M’Cheyne Bible Reading Plan

24 Under hans tid drog Nebukadnessar,^[a] kungen i Babel, upp och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror mot honom. ² Då sände Herren över honom kaldeernas, arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det - i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna. ³ Ja, det var helt efter Herrens ord som detta kom över Juda, så att han försköt det från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt vad denne hade gjort, ⁴ också för det oskyldiga blod som han hade utgjutit, ty han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta.

⁵ Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ⁶ Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom. ⁷ Därefter drog kungen i Egypten inte mer ut ur sitt land, ty kungen i Babel hade intagit allt som tillhörde kungen i Egypten, från Egyptens bäck ända till floden Eufrat.

Jojakin blir kung i Juda

⁸ Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade tre månader^[b] i Jerusalem. Hans mor hette Nehusta och hon var dotter till Elnatan från Jerusalem. ⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans far hade gjort.

¹⁰ Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad. ¹¹ Nebukadnessar, kungen i Babel, kom till staden medan hans tjänare belägrade den. ¹² Då gav sig Jojakin, Juda kung, åt kungen i Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Kungen i Babel tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår. ¹³ Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt. ¹⁴ Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap, tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar. ¹⁵ Han förde Jojakin bort till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel. ¹⁶ Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.

¹⁷ Men kungen i Babel gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade dennes namn till Sidkia.

Sidkia blir kung i Juda

¹⁸ Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år^[c] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som Jojakim hade gjort. ²⁰ Ty det var på grund av Herrens vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.

6 ¹ Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ² med undervisning om reningar^[a] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. ³ Ja, detta vill vi göra, om Gud tillåter. ⁴ Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande ⁵ och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter ⁶ men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse,^[b] eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom. ⁷ Ty en åker som dricker regnet som ofta faller på den och som ger god gröda åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud. ⁸ Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.

⁹ Men när det gäller er, ni älskade, är vi övertygade om det bästa, vad som hör till er frälsning, fastän vi talar på detta sätt. ¹⁰ Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga. ¹¹ Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, ¹² så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.

Guds löfte står fast

¹³ När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid. ¹⁴ Han sade: Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.^{[c] 15} Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat. ¹⁶ Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar. ¹⁷ Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed. ¹⁸ Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. ¹⁹ I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten,^{[d] 20} dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.

Guds dom över Israels fiender

⁴ Och du Tyrus och du Sidon, och ni Filisteens alla trakter, vad vill ni mig? Vill ni vedergälla mig för något? Om ni vill hämnas på mig, skall jag snabbt och med hast låta er hämnd vända tillbaka över era egna huvuden, ⁵ eftersom ni har tagit mitt silver och mitt guld och fört det dyrbaraste jag ägde in i era tempel. ⁶ Folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna för att de skulle sändas bort från sitt land. ⁷ Se, jag skall väcka upp dem från den ort dit ni har sålt dem, och det ni har gjort skall jag låta komma över era egna huvuden. ⁸ Jag skall sälja era söner och döttrar till folket i Juda och de skall sälja dem till sabeerna,^[b] ett folk långt bort i fjärran land. Ty så har Herren talat.

Psalm 143

Bön om räddning från undergång

¹ En psalm av David.