M’Cheyne Bible Reading Plan
Altaret
27 Du ska också göra ett altare av akacieträ, två och en halv meter i kvadrat och en och en halv meter högt.
2 Utforma altaret med horn i de fyra hörnen och drag över alltsammans med koppar.
3 Askhinkar, skovlar, skålar, eldgafflar och fyrfat ska allesammans göras av koppar.
4 Sedan ska du göra ett kopparnät med en ring i varje hörn
5 och sätta det nertill, så att det når upp till mitten av altaret.
6 För att kunna flytta altaret ska du göra stänger av akacieträ, överdragna med koppar,
7 som du placerar i ringarna på sidorna av altaret.
8 Altaret måste vara öppet inuti, gjort av plankor, precis som jag visade dig på berget.
Förgården
9-10 Du ska göra en förgård till tabernaklet, och förgården ska vara omsluten av förhängen av tvinnat vitt garn. På södra sidan ska förhänget vara femtio meter långt och hållas uppe av tjugo stolpar, som ska passa in i tjugo socklar av koppar. Det ska hänga på stolparna i krokar och band av silver.
11 På samma sätt ska det vara på den norra sidan, ett femtio meter långt förhänge som hänger på tjugo stolpar på kopparsocklar och med krokar och band av silver.
12 Västra sidan av förgården ska ha ett förhänge som är tjugofem meter långt med tio stolpar och tio socklar.
13 Östra sidan ska också vara tjugofem meter.
14-15 På varje sida om ingången ska förhänget vara sju och en halv meter och hållas uppe av tre stolpar på socklar.
16 Ingången till förgården ska ha ett förhänge som är tio meter långt och gjort av ett mönstrat tyg med mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, fäst vid fyra stolpar på socklar.
17 Alla stolparna runt förgården ska vara försedda med band och krokar av silver och stå på socklar av koppar.
18 Hela förgården ska vara femtio meter lång och tjugofem meter bred med en inhägnad gjord av ett två och en halv meter högt förhänge av tvinnat vitt garn.
19 Alla tillbehör vid arbetet i tabernaklet och alla pluggar till detta och till förgården ska göras av koppar.
20 Säg till Israels folk att komma med ren olivolja, som kan användas för lamporna i tabernaklet, så att de alltid kan brinna.
21 Aron och hans söner ska sköta om denna heliga låga dag och natt och placera den utanför det förhänge som hänger framför arken. Detta är en lag som alltid ska gälla för Israel.
Jesus ger mat åt fem tusen
6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön. Den kallas också Tiberiassjön.
2-3 ,
4-5 Och en stor folkmassa följde honom vart han gick för att se honom bota de sjuka. Då gick Jesus upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk följt efter vände han sig till Filippos och sa: Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?
6 Han prövade Filippos, men själv visste han naturligtvis vad han skulle göra.
7 Filippos svarade: Det skulle kosta en förmögenhet och ändå skulle de inte bli mätta.
8-9 Då lade sig Andreas, Petrus yngre bror, i samtalet och sa: Det finns en pojke här med fem kornbröd och ett par fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.
10 Säg åt alla att sätta sig, befallde Jesus. Och allesammans slog sig ner på grässluttningen, enbart männen var omkring fem tusen.
11 Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket. Därefter gjorde han likadant med fiskarna. Och alla åt och blev mätta.
12 Samla nu ihop det som blev över så att inget förstörs, uppmanade Jesus sedan sina lärjungar.
13 Och det blev tolv fyllda korgar.
14 När folket fattade vilket stort under som inträffat ropade de: Han måste vara profeten, som vi väntar på!
15 Men när Jesus såg att de ville föra honom med sig med våld och göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp i bergen.
Jesus går på vattnet
16 På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön och väntade på honom där.
17 Men när mörkret föll och Jesus ännu inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt och for ut på sjön i riktning mot Kafarnaum.
18-19 Ganska snart blåste det upp, och sjögången blev häftig. De var omkring en halvmil från land. Plötsligt fick de se Jesus. Han gick på vattnet! Då blev de oerhört rädda,
20 men han ropade till dem och sa till dem att inte vara oroliga.
21 Då lät de honom komma upp i båten, och i samma ögonblick var båten framme vid den plats som de skulle till.
Jesus - livets bröd
22-23 Nästa morgon samlades folket igen på andra sidan sjön för att se och höra Jesus. De visste nämligen att han och lärjungarna hade kommit dit tillsammans, men att lärjungarna farit därifrån i sin båt och lämnat honom kvar. Flera småbåtar från Tiberias hade lagt till i närheten,
24 och när folket såg att varken Jesus eller lärjungarna var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.
25 När de fann honom där frågade de: Herre, hur kom du hit?
26 Jesus svarade: Jag vet varför ni kommer till mig. Det är därför att jag gav er mat så att ni blev mätta, inte därför att ni förstod det under jag gjorde.
27 Men tänk inte bara på det som ni behöver för det dagliga livet. Nej, använd era krafter till att söka det eviga livet som jag, Människosonen, kan ge er. För Gud, Fadern, har sänt mig just för detta syfte.
28 De svarade: Hur ska vi leva för att göra Guds vilja?
29 Jesus sa: Guds vilja är att ni tror på den som han har sänt.
30-31 De svarade: Du måste visa oss fler under om du vill att vi ska tro att du är Messias. Ge oss bröd varje dag, precis som våra förfäder fick när de vandrade genom öknen. Eller som Skriften säger: 'Mose gav dem bröd från himlen.'
32 Jesus svarade: Det var inte Mose som gav dem brödet. Min Far gjorde det, och nu erbjuder han er det sanna brödet från himlen.
33 Det brödet är den som är sänd av Gud från himlen, och han ger liv åt världen.
34 Herre, sa de, ge oss det brödet varje dag!
35 Jesus svarade: Jag är livets bröd. Ingen som kommer till mig ska någonsin bli hungrig igen. Och den som tror på mig behöver aldrig bli törstig.
36 Men problemet är, som jag sagt till er tidigare, att ni inte ens tror det som ni ser med egna ögon.
37 Alla människor som min Far ger mig, kommer till mig, och jag kommer aldrig att visa bort dem.
38 För jag har kommit hit från himlen för att göra Guds vilja, inte min egen. Det är Gud som har sänt mig.
39 Och hans vilja är att jag inte ska förlora en enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem till evigt liv på den yttersta dagen.
40 För det är min Fars vilja att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska uppväcka dem på den yttersta dagen.
Judarna accepterar inte vad Jesus säger
41 Då började judarna kritisera honom därför att han påstod sig vara brödet från himlen.
42 Vad nu då? utropade de. Vad menar han, han är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Vad är det här för prat att han har kommit ner från himlen?
43 Men Jesus svarade: Var inte så upprörda för att jag sa det,
44 för ingen kommer till mig om inte min Far som sände mig drar honom till mig, och på den yttersta dagen ska jag föra alla sådana tillbaka till livet.
45 Profeterna säger ju: 'De ska alla bli undervisade av Gud.' Alla dem som Fadern talar till och som lär sig sanningen från honom, de dras till mig.
46 Men inte på det sättet att någon ser Fadern med egna ögon, för bara jag har sett honom.
47 Jag försäkrar er att den som tror på mig har redan evigt liv!
48 Ja, jag är livets bröd.
49 Det fanns inget verkligt liv i det bröd som kom ner från himlen och som gavs åt era förfäder i öknen, för de dog allesammans.
50-51 Men det finns faktiskt ett bröd från himlen som ger evigt liv åt alla som äter det. Jag är detta livgivande bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter det brödet kommer att leva i evighet. Det brödet är min kropp, som jag ger för att hela världen ska få leva.
52 Då började judarna diskutera med varandra om vad han menade: Hur kan den här mannen ge oss sin kropp, så att vi kan äta av den? frågade de.
53 Jesus sa då om igen: Jag försäkrar er: Om ni inte äter Människosonens kropp och dricker hans blod så kan ni inte ha evigt liv i er.
54 Men var och en som äter min kropp och dricker mitt blod har evigt liv, och jag kommer att uppväcka honom på den yttersta dagen.
55 För min kropp ger den näring som är nödvändig för att leva, och mitt blod är en livgivande dryck.
56 Var och en som äter min kropp och dricker mitt blod är i mig och jag i honom.
57 Min Far har sänt mig, och jag lever därför att han lever. På samma sätt kommer de att leva som söker sin föda hos mig.
58 Jag är brödet från himlen. Alla som äter detta bröd ska leva i evighet och kommer inte att dö som era förfäder gjorde, även om de också åt bröd från himlen.
59 Denna predikan höll han i synagogan i Kafarnaum.
Många överger Jesus
60 Till och med lärjungarna sa: Det här står vi inte ut med att höra. Vad menar han egentligen?
61 Jesus visste inom sig att lärjungarna opponerade sig och därför sa han till dem: Stöter det här er?
62 Vad ska ni då tänka när ni ser mig, Människosonen, återvända till himlen?
63 Bara Guds ande kan skapa evigt liv. Ni själva kan inte göra det. Men de ord som jag har talat till er kommer från Guds ande och därför ger de er liv.
64 Men en del av er tror mig inte. Jesus visste nämligen från början vilka som inte trodde, och han visste vem som skulle förråda honom.
65 Och han anmärkte: Detta är vad jag menade när jag sa att ingen kommer till mig om inte Fadern drar honom till mig.
66 När han hade sagt detta om att äta hans kropp och dricka hans blod, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre ha något med honom att göra.
67 Då vände sig Jesus till de tolv och frågade: Tänker ni också gå er väg?
68 Petrus svarade: Herre, till vem skulle vi gå? Bara du kan tala de ord som ger evigt liv,
69 och vi tror och vet att du är Guds helige Son.
70 Då sa Jesus: Jag har valt ut er tolv och ändå är en av er en djävul.
71 (Han talade om Judas, Simon Iskariots son, den lärjunge som skulle förråda honom.)
Visdom är en värdefull tillgång
1-2 Min son, glöm aldrig vad jag har lärt dig! Om du vill ha ett långt och innehållsrikt liv, bör du noga följa min undervisning.
3 Glöm aldrig bort att du måste tala sanning och visa trofasthet. Håll fast vid det! Göm det i ditt inre!
4-5 Om du vill ha ett gott anseende bland både Gud och människor, lita då inte på ditt eget omdöme utan lita på Herren.
6 Sätt Gud först i allt du gör, så kommer han att leda dig och ge dig framgång.
7-8 Håll dig inte själv för klok. Lyd Gud, och undvik det onda. Det helar och läker hela din kropp, och du kommer att känna dig frisk och sund.
9-10 Ära Herren med dina offergåvor. Ge honom det bästa av allt du förtjänar. Då kommer han att fylla dina lador med vete och korn och se till att dina vinfat rinner över av de finaste viner.
11-12 Unge man, bli inte förnärmad när Herren straffar och tillrättavisar dig. Att han straffar dig visar bara att han älskar dig. På samma sätt som en far uppfostrar sin son så gör också Herren med den han älskar.
13-15 Den människa som kan skilja mellan rätt och orätt och har gott omdöme och förstånd, är lyckligare än den som äger silver och guld.Sådan vishet är nämligen mycket värdefullare än dyrbara juveler. Den kan inte jämföras med någonting.
16-17 Visheten ger:ett långt livrikedomäraglädjefrid.
18 Bara visheten ger ett innehållsrikt liv och det är bara den som håller fast vid detta som blir lycklig.
19 Genom vishet skapade Gud jorden och med sin kunskap formade han rymden och hela universum.
20 Hans klokhet lät vattenkällorna bryta fram från djupen och regnet att strömma ner från himlen.
21 Min son, se till så att du aldrig förlorar din vishet och ditt förnuft.
22 De kommer båda att ge dig ett meningsfullt liv och du får ett gott anseende bland människor.
23 Då kan du gå din väg säkert fram, och ingenting ska få dig på fall.
24-26 Du kan sova lugnt och tryggt, och behöver inte vara rädd för dessa olyckor, som plötsligt drabbar gudlösa människor. Herren ska beskydda dig och se till att du inte faller.
27-28 Om någon behöver ditt stöd, och du kan hjälpa honom, så säg då inte nej. Vänta inte tills i morgon utan gör det nu!
29 Och om en medmänniska har gett dig sitt förtroende, så utnyttja det aldrig!
30 Se till att du inte blir inblandad i onödiga strider med någon.
31 Avundas inte människor som älskar våld och ta inte dem till förebild.
32 Herren avskyr sådana människor, men de gudfruktiga visar han sitt förtroende.
33 Herrens förbannelse drabbar dem som avskyr honom, men han välsignar dem som lyder honom.
34 Han visar inget förbarmande med dem som förlöjligar honom, men han hjälper dem som vet att de behöver honom.
35 De visa och kloka blir ärade, men dårarna får skämmas!
Paulus blir accepterad i Jerusalem
2 Först fjorton år senare kom jag tillbaka till Jerusalem , denna gång tillsammans med Barnabas. Titus var också med oss.
2 Jag for dit med en bestämd order från Gud att rådgöra med bröderna där om det budskap som jag predikade. Jag talade privat med församlingens ledare, för att de alla skulle få klart för sig exakt vad min undervisning innehöll, och jag hoppades att de skulle godkänna den.
3 Det var också vad som hände. De krävde inte ens att min grekiske reskamrat Titus skulle omskäras.
4 Den frågan skulle inte heller ha kommit upp om det inte hade varit för några så kallade kristna som kommit för att spionera på oss och den frihet vi har i Kristus Jesus. De ville se efter om vi lydde de judiska lagarna eller inte, och nu försökte de snärja in oss i och göra oss till slavar under sina regler och lagar.
5 Men vi lyssnade inte ett ögonblick på dem och gav inte efter för dem när de menade att man kan förtjäna sin frälsning genom att låta sig omskäras och genom att lyda de judiska lagarna.
6 De ledande männen i församlingen som var närvarande hade inget att tillägga till det som jag predikade. Deras ställning betydde egentligen ingenting för mig, för alla är lika inför Gud.
7-9 När Petrus, Jakob och Johannes, som ju var stöttepelarna i församlingen, såg att Gud hade använt mig på samma kraftfulla sätt bland andra folk som han hade använt Petrus bland judarna, räckte de Barnabas och mig handen till samarbete. De uppmuntrade oss till att fortsätta predika bland de främmande folken. Själva skulle de fortsätta sitt arbete bland judarna.
10 Det enda de var särskilt måna om var att vi alltid skulle komma ihåg att hjälpa de fattiga, och det är ju jag också angelägen om.
Petrus blir tillrättavisad
11 Men när Petrus kom till Antiochia blev jag tvungen att opponera mig mot honom offentligt och mycket kraftigt gå emot hans handlingssätt, för det var synnerligen olämpligt.
12 Först åt han nämligen tillsammans med dem som inte var judar och de bryr sig ju inte om omskärelsen och de många övriga judiska lagarna. Men han slutade med det när några av Jakobs judiska vänner kom dit. Han var rädd för vad dessa judiska paragrafryttare skulle säga. De höll nämligen fast vid att omskärelsen var nödvändig för frälsningen.
13 Och sedan började också alla de andra judekristna att hyckla. Till och med Barnabas följde Petrus exempel trots att de egentligen visste bättre.
14 När jag såg vad som hände och märkte att de inte var ärliga varken mot sig själva eller sanningen i vårt budskap, sa jag till Petrus inför alla de andra: Trots att du är jude av födseln har du för länge sedan förkastat de judiska lagarna. Varför försöker du nu helt plötsligt att få folket här att lyda dem?
15 Du och jag är judar av födseln, inte 'gudlösa hedningar'.
16 Och ändå vet vi judiska kristna mycket väl att vi inte kan bli rättfärdiga inför Gud genom att lyda våra judiska lagar. Det sker enbart genom att tro på Jesus Kristus som tar bort våra synder. Och därför har också vi satt vår tro till Jesus Kristus. Vi blir ju försonade med Gud på grund av tro, inte därför att vi har lytt de judiska lagarna. För ingen kommer någonsin att bli frälst genom att lyda dem.
17 Men vad händer oss judiska kristna, om vi tror att Kristus kan frälsa oss, och sedan finner att vi har fel och inte kan bli frälsta utan att både omskäras och leva efter de judiska lagarna? Skulle vi inte då tvingas säga att tron på Kristus har blivit vårt fördärv? Gud förbjude att någon ens skulle våga tänka något sådant om vår Herre.
18 Vi är snarare syndare om vi återgår till det gamla lagsystem som vi redan har lämnat, och försöker bli frälsta genom att på nytt lyda de judiska lagarna.
19 Lagen har dömt mig till döden och mitt gamla liv är slut. Nu lever jag ett nytt liv för Gud. Mitt gamla jag blev korsfäst med Kristus.
20 I mitt nya liv är det inte mitt gamla jag som bestämmer, utan Kristus som lever i mig. Allt detta är ett resultat av att jag tror på Jesus, Guds Son, som har älskat mig och offrat sig själv för mig.
21 Jag tillhör inte dem som anser att hans död var meningslös, för om vi kunde bli frälsta genom att hålla de judiska lagarna, så hade han inte behövt dö.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®