M’Cheyne Bible Reading Plan
Slavar i Egypten
1 Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med honom till Egypten:
2 Ruben, Simeon, Levi, Juda,
3 Isaskar, Sebulon, Benjamin,
4 Dan, Naftali, Gad och Aser.
5 Hela antalet som följde med honom var sjuttio stycken. (Josef var ju redan i Egypten.)
6 Så småningom dog Josef och hans bröder, och hela deras generation.
7 Men deras ättlingar var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart var de ett stort folk, som uppfyllde hela landet Gosen.
8 En ny kung hade bestigit Egyptens tron, och han kände inte alls till Josef.
9 De där israeliterna kan bli mycket farliga för oss, därför att de är så många, sa han till sitt folk.
10 Vi måste få ett slut på detta, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.
11 Därför gjorde egyptierna dem till slavar och satte hårda uppsyningsmän över dem. De tvingades att bygga upp förrådsstäderna Pitom och Raamses, ett mycket hårt arbete.
12 Men ju mer egyptierna misshandlade och förtryckte dem, desto mer ökade israeliterna i antal!
13-14 Egyptierna blev då rädda och gjorde livet surt för dem med ännu hårdare arbete. De tvingade dem till långa dagar ute på fälten och tungt och hårt arbete med murbruk och tegel.
15-16 Kungen i Egypten befallde då de hebreiska barnmorskorna Sifra och Pua att döda alla hebreiska pojkar som föddes men låta flickorna leva.
17 Men dessa kvinnor fruktade Herren och lydde därför inte kungen. De lät också pojkarna få leva.
18 Då kallade kungen dem till sig och frågade: Varför lyder ni inte min befallning?
19 De hebreiska kvinnorna är friska och starka och föder sina barn snabbt, svarade de honom. Vi hinner aldrig fram i tid. Det går inte så långsamt för dem som för de egyptiska kvinnorna!
20 Gud beskyddade barnmorskorna. Därför fortsatte alltså Israels barn att föröka sig och blev ett mäktigt folk.
21 Eftersom barnmorskorna trodde på Gud, gav han dem också egna barn.22Då befallde Farao sitt folk att kasta alla nyfödda hebreiska pojkar i Nilen men att låta flickorna leva.
Djävulen frestar Jesus i öknen
4 Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den helige Ande och fördes av Anden ut i Judeens öken.
2 Där frestade djävulen honom under fyrtio dagar. Han åt inget på hela tiden och blev till slut mycket hungrig.
3 Djävulen visade honom då en sten och sa: Om du är Guds son, så förvandla den här stenen till bröd.
4 Men Jesus svarade: Det står i Skriften: 'Människan lever inte bara av bröd.'
5 Då lät djävulen honom under ett ögonblick se alla länder i världen
6-7 och sa till honom: Jag ska ge dig dessa länder med all deras makt och härlighet för de är mina, och jag kan ge dem till vem jag vill. Om du faller ner och tillber mig ska allt bli ditt.
8 Jesus svarade: Det står i Skriften: 'Herren, din Gud, ska du tillbe och ingen annan.'
9-11 Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån! Skriften säger ju att Gud ska sända sina änglar för att skydda dig, och att de ska bära dig på händerna, så att du inte krossas mot stenarna nedanför.
12 Jesus svarade: Det står också i Skriften att man inte ska utmana Gud.
13 När djävulen så hade frestat honom på alla sätt lämnade han honom i fred under en tid.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
14 Sedan återvände Jesus till Galileen fylld med den helige Andes kraft. Snart talade man om honom överallt,
15 och alla berömde honom för hans predikningar i synagogorna.
Jesus blir inte accepterad i Nasaret
16 När han kom till staden Nasaret där han hade växt upp, gick han på lördagen som vanligt till synagogan. Där reste han sig upp för att läsa från Skriften.
17 Man räckte då fram profeten Jesajas bok åt honom. Han öppnade den och fann det ställe där det står:
18-19 Herrens Ande är över mig. Han har utvalt mig att komma med ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig för att ge de fångna frihet, de blinda sin syn, och för att befria de förtryckta och utropa ett frihetens år från Herren.
20 Han lade sedan ihop boken och lämnade den till tjänaren och satte sig ner. Alla väntade nu med spänning på vad han skulle säga.
21 Då sa han: I dag har dessa Skriftens ord gått i uppfyllelse inför alla.
22 Och alla som lyssnade kunde stämma in i det han sa. De förvånade sig över hans tal som gjorde sådant intryck. Man kan knappast tro att det är Josefs son, sa de till varandra.
23 Då sa han till dem: Snart påminner ni mig nog om ordspråket: 'Läkare, bota dig själv!' I Kafarnaum, gjorde du stora under. Visa nu också här i din hemstad vad du kan.
24 Men jag vet att ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad.
25-26 Kommer ni inte ihåg hur profeten Elia hjälpte änkan i Sarefat nära Sidon genom att göra ett under? Det fanns många judiska änkor som behövde hjälp just då. Det hade ju inte regnat på tre och ett halvt år, och det var hungersnöd i landet. Ändå sändes inte Elia till dem.
27 Eller tänk på profeten Elisa, som hellre botade syriern Naaman än de många judiska spetälska som behövde hjälp.
28 Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta.
29 De rusade på honom och hotade honom, och de drev honom ut ur staden ända till kanten av det berg som den var byggd på för att knuffa honom utför klippan.
30 Men han gick rakt igenom folkmassan och lämnade dem.
Jesus undervisar med stor auktoritet
31 Sedan återvände han till Kafarnaum i Galileen och predikade i synagogan där varje lördag.
32 Också där gjorde hans ord djupt intryck, för människorna kände att det var Gud själv som talade genom hans ord.
33 En gång när han undervisade i synagogan började en man, som var besatt av en ond ande, att ropa:
34 Ge dig iväg härifrån! Vi vill inte ha något med dig att göra, Jesus från Nasaret. Du har kommit för att göra slut på oss. Jag vet vem du är, Guds helige Son.
35 Jesus avbröt honom. Tig! sa han till anden. Lämna honom! Inför allas ögon kastade den onde anden mannen till golvet och for sedan ut ur honom utan att skada honom mer.
36 Alla blev förskräckta och frågade sig: Vad är det i den här mannens ord som gör att till och med de onda andarna lyder honom?
37 Och ryktet om honom spred sig som en löpeld.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
38 Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Simons svärmor låg då svårt sjuk i hög feber, och alla bad honom att bota henne.
39 Då gick han fram till sängkanten och lutade sig över henne och befallde med stränga ord att febern skulle lämna henne. Genast blev hon feberfri, och hon steg till och med upp och lagade mat åt dem.
40 På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla i staden med sina sjuka till Jesus. Och han lade sina händer på var och en av dem och botade deras olika sjukdomar.
41 Några var besatta av onda andar, men dessa andar for på hans befallning ut ur dem och ropade: Du är Guds Son. Men eftersom andarna visste vem han var, förbjöd han dem att säga något mer.
Jesus predikar över hela Galileen
42 Tidigt nästa morgon gick han därifrån och sökte sig till en enslig plats. Folket letade överallt efter honom. Till slut hittade de honom och gjorde allt för att han inte skulle lämna dem utan stanna i Kafarnaum.
43 Men han sa till dem: Jag måste predika de glada nyheterna om Guds rike på andra platser också. Det är därför jag har kommit.
44 Och han fortsatte att predika i synagogorna i Judeen.
Bildad talar igen
18 Bildad från Sua svarade:
2 Vem är det du försöker bedra? Prata förnuftigt om du vill att vi ska svara!
3 Tror du vi är djur, som är både dumma och stumma?
4 Tror du jorden ska skaka, bara för att du river sönder dina kläder i ilska? Ska vi kanske gå och gömma oss allihop?
5 En sak är då säker, att om du inte har någon framgång, är det för att du är ogudaktig. Elden i ditt hus har slocknat.
6 Det är mörkt i varje hus där ogudaktigheten råder.
7 Den ogudaktiges självsäkerhet avtar. Han faller på eget grepp.
8-9 Han går i fällan, och rövare ligger i bakhåll för honom.
10 Det finns snaror överallt där han går.
11 Skräcken ligger på lut runt omkring och bevakar varje steg han tar.
12 Olyckan är efter honom, alltid beredd att störta sig över honom.
13 Hans hud fräts sönder av sjukdomar. Döden förtär honom.
14 Rikedomen han litade på ska visa sig förrädisk, och han ska leva i skräck.
15 Hans hem ska försvinna i brinnande svavel.
16 Han ska dras upp med roten som ett träd, och alla hans grenar ska vissna bort.
17 Allt som påminner om hans existens ska utplånas från jorden. Ingen ska komma ihåg honom.
18 Han ska drivas ut ur ljusets rike in i mörkret och förföljas ut ur världen.
19 Han ska varken ha son eller sonson kvar och inte heller några andra släktingar.
20 Gammal och ung förskräcks över hans öde.
21 Ja, detta är vad som händer med syndare, sådana som förkastar Gud.
Omoral
5 Så måste jag ta upp en annan sak. Det påstås att det hos er förekommer synd av sådant slag som man aldrig annars hör talas om. Ni har en man i er församling som har ett sexuellt förhållande med sin fars hustru.
2 Och ni är ändå så präktiga, så andliga! Varför sörjer ni inte och skäms, och ser till att ni utesluter denne man ur er gemenskap?
3-4 Även om jag inte är hos er, så har jag tänkt mycket på detta, och i Herrens, Jesu Kristi, namn har jag redan beslutat vad som ska göras. Kalla samman församlingen! Herrens Jesu kraft kommer att vara med er när ni träffas, och jag ska vara med er i anden.
5 Ni ska be den här mannen lämna församlingsgemenskapen och överlämna honom i Satans händer, för att han ska bli straffad, i hopp om att hans själ ska räddas, när vår Herre Jesus Kristus återvänder.
6 Det är fruktansvärt att ni skryter med er renhet och ändå låter sådana här saker fortsätta. Förstår ni inte att om bara en enda människa tillåts att leva i synd, så kommer snart alla att angripas?
7 Avlägsna denne onde mans inflytande, så att ni kan förbli rena. Kristus, Guds Lamm, har slaktats för oss.
8 Låt oss därför fira högtid och växa oss starka i honom, och helt och hållet lämna bakom oss det gamla livet med dess hat och ondska. Ja, låt oss fira högtid med hederns och uppriktighetens och sanningens rena bröd.
9 När jag tidigare skrev till er, uppmanade jag er att inte umgås med ogudaktiga människor.
10 Men när jag sa detta menade jag inte dem som inte är kristna. Det är ju inget anmärkningsvärt att de lever i sexuella synder, eller är bedragare, tjuvar och avgudadyrkare. Ni kan inte leva här på jorden utan att komma i kontakt med sådana människor.
11 Vad jag menade var att ni inte ska ha gemenskap med någon som påstår sig vara kristen, och ändå gör allt detta som jag nämnde eller annat som är oacceptabelt för en kristen. Ät inte ens tillsammans med en sådan.
12 Det är inte vår uppgift att döma dem som står utanför. Men det är verkligen vår uppgift att döma och kraftfullt ta itu med dem som är församlingsmedlemmar och som syndar på detta sätt.
13 Endast Gud är domare över dem som står utanför. Men ni själva måste ta itu med denne man och utestänga honom från er gemenskap.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®