M’Cheyne Bible Reading Plan
Regler som ska gälla mellan människor
21 Här följer ytterligare lagar som du ska förelägga dem:
2 Om du köper en hebreisk slav ska han arbeta sex år, men under det sjunde året ska han sedan bli fri och inte behöva betala något för det.
3 Om han lät sälja sig som slav innan han gifte sig och sedan har gift sig, ska han ges fri ensam, men om han var gift innan han blev slav, ska hans fru bli fri samtidigt med honom.
4 Om hans herre gav honom en hustru medan han var slav och de har söner och döttrar, ska hustrun och barnen fortfarande vara slavar och mannen ensam blir fri.
5 Om mannen förklarar att han hellre stannar hos sin herre, sin hustru och sina barn än att bli fri,
6 då ska hans herre föra honom fram inför domarna och i allas åsyn borra en syl genom hans öra. Därefter är mannen hans slav för livet.
7 Om en man säljer sin dotter som slavinna, ska hon inte bli fri efter sex år, som männen blir.
8 Om mannen som köpte henne och har avsett att ta henne till hustru inte tycker om henne, ska han låta köpet gå tillbaka. Han får inte sälja henne till en utlänning, eftersom han behandlat henne illa genom att inte hålla vad han lovat.
9 Om han låter sin son förlova sig med en judisk slavinna, ska han inte längre behandla henne som slav utan som sin egen dotter.
10 Om sonen gifter sig med henne och sedan tar sig ytterligare en hustru, får han inte minska den förstas rätt till mat eller kläder eller äktenskapliga rättigheter.
11 Om han sviker henne i något av detta, ska han låta henne bli fri utan ersättning.
12 Den som skadar en man till döds ska själv dödas.
13 Men om det är en olyckshändelse, något som jag låter ske, då ska jag visa en plats dit han kan fly.
14 Om någon anfaller en annan med list i avsikt att döda honom ska du gripa honom, även om han befinner sig vid mitt altare, och döda honom.
15 Den som misshandlar sin far eller mor ska straffas med döden.
16 En kidnappare ska straffas med döden, vare sig hans offer finns kvar hos honom eller han sålt det som slav.
17 Den som förbannar sin far eller mor ska också dömas till döden.
18 Om två män slåss och den ene slår den andre med en sten eller med knytnäven så att den slagne måste ligga till sängs, men inte dör,
19 och om han sedan blir så bra att han kan gå igen med hjälp av käpp, ska mannen som slog honom gå fri från straff men betala honom för den tid han förlorat, till dess han blir fullt frisk. Han ska också betala kostnaderna för hans vård.
20 Den som misshandlar sin slav till döds, vare sig slaven är man eller kvinna, ska straffas.
21 Men om slaven är på benen efter några dagar, ska mannen inte straffas, eftersom det ju var hans egendom.
22 Om två män slåss och då råkar stöta till en gravid kvinna, så att hon får missfall men själv inte dör, då ska mannen som skadade henne betala vad hennes man begär och domaren fastställer.
23 När en skada tillfogas en annan och personen ifråga dör, ska den som förorsakade detta också dö.
24 Öga ska ges för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,
25 brännskada för brännskada, sår för sår, blåmärke för blåmärke.
26 Om en man skadar sin slavs eller slavflickas öga så att ögat blir blint, ska slaven friges som ersättning för ögat.
27 Och om hans herre slår ut en tand på honom, ska han också bli fri som betalning för tanden.
28 Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds ska oxen stenas, men köttet får inte ätas. Oxens ägare ska inte straffas,
29 såvida inte oxen är känd för att tidigare ha stångats och trots detta inte hållits under kontroll. Om det är så ska oxen stenas, och dess ägare ska också dödas.
30 Men den dödade mannens anhöriga får acceptera böter i stället, och då fastställer domaren summan.
31 Samma lag gäller om oxen stångar en pojke eller en flicka.
32 Men om oxen stångar en slav, vare sig det gäller man eller kvinna, ska slavens herre ha trettio silvermynt i ersättning och oxen ska stenas.
Regler om egendom
33 Om någon gräver en brunn och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den,
34 ska brunnens ägare betala full ersättning till djurets ägare, och den förre får behålla den döda kroppen.
35 Om någons oxe stångar en annans oxe så att den dör, ska den levande oxen säljas. Pengarna delas mellan ägarna och de får också hälften var av den dödade oxens kropp.
36 Men om oxen varit känd för att tidigare ha stångats och dess ägare ändå inte haft uppsikt över den, ska han ge full ersättning för den ihjälstångade oxen och får behålla den döda kroppen.
Jesus uppstår från de döda
24 Mycket tidigt på söndagsmorgonen tog kvinnorna kryddorna med sig och gick till graven.
2 Där fann de att den stora sten som hade täckt öppningen hade rullats åt sidan.
3 Då gick de in i graven, men Herrens Jesu kropp var borta.
4 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Plötsligt visade sig två män för dem, klädda i skinande vita kläder.
5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt.Då frågade männen: Varför letar ni i en grav efter en som lever?
6-7 Han är inte här. Han har återvänt till livet igen! Kommer ni inte ihåg vad han sa till er i Galileen? Att Människosonen måste bli förrådd och överlämnad i onda människors händer, och att de skulle korsfästa honom, men att han skulle uppstå igen på den tredje dagen?
8 Då kom de ihåg det,
9 och de skyndade sig tillbaka till Jerusalem för att tala om för lärjungarna och alla andra vad som hänt.
10 Kvinnorna som gick till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra.
11 Men det de berättade lät som en saga för männen, och de trodde inte på det.
12 Men Petrus sprang till graven för att se efter. Han böjde sig ned och tittade in men det enda han såg var de tomma linneförbanden. Då gick han tillbaka hem, förundrad över vad som hade hänt.
Jesus visar sig för två män på vandring
13 Samma dag var två av Jesu lärjungar på väg till byn Emmaus, som ligger elva kilometer från Jerusalem.
14 Medan de gick och samtalade med varandra om vad som hade hänt de senaste dagarna,
15 kom plötsligt Jesus själv och gick bredvid dem.
16 Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.
17 Vad är det ni diskuterar med varandra, sa han. Och varför är ni så bekymrade? De stannade plötsligt, och sorgen stod skriven i deras ansikten.
18 Den ene av dem, som hette Kleopas, svarade: Du måste vara den ende i hela Jerusalem som inte har hört vad som hänt de senaste dagarna.
19 Vad är det som har hänt? undrade han.Det som hände med Jesus, mannen från Nasaret, sa de. Han var en profet, som gjorde stora under och var en enastående lärare, högt aktad av både Gud och människor.
20 Men översteprästerna och våra religiösa ledare arresterade honom och överlämnade honom till romarna så att de kunde döma honom till döden, och nu har de korsfäst honom.
21 Vi hoppades att han var Messias, han som skulle komma för att befria Israel.Och till råga på allt detta som hände för tre dagar sedan,
22-23 gick några kvinnor tidigt i morse till graven, och de kom tillbaka och berättade att hans kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att Jesus lever!
24 Några av oss rusade dit för att se efter, och faktum är att Jesu kropp var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.
25 Då sa Jesus till dem: Vad lite ni fattar! Och vad svårt ni har för att tro allt det som profeterna har sagt i Skriften.
26 Har inte profeterna klart förutsagt att Messias måste genomlida allt detta innan han går in i sin härlighet?
27 Sedan citerade Jesus stycke efter stycke från Skrifterna för dem, från Första Moseboken till och med Profeterna, och han förklarade vad de olika avsnitten sa om honom själv.
28 När de närmade sig Emmaus och slutet på vandringen såg de att han tänkte gå vidare.
29 Då bad de honom stanna kvar över natten tillsammans med dem, eftersom det började bli mörkt. Därför följde han med och stannade hos dem.
30 När de sedan satte sig ner för att äta bad han Gud välsigna brödet och tog sedan ett stycke och bröt det och räckte till dem.
31 Och plötsligt var det som om deras ögon öppnats och de kände igen honom, men i samma ögonblick försvann han.
32 Då sa de till varandra: Kände vi det inte som en eld i våra hjärtan när han talade med oss under vandringen och förklarade Skriften för oss.
33-34 Och utan att förlora någon tid skyndade de sig tillbaka till Jerusalem. Där var de elva lärjungarna och de andra som följde Jesus samlade, och de tog emot dem med orden: Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!
35 Då berättade de två männen om hur Jesus hade visat sig för dem när de gick på vägen till Emmaus, och hur de känt igen honom då han bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
36 Och medan de berättade om det stod plötsligt Jesus där mitt ibland dem och sa: Min frid är med er.
37 Men allesammans blev fruktansvärt rädda, eftersom de trodde att det var ett spöke.
38 Varför är ni rädda? frågade Jesus. Varför tvivlar ni på att det verkligen är jag?
39 Se på mina händer och se på mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var ett spöke så skulle jag ju inte ha någon kropp.
40 Medan han talade visade han dem sina händer och fötter så att de kunde se märkena efter spikarna.
41 Fortfarande stod de där tveksamma, fyllda av både glädje och tvivel.Då frågade han dem: Har ni något att äta?
42 De gav honom en bit stekt fisk,
43 och han åt den medan de såg på.
Jesus visar sig för lärjungarna i Jerusalem
44 Sedan sa han till lärjungarna: Kommer ni inte ihåg att när jag var med er förut, berättade jag för er att allt som var skrivet om mig av Mose och av profeterna och i psalmerna måste gå i uppfyllelse?
45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de äntligen förstod alla dessa skriftställen.
46 Och han sa: Ja, ni kan se att det är förutsagt sedan länge att Messias måste lida och dö och uppstå igen från de döda på den tredje dagen.
47 Alla folk ska få höra att det finns förlåtelse från synden för var och en som omvänder sig. Förkunna det först i Jerusalem.
48 Ni har varit vittnen till detta, och ni ska föra det vidare till andra.
49 Och jag ska sända den helige Ande till er, precis som min Far lovade. Börja inte berätta för andra om detta ännu, utan stanna här i Jerusalem tills den helige Ande kommer och fyller er med kraft från himlen.
Jesus far upp till himlen
50 Sedan tog Jesus dem med sig ut på vägen till Betania. Där tog han avsked av dem och sträckte upp sina händer mot himlen och välsignade dem.
51 Och medan Gud tog honom till sig upp i himlen
52 föll lärjungarna ner och hyllade honom. Sedan återvände de till Jerusalem fyllda av glädje,
53 och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.
39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,
2 där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?
4 Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?
5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?
7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.
8 Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?
9 Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.
10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.
12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?
14 Vågar du lita på honom och hans styrka?
15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?
16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.
17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.
19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,
20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.
21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.
22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?
23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?
24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.
27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.
29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?
30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.
32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.
33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.
34 Herren fortsatte:
35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?
36 Då svarade Job Gud:
37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.
38 Jag har redan sagt för mycket.
Ge i glädje
9 Jag inser att jag egentligen inte alls skulle ha behövt nämna detta om att hjälpa Guds folk.
2 Jag vet hur ivriga ni är att göra det, och jag har berömt er inför vännerna i Makedonien och sagt att ni var beredda att skicka en gåva för ett år sedan. Faktum är att det var er entusiasm som fick många av dem att börja hjälpa till.
3 Men jag skickar ändå de här männen för att vara säker på att ni verkligen är beredda som jag sa, och att insamlingen har ägt rum. Jag hoppas att det inte ska visa sig att jag hade fel när jag berömde er.
4 Jag skulle få skämmas mycket ? och det skulle ni ocks¦ ? om n¦gra makedonier h¤r f´ljde med mig och fann att ni ¤nnu inte var klara, efter allt som jag ber¤ttat f´r dem!
5 Därför har jag bett de andra bröderna att resa före mig. De ska se till att den gåva, som ni lovade att samla in, är klar och väntar på mig. Jag vill att det ska vara en verklig gåva och inte se ut som om den gavs under påtryckningar.
6 Men kom ihåg att om ni ger lite, så kommer ni att få lite. En bonde som bara sår några få korn får bara en liten skörd, men om han sår mycket, så får han skörda mycket.
7 Var och en måste bestämma sig för hur mycket han ska ge. Tvinga inte någon att ge mer än han verkligen vill. Det är de glada givarna som Gud värdesätter.
8 Gud kan slösa sina gåvor över er och ge er allt ni behöver och mer därtill, och det kommer inte bara att räcka till för era egna behov, utan det kommer att bli så att ni med glädje kan ge till andra.
9 Skriften säger: Den gudfruktige är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek.
10 Samme Gud, som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska ge er mer och mer säd att så. Sedan ska han låta den växa så att ni får igen rikligt. På samma sätt ska er kristna tro bära rik frukt.
11 Ja, Gud ska ge er mycket så att ni kan ge bort mycket, och när vi lämnar era gåvor till dem som behöver dem, så kommer de att tacka och lovprisa Gud för er hjälp.
12 Resultatet av er insats får alltså dubbel effekt. De människor som lider nöd blir inte bara hjälpta, utan de kommer dessutom att flöda över av tacksamhet till Gud.
13 De kommer inte bara att glädja sig över er generositet. De kommer också att förstå att er tro är äkta när den visar sig i det goda ni gör.
14 Och de kommer att längta efter er och be innerligt för er på grund av denna underbara Guds nåd som har blivit synlig genom er.
15 Tacka Gud för hans Son. Han är en gåva som är alltför underbar för att kunna uttryckas i ord.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®