M’Cheyne Bible Reading Plan
Samuel talar till folket
12 Samuel sade till hela Israel: "Se, jag har lyssnat till er och till allt ni sagt till mig. Jag har gett er en kung. 2 Nu är det han som skall vara er ledare. Jag är gammal och grå och ni har mina söner bland er. Hittills är det jag som varit er ledare, från min ungdom ända till i dag. 3 Se, här står jag. Vittna nu mot mig inför Herren och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller använt våld mot någon? Har jag tagit mutor av någon för att jag skulle se mellan fingrarna med honom? I så fall skall jag ersätta det." 4 De svarade: "Du har inte förtryckt oss, du har inte använt våld mot oss och har inte tagit något från någon människa." 5 Då sade han till dem: " Herren är vittne mot er, och hans smorde är vittne denna dag, att ni inte har funnit något hos mig." De svarade: "Ja, han är vittne."
6 Samuel sade till folket: "Det var Herren som insatte Mose och Aron och förde era fäder upp ur Egyptens land. 7 Ställ nu upp er, så att jag kan gå till rätta med er inför Herren angående alla de rättfärdiga gärningar som Herren har gjort med er och era fäder. 8 När Jakob hade kommit till Egypten, ropade era fäder till Herren, och Herren sände Mose och Aron, som förde era fäder ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här i landet. 9 Men de glömde Herren, sin Gud. Då sålde han dem i Siseras hand, härföraren i Hasor, och i fili- steernas hand och i den moabitiske kungens hand, och dessa stred mot dem. 10 Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet. 12 Men när ni såg Nahas, ammoniternas kung, komma emot er, sade ni till mig: Nej, en kung måste regera över oss. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung.
13 Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er. 14 Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud. 15 Men om ni inte hör Herrens röst utan är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder. 16 Ställ nu upp er och se det stora som Herren skall göra inför era ögon. 17 Nu är ju tiden för veteskörden, men jag skall ropa till Herren att han skall låta det åska och regna. Då skall ni förstå och se hur mycket ont ni gjorde i Herrens ögon, när ni begärde att få en kung."
18 Samuel ropade till Herren och Herren lät det åska och regna den dagen. Då greps folket av stor fruktan för Herren och för Samuel. 19 Och allt folket sade till Samuel: "Bed till Herren, din Gud, för dina tjänare, så att vi inte dör, eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi har begärt att få en kung." 20 Samuel sade till folket: "Frukta inte. Ni har gjort allt detta onda, men vik bara inte av från Herren, utan tjäna Herren av hela ert hjärta. 21 Vik inte av för att följa tomma avgudar, som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet. 22 För sitt stora namns skull skall Herren inte förskjuta sitt folk, eftersom Herren har beslutat att göra er till sitt folk. 23 Det vare också fjärran från mig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutade be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen. 24 Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er. 25 Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås."
10 Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. 2 Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten. 3 De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. 4 Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.
5 Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller lagen skall leva genom den.[a] 6 Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? [b] - det vill säga för att hämta ner Kristus - 7 eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. 8 Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. 9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren[c] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. 10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 Skriften säger:Ingen som tror på honom skall stå där med skam.[d] 12 Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13 Tyvar och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.[e]
14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? 15 Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet:Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.[f]
16 Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger:Herre, vem trodde vår predikan?[g] 17 Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. 18 Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så:Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar.[h] 19 Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose:Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede.[i] 20 Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.[j] 21 Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.
Profetia om Ammon
49 Om ammoniterna. Så säger Herren:
Har Israel inga barn,
eller har han ingen arvinge?
Eller varför har deras kung[a]
tagit Gad i besittning,
och varför bor hans folk i dess städer?
2 Se, därför skall dagar komma, säger Herren,
då jag skall låta ett stridsrop höras
mot Rabba i ammoniternas land.
Det skall bli en öde grushög,
och dess lydstäder skall brännas upp i eld.
Israel skall då ta i besittning dem som tog hans arv,
säger Herren.
3 Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är ödelagt,
ropa, ni Rabbas döttrar.
Kläd er i säcktyg,
klaga och gå omkring i gårdarna.
Ty deras kung[b] måste vandra bort i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
4 Varför skryter du om dina dalar,
att din dal flödar över,
du trolösa dotter?
Du som litar på dina skatter och säger:
"Vem kan komma åt mig?"
5 Se, jag skall låta fruktan drabba dig,
säger Herren, Herren Sebaot,
från alla dem som bor runt omkring dig.
Och ni skall drivas bort,
var och en åt sitt håll,
och ingen skall samla ihop dem som flyr.
6 Men därefter skall jag göra slut på Ammons fångenskap,
säger Herren.
Profetia om Edom
7 Om Edom.
Så säger Herren Sebaot:
Finns det inte någon vishet mer i Teman?
Har de förståndiga inget råd att ge?
Är deras vishet borta?
8 Fly, vänd om, göm er djupt nere i dalarna,
ni Dedans invånare.
Ty över Esau skall jag låta olycka komma
när jag straffar honom.
9 Om vinbärgare kommer till dig
skall de inte lämna någon efterskörd kvar.
Om tjuvar kommer om natten
skall de fördärva så mycket de kan.
10 Ty det är jag som har klätt av Esau,
jag har avslöjat hans gömställen
och han skall inte kunna hålla sig dold.
Ödeläggelse har drabbat hans barn,
hans bröder och grannar.
Han finns inte mer.
11 Lämna dina faderlösa,
jag skall hålla dem vid liv,
dina änkor kan förtrösta på mig.
12 Ty så säger Herren: Se, de som inte hade blivit dömda att dricka ur bägaren, de tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du skall inte bli ostraffad utan tvingas att dricka ur den. 13 Ty jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall bli till häpnad och vanära. Det skall ödeläggas och bli till en förbannelse, och alla dess lydstäder skall bli ödemarker för all framtid.
14 Ett budskap har jag hört från Herren,
en budbärare har sänts ut bland hednafolken:
"Kom samman och drag emot det
och stå upp till strid."
15 Ty se, liten skall jag göra dig bland hednafolken,
föraktad bland människorna.
16 Den förfäran du väckte och ditt hjärtas högmod
har bedragit dig,
du som bor bland bergsklyftorna
och har ditt tillhåll uppe på höjden.
Om du än byggde ditt bo så högt som örnen
skulle jag ändå störta dig ner därifrån,
säger Herren.
17 Edom skall bli till häpnad. Var och en som går där förbi skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. 18 Som när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades, säger Herren, så skall ingen bo där mer och ingen människa vistas där.
19 Se, likt ett lejon skall han dra upp upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot? 20 Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och de tankar som han har tänkt om dem som bor i Teman:
Även de minsta i hjorden skall släpas bort,
och deras betesmark skall häpna över dem.
21 Vid dånet av deras fall bävar jorden.
Man skriar så att ljudet hörs ända till Röda havet.
22 Se, som en örn lyfter han,
han svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra.
Hjärtat hos Edoms hjältar blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
Profetia om Damaskus
23 Om Damaskus.
Hamat och Arpad kommer på skam,
ty ett ont budskap har de hört.
De fylls av ångest,
likt ett upprört hav som inte kan bli stilla.
24 Damaskus har tappat modet
och vänt sig om till flykt,
skräcken har fått grepp,
ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit.
25 Hur övergiven är inte den berömda staden,
min glädjes stad?
26 Därför måste de unga männen falla på gatorna,
och alla krigsmän förgöras på den dagen,
säger Herren Sebaot.
27 Jag skall tända eld på Damaskus murar,
och den skall förtära Ben-Hadads palats.
Profetia om Kedar och Hasor
28 Om Kedar och Hasors riken som besegrades av Nebukadressar, kungen i Babel.
Så säger Herren:
Stå upp, drag upp mot Kedar
och fördärva Österlandets söner.
29 Deras hyddor och hjordar skall rövas bort,
deras tält och allt deras bohag,
deras kameler skall föras bort ifrån dem,
och man skall ropa över dem:
Skräck från alla håll!
30 Fly, vandra långt bort,
göm er djupt ner, ni Hasors invånare, säger Herren,
ty Nebukadressar, kungen i Babel,
har fattat beslut om er
och tänkt ut en plan mot er.
31 Stå upp, säger Herren, och drag ut
mot ett bekymmersfritt folk som bor i trygghet,
utan både portar och bommar.
De bor för sig själva.
32 Deras kameler skall bli ert byte,
och deras stora boskapshjordar skall bli ert rov.
Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,
männen med det kantklippta håret.
Från alla håll skall jag låta ofärd drabba dem,
säger Herren.
33 Hasor skall bli en boning för schakaler,
en ödemark för alltid.
Ingen skall bo där mer
och ingen människa vistas där.
Profetia om Elam
34 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam i början av Sidkias, Juda kungs, regering. Han sade:
35 "Så säger Herren Sebaot:
Se, jag skall bryta sönder Elams båge,
deras främsta makt.
36 Jag skall låta fyra vindar komma mot Elam
från himlens fyra hörn.
Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,
och inget hednafolk skall finnas
dit de fördrivna från Elam inte skall komma.
37 Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender
och för dem som står efter deras liv.
Jag skall låta olycka komma över dem,
min brinnande vrede, säger Herren.
Jag skall sända svärdet efter dem,
till dess jag har gjort slut på dem.
38 Jag skall sätta upp min tron i Elam
och utrota både kung och furstar där,
säger Herren.
39 Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap,
säger Herren."
Psalm 26
Förtröstan på Herren
1 Av David.
Skaffa mig rätt, Herre,
ty jag är oskyldig,
jag förtröstar på Herren utan att vackla.
2 Utforska mig, Herre, och pröva mig,
rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
3 Ty din nåd är inför mina ögon,
jag vandrar i din sanning.
4 Jag sitter ej hos lögnare
och umgås ej med hycklare.
5 Jag hatar de ondas församling,
hos de ogudaktiga sitter jag inte.
6 Jag tvår mina händer i oskuld,
jag vill vandra kring ditt altare, Herre,
7 för att höja min röst till tacksägelse
och förkunna alla dina under.
8 Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 Ryck inte bort min själ tillsammans med syndare
eller mitt liv tillsammans med blodtörstiga män,
10 som har ondska i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig,
befria mig och var mig nådig.
12 Min fot står på jämn mark.
I församlingarna skall jag prisa Herren.
Psalm 27
Gemenskap med Herren
1 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt försvar,
för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig
och vill uppsluka mig,
mina motståndare och fiender,
då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig
fruktar ej mitt hjärta.
Om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av Herren,
det längtar jag efter:
Att få bo i Herrens hus
i alla mitt livs dagar
för att se Herrens ljuvlighet
och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag.
Han beskyddar mig i sin boning,
han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig
över mina fiender runt omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans hydda,
jag vill sjunga till Herrens ära och lova honom.
7 Hör, Herre!
Jag höjer min röst och ropar,
var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"
Ja, ditt ansikte, Herre, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig.
Driv inte bort din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig,
tar Herren emot mig.
11 Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja,
ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
13 Jag är viss om att få se Herrens godhet
i de levandes land.
14 Hoppas på Herren,
var stark och frimodig i ditt hjärta,
ja, vänta på Herren!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln