M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose ber Gud om hjälp
4 Men Mose sa: De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!
2 Vad är det du har i din hand? frågade Herren honom. En herdestav, svarade han.
3 Kasta den på marken, sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den.
4 Då sa Herren till honom: Ta fast den i stjärten! När Mose gjorde det, blev den en stav igen.
5 Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.
6 Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet. Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska!
7 Stick in den igen, sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.
8 Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra, sa Herren till honom,
9 och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod.
10 Men Mose kom med fler invändningar: Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.
11 Vem har gett dig din mun? frågade Herren honom. Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?
12 Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga.
13 Men Herre, kan du inte sända någon annan? invände Mose.
14 Då blev Herren arg och sa: Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig.
15 Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra.
16 Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig.
17 Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig.
Mose återvänder till Egypten
18 Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: Med din tillåtelse skulle jag vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar. Ja, jag vet ju inte ens om de lever.Du har min välsignelse att gå, svarade Jetro.
19 Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: Var inte rädd för att gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda.
20 Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.
21 Herren sa till Mose: Se till att du kommer inför Farao när du kommer tillbaka till Egypten, och gör de under som jag har visat dig. Men jag kommer att förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket.
22 Då ska du säga till honom: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son,
23 och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son.
24 När Mose och hans familj en kväll under resan hade stannat för natten, kom Herren emot Mose och ville döda honom.
25-26 Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses fötter med den. Hon utbrast med avsky: Med blod har jag fått tillbaka min man!Då lät Herren honom vara.
27 Samtidigt sa Herren till Aron: Gåut i öknen och möt Mose. Aron gick ända till Horeb, Guds berg, och träffade Mose där, och det blev ett hjärtligt återseende.
28 Mose talade om för Aron vad Gud hade sagt att de skulle göra och berättade om de under de skulle utföra inför Farao.
29 Mose och Aron vände sedan mot Egypten där de samlade de äldste i Israel till ett möte.
30 Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose, och Mose lät folket se undren, som Herren hade visat honom.
31 Då förstod de äldste att det var Gud som hade sänt dem. Och när de på detta sätt hade fått bevis för att Gud sett till deras nöd och förtvivlan, blev de glada och tacksamma och böjde sig inför Gud i tillbedjan.
En romersk officer visar stor tro
7 När Jesus hade slutat predika gick han tillbaka till staden Kafarnaum.
2 Där fanns en romersk arméofficer som hade en tjänare som var mycket omtyckt. Nu var tjänaren sjuk och låg för döden.
3 När officeren hörde talas om Jesus sände han några ansedda judiska förtroendemän för att be Jesus komma och bota tjänaren.
4 De kom till Jesus och bad honom ivrigt att han skulle följa med dem och hjälpa mannen, och de berättade vilken fin människa officeren var.Om någon förtjänar din hjälp så är det han, sa de.
5 Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss!
6-7 Jesus följde med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: Herre, gör dig inte besvär med att komma till mitt hem för jag är inte värdig en sådan ära, och därför vågar jag inte ens komma och möta dig. Säg bara ett ord där du är, så kommer min tjänare att bli frisk.
8 Jag vet det för jag står under mina överordnades befäl, och jag har själv soldater under mig och behöver bara säga: 'Gå!' så går de, eller 'kom!' så kommer de, och till min tjänare: 'Gör det här, eller det där
9 Jesus blev häpen och vände sig till folkskaran och sa: Inte ens bland judarna i Israel har jag mött en man med sådan tro.
10 Och när officerens vänner återvände hem fann de tjänaren fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11 Därefter gick Jesus tillsammans med sina lärjungar till staden Nain, som vanligt med en stor folkhop i hälarna.
12 När han närmade sig staden, mötte de ett begravningsfölje. Pojken som dött var ende sonen till en änka, och många sörjande från staden gjorde henne sällskap.
13 När Jesus såg henne fylldes hans hjärta av medlidande och han sa: Gråt inte!
14 Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. Min son, sa han. Kom tillbaka till livet igen.
15 Då satte sig pojken upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.
16 Människorna runt omkring var skakade av vad de sett och lovprisade Gud, högt och ljudligt, och sa: En mäktig profet har trätt fram ibland oss, och vi har sett hur Gud verkar ibland oss i dag.
17 Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig från den ena ändan av Judeen till den andra och till och med utanför landets gränser.
Jesus skingrar Johannes tvivel
18 Johannes döparens lärjungar fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde. När de berättade det för Johannes
19 skickade han två av dem till Jesus för att fråga: Är du verkligen Messias? Eller ska vi fortsätta vänta på honom?
20-22 När de båda lärjungarna fann Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Och blinda gav han deras syn tillbaka. När de ställde de frågor, som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom allt vad ni sett och hört här i dag: blinda ser, lama går, leprasjuka blir fullständigt botade, döva hör igen, döda återvänder till livet, och de fattiga får höra de goda nyheterna.
23 Och säg också: 'Lycklig är den som inte förlorar tron på mig.'
24 När de hade gått talade Jesus till folket om Johannes och sa: Hurdan var den man som ni gick ut i öknen för att se? Var han svag som ett grässtrå, som böjer sig för varje växling i vinden?
25 Var han klädd i dyrbara kläder? Nej, män som lever i lyx hittar man i palatsen, inte ute i öknen.
26 Var han en profet? Ja, han är mer än en profet.
27 Han är den som Skriften talar om när den säger: 'Se! Jag sänder ut min budbärare framför dig, för att röja väg för dig.'
28 Av alla människor är ingen större än Johannes. Och ändå är den minste i Guds rike större än han.
29 Och alla som hörde Johannes predika, till och med de mest ogudaktiga av dem, höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt. Och Johannes döpte dem,
30 alla utom fariseerna och laglärarna. De förkastade Guds plan och vägrade låta döpa sig av honom.
31 Vad ska jag säga om sådana människor? frågade Jesus. Vad ska jag likna dem vid?
32 De är som barn som leker på gatan och ropar till sina kamrater: Ni tycker inte om att vi leker bröllop, och ni tycker inte om att vi leker begravning.
33 Johannes döparen var ofta utan mat och drack inte en droppe vin i hela sitt liv, och då sa ni: 'Han måste vara galen!'
34 Men jag äter och dricker vin, och då säger ni: 'Se hur han äter! Och dricker gör han också! Och han är god vän med syndare och umgås med allt slags löst folk!'
35 Men ni kan förstås alltid bortförklara era motsägelser!
En syndig kvinna smörjer Jesu fötter
36 Simon, en av fariseerna, bjöd hem Jesus till sig, och Jesus tackade ja till inbjudan. När de satt sig ner för att äta
37 fick en prostituerad höra att han var där. Hon gick då dit med en flaska väldoftande olja.
38 När hon kom in i huset böjde hon knä bakom Jesus, och grät tills hans fötter blev våta av hennes tårar. Hon torkade dem sedan med sitt hår och kysste dem och hällde olja över dem.
39 När värden, som var en farisé, såg vad som hände och såg vem kvinnan var, sa han till sig själv: Det här bevisar att Jesus inte är någon profet, för om Gud verkligen hade sänt honom, skulle han ha vetat vad för slags kvinna hon är.
40 Men Jesus förstod hans tankar och sa: Simon, jag har något att säga dig. Simon svarade: Säg det, Mästare.
41 Då berättade Jesus följande för honom: En man lånade ut pengar till två personer, fem tusen kronor till den ene och femhundra till den andre.
42 Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han efterskänkte skulden. Vem av dem tror du älskade honom mest efter detta?
43 Jag antar att det var den som var skyldig honom mest, svarade Simon. Ja, det är riktigt, sa Jesus.
44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sa till Simon: Ser du denna kvinna som böjer knä här? När jag kom in i ditt hus brydde du dig inte ens om att ge mig vatten så att jag kunde tvätta dammet av mina fötter, men hon har tvättat dem med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Du gav mig inte den sedvanliga hälsningskyssen, men hon har gång på gång kysst mina fötter ända sedan jag kom hit.
46 Och du försummade den vanliga artigheten att smörja mitt huvud med olivolja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.
47 Alla hennes synder är förlåtna, och de är många. Därför visar hon så stor kärlek. Den som har fått lite förlåtet visar lite kärlek.
48 Jesus sa sedan till henne: Dina synder är förlåtna.
49 Då sa männen vid bordet till varandra: Vem är denne man, som går omkring och till och med förlåter synder?
50 Och Jesus sa till kvinnan: Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.
Job är avundsjuk på de ogudaktiga
21 Då svarade Job:
2-3 Hör på mig! Låt mig få tala, så kan du håna mig sedan igen!
4 Jag klagar på Gud och inte på människor. Inte underligt att min ande är så plågad.
5 Se på mig med bävan och var sedan tysta!
6 Till och med jag själv blir rädd, när jag ser mig. Skräck griper mig, och jag ryser!
7 Varför får de ogudaktiga leva ett gott liv till hög ålder och bli stora och mäktiga?
8 De lever så länge att de får se både sina barn och barnbarn växa upp till mogen ålder.
9 Deras hem är trygga för varje fara, och Gud straffar dem inte.
10 Deras boskap förökar sig,
11 de har många lyckliga barn
12-13 och fördriver tiden med sång och dans. De är rika och behöver inte neka sig något. De är framgångsrika hela livet och tillåts dö i frid.
14 De har allt detta, trots att de har bett Gud att lämna dem ifred och inte velat ha något med hans vägar att göra.
15 'Vem är den Allsmäktige?' frågar de föraktfullt. 'Varför skulle vi lyda honom? Vad har vi för nytta av det?'
16 Men framgången är ändå inte deras egen förtjänst, och jag vill inte ha med sådana människor att göra.
17 Ändå klarar de sig för det mesta! De råkar sällan ut för problem.
18 Är de svaga strån, som vajar för vinden? Förs de bort av stormen? Nej, inte alls!
19 'Nåja
20 Ja, låt henne förgöras för sina överträdelsers skull! Låt henne tömma den Allsmäktiges vredesbägare i botten.
21 När hon är död kommer hon aldrig mer att kunna ha glädje av sin familj.
22 Men vem kan tillrättavisa Gud, den suveräne domaren?
23-24 En möter döden frisk, rik och mitt i sin framgång.
25 En annan dör i den djupaste fattigdom och har aldrig upplevt något gott.
26 Båda begravs i samma jord och äts upp av samma maskar.
27 Jag vet vad ni tänker säga!
28 Ni kommer att berätta för mig om rika och ogudaktiga människor, som drabbats av olycka på grund av sina synder.
29 Men jag svarar: Fråga någon som varit med, så ska han säga er sanningen!
30-32 Den ogudaktiga människan skonas oftast på olyckans dag och tillåts att komma undan. Ingen tillrättavisar henne öppet. Ingen ger igen för vad hon har gjort. En hedersvakt vakar vid hennes grav, sedan en
33 ståtlig begravningsprocession först följt henne dit.
34 Hur ska ni kunna trösta mig, när ni har så fel!
Om offer till avgudar
8 Så gäller det frågan om man ska äta det kött som har offrats till avgudar. Här tycker tydligen alla att just deras svar är det enda rätta. Men det räcker inte med kunskap, det fordras också kärlek för att bygga upp församlingen.
2 Om någon tror att han sitter inne med svar på allt, så visar han bara sin okunnighet.
3 Men en person som verkligen älskar Gud är öppen för Guds kunskap.
4 Vad ska vi nu säga om detta? Ska vi äta kött som offrats till avgudar? Vi vet alla att en avgud inte är någon gud, och att det bara finns en enda Gud.
5 Enligt en del människor finns det många gudar, både i himlen och på jorden.
6 Men vi vet att det bara finns en Gud, Fadern, som har skapat allting och gjort oss till sina egna, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allt blivit till, och som ger oss liv.
7 Men en del kristna förstår inte detta. I hela sitt liv har de varit vana vid att tänka på avgudar som levande varelser, och har trott att det kött som offrats till dem verkligen offrats till levande gudar. När de äter sådan mat, oroar det dem därför och stör deras ömtåliga samveten.
8 Gud bryr sig inte om, om vi äter sådan mat eller inte. Vi förlorar inget på att låta bli, och vi vinner inget på att äta den.
9 Men var försiktig när du utnyttjar din frihet att välja, så att du inte får någon kristen bror med känsligare samvete än du att synda.
10 Det kan nämligen hända att någon, som i motsats till dig tycker det är fel att äta offerkött, får se dig äta i avgudatempel. Då blir han djärv nog att också göra det, även om han hela tiden tycker det är fel.
11 Eftersom du vet vad som är rätt, bär du också ansvaret för den skada du vållar din bror med det ömtåliga samvetet. Kristus har dött för honom också.
12 Ni syndar mot Kristus när ni syndar mot en bror och uppmuntrar honom att göra något som han tycker är fel.
13 Om jag genom att äta kött, som är offrat till avgudar, får någon att synda, vill jag därför inte äta en enda bit av det så länge jag lever, för jag vill inte göra honom så illa.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®