M’Cheyne Bible Reading Plan
Förbundet förnyas
24 Sedan sa Herren till Mose: Kom hit upp tillsammans med Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel. Alla utom Mose, ska tillbe på avstånd.
2 Mose ensam ska komma nära Herren, och kom ihåg att ingen av det övriga folket får komma upp på berget.
3 Mose meddelade folket alla de lagar och föreskrifter som Gud hade gett honom, och hela folket svarade med en mun: Vi ska lyda alla dessa lagar.
4 Mose skrev ner lagarna, och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Det fanns tolv pelare runt altaret, som representerade de tolv stammarna i Israel.
5 Därefter skickade han några unga män att frambära brännoffer och tackoffer till Herren.
6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Han läste för folket ur boken han hade skrivit, förbundsboken som innehöll Guds befallningar och lagar. Och folket sa ännu en gång: Vi lovar att lyda och följa dessa lagar och föreskrifter.
8 Då tog Mose blod från skålarna och stänkte på folket och sa: Detta blod bekräftar och beseglar det förbund Herren har ingått med er genom att han gett er de här lagarna.
9 Och Mose, Aron, Nadab, Abihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget.
10 De såg Israels Gud, och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen.
11 Men fastän de äldste hade sett Gud, lät han dem inte dö. Efter sin upplevelse åt och drack de tillsammans.
12 Herren sa till Mose: Kom upp till mig här på berget och stanna kvar tills jag ger dig lagen och budorden, som jag har skrivit ner på stentavlor för att du ska kunna undervisa folket från dem.
13 Då lämnade Mose och hans medhjälpare Josua dem, och Mose gick upp på Guds berg.
14 Innan Mose gick hade han sagt till de äldste: Stanna kvar här och vänta på oss tills vi kommer tillbaka. Om det blir några problem medan jag är borta, så vänd er till Aron och Hur.
15 Berget var höljt i ett moln när Mose gick upp på det
16 och Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade Gud på Mose från molnet.
17 Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld.
18 Mose fortsatte uppåt tills han omslöts av molnet och han stannade där uppe i fyrtio dygn.
Nikodemos besöker Jesus om natten
3 En kväll efter mörkrets inbrott kom en av judarnas ledare, en farisé som hette Nikodemos,
2 för att samtala med Jesus. Herre, sa han, alla vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Dina under är tillräckliga bevis för detta.
3 Jesus svarade: Jag ska säga dig något mycket viktigt: Om du inte blir född på nytt kan du aldrig komma in i Guds rike.
4 Född på nytt! utropade Nikodemos. Vad menar du? Hur kan en gammal man komma in i sin mor och födas en gång till?
5 Jesus svarade: Vad jag verkligen försöker att få dig att förstå är detta: Om du inte blir född av vatten och ande kan du inte komma in i Guds rike.
6 Människor kan bara frambringa mänskligt liv, men den helige Ande ger nytt liv från himlen.
7 Förvåna dig därför inte över mitt påstående att du måste födas på nytt.
8 På samma sätt som du hör vinden, men inte kan säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, på samma sätt är det med varje människa som är född av Anden.
9 Vad menar du? frågade Nikodemos.
10-11 Jesus svarade: Du är ju en ansedd judisk lärare, och ändå förstår du inte detta. Jag talar om för dig vad jag vet och har sett, och ändå tror du mig inte.
12 Men om du inte ens kan tro mig när jag berättar för dig om sådant som händer här bland människorna, hur ska du då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?
13 För ingen människa har varit i himlen, bara Människosonen som kommit ner till jorden.
14 Och så som Mose hängde upp kopparormen på en påle i öknen, på samma sätt måste jag bli upphängd på en påle,
15 så att alla som tror på mig kan få evigt liv.
16 För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.
17 Gud sände inte sin Son till världen för att döma dem utan för att rädda dem.
18 De som tror på honom blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda för att de inte tror på Guds ende Son.
19 Och domen är grundad på detta faktum: ljuset från himlen kom till människorna, men de älskade mörkret mer än ljuset för deras handlingar var onda.
20 De hatade det himmelska ljuset, eftersom de ville synda i mörkret. De höll sig borta från ljuset för de var rädda att deras synder skulle avslöjas.
21 Men de som däremot gör vad som är rätt, kommer med glädje till ljuset för att alla ska kunna se att de gör vad Gud vill.
Johannes träder tillbaka för Jesus
22 Sedan lämnade Jesus Jerusalem tillsammans med sina lärjungar och gick till Judeen där de stannade en tid och döpte.
23-24 Vid den tiden var Johannes döparen ännu inte fängslad utan döpte vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten. Och många människor kom till honom för att bli döpta.
25 En dag började en judisk man diskutera med Johannes lärjungar om reningsföreskrifterna.
26 Då gick lärjungarna till Johannes och sa: Mästare, mannen som du mötte på andra sidan Jordanfloden, den du sa var Messias, döper också och alla går till honom i stället för att komma till oss.
27 Johannes svarade: Gud i himlen bestämmer varje människas uppgift.
28 Min uppgift är att röja väg för denne man så att alla kan komma till honom. Ni vet själva att jag klart och tydligt sagt till er att jag inte är Messias. Jag är här för att bana väg för honom, det är allt.
29 Människorna dras naturligtvis till den som de finner mest intressant - som bruden dras till brudgummen. Och brudgummens vän, som står vid sidan om är glad för hans skull. Jag är brudgummens vän och jag gläder mig verkligen.
30 Det är som det ska att han blir större och större och jag mindre och mindre.
31 Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.
32 Han talar om vad han har sett och hört, men det är bara några få som tror vad han talar om!
33-34 De som tror honom upptäcker att allt vad Gud har sagt är sant. Denne man, som är sänd av Gud, talar Guds ord. Gud har gett honom sin Ande i obegränsat mått.
35 Fadern älskar honom därför att han är hans Son, och han har gett honom allt som finns.
36 Och alla som tror på Guds Son har evigt liv. De som inte tror och lyder honom kommer aldrig att se himlen, utan Guds vrede drabbar dem.
Job svarar Herren
42 Då svarade Job Gud:
2 Jag vet att du kan göra precis vad du vill och att ingen kan hindra dig.
3 Du frågar vem det är som så dåraktigt har förnekat din omtanke. Det är jag. Jag talade om saker som jag inte visste någonting om och inte förstod, sådant som var alltför underbart för mig.
4 Du sa: 'Lyssna, så ska jag tala! Låt mig ställa en fråga till dig och se om du kan besvara den! '
5 Men nu säger jag: 'Förut har jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig,
6 och jag avskyr mig själv och ångrar mig i stoft och aska.'
7 Sedan Herren avslutat sitt tal till Job, sa han till Elifas från Teman:Jag är arg på dig och dina två vänner. Ni har inte haft rätt i vad ni har sagt om mig, vilket däremot min tjänare Job har haft.
8 Ta nu sju unga tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte förgöra er, som jag borde, eftersom ni har syndat och inte talat sanning om min tjänare Job.
9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren lyssnade till de böner Job bad för dem.
Herren välsignar Job mer än förut
10 När Job bad för sina vänner, gav Herren honom upprättelse och skänkte honom rikedom och lycka. Ja, Herren gav honom dubbelt så mycket som han hade haft tidigare.
11 Sedan kom alla hans bröder och systrar och forna vänner och firade med honom i hans hem. De tröstade honom efter alla sorger och bedrövelser som Herren hade låtit komma över honom, och var och en av dem gav honom ett stycke silver och en guldring.
12 Herren välsignade Jobs sista år av livet mer än hans första, så att han kom att få 14.000 får, 6.000 kameler, 1.000 par oxar och 1.000 åsninnor.
13-14 Gud gav honom också sju söner och tre döttrar. Den äldsta dottern kallade han Jemima, nästa fick heta Kesia och den yngsta gav han namnet Keren-Happuk.
15 Ingen flicka i hela landet kunde i skönhet mäta sig med Jobs döttrar. Job gav dem till och med arvsrätt tillsammans med sönerna.
16 Job levde 140 år efter detta och fick se både barnbarn och barnbarnsbarn.
17 Hans liv blev långt och innehållsrikt.
Guds kraft i vår svaghet
12 Att hålla på och framhäva sig själv på det här sättet tjänar ju egentligen ingenting till, men låt mig ändå fortsätta. Och då vill jag berätta om de syner och uppenbarelser jag har haft från Herren.
2-3 För fjorton år sedan fördes jag upp till himlen. Fråga mig inte om det var min kropp som var där eller bara min ande, för det vet jag inte. Bara Gud kan svara på det. Men jag befann mig där i paradiset,
4 och hörde så häpnadsväckande saker att det är bortom en människas förmåga att förklara eller beskriva dem i ord (och jag har dessutom inte tillåtelse att berätta om dem för andra).
5 Den erfarenheten är något att skryta med, men det tänker jag inte göra. Jag tänker bara berömma mig av hur svag jag är och hur stor Gud är, som kan använda en sådan svaghet till sin fördel.
6 Jag har mycket att skryta med och skulle inte vara någon dåre om jag gjorde det, men jag vill inte att någon ska tänka högre om mig än han bör på grund av vad han verkligen har funnit i mitt liv och mitt budskap.
7 Jag vill säga detta: Gud har själv sett till att jag inte inbillar mig något på grund av de fantastiska och obeskrivliga upplevelser jag har haft. Jag har ett ständigt återkommande lidande, en tagg i köttet som plågar och besvärar mig. Det är som om en ängel från Satan skulle slå mig så att jag inte blir högfärdig.
8 Tre gånger har jag bett Gud att slippa detta lidande.
9 Varje gång har han sagt: Nej, men jag är med dig, det är allt du behöver. Min kraft syns bäst i svaga människor. Nu är jag glad att få skryta med hur svag jag är. Jag är glad att få vara ett levande bevis på Kristi kraft, i stället för att visa min egen kraft och förmåga.
10 Eftersom jag vet att alltsammans tjänar Kristi syfte är jag glad för lidandet, förolämpningarna, prövningarna, förföljelserna och svårigheterna. När jag är svag, då är jag stark, och ju mindre jag själv har, desto mer är jag beroende av honom.
Paulus omsorg om församlingen
11 Ni har fått mig att handla som en dåre och skryta på detta sätt. Jag skulle inte ha behövt framhäva mig själv, utan det skulle ni ha gjort. Det finns inte en enda sak som dessa fantastiska män har som inte jag också har, även om jag egentligen inte är värd någonting alls.
12 När jag var hos er bevisade jag på allt sätt att jag verkligen är en apostel, utsänd till er av Gud själv. Jag arbetade tålmodigt bland er och gjorde många under och tecken och mäktiga gärningar.
13 Det enda som jag inte gjorde, men som jag annars gör överallt i alla andra församlingar, var att ligga er till last. Jag bad er inte om mat eller en plats där jag kunde bo. Var snälla och förlåt mig denna oförrätt!
14 Nu kommer jag till er igen, för tredje gången, och det ska fortfarande inte kosta er något, för det är inte era pengar jag vill ha. Det är er jag vill ha! När allt kommer omkring, så är ni mina barn, och barn betalar inte för den mat de får av sina föräldrar. Tvärtom, föräldrarna ser till att barnen får mat.
15 Jag är glad att få ge mig själv helt och fullt till er för ert andliga bästa, även om det tycks vara så att ju mer jag älskar er, desto mindre älskar ni mig.
16 En del av er säger: Det är sant att hans besök inte tycks kosta oss något, men han är smart, den där Paulus, och han har lurat oss. Visst måste han på något sätt ha gjort sig pengar på oss.
17 Men hur? Har någon av de män jag skickat till er skott sig på er bekostnad?
18 När jag övertalade Titus att besöka er och sände en annan broder med honom, försökte de då att utnyttja er? Nej, naturligtvis inte. Vi är nämligen ledda av samme helige Ande och vandrar i varandras fotspår och handlar därför på samma sätt.
19 Jag förmodar att ni tror att jag säger allt detta för att komma på god fot med er igen. Det är inte alls så. Jag kan försäkra er, och Gud lyssnar när jag säger det, att jag har skrivit detta för att hjälpa er, kära vänner, och för att bygga upp er andligt.
20 Jag är rädd för att jag finner sådant som jag inte tycker om när jag kommer och besöker er. Och jag fruktar att jag då genom mitt sätt att handla kommer att göra er besvikna. Jag är rädd för att jag kommer att finna att ni grälar och är avundsjuka och arga på varandra, att ni är självsäkra och talar illa om varandra, och är fulla av högfärd och oenighet.
21 Ja, jag är rädd att Gud ska förödmjuka mig inför er, och att jag kommer att sörja och gråta, därför att många av er som under lång tid har syndat, inte ens bryr sig om de onda och orena handlingar som förekommer bland er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®