M’Cheyne Bible Reading Plan
Kriget mot filisteerna
13 Saul hade nu varit kung ett år. När han regerade över Israel det andra året 2 valde han ut åt sig 3 000 män ur Israel. Själv hade Saul 2 000 hos sig i Mikmash och i Betels bergsbygd, och 1 000 var hos Jonatan i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han låtit gå hem, var och en till sin boning.
3 Jonatan angrep filisteernas utpost i Geba, och filisteerna fick höra det. Men Saul lät blåsa i horn över hela landet och säga: "Detta skall hebreerna höra." 4 Så fick hela Israel höra att Saul hade angripit filisteernas utpost och att Israel genom detta hade blivit förhatligt för filisteerna. Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. 5 Filisteerna samlades då för att strida mot Israel med 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och fotfolk så talrikt som sanden på havets strand. De drog upp och slog läger vid Mikmash öster om Bet-Aven. 6 När israeliterna såg att de var i nöd, därför att folket ansattes så svårt, gömde de sig i grottor, i skogssnår och bland klippor, i fasta valv och i gropar. 7 Somliga av hebreerna gick över Jordan in i Gads och Gileads land.
Men Saul var fortfarande kvar i Gilgal, och allt folket som följde honom bävade. 8 Han väntade i sju dagar, den bestämda tid Samuel hade angett. Men när Samuel ännu inte hade kommit till Gilgal, började folket skingras och gå ifrån honom. 9 Då sade Saul: "För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig." Därefter bar han fram brännoffret. 10 Men just som han hade slutat att offra, kom Samuel. Då gick Saul och mötte honom för att hälsa honom. 11 Men Samuel frågade: "Vad har du gjort?" Saul svarade: "När jag såg att folket skingrades och gick ifrån mig och du inte kom inom den bestämda tiden, medan filisteerna samlades vid Mikmash, 12 tänkte jag: Nu kommer filisteerna ner hit mot mig i Gilgal, och jag har ännu inte bett om Herrens hjälp. Då tog jag mod till mig och offrade brännoffret." 13 Samuel sade: "Du har handlat dåraktigt. Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Om du hade gjort det, skulle Herren ha befäst ditt kungadöme över Israel för all framtid. 14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå. Herren har sökt sig en man efter sitt hjärta, och honom har han utsett till furste över sitt folk. Men du har inte hållit vad Herren befallt dig."
15 Därefter bröt Samuel upp och gick från Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul inmönstrade det folk som fanns hos honom och det var omkring sexhundra man. 16 Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, medan filisteerna hade slagit läger vid Mikmash. 17 En skara drog ut ur filisteernas läger för att härja. Den var uppdelad i tre grupper. En tog vägen mot Ofra i Suals-landet, 18 en tog vägen mot Bet-Horon, och en grupp tog vägen till det område som vette mot Seboimdalen, åt öknen till.
19 Det fanns ingen smed i hela Israels land, ty filisteerna var rädda att hebreerna skulle tillverka svärd eller spjut åt sig. 20 Därför måste varje israelit bege sig ner till filisteerna, om han ville vässa sin lie, sin plogbill, sin yxa eller sin skära. 21 Och priset för slipning var en pim för skärorna och plogbillarna och en tredjedels sikel för gafflarna och yxorna och för att få en udd påsatt. 22 Det innebar att när striden skulle börja, hade inte en enda av Sauls och Jonatans män något svärd eller spjut. Det var bara Saul själv och hans son Jonatan som hade sådana.
23 Men filisteerna lät en förpost rycka fram till passet vid Mikmash.
En utvald rest ur Israel skall frälsas
11 Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. 2 Gud har inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: 3 Herre, dina profeter har de dödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda.[a] 4 Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.[b] 5 På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. 7 Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. 8 Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.[c] 9 Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.[d] 10 Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.
Israels fall till frälsning för hedningarna
11 Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund. 12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer skall då inte deras fulla antal[e] vara det?
13 Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt 14 i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. 15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?
De hednakristna varnas för högmod
16 Om förstlingsbrödet är heligt, är degen helig. Och om roten är helig, är grenarna heliga. 17 Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, 18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. 20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen. 24 Ty om du har blivit borthuggen från det vilda olivträd som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett äkta olivträd, hur mycket lättare kommer då inte dessa naturliga grenar att ympas in på sitt eget olivträd.
Utkorelsens hemlighet avslöjas
25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.[f] 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.
28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.
Lovsång till den Outgrundlige
33 O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.
34 Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare?[g]
35 Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen?[h]
36 Av honom, genom honom och till honom är allting.
Honom tillhör äran i evigheter, amen.
Profetia om Babel
50 Detta är det ord som Herren talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
2 Förkunna bland hednafolken,
ge det till känna, res upp ett baner,
kungör och dölj det inte.
Säg: Babel är intaget,
Bel har kommit på skam,
Merodak är krossad.
Dess avgudabilder har kommit på skam,
dess avgudar är krossade.
3 Ty ett folk drar upp mot det norrifrån.
Det skall göra dess land till en ödemark,
så att ingen kan bo i det.
Både människor och djur skall fly.
4 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn.
Under gråt skall de gå
och Herren, sin Gud, skall de söka.
5 De skall fråga efter Sion
och vända sig hitåt:
"Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."
6 Mitt folk var förlorade får.
Deras herdar förde dem vilse
och lät dem irra omkring på bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin viloplats.
7 Alla som träffade på dem slukade dem,
och deras motståndare sade:
"Vi är utan skuld."
Det skedde därför att de hade syndat mot Herren,
rättfärdighetens boning,
mot Herren, deras fäders hopp.
8 Fly ut ur Babel,
drag bort från kaldeernas land,
och var som bockar framför hjorden.
9 Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet
en mängd stora hednafolk
och föra dem upp mot Babel.
De skall rusta sig till strid mot det,
från det hållet skall det erövras.
Deras pilar skall vara som en framgångsrik hjältes,
som inte vänder tillbaka tomhänt.
10 Kaldeen skall plundras.
Plundrarna skall alla få nog, säger Herren.
11 Ty ni gladde er och jublade,
när ni skövlade min arvedel.
Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen
och frustade som hingstar.
12 Er mor skall ändå fullständigt komma på skam,
ja, hon som har fött er skall få skämmas.
Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark,
ett torrt land och en öken!
13 På grund av Herrens vrede måste det ligga obebott
och helt och hållet vara en ödemark.
Var och en som går förbi Babel skall häpna och vissla
vid tanken på alla dess plågor.
14 Rusta er till strid mot Babel från alla sidor,
ni som spänner båge.
Skjut på henne, spar inte på pilarna,
ty mot Herren har hon syndat.
15 Höj segerrop över henne från alla håll:
"Hon har tvingats ge upp.
Hennes stöd har fallit,
hennes murar är nerrivna!"
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas då på henne.
Gör mot henne som hon har gjort.
16 Utrota ur Babel den som sår
och den som i skördens tid brukar lien.
Undan det härjande svärdet
skall var och en vända om till sitt folk
och var och en fly hem till sitt land.
17 Israel är ett vilsekommet får
som jagats av lejon.
Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien. 19 Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.
20 I de dagarna och på den tiden, säger Herren,
skall man söka efter Israels missgärning
och den skall inte mer vara till,
efter Juda synder och de skall inte mer finnas.
Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
21 Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod.[a]
Förgör dem och ge dem till spillo, säger Herren,
och gör i allt som jag har befallt dig.
22 Det är stridslarm och stor förödelse i landet.
23 Hur sönderbruten och krossad är den inte,
den hammare som slog hela jorden!
Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!
24 Jag lade ut en snara för dig, Babel,
och du blev fångad innan du visste om det.
Du ertappades och greps,
ty det var mot Herren du hade givit dig i strid.
25 Herren öppnade sitt vapenförråd
och tog fram sin vredes vapen.
Ty ett verk hade Herren, Herren Sebaot,
att utföra i kaldeernas land.
26 Ryck fram mot det från alla håll,
öppna dess förrådshus,
kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd,
och ge det till spillo.
Låt ingenting bli kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt.
Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff!
28 Lyssna till flyktingarna
som söker rädda sig ut ur Babels land,
för att i Sion förkunna Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.
29 Kalla samman bågskyttar mot Babel,
alla som kan spänna en båge.
Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan.
Vedergäll det för dess gärningar.
Gör mot det alldeles så som det har gjort.
Ty mot Herren har det handlat övermodigt,
mot Israels Helige.
30 Därför skall dess unga män falla på gatorna,
alla dess stridsmän skall gå under på den dagen,
säger Herren.
31 Se, jag är emot dig, du övermodige,
säger Herren, Herren Sebaot,
ty din dag har kommit,
den tid då jag skall straffa dig.
32 Då skall den övermodige stappla och falla
och ingen skall resa upp honom.
Jag skall tända eld på hans städer
och elden skall förtära allt omkring honom.
33 Så säger Herren Sebaot:
Förtryckta är Israels barn
och Juda barn med dem.
Alla de som har fört dem i fångenskap
håller dem fast
och vägrar att släppa dem.
34 Men deras återlösare är stark,
Herren Sebaot är hans namn.
Han tar sig an deras sak,
och skaffar ro åt jorden
men oro åt Babels invånare.
35 Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
mot Babels invånare,
mot dess furstar och vise män!
36 Svärd mot lögnprofeterna,
de skall stå där som dårar.
Svärd mot dess hjältar,
de skall bli förfärade.
37 Svärd mot dess hästar och vagnar,
mot alla främmande folk därinne,
de skall bli som kvinnor.
Svärd mot dess skatter,
så att de rövas bort.
38 Torka skall drabba dess vatten,
de skall torka ut.
Ty det är ett gudabildernas land,
med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.
39 Därför skall schakaler bo där
tillsammans med andra ökendjur.
Strutsar skall där ha sin boning.
Aldrig mer skall någon människa bo där,
från släkte till släkte skall det vara obebott.
40 Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder
ödelades av Gud,
säger Herren,
så skall ingen bo där,
ingen människa mer vistas där.
41 Se, ett folk kommer norrifrån,
ett stort hednafolk,
många kungar reser sig
från jordens yttersta ände.
42 De har båge och lans,
de är grymma och utan förbarmande.
Larmet från dem är som havets dån,
på hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Babel.
43 När kungen i Babel hör ryktet om dem
sjunker hans händer ner.
Ängslan griper honom,
ångest som hos en barnaföderska.
44 Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot? 45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land.
Även de minsta i hjorden skall släpas bort,
och deras betesmark skall häpna över dem.
46 Vid ropet: "Babel är intaget!"
skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.
Psalm 28
Bön om beskydd och tack för räddning
1 Av David.
Till dig, Herre, ropar jag,
min klippa, var ej stum mot mig.
Om du är tyst mot mig,
blir jag lik dem som far ner i graven.
2 Hör mina böners ljud
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det innersta i din helgedom.
3 För inte bort mig med ogudaktiga
och med ogärningsmän,
som talar vänligt med sin nästa
men har ondska i sina hjärtan.
4 Löna dem efter deras handlingar,
efter deras onda gärningar.
Löna dem efter deras händers verk,
vedergäll dem för vad de har gjort.
5 Ty de ger inte akt på Herrens gärningar,
på hans händers verk.
Därför skall han slå ner dem
och inte mer bygga upp dem.
6 Välsignad vare Herren,
ty han har hört mina böner om nåd.
7 Herren är min styrka och min sköld,
på honom förtröstade mitt hjärta.
Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig.
Jag vill tacka honom med min sång.
8 Herren är sitt folks styrka,
ett frälsningens värn är han för sin smorde.
9 Fräls ditt folk
och välsigna din arvedel,
var deras herde och bär dem för evigt!
Psalm 29
Herrens ära och makt
1 En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbed Herren i helig skrud!
3 Herrens röst ljuder över vattnen,
Gud, den härlige, dundrar,
Herren, över de stora vattnen.
4 Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst bryter ner cedrarna,
Herren bryter Libanons cedrar i stycken.
6 Han får Libanon och Sirjon[a] att hoppa som kalvar,
som unga vildoxar.
7 Herrens röst klyver luften med flammande eld.
8 Herrens röst kommer öknen att bäva,
Herren kommer Kadesh öken att bäva.
9 Herrens röst får hindarna att föda,
skogarnas klädnad rycker han bort.
I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.
10 Herren satt på sin tron när syndafloden kom,
Herren tronar som konung för evigt.
11 Herren ger makt åt sitt folk,
Herren välsignar sitt folk med frid.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln