M’Cheyne Bible Reading Plan
Jetro besöker Mose
18 Snart fick Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, höra talas om alla de underbara saker som Herren hade gjort för sitt folk och för Mose, och hur Herren hade fört dem ut ur Egypten.
2 Då tog Jetro med sig Moses hustru Sippora, som denne tidigare hade skickat hem,
3 och Moses söner Gersom och Elieser. Gersom betyder främling, för Mose hade sagt vid hans födelse: Jag har vandrat omkring i ett främmande land.
4 Elieser betyder Gud är min hjälp. När han föddes sa Mose: Mina förfäders Gud har varit min hjälpare och räddat mig undan Faraos svärd.
5-6 De hann upp israeliterna när Mose och folket hade slagit läger vid berget Sinai.Din svärfar Jetro har kommit för att hälsa på dig, sa man till Mose. Han har med sig din fru och era två pojkar.
7 Då gick Mose ut för att träffa sin svärfar, och han hälsade mycket hjärtligt på honom. Sedan gick de in i Moses tält för att fortsätta samtalet.
8 Mose berättade för sin svärfar om allt som hade hänt och vad Herren hade gjort mot Farao och egyptierna för att befria Israel. Han berättade också om alla de problem som de stött på under vägen och om hur Herren hade hjälpt dem i allt.
9 Jetro blev mycket glad när han fick höra om allt som Herren hade gjort för Israel och hur han hade hjälpt dem att komma ut ur Egypten.
10 Lovad vare Herren, sa Jetro, han som har räddat er från egyptierna och Farao och bevarat Israel.
11 Nu förstår jag att Herren är större än alla andra gudar, eftersom han har kunnat befria sitt folk från de stolta och grymma egyptierna.
12 Jetro offrade till Gud, och sedan kom Aron och ledarna i Israel för att träffa honom, och allesammans deltog de i offermåltiden inför Gud.
Jetro ger Mose ett vist råd
13 Dagen därpå satte sig Mose ner för att tjäna som folkets domare, och från morgonen ända till sena kvällen kom människor till honom för att lägga fram sina problem.
14 När Moses svärfar såg hur mycket av hans tid som gick åt till detta sa han: Varför försöker du klara av allt det här själv? De får ju stå och vänta hela dagen på att få hjälp.
15-16 Jo, därför att folket kommer till mig med sina delade meningar och vill veta vad som är Guds vilja, svarade Mose sin svärfar. Jag är deras domare och avgör vem som har rätt och vem som har fel, och så undervisar jag dem om Guds lagar och tillämpar dem i deras fall.
17 Det där är inte bra! förklarade svärfadern.
18 Du sliter ut dig själv, och folket blir uttröttat. Det är alldeles för mycket för dig att sköta själv.
19-20 Nu ska jag ge dig ett gott råd, och Herren kommer att välsigna dig: Du ska vara folkets representant inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom. Sedan ska du tala om hans svar för dem och undervisa dem om Guds lagar och vilka principer man ska följa i livet.
21 Sedan ska du försöka få tag i lämpliga män, som är ärliga och pålitliga och som inte tar emot mutor. Dem ska du utse till domare, somliga för tusen personer, andra för hundra, andra för femtio och andra för tio personer.
22 Låt dessa vara ansvariga domare för folket. Om det är något som är mycket betydelsefullt eller komplicerat, så kan de komma till dig med det, men alla mindre frågor ska de själva ta hand om. Det blir lättare för dig om ni hjälps åt.
23 Om du följer det här rådet, och Herren går med på det, kan du bättre klara av uppgiften att vara folkets ledare, och då kommer det också att vara frid och harmoni i lägret.
24 Mose lyssnade till sin svärfars råd och följde hans förslag.
25 Han valde ut dugliga män från hela Israel och satte dem till ledare över folket, över tusen, hundra, femtio eller tio.
26 De skulle alltid finnas till hands för att skipa rättvisa. De svårare fallen förde de fram inför Mose, men allt annat tog de själva hand om.
27 Moses svärfar återvände så småningom tillbaka till sitt land.
En fattig änka ger allt hon har
21 När Jesus stod i templet såg han hur de rika lade sina gåvor i kollektkistan.
2 En fattig änka kom också fram och släppte ner två kopparslantar.
3 Då sa han: Denna stackars änka har gett mer än alla de andra tillsammans,
4 för de gav en liten del av sitt överflöd, men hon gav allt vad hon hade trots att hon var fattig.
Jesus talar om framtiden
5 Några av hans lärjungar började då hänförda tala om templet med alla dess vackra stenar och dyrbara gåvor som folket hade skänkt.
6 Men Jesus sa: Snart är tiden inne när allt detta som ni beundrar ska jämnas med marken. Inte en enda sten ska lämnas kvar på sin plats.
7 Herre! utropade de förskräckt. När kommer det att ske? Och hur kan vi veta att tiden är inne?
8 Han svarade: Låt ingen lura er! Många ska komma och påstå att de är Messias och säga: 'Slutet är nära.' Men tro dem inte!
9 Och när ni får höra om krig och revolutioner så grips inte av panik. Det är sant att det kommer att bli krig, men tidens ände står ännu inte för dörren.
10 Folken ska föra krig mot varandra, och det ena landet ska angripa det andra.
11 Allvarliga jordbävningar kommer att skaka stora delar av världen. Hungersnöd och epidemier ska drabba människorna, och oförklarliga tecken på himlen kommer att göra dem alldeles skräckslagna.
12 Men innan allt detta inträffar kommer ni att bli förföljda. Eftersom ni bekänner mitt namn blir ni dömda och kastade i fängelse, och ni kommer att bli ställda inför makthavare och myndigheter.
13 Men det ger er möjlighet att vittna om mig.
14 Oroa er därför inte för vad ni ska svara på de anklagelser som riktas mot er,
15 för jag ska ge er de rätta orden med en sådan skärpa att ingen av era motståndare kommer att kunna svara.
16 Till och med de som står er närmast, era föräldrar, bröder, släktingar och vänner, ska förråda er och arrestera er, och några av er kommer att dödas.
17 Alla ska hata er för att ni tillhör mig och bekänner mig.
18 Men Gud ska inte överge er. Utan hans vilja ska inte ett hår på era huvuden gå förlorat.
19 Stå fasta och håll ut för då ska ni vinna evigt liv.
20 Men den dag ni ser Jerusalem omringad av arméer, ska ni veta att dess undergång är nära.
21 Då måste Judeens invånare fly till bergen, och de som bor i Jerusalem måste lämna staden så fort som möjligt för ingen kan söka skydd där.
22 Detta blir dagar fyllda av Guds domar. Då ska allt det profeterna skrev om i de gamla Skrifterna gå i uppfyllelse.
23 Stackars de kvinnor som då väntar barn, och de som har spädbarn, för det ska bli djup nöd i detta land och vreden ska drabba det.
24 Många människor ska brutalt bli dödade, och andra ska deporteras som fångar och flyktingar till världens alla länder. Och Jerusalem ska ockuperas och trampas ner av främmande folk tills dess Gud gör slut på deras tid.
Jesus talar om sin återkomst
25 Sedan ska märkliga fenomen visa sig på solen, månen och stjärnorna. Det är förvarningar om kommande olyckor. På jorden ska folken gripas av ångest och en förfärlig rastlöshet inför katastroferna och de våldsamma flodvågorna.
26 Ovisshet och fruktan ska driva många människor till förtvivlan så de tappar allt hopp, för till och med lagarna som styr universum ska rubbas.
27 Men då ska jordens alla folk få se Människosonen komma i ett moln med gudomlig makt och stor härlighet.
28 Därför, när ni ser allt detta hända, stå då fasta och se uppåt för då är er befrielse nära.
29 Sedan fortsatte han med följande bild: Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.
30 Redan då bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära.
31 På samma sätt kan ni veta att Guds rike är nära när ni ser att dessa händelser inträffar.
32 Tro mig, detta folk ska inte gå under innan allt detta har gått i uppfyllelse.
33 Och fastän både himmel och jord ska försvinna, ska mina ord alltid finnas kvar.
Jesus talar om att vi ska vara vaksamma
34-35 Var på er vakt! Låt inte min plötsliga ankomst överrumpla er. Låt mig inte finna er i lyx och överflöd, nöjen och dryckenskap eller upptagna med livets problem och bekymmer som resten av världen.
36 Håll er alltid beredda. Be att ni ska få kraft att rädda er undan de svårigheter som väntar, så att ni kan möta Människosonen med frimodighet.
37-38 Varje dag gick Jesus till templet för att undervisa, och folkmassorna började samlas tidigt på morgonen för att höra honom. Men varje kväll lämnade han staden och gick ut till Oljeberget och övernattade där.
36 Elihu fortsatte:
2 Låt mig få fortsätta, så ska jag visa att det är sant som jag säger. Jag har inte avslutat mitt försvarstal för Gud!
3 Du ska få många exempel på min Skapares rättfärdighet.
4 Jag ljuger inte, jag vet vad jag talar om.
5 Gud är allsmäktig, och ändå överger han ingen! Han är fullkomlig när det gäller att förstå.
6 Han belönar inte de ogudaktiga utan ger de drabbade rätt.
7 Han överger inte de gudfruktiga utan hedrar dem med upphöjelse.
8 Om svårigheter kommer över dem och bedrövelse griper dem,
9 så använder han det för att visa vad de gjort fel och att de har handlat oförsvarligt.
10 Han får dem att lyssna till tillrättavisning, så att de kan vända om från sin synd.
11 Om de då lyssnar och lyder honom, blir de välsignade med framgång hela sitt liv.
12 Om de inte lyssnar till honom, kommer de att förgås och dö av brist på sunt förnuft.
13 Men de ogudaktiga drabbas av hans vrede. De vänder inte om till honom ens när han straffar dem.
14 De dör unga efter ett liv i lättsinne och fördärv.
15 Men de som lider blir befriade från sina lidanden, och då lyssnar de till honom!
16 Han ville verkligen locka dig undan faran till en ljuvlig plats och välsigna dig där.
17 Men du är alltför upptagen med rätt och rättvisa och kommer med ogrundade anklagelser mot andra.
18 Se till så att ingen frestar dig med rikedom. Låt dig inte lockas avsides av orättfärdiga förmåner.
19 Skulle rikedom eller egen ansträngning kunna lyfta dig över alla motgångar? Kommer det att göra slut på ditt straff?
20 Längta inte efter nattens möjligheter till oupptäckt synd.
21 Vänd om från det onda, för det var för att du skulle slippa hamna i ett liv i ondska som du råkade ut för detta lidande.
22 Gud är den som har all makt. Vem kan undervisa som han?
23 Vem kan leda honom eller tillrättavisa honom?
24 Ära honom då för hans mäktiga gärningar, för vilka han är så känd.
25 Alla har sett dem, om än på avstånd.
26 Gud är så stor att vi inte kan känna honom fullständigt. Ingen kan lära sig förstå evigheten.
27 Han drar upp vattenångorna och låter dem falla ner som regn,
28 från moln som ger jorden rikligt med vatten.
29 Kan någon egentligen fatta hur molnen sprids över himlen och vilken väg åskan tar?
30 Se, hur han låter blixten gå fram och lysa upp havsdjupen.
31 Genom sin makt över naturen kan han styra nationer och ge människorna mat i överflöd.
32 Han fyller sina händer med glödande pilar. Han slungar dem mot deras bestämda mål.
33 Hans närvaro i åskans dunder banar väg för stormen, och till och med djuren känner av hans närhet.
6 Som Guds medarbetare ber vi er att inte låta detta underbara budskap om Guds stora godhet gå er ur händerna.
2 Gud säger: Er bön nådde mig när frälsningens port stod vidöppen, och på frälsningens dag kom jag till er hjälp. Just nu är Gud beredd att välkomna er. I dag är han beredd att frälsa er.
Lidande i tysthet
3 Vi försöker att leva på ett sådant sätt att ingen någonsin ska bli sårad eller hindras från att finna Herren på grund av vårt handlingssätt. Vi vill att ingen ska finna något fel hos oss och sedan skylla det på Herren.
4 Faktum är att vi i allt vi gör försöker visa att vi är Guds medarbetare. Vi står tålmodigt ut med lidande, svårigheter och besvär av alla slag.
5 Vi har blivit slagna, satta i fängelse, mött uppretade folkmassor, arbetat och slitit, vakat hela nätter utan någon sömn och gått utan mat.
6 Genom vårt sätt att leva, genom vår kunskap om Kristus och genom vårt tålamod har vi bevisat att vi är det vi påstår oss vara. Vi har varit vänliga och i verklig mening kärleksfulla och fyllda med den helige Ande.
7 Vi har varit uppriktiga, och Guds kraft har hjälpt oss i allt vi har gjort. Vi har haft allt som hör till en gudfruktig människas utrustning.
8 Vi är trogna Herren, vare sig andra hedrar oss eller föraktar oss, vare sig de kritiserar oss eller rekommenderar oss. Vi är ärliga, men blir kallade lögnare.
9 Världen struntar i oss, men Gud känner oss. Vi lever i dödens närhet men är fortfarande vid liv. Vi har blivit skadade, men har räddats från döden.
10 Vi är bedrövade, men samtidigt har vi vår glädje i Herren. Vi är fattiga, men vi ger rika andliga gåvor till andra. Vi äger ingenting, och ändå njuter vi av allt.
11 O, mina kära vänner i Korinth! Jag har visat alla mina känslor för er. Jag älskar er av hela mitt hjärta.
12 Om förhållandet fortfarande är kyligt mellan oss, så beror det inte på bristande kärlek från min sida, utan på att er kärlek är alltför liten och inte räcker till för mig.
13 Nu talar jag till er som om ni verkligen var mina egna barn. Öppna era hjärtan för oss! Ge oss kärlek tillbaka.
Kompromissa inte med otroende
14 Börja inte samarbeta med dem som inte älskar Herren, för vad har Guds folk gemensamt med syndens människor? Hur kan ljuset ha samband med mörkret?
15 Och vad har Kristus och djävulen gemensamt? Och hur kan en kristen ha gemenskap med någon som inte tror?
16 Och vad har Guds tempel med avgudarna att göra? Ni är Guds tempel, den levande Gudens hus, och Gud har sagt om er: Jag ska bo i dem och vandra bland dem, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
17 Det är därför som Herren har sagt: Lämna dem, skilj er ifrån dem. Rör inte det som är orent. Då ska jag ta emot er
18 och vara en Far för er, och ni ska vara mina söner och döttrar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®