M’Cheyne Bible Reading Plan
Boskapen dör
9 Gå tillbaka till Farao, sa Herren till Mose, och säg till honom: 'Herren, hebreernas Gud, befaller dig att släppa sitt folk så att det kan gå och offra till honom.
2 Om du inte gör det
3 ska Gud visa sin makt och sända pest som dödar din boskap, dina hästar, åsnor, kameler och dina fårhjordar.
4 Men pesten ska bara drabba egyptiernas boskap, inget av de djur som tillhör Israel ska dö.'
5 Herren meddelade att pesten skulle komma redan dagen därpå,
6 och det gjorde den. All boskap som tillhörde egyptierna dog, men inte ett enda djur av Israels boskap blev ens sjukt.
7 Farao skickade då sina tjänare för att undersöka om det stämde att inte något enda djur bland Israels boskap hade dött. Inte ens när han upptäckte att det var på det sättet gav han med sig. Han vägrade att släppa folket.
Aska orsakar bölder
8 Då sa Herren till Mose och Aron: Ta aska från brännugnen. Mose ska kasta upp den mot himlen inför Faraos ögon,
9 och då ska det bildas damm över hela Egypten, och detta ska leda till att det uppstår bulnader på människor och djur över hela landet.
10 Då tog de aska från brännugnen och gick till Farao. Medan denne såg på, kastade Mose upp askan mot himlen, och alla, både människor och djur, fick bulnader.
11 Spåmännen kom inte heller undan, utan också de fick bulnader.
12 Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han vägrade att höra på dem, precis som Herren hade sagt till Mose att det skulle ske.
En fruktansvärd hagelstorm
13 Sedan sa Herren till Mose: Gå upp tidigt i morgon bitti och säg till Farao: 'Herren, hebreernas Gud, säger: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst,
14 annars ska jag sända en plåga som verkligen ska bevisa för både dig och dina tjänare och allt folk i Egypten att det inte finns någon på hela jorden som är som jag.
15 Jag hade kunnat döda er alla,
16 men jag gjorde det inte, för jag ville visa dig och hela jorden min väldiga kraft.
17 Men du tror fortfarande att du är så mäktig att du kan trotsa min makt och vägra att släppa mitt folk.
18 Nåväl, i morgon vid den här tiden ska jag sända en väldig hagelstorm över hela landet, en storm vars like man aldrig sett sedan Egypten grundades.
19 Se nu till att du får in din boskap från fälten, för varje man och varje djur som finns ute kommer att dö av haglet.'
20 De egyptier som blev skrämda av denna hotelse, hämtade sin boskap och sina tjänare från fälten,
21 men de som inte brydde sig om Herrens ord lämnade dem kvar ute på ängarna.
22 Då sa Herren till Mose: Sträck din hand mot himlen, så ska hagel komma över hela landet, över människor, djur och växtlighet.
23 När Mose lyfte handen sände Herren hagel och ett fruktansvärt åskväder.
24 Det går inte ens att beskriva vad som hände. Aldrig tidigare i Egyptens historia hade det förekommit en sådan storm.
25 Hela Egypten lades i ruiner. Allt som fanns ute på fälten, både människor och djur, dödades. Träd slogs sönder och skörden förstördes.
26 Den enda plats i landet där det inte haglade den dagen var Gosen, där Israels folk bodde.
27 Farao skickade då bud efter Mose och Aron: Nu äntligen inser jag att det är mitt fel, bekände han. Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har handlat orätt hela tiden.
28 Bed till Gud att han låter detta hagel upphöra, så ska jag låta er gå på en gång.
29 Ja, sa Mose. Så snart jag har lämnat staden ska jag räcka ut mina händer mot Herren, och då ska åskvädret och haglet sluta. Detta ska bevisa för dig att det är Herren som har makt över hela jorden,
30 men ändå kommer varken du eller dina tjänare att lyda Herren.
31 Allt lin och allt korn slogs ner och blev förstört, för kornet hade gått i ax, och linet stod i blom,
32 men vetet blev inte förstört, eftersom det ännu inte hade kommit upp ur jorden.
33 Mose lämnade Farao, gick ut ur staden och lyfte sina händer mot himlen. Åska, hagel och regn upphörde omedelbart.
34 När Farao såg det syndade både han och hans tjänare på nytt genom att envist vägra göra vad de hade lovat.
35 Faraos hjärta var fortfarande hårt, och han släppte inte folket, precis som Herren tidigare hade sagt till Mose.
Jesus varnar för hyckleri
12 Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Han vände sig nu till sina lärjungar och varnade dem: Akta er för fariseerna och deras skenhelighet som breder ut sig som en smittosam sjukdom.
2 Nu är tiden inne. Sanningen ska fram i ljuset och allt hemligt ska avslöjas.
3 Vad ni har sagt i hemlighet kommer att bli känt av alla, och vad ni har viskat i någons öra kommer att ropas ut från hustaken så att alla kan höra det!
4 Kära vänner, var inte rädda för dem som vill mörda er. De kan bara döda kroppen, de har ingen makt över era liv.
5 Men jag säger er: Frukta Gud, som har makt att döda och sedan kasta i helvetet.
6 Vad kostar fem sparvar? Några småslantar. Och ändå glömmer inte Gud en enda av dem.
7 Han har räknat hårstråna på era huvuden! Var inte rädda för ni är mycket mer värdefulla för honom än en hel flock sparvar.
8 Men jag säger till er: Den som offentligt bekänner mig, kommer jag att försvara inför Guds änglar.
9 Men den som förnekar mig kommer jag inte att försvara inför änglarna.
10 Ändå kan de människor som talar mot mig bli förlåtna, medan de som hånar den helige Ande aldrig ska förlåtas.
11 När man ställer er inför rätta i synagogorna, och ni blir förhörda av makthavare och domare, så bekymra er inte för vad ni ska säga till ert försvar,
12 för den helige Ande ska ge er de rätta orden i det rätta ögonblicket.
Liknelsen om den rike lantbrukaren
13 Då ropade någon i folkskaran: Herre, säg till min bror att dela min fars egendom med mig.
14 Men Jesus svarade: Min vän, vem har gjort mig till skiljedomare mellan er?
15 Sedan sa han till dem alla: Akta er för habegäret! Om en människa har aldrig så mycket pengar, så kan hon ändå inte köpa livet.
16 För att de som lyssnade skulle förstå vad han menade, berättade han denna liknelse: En rik man hade ett lantbruk som gav fina skördar.
17 Hans lador var faktiskt proppfulla, och det gick inte in mer. Till slut, när han funderat över sitt problem, sa han:
18 'Jag vet, jag river ner mina lador och bygger större. Då får jag tillräckligt med utrymme.
19 Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat tillräckligt för åren som ligger framför dig. Koppla nu av! Ät, drick och roa dig!'
20 Men Gud sa till honom: 'Dåre! I natt ska du dö. Vad händer då med din rikedom?'
21 Så går det för alla som samlar sig rikedomar på jorden men står med tomma händer inför Gud.
Oroa er inte!
22 Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,
23 för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.
24 Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!
25 Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.
26 Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?
27 Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.
28 Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?
29 Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.
30 För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.
31 Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.
32 Var därför inte rädd för framtiden, du lilla människoskara. Det är er Fars stora glädje att ge er riket.
33 Sälj vad ni kan undvara och ge till dem som är fattiga. Samla så ett förråd åt er, en skatt i himlen, som aldrig blir gammal eller kan förstöras. Den skatten kan aldrig någon tjuv stjäla, och den förlorar aldrig sitt värde.
34 Ni kommer alltid att dras dit där er skatt är.
Var beredda!
35 Var beredda att arbeta!
36 Lev som tjänare, som väntar på att deras Herre ska komma hem från en bröllopsfest, och håll era lampor tända. Då kan ni öppna dörren och släppa in honom i det ögonblick han kommer och knackar på.
37 Glädjen blir stor för dem som har väntat på hans återkomst. Han ska ta av sig ytterkläderna och själv föra dem till bordet och passa upp dem under måltiden.
38 Han kanske kommer sent på kvällen, eller rentav vid midnatt. Och när han än kommer kan de tjänare som är beredda glädja sig.
39 Alla skulle vara på sin vakt om de visste exakt när han skulle komma tillbaka, på samma sätt som de skulle vara beredda på tjuven, om de visste när han tänkte bryta sig in.
40 Därför ska ni alltid vara beredda, för Människosonen ska komma tillbaka när man minst av allt anar det.
41 Petrus frågade: Herre, talar du bara till oss eller till alla?
42-44 Jesus svarade: Jag talar till varje trogen och förståndig man vars arbetsgivare betror honom med ansvaret att ge mat åt de andra tjänarna. Om hans chef återvänder och märker att han gjort ett gott arbete får han sin belöning, och han kommer att ge honom ansvar för allt han äger.
45 Men om mannen börjar tänka att det kommer att dröja länge än, innan hans chef kommer tillbaka, så kanske han börjar förolämpa sina medarbetare och använder sin tid till att festa och supa sig full.
46 Då kommer arbetsgivaren att återvända utan förvarning och avsätta den opålitlige mannen från hans förtroendeställning och ge honom den lön de gudlösa förtjänar.
47 Han kommer att straffas hårt, för trots att han visste sin plikt, brydde han sig inte om att utföra den.
48 Men den som inte är medveten om att han handlar fel ska få ett lindrigt straff. Mycket krävs av dem som fått mycket för deras ansvar är större.
Jesus varnar för splittring
49 Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och jag önskar att min uppgift var slutförd.
50 Men korsets lidande väntar mig, och jag känner mig plågad i mitt inre.
51 Tror ni att jag har kommit för att skapa frid på jorden? Nej, snarare strid och splittring.
52 Från och med nu kommer familjer att splittras, så att av fem personer kommer tre att ta ställning för mig och två emot mig, eller kanske tvärtom.
53 En far kommer att vara för mig, men inte hans son. Mor och dotter kommer att bli oense, likaså svärmor och svärdotter.
Jesus varnar för kriser i framtiden
54 Sedan vände han sig till folket och sa: När ni ser att molnen börjar synas i väster säger ni: 'Nu blir det regn.' Och ni har rätt.
55 När det blåser sydliga vindar säger ni: 'Idag blir det förskräckligt hett!' Och det blir det.
56 Hycklare! Ni är bra på att tyda tecken på himlen, men vad som just nu sker framför ögonen på er, det vill ni inte förstå.
57 Varför vägrar ni att erkänna det som är rätt?
58 Om ni möter er motpart på väg till domstolen så försök att klara upp er skuld med honom innan ni kommer inför domaren. Annars kan ni bli dömda och satta i fängelse.
59 Och om det händer kommer ni inte att bli fria förrän vartenda öre är betalt.
Jobs slutliga försvarstal
27 Job fortsatte sitt försvarstal:
2 Jag svär vid den levande Guden, som har berövat mig min rätt, och inför den Allsmäktige Guden, som har bedrövat min själ,
3 att så länge jag lever och medan min ande från Gud ännu är i mig,
4 ska inte mina läppar tala något ont och min tunga inte ljuga.
5 Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt. Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
6 Jag påstår fortfarande att jag är rättfärdig. Mitt samvete är rent, och det kommer aldrig att anklaga mig.
7 Den som säger något annat är min fiende och en ond människa.
8 Men vilket hopp har den gudlöse, när Gud berövar honom livet?
9 Kommer han att lyssna till hans klagan när problemen hopar sig?
10 Hans intresse för den Allsmäktige är ju bara tillfälligt.
11 Jag ska undervisa er om Guds kraft och inte tiga om något,
12 men egentligen behöver jag det inte, för ni har själva kunnat se vem han är. Ändå kommer ni till mig med era meningslösa påståenden.
13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige från den Allsmäktiges hand:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd eller svält.
15 De som överlever sin far kommer att dö av sjukdomar och plågor utan att ens deras hustrur sörjer dem.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus eller har kläder i överflöd,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige, och den oskyldige kommer att få hand om hans silver.
18 Hans hus är skört som spindelväv och otätt som en lövhydda!
19 Han går till sängs rik men vaknar upp och finner att allt är borta.
20 Skräcken övermannar honom som en stormvind, och för honom bort i natten.
21 Tomheten tar över, och han finns inte mer.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande, och han måste fly för dess kraft.
23 Man hånar honom med rop och visslingar.
Kärleken är störst av allt
13 Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.
2 Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.
3 Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.
4 Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,
5 och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.
6 Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.
7 Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
8 Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.
9 All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.
10 När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.
11 När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.
12 På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.
13 När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®