M’Cheyne Bible Reading Plan
Gibeoniterna bedrar Josua
9 Då alla de kungar som bodde på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon, hörde vad som hade skett med hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 2 slöt de sig enigt samman för att strida mot Josua och Israel.
3 Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade också de med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, 5 och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt. 6 De gick till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi har kommit hit från ett avlägset land. Slut nu förbund med oss." 7 Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?" 8 Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?" 9 De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herrens, din Guds, namns skull. Vi har nämligen hört ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten, 10 och om allt vad han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Astarot. 11 Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Tag med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: 'Vi är era tjänare. Slut nu förbund med oss.' 12 Det här brödet var nybakat när vi tog det med oss hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. 13 De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."
14 Då tog männen i Israel av deras reskost men frågade inte Herren. 15 Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och menighetens furstar gav dem sin ed.
16 Men när tre dagar hade gått sedan de hade ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar, ja, att de bodde mitt ibland dem. 17 Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn angrep dem inte, eftersom menighetens furstar hade givit dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela menigheten knotade mot furstarna. 19 Då svarade alla furstarna hela menigheten: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. 20 Så här skall vi göra med dem: Vi skall låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem." 21 De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela menigheten såsom furstarna hade sagt till dem.
22 Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? 23 Nu är ni under förbannelse. Ni skall aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus." 24 De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur Herren, din Gud, hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra alla landets inbyggare för er. Därför fruktade vi mycket för våra liv för er skull och så gjorde vi detta. 25 Och se, nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt." 26 Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand, så att de inte dödade dem. 27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.
Psalm 140
Bön om skydd mot onda människor
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Rädda mig, Herre, från onda människor,
bevara mig för våldsmän,
3 för dem som tänker ut ont i sina hjärtan
och dagligen vållar strid.
4 De vässar sina tungor som ormar,
huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
5 Bevara mig, Herre, för de ogudaktigas händer,
skydda mig för våldsmän,
som tänker ut planer för att få mig på fall.
6 Stolta människor gillrar fällor med garn för mig,
de breder ut nät vid vägens kant,
snaror sätter de ut för mig. Sela.
7 Jag säger till Herren: "Du är min Gud."
Lyssna, Herre, till min bön om nåd.
8 Herre, Herre, min frälsnings starkhet,
du skyddar mitt huvud på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar,
låt inte deras planer lyckas,
så att de förhäver sig. Sela.
10 Låt dem som omringar mig själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 Låt eldsglöd regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup som de inte kan komma upp ur.
12 En baktalare skall inte bestå i landet,
våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
13 Jag vet att Herren skall utföra den förtrycktes sak
och skaffa den fattige rätt.
14 De rättfärdiga skall prisa ditt namn,
de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.
Psalm 141
Bön om hjälp mot fiender
1 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig, skynda till mig!
Lyssna till min röst när jag ropar till dig.
2 Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer,
mina lyfta händer som ett aftonoffer.
3 Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 Låt ej mitt hjärta vika av till något ont,
till att ta del i ogudaktiga gärningar
tillsammans med män som gör orätt.
Av deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [a]Om en rättfärdig slår mig, är det av kärlek,
bestraffar han mig, är det som olja på huvudet,
mitt huvud skall inte avvisa det.
Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
6 Deras ledare störtas ner för klippan,
men de skall då höra att mina ord är ljuvliga.
7 Som när man har plöjt och rivit upp jorden,
så ligger våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
8 På dig, Herre, Herre, ser mina ögon,
till dig tar jag min tillflykt,
förkasta inte min själ.
9 Bevara mig för de snaror
som de lägger ut för mig
och för ogärningsmännens fällor.
10 Låt de ogudaktiga fastna i sina egna nät,
medan jag går oskadd förbi.
Juda och Israels otrohet
3 Han sade vidare: Om en man skiljer sig från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka till henne?
Skulle inte då det landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt med många älskare
och du skulle komma tillbaka till mig? säger Herren.
2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
Var har du inte låtit skända dig?
Vid vägarna satt du och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
3 Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nyss ropat till mig:
"Min fader! Min ungdoms vän är du!"
5 "Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede för alltid?"
Så talade du och gjorde allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt. 7 Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt. 9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger Herren.
11 Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda. 12 Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt. 13 Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.
16 När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny. 17 På den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
"Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen,
och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel bland folken."
Och jag sade: "Då skall ni kalla mig fader
och inte mer vända er bort från mig."
20 Men som när en hustru är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
ty de har gått på villovägar
och glömt Herren, sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag skall bota er från er otrohet.
Se, vi kommer till dig,
ty du är Herren, vår Gud.
23 Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna,
vårt larm på bergen.
Sannerligen, hos Herren, vår Gud,
finns frälsning för Israel.
24 Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud ätit upp frukten av våra fäders arbete,
deras får och nötboskap,
deras söner och döttrar.
25 Låt oss nu ligga här i vår skam,
och låt vanära täcka oss.
För vi har syndat mot Herren, vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till denna dag.
Vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst.
17 Sex dagar därefter[a] tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. 2 Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. 4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"[b] 6 När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!" 8 Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.
9 På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda." 10 Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"[c] 11 Han svarade: "Elia skall komma och återupprätta allt. 12 Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom alldeles som de ville. På samma sätt skall också Människosonen få lida genom dem." 13 Då förstod lärjungarna att han hade talat till dem om Johannes Döparen.
Jesus botar en månadssjuk pojke
14 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom 15 och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom." 17 Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 18 Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.
19 Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 20 Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."[d]
Jesus talar än en gång om sitt lidande
22 När de var samlade i Galileen, sade Jesus till dem: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, 23 och de skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.
Tempelskatten
24 De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?"[e] 25 "Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?" 26 Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria. 27 Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt.[f] Ta det och ge åt dem för min och din räkning."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln