M’Cheyne Bible Reading Plan
Josef sänder efter Jakob
45 Nu kunde Josef inte behärska sina känslor längre. Gå ut härifrån allesammans, beordrade han till sina tjänare. När han blev ensam med sina bröder,
2 grät han så högt att hans snyftningar kunde höras i hela palatset, och snart blev det känt även för Farao.
3 Jag är Josef, sa han till sina bröder. Lever verkligen far fortfarande? Men hans bröder kunde inte svara honom. De var helt förstummade.
4 Kom fram hit, sa han. Då kom de närmare, och än en gång sa han: Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten!
5 Men sörj nu inte över att ni gjorde detta, för Gud hade sitt finger med i spelet! Han skickade hit mig i förväg för att rädda era liv.
6 Dessa två år av svält kommer att följas av fem år till, då det varken kommer att plöjas eller att bli någon skörd.
7 Gud har skickat mig hit för att hålla er och era familjer vid liv, så att ni ska kunna bli ett stort folk.
8 Ja, det var Gud som skickade mig hit och inte ni! Han har dessutom gjort mig till rådgivare åt Farao, ledare för hela folket och härskare över hela Egyptens land.
9 Skynda er nu hem till far. Berätta för honom att hans son Josef lever och säg att Gud har satt mig som härskare över hela Egyptens land. Be honom komma hit till mig omedelbart!
10 Han ska få bo i Gosens land, så att han finns nära mig med alla sina barn, barnbarn, sina djur och allt annat han äger.
11-12 Jag ska ta hand om honom här. Fortfarande återstår fem års hungersnöd. Om ni inte kommer hit, kommer ni och hela er släkt att bli fullständigt utfattiga.
13 Berätta för far om all min makt här i Egypten och om hur alla lyder mig. Ni har ju själva sett det, och det har min käre bror Benjamin också. Skynda er hem och hämta far!
14 Medan han grät av glädje omfamnade han Benjamin, och Benjamin började också gråta.
15 Sedan omfamnade han alla sina bröder, och bröderna började att samtala med honom.
16 Nyheten att Josefs bröder kommit tillbaka nådde snart Farao, och både han och hans tjänstemän blev mycket glada över att höra detta.
17 Sedan sa Farao till Josef: Säg till dina bröder att lasta sina packdjur och skynda sig tillbaka till sina hem i Kanaan
18 för att hämta din far och hela din familj och alla deras familjer och komma hit till Egypten för att bo här. Säg dem: 'Farao tänker ge er det bästa området i hela Egyptens land. Ni ska få bo i den bördigaste delen!'
19 Och säg till dina bröder att ta med sig vagnar från Egypten så att de kan få med sig sina hustrur och barn och din far.
20 Oroa er inte över era tillhörigheter, för det bästa av Egyptens land tillhör er.
21 Josef gav dem sedan vagnar, precis som Farao hade befallt, och mat för resan,
22 och han gav var och en av dem nya kläder, men Benjamin fick fem uppsättningar kläder och trehundra silvermynt.
23 Han skickade till sin far tio åsnelaster med det bästa av Egyptens produkter och tio åsnor med säd, bröd och annan mat som de kunde behöva på resan.
24 Utrustade på detta sätt sände han iväg sina bröder med orden: Gräla nu inte på vägen!
25 De lämnade honom och återvände till Kanaans land, till sin far Jakob.
26 Josef lever, berättade de. Han är härskare över hela Egyptens land! Jakobs hjärta höll på att stanna när han hörde nyheten.
27 Men när de hade framfört hela Josefs hälsning, och när han såg vagnarna som Josef hade skickat till honom, fyllda med mat, gick sanningen så småningom upp för honom.
28 Då sa han: Det måste vara sant! Min son Josef lever! Jag måste resa så att jag får träffa honom innan jag dör.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
15 Tidigt på morgonen möttes översteprästerna, de äldste och lagexperterna - alltså hela högsta domstolen - för att diskutera vad som skulle ske härnäst. De beslutade sig då för att sända Jesus under sträng bevakning till Pilatus, den romerske landshövdingen.
Jesus förhörs av Pilatus
2 Pilatus frågade honom: Är du judarnas kung? Ja, svarade Jesus, det är som du säger.
3-4 Sedan anklagade översteprästerna honom för många olika brott, och Pilatus frågade honom: Varför säger du ingenting? Stämmer de här anklagelserna?
5 Men till Pilatus stora förvåning sa Jesus inte ett ord.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
6 Nu var det sed att Pilatus frigav en judisk fånge varje år i samband med påskfirandet, en fånge vilken som helst som folket begärde att få fri.
7 En av dem som satt fängslad vid detta tillfälle hette Barabbas. Tillsammans med några andra hade han dömts för mord under ett politiskt uppror.
8 Nu började en folkhop samlas omkring Pilatus för att be honom göra som han brukade.
9 Vad säger ni om 'judarnas kung'? frågade Pilatus. Är det honom ni vill få frisläppt?
10 (Han förstod nu att Jesus var populär bland folket, och att det var av avundsjuka som översteprästerna organiserat denna komplott.)
11 Men översteprästerna hetsade upp folkhopen och fick dem att kräva att Barabbas skulle släppas fri i stället för Jesus.
12 Men om jag släpper Barabbas, frågade Pilatus, vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar er kung?
13 Korsfäst honom! ropade de tillbaka.
14 Men varför det? frågade Pilatus. Vad har han gjort för ont? Då skrek de ännu högre: Korsfäst honom!
15 Då släppte Pilatus Barabbas fri eftersom han var rädd för att gå emot den upprörda folkmassan. Och han befallde att Jesus skulle piskas med ett blygissel och skickade så iväg honom för att korsfästas.
Romerska soldater hånar Jesus
16-17 De romerska soldaterna förde då in Jesus i palatsets militärförläggning och kallade sedan samman hela vaktstyrkan. De klädde på honom en röd mantel, så att han skulle se ut som en kung, och gjorde en krona av långa vassa törnen och tryckte fast den på hans huvud.
18 Sedan gjorde de honnör och skrek: Länge leve judarnas kung.
19 Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom och föll ned på sina knän för att tillbe honom.
20 När de slutligen tröttnade på att håna honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder igen. Därefter ledde de bort honom för att korsfästa honom.
Jesus förs bort för att korsfästas
21 På vägen dit mötte de Simon från Kyrene, som var på väg från landet in till staden. Honom tvingade de att bära Jesu kors (Simon var far till Alexander och Rufus).
22 Och soldaterna förde Jesus till en plats som kallades Golgata (det betyder skalle).
23 Där gav man honom vin, som blandats med bittra örter, men han vägrade dricka det.
24 Sedan spikade de fast honom på ett kors och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Jesus blir korsfäst
25 Klockan var omkring nio på morgonen när de korsfäste honom.
26 På korset, ovanför hans huvud, satte man upp en skylt där man kunde läsa vad han blivit dömd för. Det stod: Judarnas kung.
27 Samma morgon korsfästes också två brottslingar, den ene till höger och den andre till vänster om Jesus.
28 Så uppfylldes det som profeten Jesaja förutsagt: Han räknades som en brottsling.
29-30 Och de som gick förbi platsen spottade hånfullt och visade sitt förakt för honom genom att skaka på huvudet.Var det inte du som ville riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? skrek de. Om du är så märkvärdig hjälp då dig själv och kom ner från korset.
31 Också översteprästerna och lagexperterna stod där och skämtade om Jesus.Han är ganska bra på att 'hjälpa' andra, sa de, men han kan inte hjälpa sig själv!
32 Du Messias! ropade de åt honom. Du som är Israels kung! Kom ner från korset så ska vi tro på dig!Och till och med rövarna, som skulle dö tillsammans med honom, hånade honom.
Jesus dör på korset
33 Vid middagstid blev det plötsligt mörkt i hela landet, och det var mörkt ända till klockan tre.
34 Då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani, (det betyder 'min Gud, min Gud, varför har du övergett mig')?
35 Några av dem som stod där trodde att han ropade på profeten Elia.
36 En man sprang då bort och hämtade en svamp och fyllde den med surt vin, och de sträckte upp den till honom på en käpp.Nu får vi se om Elia kommer och tar ner honom, sa han.
37 Då ropade Jesus ännu en gång, och i nästa ögonblick var han död.
38 Då brast förhänget i templet mitt itu, uppifrån och ända ned.
39 När den romerske officeren, som stod bredvid korset, såg hur Jesus dog, ropade han: Den här mannen var verkligen Guds Son!
40 Några kvinnor hade stått på avstånd och sett allt det som hände. Bland dem var Maria Magdalena, Maria (Jakob den yngres och Joses mor), Salome och några till.
41 De hade redan i Galileen följt med honom och hjälpt honom. Nu hade de tillsammans med flera andra kommit till Jerusalem.
Jesus begravs
42-43 Allt detta hände på fredagen före sabbaten. Sent på eftermiddagen samma dag var Josef från Arimataia modig nog att gå till Pilatus och be om att få Jesu kropp. Josef var en aktad medlem av den judiska högsta domstolen, och en man som personligen ivrigt väntade på att Guds rike skulle komma.
44 Men Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död så han kallade till sig den romerske befälhavaren för att fråga honom.
45 Officeren meddelade att Jesus redan var död. Då gav Pilatus Josef tillåtelse att ta hand om kroppen.
46 Och Josef gick och köpte en lång linneduk. Sedan tog han ner Jesu kropp från korset, lindade in den i duken och lade den i en klippgrav. Därefter spärrade han ingången med en stor sten,
47 och Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stod och såg på när han lade Jesu kropp i graven.
Sofar tycker att Job hädar
11 Då svarade Sofar från Naama Job och sa:
2 Kan man inte stoppa detta ordflöde? Kan en människa bevisa sin rättfärdighet genom allt sitt prat?
3 Skulle jag vara tyst, medan du skryter och hädar? Någon borde tillrättavisa dig.
4 Du påstår dig vara ren i Guds ögon!
5 Tänk om Gud ville tala och säga dig vad han tänker!
6 Tänk om han får dig att verkligen se dig själv, för han vet allt vad du har gjort. Hör här! Gud straffar dig utan tvekan mycket mindre än du egentligen förtjänar!
7 Känner du Guds sinne och hans avsikter? Kan ens ett långvarigt sökande ge dig kunskap om honom?
8 Han är lika fullkomlig som himlen är hög, men vem är du? Hans tankar är outgrundliga, men vad vet du i jämförelse med honom?
9 Hans Ande sträcker sig längre än jorden och vidare än havet.
10 Om han tar dig till fånga och drar dig inför rätta, vem ska då hindra honom?
11 Han känner en människas opålitlighet och upptäcker all hennes synd.
12 Det är lika svårt för en dåraktig människa att få förstånd som för en vildåsnas föl att bli människa!
13-14 Innan du vänder dig till Gud och sträcker ut dina händer mot honom, ska du utplåna dina synder och lämna överträdelserna bakom dig.
15 Först då, utan minsta synd och orenhet, kan du möta Gud utan att ängslas.
16 Bara då kan du glömma din olycka. Allt kommer att höra till det förgångna,
17 och ditt liv blir ljusare än dagen.
18 Du kommer att få modet tillbaka, för du äger ett hopp. Du kan ta dig tid och vila tryggt.
19 Du kommer att kunna vila utan rädsla, och många kommer att dras till dig.
20 Men de ogudaktiga ska inte finna någon möjlighet att fly undan. Deras enda hopp är döden.
Tänk på andra först
1-2 Även om vi har ett rent samvete inför Herren i det vi gör så kan vi inte bara tänka på oss själva. Vi måste ta hänsyn till andras tvivel och osäkerhet. Låt oss göra det som är bäst för våra medmänniskor, så att de byggs upp i sin tro på Gud.
3 Kristus tänkte inte på sig själv. Skriften säger: Alla förolämpningar mina fiender riktar mot mig, träffar också mig.
4 Dessa ord som skrevs ner för länge sedan står där för att ge oss tålamod och uppmuntran, så att vi med förväntan kan fortsätta att se fram emot att Gud uppfyller alla sina löften.
5 Min önskan är att Gud, som ger tålamod, fasthet och uppmuntran, ska hjälpa er att leva i fullständig harmoni med varandra och med Jesus Kristus som ert föredöme.
6 Då kan vi allesammans med en mun lovprisa Herren och ge äran åt Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Far.
De troendes gemenskap
7 Ta hand om varandra på samma sätt som Kristus har tagit sig an oss. Då blir Gud ärad.
8 Kom ihåg att Jesus Kristus kom för att visa att Gud håller sina löften, och för att hjälpa judarna.
9 Och kom ihåg att han också kom för att alla andra ska bli frälsta och ära Gud för hans barmhärtighet mot dem. Det var det som psalmisten menade när han skrev: Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken.
10 Och på ett annat ställe säger han: Gläd er alla ni främmande folk tillsammans med hans folk, judarna.
11 Eller: Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk.
12 Och profeten Jesaja sa: Det ska komma en tronföljare från Ishais familj, och han ska bli kung över de främmande folken. De kommer att sätta sitt hopp till honom och ingen annan.
13 Därför ber jag för alla er som inte är judar att Gud som ger er hopp, ska fylla er med glädje och frid i er tro på honom, genom den helige Andes kraft som verkar i er.
Paulus speciella uppdrag
14 Jag vet att ni är visa och goda, mina bröder, och att ni känner till allt detta så bra att ni kan undervisa andra.
15-16 Men trots detta har jag velat understryka några av dessa punkter. Jag vågar ge er denna påminnelse eftersom jag genom Guds nåd är utsänd av Jesus Kristus, särskilt till er som inte är judar, för att också ni ska få del av de goda nyheterna och bli ett offer som Gud tar emot med glädje. Ni har ju blivit rena och välbehagliga för honom genom den helige Ande.
17 Jag kan med glädje se tillbaka på allt det som Kristus Jesus har gjort genom mig.
18 Något annat har jag ju inte att peka på. Det är han som har använt mig till att vinna er alla som inte är judar för Gud.
19 Jag har vunnit er genom tecken och under och genom den helige Andes kraft. På detta sätt har jag predikat om Kristus och om det glada budskapet med början i Jerusalem ända till Illyrien.
20 Hela tiden har min målsättning varit att dra vidare och predika där man aldrig har hört Kristi namn, i stället för att besöka platser där en församling redan bildats av någon annan.
21 Jag har följt den plan som det talas om i Skriften, där Jesaja säger att de som aldrig har hört Kristi namn förut ska se och förstå.
22 Det är faktiskt därför som det har dröjt så länge med mitt besök hos er.Resplaner
23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete här, och jag är klar att komma efter många år av väntan.
24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien. På vägen dit ska jag stanna till i Rom, och när vi har varit tillsammans en tid och jag lärt känna er, kan ni skicka mig vidare på min resa.
25 Men innan jag kommer måste jag resa till Jerusalem med gåvan till de kristna där.
26 De kristna i Makedonien och Achaia har gjort en insamling för de troende i Jerusalem som nu har det svårt.
27 De var glada att få göra detta, för de känner att de har en stor tacksamhetsskuld till de kristna i Jerusalem. Det var ju från dem de fick höra nyheterna om Kristus. Och eftersom de mottog en sådan underbar andlig gåva från dem, så känner de att det minsta de kan göra i gengäld är att ge dem lite materiell hjälp!
28 Så snart jag lämnat från mig pengarna och fullgjort min uppgift, kommer jag att besöka er på min resa till Spanien.
29 Och jag är säker på att när jag kommer så gör jag det med stor välsignelse från Herren till er.
30 Vill ni be för mig? För Herrens, Jesu Kristi, skull och på grund av den kärlek till mig som den helige Ande har gett er, ber jag er att kämpa i bön till Gud för mig.
31 Be att jag blir beskyddad från dem i Judeen som inte är kristna och att pengarna till de troende i Jerusalem blir väl mottagna.
32 Då kan jag, om Gud så vill, komma till er med glädje, och vi kan uppmuntra varandra.
33 Fridens Gud är med er alla, amen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®