M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud förser sitt folk med kött och bröd
16 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin, mellan Elim och Sinai, och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten.
2 Där började folket än en gång klaga på Mose och Aron.
3 Tänk, om vi ändå hade varit kvar i Egypten, sa de. Tänk om Herren hade låtit oss dö där, för där hade vi ju tillräckligt med mat! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi kommer att dö av svält.
4 Då sa Herren till Mose: Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Var och en kan gå ut varje dag och samla in så mycket som han behöver. Och jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte.
5 Säg till dem att samla dubbelt så mycket på den sjätte dagen i varje vecka!
6 Mose och Aron kallade samman allt folket och meddelade dem: I kväll ska ni bli klara över att det var Herren som förde er ut ur Egypten.
7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer.
10 Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem.
11-12 Och Herren sa till Mose: Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.'
13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.
14 Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken.
15 När Israels folk såg detta, frågade de: Vad är det här? Mose förklarade: Det är den mat som Herren har gett er att äta.
16 Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person.
17 Israels folk gick ut och lydde uppmaningen.
18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt.
19 Och Mose sa till folket: Lämna ingenting kvar över natten.
20 Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem.
21 På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann.
22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta.
23 Då talade han om anledningen för dem: Vi gör detta eftersom Herren har valt morgondagen som vilodag, en Herrens heliga sabbat, när vi ska avstå från att göra våra dagliga sysslor. Gör därför i ordning så mycket ni behöver i dag, och spara det som blir över till i morgon.
24 Till skillnad från förut var maten nästa morgon färsk. Den luktade gott och det fanns ingen mask i den.
25 Mose sa: Detta är er mat för i dag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken.
26 Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat ute på marken.
27 Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen.
28-29 Hur länge tänker detta folk vägra att lyda? frågade Herren Mose. Ser de inte att jag ger dem dubbelt så mycket den sjätte dagen, så att det ska vara tillräckligt för två dagar? För Herren har gett er den sjunde dagen som en vilodag. Stanna nu kvar i era tält och gå inte ut för att samla mat på marken den dagen.
30 Folket vilade alltså den sjunde dagen.
31 Och folket kallade maten manna, som betyder: Vad är det? Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung.
32 Mose berättade också för folket att Herren bett dem att bevara en portion manna så att kommande generationer skulle få se det.
33 Därför sa han till Aron att skaffa en kruka och hälla upp några liter manna i den och placera det på en helig plats.
34 Aron gjorde så, precis enligt Herrens order till Mose, och han ställde mannat bredvid arken i tabernaklet.
35 Under fyrtio år åt Israels barn manna, ända tills de kom in i Kanaans land, där det fanns säd att äta.
36 Krukan som användes för att mäta upp mannat rymde omkring tre och en halv liter.
Frälsningen kommer till Sackaios hem
19 När Jesus kom till Jeriko och var på väg genom staden,
2 försökte en man som hette Sackaios få se en skymt av honom. Han var kontrollant vid det romerska tullverket, och därför en mycket rik man.
3 Men han var alltför kortväxt för att kunna se över folkhopen.
4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre.
5 När Jesus kom förbi upptäckte han Sackaios och ropade: Sackaios! Skynda dig ner, för i dag vill jag gästa ditt hem!
6 Sackaios skyndade sig att klättra ner och tog överlycklig Jesus med sig hem.
7 Men folket tyckte inte om det. Alla vet ju att Sackaios har stulit pengar och blivit rik. Och ändå går Jesus hem till honom, muttrade de förargat.
8 Då stannade Sackaios och sa till Jesus: Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga, och om jag tagit ut för mycket tull av någon, så ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!
9-10 Jesus sa till honom: Detta är en stor dag för dig och din familj, för Gud har i dag tagit emot er som sina barn. Du var ett av Abrahams förlorade barn. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa sådana människor.
Liknelsen om kungen och hans tio förvaltare
11 Eftersom Jesus närmade sig Jerusalem berättade han denna liknelse. Han visste nämligen att det var många i hans omgivning som räknade med att Guds rike skulle bli en verklighet när han anlände dit.
12 En man av kunglig släkt begav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung.
13 Innan han reste kallade han till sig tio av sina anställda och gav var och en av dem en stor summa pengar, och sa: 'Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.'
14 Men många av hans landsmän ville inte ha honom som kung, och i protest sände de en delegation till honom och meddelade detta.
15 Trots det blev han krönt till kung och kom tillbaka till sitt land. Han kallade då till sig de män som han hade gett pengarna till för att få reda på vad de hade gjort med dem.
16 Den förste mannen rapporterade en väldig vinst - tio gånger så mycket som det belopp han fått.
17 'Bra!
18 Nästa man kunde också rapportera vinst, fem gånger den ursprungliga summan.
19 'Bra!
20 Men den näste i raden lämnade bara tillbaka de pengar han hade fått från början. 'Jag har förvarat dem tryggt
21 'Jag var rädd för dig eftersom du är en hård man att göra affärer med. Du tar det som inte är ditt och skördar där du inte har sått.'
22 'Din late skojare!
23 varför satte du då inte in pengarna på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?'
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: 'Ta pengarna från honom och ge dem till mannen som tjänat mest.'
25 'Men herre
26 'Ja
27 Och när det gäller mina fiender som inte ville ha mig till kung, så för hit dem och avrätta dem här inför mig.'
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
28 Sedan Jesus berättat detta fortsatte han sin vandring mot Jerusalem.
29 I närheten av städerna Betfage och Betania på Oljeberget, skickade han två av lärjungarna i förväg.
30 De fick i uppgift att gå till nästa by och söka efter en åsna som stod bunden vid sidan av vägen. Det skulle vara ett föl som ännu inte var inridet.Ta det, sa Jesus, och led hit det.
31 Och om någon frågar varför ni gör det så säg bara: Herren behöver det.
32 De fann åsnan precis som Jesus sagt.
33 Då de höll på att lösgöra den kom ägarna.Vad gör ni? frågade de. Varför tar ni åsnan?
34 Därför att Herren behöver den, svarade de.
35 De tog åsnan och ledde den till Jesus. Så bredde de ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den.
36-37 Där han sedan kom ridande, lade folket ut sina kläder på vägen. När de så närmade sig den plats där vägen började gå nerför Oljeberget, satte alla igång att ropa och sjunga och lovprisa Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort.
38 Gud har gett oss en kung, jublade de. Och Gud har slutit fred med oss! Ära vare Gud i höjden!
39 Men några upprörda fariseer i folkmassan sa: Herre, säg åt dina lärjungar att de inte ropar på det där sättet. Det är hädelse!
40 Men han svarade dem: Om de tiger, så kommer stenarna att ropa i deras ställe!
41 När de kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.
42 Tänk om du bara hade förstått hur du skulle kunnat få frid, sa han. Men du var avvisande, och nu är det för sent.
43 Det kommer en dag då dina fiender ska belägra dig och omringa dig och överfalla dig.
44 De ska jämna dig med marken och dina invånare ska bli dödade. Fienderna ska inte låta en enda sten ligga kvar på sin plats, för du tog inte det tillfälle Gud gav dig.
Jesus rensar templet
45 Sedan gick han in i templet och började driva ut affärsmännen från deras stånd
46 och ropade åt dem: Skriften säger: 'Mitt tempel är en böneplats
47 Sedan undervisade han varje dag i templet, men översteprästerna och de religiösa ledarna, liksom affärsmännen, försökte komma på något sätt att göra sig av med honom.
48 Men de kunde inte, för han var omtyckt av människorna, och de slukade vartenda ord han sa.
34 Elihu fortsatte:
2 Hör på mig, ni som är så visa!
3 Vi kan välja att höra det vi vill, liksom vi kan bestämma vad vi vill äta.
4 Låt oss därför välja att göra det som är rätt. Men då måste vi veta vad som verkligen är rätt.
5 Job säger: 'Jag är oskyldig, men Gud vägrar mig rättvisa.
6 Jag har kallats lögnare, fast jag talar sant. Jag har blivit fruktansvärt straffad fast jag inte har syndat.'
7-8 Vem skulle kunna vara så inbilsk som Job? Man måste ha varit mycket tillsammans med onda människor,
9 för att kunna säga: 'Varför kasta bort tid med att försöka behaga Gud?'
10 Hör på mig nu, ni som tror att ni vet allt! Alla vet ju att Gud inte är ond,
11 men han straffar syndare och ger dem vad de förtjänar.
12 Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont eller orätt.
13 Det är han ensam som har makt över jorden och skipar rättvisa i världen.
14 Om Gud skulle dra tillbaka sin Ande,
15 skulle allt liv försvinna och människan bli till lera igen.
16 Lyssna nu och försök att förstå!
17 Skulle Gud kunna regera om han avskydde rättvisan? Tänker du döma den allsmäktige Domaren?
18 Tänker du döma den Gud som säger till kungar och världshärskare: 'Ni är ogudaktiga och orättvisa?'
19 Inte frågar väl han efter hur stor och framstående en människa är, eller fäster större avseende vid rika än vid fattiga. Han har skapat dem allesammans.
20 De dör på ett ögonblick, och mitt i natten kan vem som helst få sluta sitt liv utan att någon mänsklig hand drabbat dem.
21 Gud vakar över allt vad människorna gör, och han ser dem alla.
22 Inget mörker är så tjockt att det kan dölja den ogudaktige för hans ögon.
23 Därför behöver han inte granska en människa för att ställa henne till svars. Han vet redan allt om henne.
24 Gud behöver ingen domstol för att krossa de mäktiga och sätta andra i deras ställe.
25 Han ser allt de gör, och över en enda natt kan han utplåna dem.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet så att alla kan se det.
27 De har vägrat att följa honom och bryr sig inte om hans vägar.
28 De har fått de fattigas och förtrycktas rop att nå upp till Gud, och han hör dem.
29-30 Men vem vill döma honom om han inte svarar? Vem kan tvinga honom att visa sig? Han har ändå makt att hindra den ogudaktige från att regera och på så sätt rädda ett land från undergång och skona dess folk.
31 Varför säger man då inte till sin Gud: 'Jag har syndat och ska inte göra det mer.
32 Jag vet inte vad jag har gjort för ont, men tala om det för mig, så ska jag inte göra så mer'?
33 Måste då Gud forma sin rättvisa efter din vilja, trots att du vägrar att böja dig? Du får avgöra, inte jag! Säg mig vad du anser!
34-35 Den som har förstånd måste hålla med mig om att du, Job, talar dåraktigt.
36 Jag hoppas din dumhet blir prövad.
37 Till dina andra synder har du nu också lagt uppror och hädelse.
Vi är anförtrodda en dyrbar skatt
4 Det är Gud själv som i sin omtanke om oss har gett oss den underbara uppgiften att berätta om hans goda nyheter för andra, och därför ger vi aldrig upp.
2 Vi försöker inte lura människor att tro. Vi är inte intresserade av att arbeta på det sättet. Vi försöker aldrig få någon att tro att Guds ord är något annat än det är. Alla sådana skamliga metoder förkastar vi. Vi står inför Gud själv när vi talar, och därför säger vi sanningen, och alla som känner oss vet att det är så.
3 Om de goda nyheter som vi predikar är dolda för någon, så är de dolda för den som är på väg till evig död.
4 Satan, som är gud i denna onda värld, har förblindat en sådan människa, så att hon varken kan se ljuset från det glada budskapet, eller förstå det fantastiska i Kristi, vår Guds, härlighet som vi predikar om.
5 Vi går inte runt och predikar om oss själva, utan vi predikar att Jesus Kristus är Herre. Allt vi säger om oss själva är att vi är era slavar på grund av vad Jesus har gjort för oss.
6 För Gud som sa: Låt ljuset lysa i mörkret, har fått oss att förstå att det är hans härlighets ljus som lyser mot oss i Jesu Kristi ansikte.
7 Men denna dyrbara skatt ? den kraft och det ljus som nu finns inom oss ? b¤r vi i ett tillf¤lligt skal, det vill s¤ga i v¦ra svaga kroppar. Alla kan se att denna underbara kraft inom oss m¦ste komma fr¦n Gud, och inte kan vara v¦r egen.
8 Vi är på alla sidor omgivna av svårigheter, men inte nerbrutna eller utslagna. Vi ser ofta ingen utväg, men vi ger för den skull inte upp.
9 Vi är förföljda till det yttersta, men Gud överger oss aldrig. Vi blir nedslagna, men vi reser oss och fortsätter.
10 Våra kroppar hotas ständigt av döden, på samma sätt som Jesus hotades av döden. Därför kan alla se att det bara är den levande Kristus inom oss som skyddar oss.
11 Ja, vi lever i ständig fara för våra liv, därför att vi tjänar Herren, men det ger oss gång på gång tillfälle att låta Jesu Kristi kraft bli synlig i våra döende kroppar.
12 På grund av det vi predikar står vi ansikte mot ansikte med döden, men för er har det resulterat i evigt liv.
13 Utan att vara rädda säger vi vad vi tror, och litar på att Gud tar hand om oss, precis som psalmisten gjorde när han sa: Jag tror, och därför talar jag.
14 Vi vet att samme Gud, som förde Herren Jesus Kristus tillbaka från de döda, också kommer att föra oss till liv igen tillsammans med Jesus och ställa oss tillsammans med er inför honom.
15 Våra lidanden tjänar ert bästa. Ju fler av er som vinns för Kristus, desto fler kan tacka för hans stora godhet och desto mer kommer Herren att förhärligas.
16 Det är därför som vi aldrig ger upp. Även om våra kroppar bryts ner av döden, så växer vår inre styrka i Herren för varje dag.
17 Våra svagheter och lidanden är egentligen ganska små och ska inte vara så länge. Ändå kommer denna korta tid av svårigheter att leda till Guds rikaste välsignelser för oss under hela evigheten.
18 Vi tänker inte på det vi upplever just nu, till exempel svårigheterna runt omkring oss, utan vi ser fram emot himlens glädje, som vi ännu inte har upplevt. Svårigheterna ska snart vara förbi. Men glädjen som väntar kommer att räcka i evighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®