änka.
Hon som var så mäktig bland folken,
en furstinna bland länderna,
hon måste nu göra slavtjänst.
Beth
2 Bittert gråter hon i natten,
tårar rinner utför hennes kind.
Bland alla hennes älskare
finns ingen som tröstar henne.
Alla hennes vänner har svikit henne,
de har blivit hennes fiender.
Gimel
3 Juda har gått i landsflykt
på grund av förtryck
och svår träldom.
Hon bor nu bland hednafolken,
hon finner ingen ro.
Alla hennes förföljare har överfallit henne
mitt i hennes nöd.
Daleth
4 Vägarna till Sion sörjer,
ty ingen kommer längre till högtiderna.
Alla hennes portar är öde,
hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade,
och själv sörjer hon bittert.
He
5 Hennes ovänner har makten,
hennes fiender känner sig säkra.
Ty Herren har bedrövat henne
för hennes många synders skull.
Hennes barn har vandrat bort
som fångar framför fienden.
Waw
6 All prakt har försvunnit
från dottern Sion.
Hennes furstar liknar hjortar,
som inte finner bete.
De vandrar kraftlösa
framför förföljaren.
Zajin
7 I sin nöd och hemlöshet
kommer Jerusalem ihåg
allt vad dyrbart hon ägde
i forna dagar.
Nu, då hennes folk har fallit för ovännens hand
och ingen kommer till hennes hjälp,
ser hennes ovänner med hån på hennes undergång.
Heth
8 Svårt har Jerusalem syndat,
därför ses hon som oren.
Alla som ärade henne föraktar henne,
ty de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon
och vänder sig bort.
Teth
9 Orenhet fläckar fållen på hennes kläder,
hon tänkte inte på vad slutet skulle bli.
Hon har sjunkit ofattbart djupt
och ingen finns som tröstar henne.
O, Herre, se mitt betryck,
ty fienden förhäver sig.
Jod
10 Ovännen har räckt ut sin hand
efter allt dyrbart hon ägde.
Hon har sett hur hedningar
går in i hennes helgedom,
sådana som du har förbjudit
att komma in i din församling.
Kaf
11 Allt hennes folk suckar
och söker efter bröd.
De ger sina dyrbarheter för mat
för att hålla sig vid liv.
Se, o Herre, och ge akt på
hur föraktad jag har blivit.
Lamed
12 Betyder det ingenting för alla er som går vägen förbi?
Ge akt på detta och se:
Kan någon plåga vara lik den plåga
som drabbat mig,
den som Herren låtit mig lida
på sin brinnande vredes dag?
Mem
13 Från höjden har han sänt en eld
in i mina ben och kuvat dem.
Han bredde ut ett nät för mina fötter,
han stötte mig tillbaka.
Han har lämnat mig övergiven
och sjuk hela dagen.
Nun
14 Till ett ok knöts mina synder samman,
av hans hand vävdes de ihop,
de har lagts över min nacke.
Han har brutit ner min kraft.
Herren har lämnat mig i händerna på dem
som jag inte kan stå emot.
Samek
15 Alla de hjältar som fanns hos mig
har Herren förkastat.
Han kallade samman ett uppbåd mot mig
för att krossa mina unga män.
Som en vinpress har Herren trampat
jungfrun, dottern Juda.
Ajin
16 Därför gråter jag,
mina ögon flödar av tårar.
Ty fjärran ifrån mig är den som kan trösta mig
och vederkvicka min själ.
Mina barn är övergivna,
ty fienden har blivit mig övermäktig.
Pe
17 Sion räcker ut sina händer,
men ingen finns som tröstar henne.
Mot Jakob har Herren bådat upp
hans ovänner från alla håll,
Jerusalem har blivit
som något orent ibland dem.
Tsade
18 Herren är rättfärdig,
men jag var upprorisk mot hans bud.
Hör då, alla ni folk,
och se min plåga!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
Qof
19 Jag kallade på mina älskare,
men de svek mig.
Mina präster och mina äldste
omkom i staden,
medan de letade efter mat
för att hålla sig vid liv.
Resh
20 Se, Herre, hur jag är i nöd!
Det jäser i mitt innersta,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
ty jag har varit mycket upprorisk.
Ute gör svärdet mig barnlös,
inomhus finns endast död.
Shin
21 Man hör hur jag suckar,
men ingen finns som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min olycka
och gläder sig över att du har gjort detta.
Den dag du har förkunnat har du låtit komma,
men det skall gå dem som mig.
Taw
22 Låt all deras ondska komma inför ditt ansikte
och gör med dem
så som du har gjort med mig
för alla mina synder.
Ty många är mina suckar,
och mitt hjärta är sjukt.
Psalm 32
Syndabekännelse och förlåtelse
1 En läropsalm av David.
Salig är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som Herren ej tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna.
Om än stora vattenfloder kommer
skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd,
för nöd bevarar du mig,
med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
8 Jag vill lära dig och undervisa dig
om den väg du skall vandra,
jag vill ge dig råd
och låta mitt öga vaka över dig.
9 Var inte utan förstånd, som en häst eller mula,
som man måste tämja med töm och betsel,
för att de skall komma till dig.
10 Den ogudaktige har många plågor,
men den som förtröstar på Herren
omger han med nåd.
11 Var glada i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga,
jubla, alla ni rättsinniga!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln