M’Cheyne Bible Reading Plan

Davids söner

3 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.

² I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. ³ Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änka efter karmeliten Nabal, och den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Gesur. ⁴ Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son. ⁵ Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.

Abner går över till David

⁶ Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, stärkte Abner sin ställning i Sauls hus. ⁷ Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Is-Boset sade till Abner: "Varför har du gått in till min fars bihustru?" ⁸ Abner blev mycket upprörd över dessa ord och sade: "Är jag då ett hundhuvud från Juda land? Just då jag visar godhet mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och inte har låtit dig falla i Davids hand, beskyller du mig för att ha begått en missgärning med denna kvinna. ⁹ Må Gud straffa Abner både nu och senare, om jag inte handlar så med David som Herren med ed har lovat honom. ¹⁰ Jag skall ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan ända till Beer-Sheba." ¹¹ Då kunde han inte säga ett ord mer till Abner av rädsla för honom.

¹² Abner skickade sändebud till David och lät säga: "Vem tillhör landet? Slut förbund med mig och jag skall ge dig mitt stöd så att hela Israel går över till dig."

¹³ David svarade: "Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte träda fram inför mitt ansikte utan att föra med dig Mikal, Sauls dotter, när du kommer för att träda fram inför mig." ¹⁴ Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och lät säga: "Ge mig min hustru Mikal, som jag tog mig till priset av etthundra filisteers förhudar." ¹⁵ Då sände Is-Boset bud och lät hämta henne från hennes man, Paltiel, Laish son.

¹⁶ Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: "Vänd tillbaka och gå hem." Då vände han tillbaka.

¹⁷ Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: "Sedan lång tid har ni försökt att få David till kung över er. ¹⁸ Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender." ¹⁹ Och Abner talade också med benjaminiterna. Därefter gick Abner till David i Hebron för att berätta allt vad Israel och hela Benjamins hus funnit vara riktigt. ²⁰ Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män. ²¹ Abner sade till David: "Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre konungen, för att de må sluta förbund med dig, så att du kan regera över allt vad ditt hjärta önskar." Då lät David Abner fara, och han gav sig av i frid.

Abner dödas av Joab

²² Davids folk och Joab kom just då tillbaka från ett plundringståg och de förde med sig ett stort byte. Abner var nu inte längre kvar hos David i Hebron, för David hade låtit honom gå, och han hade givit sig av i frid. ²³ När Joab och hela hans här kom, berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som låtit honom gå, och att han hade givit sig av i frid. ²⁴ Då gick Joab in till kungen och sade: "Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! ²⁵ Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt vad du har för dig."

²⁶ När Joab hade gått ut från David, sände han bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka när han var vid Sirabrunnen. Men David visste ingenting om detta. ²⁷ Då Abner kom tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten för att tala enskilt med honom. Där stack han ner honom med ett dödande hugg i magen, som hämnd för sin bror Asaels blod.

²⁸ När David senare fick höra detta, sade han: "Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod. ²⁹ Må det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Må i Joabs hus aldrig saknas män som har flytning eller spetälska eller som stöder sig på kryckor eller som faller för svärd eller som lider brist på bröd." ³⁰ Så hade Joab och hans bror Abisaj mördat Abner, därför att denne hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.

David sörjer Abner

³¹ David sade till Joab och allt folket som var med honom: "Riv sönder era kläder och kläd er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner." Och kung David gick själv bakom båren. ³² De begravde Abner i Hebron. Kungen brast ut i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. ³³ Och kungen sjöng en klagosång över Abner:

Då grät allt folket ännu mer över honom.

³⁵ Sedan kom de alla för att förmå David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: "Må Gud straffa mig både nu och senare om jag smakar bröd eller något annat, innan solen har gått ner!" ³⁶ Folket hörde detta, och det togs väl emot av alla, så som allt annat kungen gjorde togs väl emot av allt folket. ³⁷ Hela folket och hela Israel insåg då att kungen inte hade haft någon del i att Abner, Ners son, hade blivit dödad. ³⁸ Kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel? ³⁹ Men jag är i dag svag, fastän jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är starkare än jag. Må Herren vedergälla den som gör ont för hans ondska."

Profetians gåva är större än tungomålstalets

14 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. ² Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. ³ Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. ⁴ Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. ⁵ Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

⁶ Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? ⁷ Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna? ⁸ Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? ⁹ Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften. ¹⁰ Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening. ¹¹ Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. ¹² Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.

Tungomålstalet måste uttydas

¹³ Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. ¹⁴ Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. ¹⁵ Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet. ¹⁶ Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. ¹⁷ Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. ¹⁸ Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. ¹⁹ Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.

Tungomålstalet är ett tecken för dem som inte tror

²⁰ Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. ²¹ Det står skrivet i lagen:^[a] Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren. ²² Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende,^[b] under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror. ²³ Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? ²⁴ Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. ²⁵ Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"

Ordningen vid gudstjänsten

²⁶ Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. ²⁷ Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. ²⁸ Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. ²⁹ Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. ³⁰ Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. ³¹ Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. ³² Och profeternas andar underordnar sig profeterna. ³³ Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar ³⁴ skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.^{[c] 35} Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. ³⁶ Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?

³⁷ Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. ³⁸ Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.^{[d] 39} Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. ⁴⁰ Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.

Bild av folkets landsflykt

12 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. ³ Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk. ⁴ För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. ⁵ Inför deras ögon skall du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. ⁶ Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."

⁷ Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.

⁸ Följande morgon kom Herrens ord till mig. Han sade: ⁹ "Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? ¹⁰ Svara dem då: Så säger Herren, Herren: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden. ¹¹ Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap. ¹² Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. ¹³ Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö. ¹⁴ Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper skall jag skingra för vinden, och jag skall låta svärdet dra ut efter dem. ¹⁵ De skall inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. ¹⁶ Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de skall kunna berätta om alla de avskyvärda ting de bedrivit för de folk som de kommer till. De skall då inse att jag är Herren."

¹⁷ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁸ "Du människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. ¹⁹ Säg till folket i landet: Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran. Landet skall bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. ²⁰ De städer som är bebodda skall läggas öde och landet skall bli en ödemark. Ni skall då inse att jag är Herren."

²¹ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²² "Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? ²³ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas. ²⁴ Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus. ²⁵ Ty jag, Herren, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, Herren."

Profetians uppfyllelse är nära förestående

²⁶ Herrens ord kom till mig: ²⁷ "Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider. ²⁸ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, Herren."

Psalm 51

Bön om syndernas förlåtelse

¹ För sångmästaren, en psalm av David, ² när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.