M’Cheyne Bible Reading Plan
Benjamins män saknar hustrur
21 Israels ledande män hade svurit vid Mispa att de aldrig skulle tillåta sina döttrar att gifta sig med män från Benjamins stam.
2 De samlades vid Betel och satt långt fram på kvällen inför Guds ansikte och grät bittert.
3 Herre, Israels Gud, bad de. Varför skulle detta hända? Varför måste vi förlora en av stammarna?
4 Följande morgon var de uppe tidigt och byggde ett altare där de offrade brännoffer och tackoffer.
5 Och de sa till varandra: Var det någon stam i Israel som inte var representerad, när vi höll vårt rådslag inför Herren i Mispa? Man hade nämligen svurit en ed, att den som vägrade att komma skulle dödas,
6 och nu var det stor sorg i hela Israel över förlusten av Benjamins stam. En hel stam är borthuggen från Israel och finns inte mer, sa de gång på gång till varandra.
7 Och hur ska vi få hustrur åt de få män som finns kvar, eftersom vi har svurit vid Herren att inte ge dem våra döttrar?
8-9 Då tänkte de på nytt på sin ed att döda den som vägrade komma till Mispa och upptäckte att ingen från Jabes i Gilead hade varit med.
10-12 De skickade då 12.000 av sina bästa soldater för att döda folket i Jabes i Gilead. Alla män, gifta kvinnor och barn dödades, men de unga flickor som ännu inte haft någon man blev skonade. Det fanns fyrahundra sådana, och dem förde man till lägret i Silo.
13 Sedan sände Israel en fredsdelegation till det som återstod av Benjamin vid Rimmons klippa.
14 De fick de fyrahundra flickorna som hustrur och återvände till sina hem, men flickorna räckte inte åt alla.
15 Folket sörjde verkligen över den spricka som hade uppstått mellan dem.
16 Hur ska vi bära oss åt för att skaffa hustrur åt de andra, när nu alla kvinnor i Benjamins stam är döda? frågade de ledande männen i Israel.
17 Det måste finnas något sätt att lösa detta på, så att inte en hel stam i Israel går förlorad för alltid.
18 Men vi kan inte ge dem våra egna döttrar. Vi har ju svurit en ed. Om vi bryter den blir vi förbannade av Gud.
19 Plötsligt kom de att tänka på den årliga vallfartsfesten, som brukar hållas i Silo mellan Lebona och Betel, på östra sidan av vägen mellan Betel och Sikem.
20 Till de män i Benjamin som ännu var utan hustrur sa man: Gå och göm er i vingårdarna,
21 och när flickorna från Silo kommer ut för att dansa, ska ni rusa fram och ta dem och föra dem med er hem.
22 När deras fäder och bröder kommer till oss och protesterar, ska vi förklara situationen för dem och säga: 'Var snälla och försök förstå! Låt dem få era döttrar till hustrur, för vi fick inte tag i tillräckligt många när vi anföll Jabes i Gilead, och ni kunde ju inte ha gett era döttrar till dem frivilligt utan att ha dragit skuld över er.'
23 Männen från Benjamins stam gjorde som de blivit tillsagda. De kidnappade flickor som deltog i högtiden och tog dem med sig hem till sitt eget land. Sedan byggde de upp sina städer på nytt och bosatte sig i dem.
24 Och israeliterna återvände var och en till sitt hem.
25 Det fanns inte någon kung i Israel på den tiden, och var och en gjorde vad som passade honom.
Paulus vädjar till kejsaren inför Festus
25 Tre dagar efter det att Festus hade kommit till Caesarea för att ta itu med sina nya uppgifter reste han till Jerusalem.
2 Där blev han uppsökt av översteprästerna och andra judiska ledare, som gav honom sin version av fallet Paulus.
3 De bad honom att genast föra Paulus tillbaka till Jerusalem. Deras plan var att överfalla och döda honom.
4 Men Festus svarade att eftersom Paulus var i Caesarea, och han själv snart skulle återvända dit, skulle
5 de som hade något att säga i fallet följa med honom dit och vara med vid rättegången.
6 Åtta eller tio dagar senare återvände han till Caesarea, och följande dag började rättegången mot Paulus.
7 När Paulus kom till rätten samlade sig judarna från Jerusalem omkring honom och kastade fram många allvarliga anklagelser, som de inte kunde bevisa.
8 Paulus nekade till anklagelserna. Jag är inte skyldig, sa han. Jag har inte handlat i strid med de judiska lagarna eller kränkt templets helighet eller gjort uppror mot den romerska staten.
9 Då frågade Festus, som var angelägen att hålla sig väl med judarna: Är du villig att resa till Jerusalem och där ställas inför rätta inför mig?
10-11 Nej!svarade Paulus. Jag åberopar min rätt som romersk medborgare att få stå till svars inför kejsaren själv. Du vet mycket väl att jag inte är skyldig. Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är oskyldig, så har varken du eller någon annan rätt att överlämna mig åt dessa män, så att de kan döda mig. Jag vädjar till kejsaren.
12 Festus överlade med sina rådgivare och svarade sedan: Saken är avgjord! Du har vädjat till kejsaren, och till kejsaren får du fara.
13 Några dagar senare kom kung Agrippa tillsammans med Berenike för att besöka Festus.
14 Medan de var där diskuterade Festus fallet Paulus med kungen. Det finns en fånge här som Felix överlämnade åt mig, sa han till honom.
15 När jag var i Jerusalem fick jag översteprästernas och de judiska ledarnas version av saken. De bad mig se till att han blev avrättad.
16 Naturligtvis sa jag omedelbart till dem att den romerska lagen inte dömer en man förrän han ställts inför rätta. Han måste få möjlighet att försvara sig ansikte mot ansikte med sina åklagare.
17 När de kom hit utlyste jag rättegången redan följande dag och befallde att Paulus skulle föras in.
18 Men anklagelserna mot honom var inte alls vad jag hade väntat mig.
19 De hade något att göra med deras religion och handlade om någon som hette Jesus, som är död, men som Paulus påstår lever!
20 Jag blev förbryllad och visste inte hur jag skulle handla i ett sådant fall, utan frågade honom om han var villig att stå till svars för dessa anklagelser i Jerusalem.
21 Men eftersom Paulus vädjade till kejsaren, beordrade jag honom tillbaka till fängelset i väntan på att jag ska kunna sända honom till Rom.
22 Jag skulle själv vilja höra den mannen, sa Agrippa. Och Festus svarade: Det ska du få göra i morgon!
Paulus vittnar för kung Agrippa
23 Nästa dag kom kungen och Berenike i full prakt till domsalen, åtföljda av höga officerare och stadens mest framstående män. Festus befallde att Paulus skulle föras in.
24 Sedan talade Festus till de församlade: Kung Agrippa, och alla närvarande, sa han. Det här är den man som judarna både här och i Jerusalem vill straffa med döden.
25 Men enligt min uppfattning har han inte gjort något som förtjänar dödsstraff. Han har dock vädjat till kejsaren, och jag har inget annat val än att sända honom dit.
26 Men vad ska jag skriva om honom till kejsaren? Det finns ju egentligen inga anklagelser mot honom. Därför har jag fört fram honom inför er alla och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att du kan fråga ut honom och sedan tala om för mig vad jag ska skriva.
27 Det verkar ju inte rimligt att sända en fånge till kejsaren, utan att ha några anklagelser mot honom!
Rekabiternas föredömliga lydnad
35 Detta är ett budskap som Herren gav Jeremia ett antal år tidigare, medan Jojakim, Josias son, fortfarande var kung över Juda:
2 Besök rekabiterna och be dem att komma till templet! Ta dem till ett av de inre rummen och bjud dem på vin!
3 Då gick jag och träffade Jaasanja, Jeremias son och Habassinjas sonson, och tog med mig honom och alla hans bröder och söner, representanter för alla rekabiternas familjer,
4 och gick in i det rum i templet som var avsett för Hanan, Jigdaljas son. Det rummet låg alldeles intill det som användes av ämbetsmännen från palatset och över Sallums son Maasejas rum, dörrvaktaren.
5 Jag satte fram tillbringare med vin och vinbägare och bjöd dem att dricka,
6 men de ville inte.Nej, sa de. Vi dricker inte vin. Vår förfader Jonadab, Rekabs son, bestämde en gång att ingen av oss någonsin skulle dricka vin, varken vi eller våra barn.
7 Han sa också till oss att varken bygga hus, så eller plantera vingårdar och att inte äga mark och bli bofasta. Om vi följde detta och alltid bodde i tält, skulle vi få bo länge i landet som nomader och leva av vår boskap.
8 Vi har lytt honom i allt detta. Varken vi, våra hustrur eller våra barn har någonsin druckit vin.
9 Vi har inte byggt hus, ägt vingårdar eller besått åkrar.
10 Vi har bott i tält och har in i minsta detalj följt alla de råd som vår far Jonadab gav oss.
11 Men när Nebukadnessar, kungen i Babylon, kom hit, blev vi rädda och bestämde oss för att fly till Jerusalem. Detta är anledningen till att vi är här.
12 Då gav Herren Jeremia detta budskap:
13 Herren, härskarornas Gud, säger: Gå och säg till Juda och Jerusalem: Ni har något att lära av rekabiterna!
14 De dricker inte vin, för att deras förfader sagt till dem att inte göra det. Men jag har talat till er gång på gång, och ni har varken lyssnat eller lytt.
15 Jag har sänt er den ene profeten efter den andre för att uppmana er att vända om från era ogudaktiga vägar och sluta upp med att tillbe andra gudar. Jag har sagt att om ni lyder, ska jag låta er få bo i det land som jag gav er och era förfäder. Men ni vill inte lyssna eller lyda.
16 Rekabiterna har lytt sin far i allt, men ni har vägrat att höra på mig.
17 Därför säger Herren, härskarornas Gud, kommer jag att sända allt det onda som jag har lovat över Juda och Jerusalem.
18-19 Då vände sig Jeremia till rekabiterna och sa: Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger att eftersom ni har lytt er far Rekab i allt, ska han alltid ha ättlingar som tillber honom.
Den som gräver en grop ...
1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!
3 Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,
5 om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.
6 Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.
7 Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.
8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.
10 Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.
11 Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.
12 Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.
13 Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,
14 och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.
15 Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.
16 De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.
17 Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!
18 Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.
Skapelsens krona
1-2 Herre, vår Gud, ditt namns storhet uppfyller hela jorden och fyller himlen till brädden.
3 Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig av hela sitt hjärta, och deras föredöme tystar dina fiender!
4 När jag ser din himmel och det du format med dina händer, månen och stjärnorna, som du har skapat
5 då kan jag inte fatta att du bryr dig om en ynklig liten människa, att du över huvud taget lägger märke till henne!
6 Och ändå har du gjort henne till skapelsens krona, och krönt henne med ära och härlighet. Bara du själv står över henne.
7 Du har satt henne att härska över allt du har skapat,
8 får, oxar, vilda djur,
9 fåglar, fiskar och allt liv i havet.
10 Herre, vår Herre, ditt namns storhet uppfyller hela jorden!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®