M’Cheyne Bible Reading Plan
Påskhögtiden
16 Ge akt på månaden Abib och fira Herrens, din Guds, påskhögtid. Ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten. 2 Du skall slakta påskoffer åt Herren, din Gud, av småboskap och nötboskap på den plats som Herren utväljer till boning åt sitt namn. 3 Till offret skall du inte äta något syrat. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, betryckets bröd. Ty snabbt drog du ut ur Egyptens land. Så länge du lever skall du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land. 4 I sju dagar skall man inte se någon surdeg hos dig inom hela ditt område, och av det som du slaktar om kvällen på den första dagen skall inget lämnas kvar över natten till morgonen.
5 Du får inte slakta påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, ger dig, 6 utan endast på den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. Där skall du slakta påskoffret om kvällen när solen går ner vid den tid då du drog ut ur Egypten. 7 Du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din Gud, utväljer och om morgonen skall du vända tillbaka och gå till dina tält. 8 Sex dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall högtidsförsamling hållas åt Herren, din Gud. Då skall du inte utföra något arbete.
Veckohögtiden
9 Du skall räkna sju veckor. Från det att man börjar skära säden skall du räkna de sju veckorna. 10 Därefter skall du fira Herrens, din Guds, veckohögtid och bära fram din hands frivilliga gåva, som du skall ge efter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig. 11 Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du glädja dig på den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig. 12 Kom ihåg att du var slav i Egypten och följ noga dessa stadgar.
Lövhyddohögtiden
13 Lövhyddohögtiden skall du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress. 14 Du skall glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar. 15 I sju dagar skall du fira Herrens, din Guds, högtid på den plats som Herren utväljer, ty Herren, din Gud, skall välsigna dig i all den avkastning du får och i allt vad dina händer har uträttat, och du skall vara fylld av glädje.
16 Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men med tomma händer får ingen träda fram inför Herrens ansikte, 17 var och en skall ge vad han förmår, efter den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig.
Domare
18 Du skall för dina särskilda stammar tillsätta domare och tillsyningsmän åt dig inom alla de städer som Herren, din Gud, ger dig. De skall döma folket med rättvisa. 19 Du skall inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak. 20 Rättfärdighet, ja, rättfärdighet skall du sträva efter, för att du må leva och ta i besittning det land som Herren, din Gud, ger dig.
Avguderi och annan synd
21 Du skall inte sätta upp åt dig någon träpåle som en Asera vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall göra åt dig. 22 Du skall inte heller resa någon stenstod åt dig, för sådant hatar Herren, din Gud.
Psalm 103
Lovprisning till Herren för hans godhet
1 Av David.
Lova Herren, min själ,
ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han lät Mose veta sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och vredgas inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss efter våra synder
och lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himlen är över jorden,
så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12 Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen,
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 Ty han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 En människas dagar är som gräset,
hon blomstrar som markens blommor.
16 Vinden drar fram över dem
och de är borta,
deras plats känner dem inte längre.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
över dem som fruktar honom
och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har ställt sin tron i himlen,
hans konungavälde omfattar allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning.
21 Lova Herren, ni alla hans härskaror,
ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
22 Lova Herren, ni alla hans verk,
överallt där hans välde är.
Min själ, lova Herren!
Israels oförtjänta räddning
43 Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig, Jakob,
han som har danat dig, Israel:
Frukta inte, ty jag har återlöst dig,
jag har kallat dig vid namn, du är min.
2 Om du än måste gå genom vatten,
är jag med dig,
eller genom strömmar,
så skall de inte dränka dig.
Om du än måste gå genom eld,
skall du inte bli svedd,
lågan skall inte bränna dig.
3 Ty jag är Herren, din Gud,
Israels Helige, din Frälsare.
Jag ger Egypten till lösepenning för dig,
Nubien och Seba i ditt ställe.
4 Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
högt aktad och älskad av mig,
ger jag människor i ditt ställe,
folk i stället för ditt liv.
5 Frukta inte, ty jag är med dig.
Jag skall låta dina barn komma från öster,
och från väster skall jag samla dig.
6 Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!"
och till södern: "Håll dem inte tillbaka!
För hit mina söner fjärran ifrån
och mina döttrar från jordens ände,
7 var och en som är uppkallad efter mitt namn,
och som jag har skapat till min ära,
som jag har format och gjort."
8 För ut det blinda folket, som dock har ögon
och de döva, som dock har öron.
9 Låt alla hedningar komma tillsammans,
låt folken samlas.
Vem bland dem förkunnade detta
och lät oss höra om det som har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt.
Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."
10 Ni är mina vittnen, säger Herren,
och min tjänare, som jag har utvalt,
för att ni skall känna mig och tro mig
och förstå att jag är den som har förutsagt detta.
Före mig blev ingen Gud formad,
efter mig skall ingen komma.
11 Jag, jag är Herren,
förutom mig finns ingen frälsare.
12 Jag har förkunnat det och berett frälsning,
jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.
13 Redan från första dagen är jag denne Gud.
Ingen kan rädda ur min hand.
När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?
14 Så säger Herren,
er återlösare, Israels Helige:
För er skull sänder jag bud till Babel,
och bryter ner alla bommarna,
och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.
15 Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er konung.
16 Så säger Herren,
han som gjorde en väg i havet,
en stig i väldiga vatten,
17 han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär.
Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer.
De utplånades, de släcktes som en veke.
18 Tänk inte på det som har hänt,
bry er inte om det som förr har varit.
19 Se, jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jag skall göra en väg i vildmarken
och strömmar i öknen.
20 Markens djur skall ära mig,
schakaler och strutsar,
ty jag förser vildmarken med vatten
och öknen med strömmar,
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har format åt mig
skall höja mitt lov.
22 Men du, Jakob, har inte kallat på mig,
du, Israel, har tröttnat på mig.
23 Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig
eller ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte vållat dig arbete med matoffer
eller möda med rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar
eller mättat mig med dina slaktoffers fett.
I stället har du vållat mig arbete med dina synder
och möda med dina missgärningar.
25 Det är jag, jag som för min egen skull
stryker ut dina överträdelser,
dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26 Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra,
tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfader syndade,
och dina talesmän satte sig upp mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare,
överlämnat Jakob till förbannelse
och Israel till hån.
Vilddjuret från havet
13 Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. 2 Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, och det hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och stor myndighet. 3 Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det, 4 och man tillbad draken, därför att han hade gett sin makt åt vilddjuret. Och man tillbad vilddjuret och sade: "Vem är som vilddjuret, och vem kan strida mot det?"
5 Och åt vilddjuret gavs en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick makt att göra så i fyrtiotvå månader. 6 Det öppnade sin mun för att häda Gud, för att häda hans namn och hans tabernakel, dem som bor i himlen. 7 Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. 8 Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning. 9 Den som har öron må höra. 10 Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.
Vilddjuret från jorden
11 Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. 12 Det utövar det första vilddjurets hela makt inför det och får jorden och dess invånare att tillbe det första vilddjuret, vars dödliga sår hade blivit läkt. 13 Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. 14 Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden. Det befaller jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret, som har ett sår av ett svärd men levde. 15 Och det fick makt att ge livsande åt vilddjurets bild, så att bilden till och med kunde tala och låta döda alla dem som inte tillbad vilddjurets bild. 16 Och det tvingar alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, att ta emot ett märke på högra handen eller på pannan, 17 så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal. 18 Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln