M’Cheyne Bible Reading Plan
Varje stams område ska bevaras
1-2 Ledarna för Gileads familj, som tillhörde släkten Makir av Manasses gren av Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: Herren gav dig i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk, påminde de Mose, och att ge vår bror Selofhads arvslott till hans döttrar.
3 Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska,
4 och det kommer då inte att bli återlämnat vid jubelåret.
5 Då svarade Mose dem offentligt och gav följande instruktioner från Herren: Det är en riktig anmärkning som de här männen från Josefs stam kommer med.
6 Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofhads döttrar: Låt dem gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen.
7 På så sätt kommer varken mark eller annan egendom att övergå i främmande händer, utan varje arvslott förblir oförändrad, precis som när den först utlottades.
8 De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen.
9 På så sätt kommer ingen arvslott att gå från en stam till en annan.
10 Selofhads döttrar gjorde som Mose hade befallt.
11-12 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med män från sin egen stam, Manasse. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.
13 Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose, medan de hade sitt läger på Moabs hedar vid floden Jordan, mittemot Jeriko.
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
Profetia över Samaria
28 Ve över dig Samaria med dina rika dalar. Samaria, du stad som är drinkarnas stolthet! Ve över din bleknande skönhet.
2 Herren ska sända en mäktig armé mot dig. Den ska komma som en hagelskur och slå dig till marken.
3 Den stolta staden Samaria, de rusiga drinkarnas stolthet, ska bli omkullvräkt och trampad under fiendens fötter.
4 Den var så skön en gång i tiden, omgiven av bördiga dalar, men dess skönhet ska avta och plötsligt ska den vara borta, ivrigt avplockad som ett moget fikon att begärligt slukas av en hungrig!
5 Den dagen ska Herren, härskarornas Gud, själv bli er härlighet och krona, ni som fortfarande finns kvar.
6 Han kommer att få era domare att längta efter rättvisa, och era soldater, som kämpar till det yttersta utanför portarna, att fatta nytt mod i striden.
7 Men nu styrs Jerusalem av druckna män! Präster och profeter raglar fram och gör det ena misstaget efter det andra.
8 Deras bord är täckta av spyor och det finns inte en enda ren fläck någonstans.
9 Man säger om mig: Vem tror Jesaja att han är, när han talar på det där sättet till oss? Är vi småbarn som inte förstår vuxet tal?
10 Han bara tjatar och tjatar om än det ena, än det andra!
11 Men ingen vill lyssna. Det enda språk de förstår är när de blir straffade. Gud kommer därför att straffa dem genom att sända folk mot dem som talar ett främmande språk. Först då kommer de att lyssna!
12 De skulle ha kunnat få lugn och ro i landet, om de bara lytt Herren. Han sa det till dem, men de ville inte lyssna på honom.
13 Därför måste Herren upprepa det gång på gång och på olika sätt för att försöka få dem att förstå. Ändå kommer de att snubbla och falla, göra sig illa, gå i fällan och bli fångade.
14 Så lyssna nu, ni alla hånfulla ledare i Jerusalem!
15 Ni skryter med att ha gjort upp med döden och sålt er själva till djävulen för att få hans beskydd mot assyrier och babylonier. Ni menar att dessa inte kan göra er något, därför att ni beskyddas av en som är listigare än de.
16 Men Herren Gud säger: Se, jag lägger en hörnsten i Sion, en som det är tryggt att bygga på. Den som tror på den behöver aldrig mer fly.
17 Jag ska ta rättvisans mätsnöre och rättfärdighetens sänklod och undersöka grundmuren ni har gjort. Den ser kanske bra ut, men den är så klen att en hagelstorm kan slå den till marken. Fienden kommer som en flod mot den, och ni kommer att dränkas.
18 Jag ska upphäva ert förbund med döden och djävulen, och när den fruktansvärda fiendevågen kommer, ska ni därför slås till marken.
19 Gång på gång ska vågen komma och föra er med sig, ända tills den hela och fulla sanningen i mina varningar har gått upp för er.
20 Sängen som ni har gjort blir för kort och filten inte tillräckligt stor att svepa in sig i.
21 Herren kommer plötsligt i sin vrede, som på berget Perasim och i Gibeon, för att göra något för honom ovanligt, nämligen att förgöra sitt eget folk!
22 Hånle därför inte längre, för då kommer ert straff att bli ännu värre. Herren, härskarornas Gud, har förklarat för mig att han helt enkelt beslutat sig för att krossa er.
23-24 Hör på mig nu, lyssna noga! Inte är det väl så att en lantbrukare bara bearbetar jorden och aldrig sår? Han inte bara plöjer och harvar!
25 Han sår olika sorters säd, varje sort på dess särskilda åkerlapp!
26 Han vet precis hur han ska göra, för Gud har gett honom förstånd.
27 Han tröskar inte heller all gröda på samma sätt. Dill och kummin behandlas olika.
28 Brödsäd ska malas och kan därför tröskas med måtta.
29 Herren, härskarornas Gud, är en underbart vis lärare och rådgivare.
Se upp för falska ledare
1-2 Från er äldste, Johannes, till den församling som är bland Guds utvalda, och till alla er, mina kära älskade barn i församlingen. Alla vi som känner sanningen älskar er. Den knyter oss samman med eviga band.
3 Gud, Fadern, och hans Son Jesus Kristus, ska välsigna oss med stor nåd och frid och med sanning och kärlek.
4 Jag är så glad över att jag har träffat några av er och förstått att ni lever som man bör och följer sanningen och lyder Guds bud.
5 Och nu, kära vänner, vill jag allvarligt påminna er om det bud som Gud gav oss redan från början, och som ni väl känner till. Låt oss inte glömma bort att älska varandra.
6 Om vi älskar Gud, kommer vi att göra allt vad han ber oss om. Och han har från början sagt till oss att älska varandra.
7 Se upp för falska ledare. Det finns många av dem, och de tror inte att Jesus Kristus kom till jorden som en mänsklig varelse, med en kropp som vår. Sådana människor är emot sanningen och emot Kristus.
8 Se till att ni inte blir lika dem och förlorar den lön som ni och jag har arbetat så hårt för att få. Se till att ni får er fulla belöning från Herren.
9 Om ni kommer bort från Kristi undervisning, förlorar ni nämligen gemenskapen med Gud, men om ni är trogna Kristi lära, så har ni gemenskap med både Fadern och Sonen.
10 Om någon kommer för att undervisa er och inte tror på det som Kristus lärde, bjud honom då inte ens in i era hem. Uppmuntra honom inte på något sätt.
11 Om ni gör det blir ni delaktiga i hans ondska.
Slutord
12 Jag skulle egentligen vilja säga mycket mer, men jag vill inte göra det i detta brev, för jag hoppas att snart kunna hälsa på er. Då kan vi tala vidare och glädjas över att vi får vara tillsammans.
13 Er systerförsamling och alla Guds barn här sänder tillsammans med mig sina hälsningar.Johannes
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®