M’Cheyne Bible Reading Plan
30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. Ge mig barn, annars dör jag, vädjade hon till Jakob.
2 Då blev Jakob arg och sa: Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn.
3 Då sa Rakel till honom:Ligg med min tjänsteflicka Bilha, så att jag får barn genom henne!
4 Hon gav honom Bilha till hustru. Han låg med henne,
5 och hon blev med barn och gav honom en son.
6 Rakel kallade honom Dan (rättvisa), för hon sa: Gud har gett mig rättvisa och hört min bön och gett mig en son.
7 Rakels tjänsteflicka blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son.
8 Rakel kallade honom Naftali (brottning), för hon sa: Jag har varit i ständig tävlan med min syster, och jag har vunnit!
9 När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin tjänsteflicka Silpa till Jakob som hustru,
10 och snart gav också Silpa honom en son.
11 Lea kallade honom Gad (min lycka har vänt sig).
12 Sedan gav Silpa honom ytterligare en son,
13 och Lea kallade honom Aser (lycka), för hon sa: Jag är så lycklig! De andra kvinnorna kommer att tycka att jag verkligen har blivit välsignad!
14 En dag under veteskörden fann Ruben några alrunor på ett fält och han gav dem till sin mor Lea. Rakel bad då Lea att dela med sig till henne. (Man brukade tillaga en kärleksdryck av alrunor.)
15 Men Lea svarade vresigt: Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons alrunor också!Rakel sa: Du får ligga med honom ikväll i utbyte mot alrunorna.
16 När Jakob kom hem från åkrarna den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. Du måste ligga med mig i kväll! sa hon. Jag har nämligen tingat dig för några alrunor som min son har funnit! Då gjorde han det.
17 Och Gud svarade på Leas böner, och hon blev med barn igen och födde sin femte son.
18 Hon kallade honom Isaskar (lön), för hon sa: Gud har belönat mig för att jag har gett min slavflicka till min man.
19 Sedan blev hon med barn igen, för sjätte gången, och födde en son.
20 Hon kallade honom Sebulon (gåvor), för hon sa: Gud har gett mig goda gåvor åt min make. Nu kommer han att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.
21 Senare födde hon också en dotter som hon kallade Dina.
22 Då kom Gud ihåg Rakels böner.
23-24 Hon blev nämligen med barn och födde en son. Gud har tagit bort skammen från mitt namn, sa hon. Hon kallade sonen Josef (må Herren ge mig ännu en), för hon sa: Kanske Herren ger mig ytterligare en son.
Jakob blir en rik man
25 Ganska snart efter Josefs födelse sa Jakob till Laban: Jag vill resa tillbaka hem.
26 Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!
27 Lämna mig inte, svarade Laban, för en spåkvinna som jag har besökt har sagt till mig att de många välsignelser som jag har fått beror på att du är här.
28 Hur mycket vill du ha för att stanna? Jag tänker betala vad du än begär.
29 Jakob svarade: Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år, och hur din boskap har ökat i antal.
30 Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. Men hur ska det bli med mig? När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?
31-32 Vad är det du begär? upprepade Laban.Jakob svarade: Det finns en sak du kan göra för mig. Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla getter som är brokiga och spräckliga, och alla de svarta fåren. Ge dem till mig som lön, så ska jag fortsätta att arbeta för dig.
33 Om du sedan hittar några vita getter eller får i min hjord, så vet du att jag har stulit dem från dig.
34 Överenskommet! svarade Laban. Vi gör som du säger!
35-36 Redan samma dag gick Laban ut och samlade ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga med vita fläckar och alla svarta lamm. Han överlämnade dem till Jakobs söner, som förde bort dem på tre dagsresors avstånd, medan Jakob stannade kvar och tog hand om Labans hjord.
37 Jakob tog friska skott från poppel, mandel och lönn och skalade vita strimlor i dem.
38 Han lade ut käpparna vid vattenhoarna, så att djuren skulle se dem när de kom för att dricka, för det var parningstid.
39-40 Hjordarna parade sig alltså framför de vitstrimlade käpparna, och deras avkomma blev brokig och strimmig, och Jakob förde över dem till sin hjord. Sedan skilde Jakob tackorna i Labans hjord från bockarna och lät dem i stället para sig med de svarta bockarna i sin egen hjord. På så sätt byggde han upp sin hjord med hjälp av Labans.
41 Dessutom valde han bara ut de starkaste djuren till parning och lade de skalade käpparna framför dem,
42 men han gjorde det inte med de svagare.
43 På så sätt blev de svagare lammen Labans och de starkare Jakobs. Jakobs hjordar växte till snabbt, och han blev mycket rik och hade många tjänare, kameler och åsnor.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
1 Här börjar den underbara berättelsen om Jesus Kristus, Guds son.
2 Allt började som Skriften förutsagt: Gud ska sända en budbärare, som kommer att förbereda världen på att Guds Son ska komma.
3 Profeten Jesaja kunde se framåt i tiden och beskriva den uppgift denne budbärare skulle ha. Jesaja sa: Jag hör någon ropa i öknen: 'Gör vägen fri för Herren. Röj undan alla hinder, så att han kan komma fram!'
4 Den budbärare som Jesaja talade om var Johannes döparen. Han levde i öknen där han predikade att alla skulle vända sig till Gud, så att Gud kunde förlåta dem deras synder.
5 Från Jerusalem och hela Judeen strömmade människor ut i den judiska ödemarken för att se och höra Johannes, och när de bekände sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.
6 Johannes hade kläder som var vävda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han levde av gräshoppor och vildhonung.
7 Hans budskap var klart:Snart kommer en som är mycket större än jag, så mycket större att jag inte ens är värdig att vara hans slav.
8 Jag döper er i vatten, men han kommer att döpa er i Guds helige ande!
Johannes döper Jesus
9 En dag kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordanfloden.
10 I det ögonblick då Jesus steg upp ur vattnet såg han himlen öppna sig, och den helige Ande sänkte sig ner som en duva över honom.
11 Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son. Du är min glädje.
Djävulen frestar Jesus i öknen
12-13 Omedelbart därefter blev Jesus ledd ut i öknen av den helige Ande. Där frestade djävulen honom i fyrtio dagar, och han levde ensam tillsammans med de vilda djuren. Och änglarna kom och stod till hans tjänst.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
14 Sedan Johannes arresterats av kung Herodes gick Jesus till Galileen för att predika Guds goda nyheter.
15 Äntligen är tiden inne, sa han. Guds rike är nära! Vänd er bort från era synder och tro på de goda nyheterna.
Fyra fiskare följer med Jesus
16 När Jesus en dag vandrade längs Galileiska sjöns stränder fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät. De var nämligen fiskare till yrket.
17 Jesus ropade till dem: Följ med mig, jag ska visa er hur ni kan vinna människor för Gud!
18 De lämnade genast sina nät och följde med honom.
19 Lite längre bort på stranden fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes. De satt i en båt och lagade nät.
20 Han kallade på dem också, och de lämnade omedelbart sin far Sebedaios och de andra som de fiskat tillsammans med för att följa med Jesus.
Jesus undervisar med stor auktoritet
21 Jesus och hans följeslagare kom nu till staden Kafarnaum. På sabbatsdagens morgon gick de till den judiska gudstjänstlokalen - synagogan - där Jesus predikade.
22 Hans tal gjorde starkt intryck på dem som lyssnade. Det var annat än vad deras religiösa ledare brukade säga, och man frågade sig om det inte var Gud själv som talade genom Jesus.
23 I synagogan fanns en man som var besatt av en ond ande, och han började skrika:
24 Vad vill du oss, Jesus från Nasaret? Du har bara kommit för att ta död på oss andar. Jag vet faktiskt vem du är, Guds helige son!
25 Jesus befallde anden att inte säga något mer och att komma ut ur mannen.
26 Då började anden att rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.
27 Folket i synagogan blev förskräckta och började diskutera vad som hänt.Vad är det här för en ny religion? frågade de upprört. Till och med de onda andarna lyder hans order!
28 Nyheterna om vad han gjorde spred sig snabbt genom hela Galileen.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
29-30 När han hade lämnat synagogan, gick han och hans lärjungar till Simons och Andreas hem, där Simons svärmor var sjuk och sängliggande med hög feber. De berättade det omedelbart för Jesus.
31 Han gick då in till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Då lämnade febern henne plötsligt, och hon steg upp och lagade till mat åt dem.
32-34 På kvällen vid solnedgången var hela gårdsplanen fylld av sjuka och andebesatta människor som man kommit till honom med för att de skulle bli botade. Nästan alla i Kafarnaum var där. Och han befallde många onda andar att släppa greppet om sina offer. Han förbjöd också andarna att tala eftersom de visste vem han var.
Jesus predikar över hela Galileen
35 Nästa morgon var han uppe långt före gryningen och gick ensam ut i öknen för att be.
36-37 Senare gick Simon och de andra ut för att leta reda på honom och när de fann honom sa de: Alla frågar efter dig.
38 Men han svarade: Vi måste gå till andra städer också och låta dem få del av mitt budskap. Det är därför jag har kommit.
39 Han vandrade sedan genom hela Galileen och predikade i synagogorna och befriade många från de onda andarnas makt.
Jesus botar en leprasjuk
40 En gång kom en leprasjuk och föll ner framför honom och tiggde och bad om att få bli botad. Om du vill, så kan du göra mig frisk igen, sa han.
41 Jesus greps av medlidande och lade sin hand på honom och sa: Det vill jag. Du är frisk!
42 Omedelbart försvann sjukdomen, och mannen var botad.
43-44 Jesus sa sedan strängt till honom: Gå genast till den judiske prästen och låt honom undersöka dig. Och stanna inte på vägen för att tala med någon. Som tack för att du blivit botad ska du ta med det offer som Mose föreskrivit. Då kommer alla att se att Gud har botat dig.
45 Men när mannen gick sin väg, började han berätta för allt och alla att han blivit frisk. Därför kunde Jesus inte visa sig offentligt i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men människorna kom ändå till honom från alla håll.
Kungen hedrar Mordokai
1-2 Den natten hade kungen svårt för att sova och lät hämta från biblioteket de krönikor som redogjorde för vad som hänt i hans rike under hans regeringstid. Då råkade han få syn på hur Mordokai hade avslöjat den sammansvärjning som de båda hovmännen Bigetana och Teres hade planlagt mot honom.
3 På vad sätt har vi belönat Mordokai för detta? frågade kungen sina hovmän.Inte på något sätt, svarade de.
4 Finns det någon i tjänst här utanför? frågade kungen. Just då hade Haman kommit dit för att be kungen om tillåtelse att få hänga Mordokai i den galge han hade rest.
5 Haman är där ute, svarade hovmännen.Be honom komma in hit, sa kungen.
6 När Haman kom in, frågade kungen honom: Vad kan jag som kung göra för någon som jag vill ära och upphöja? Haman tänkte på sig själv och var övertygad om att detta måste gälla honom.
7-8 Han svarade: Ta fram en av de kungliga mantlarna och en av kungens hästar prydd med kungens färger.
9 Befall sedan någon av kungens främsta furstar att hjälpa till med klädseln och att leda honom genom stadens gator på kungens häst och ropa ut till folket: 'Så här ärar kungen den som han verkligen uppskattar!'
10 Strålande! sa kungen till Haman. Skynda dig nu och ta fram manteln och min häst och gör precis som du har sagt med Mordokai, juden, som tjänstgör vid slottet. Gör allt som du har föreslagit och glöm ingenting!
11 Haman tog då manteln och satte den på Mordokai och satte upp honom på kungens häst och ledde honom genom gatorna i staden och ropade: Det är så här kungen ärar den som han verkligen uppskattar.
12 Sedan återvände Mordokai till sitt arbete, men Haman skyndade sig hem mycket förödmjukad.
13 När han berättade för sin fru Seres och alla sina vänner vad som hade hänt, sa de till honom: Om Mordokai är jude kommer du aldrig att lyckas med dina planer mot honom. Det är meningslöst att försöka gå emot honom.
14 Medan de fortfarande höll på att diskutera saken, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festen hos drottning Ester.
1 Kära vänner i Rom! Detta brev kommer från Paulus, Jesu Kristi tjänare, som är utsänd av honom för att predika Guds goda nyheter.
2 De utlovades för länge sedan av Guds profeter i Skrifterna.
3 Det är de goda nyheterna om Guds Son, Jesus Kristus, vår Herre, som kom till världen som människa, född inom Davids kungliga släkt,
4 och som bevisade att han var Guds mäktige Son, med samma heliga natur som Gud själv.
5 Jesus Kristus har alltså sänt mig ut i världen för att berätta om de goda nyheterna, för att alla människor ska tro och lyda, så att Jesus Kristus blir ärad.
6-7 Också ni, kära vänner i Rom, är med bland dessa som han älskar så högt. Ni har också blivit kallade av Jesus Kristus att bli Guds barn - hans heliga folk. Jag önskar er nåd och frid från Gud, vår Far, och från Herren Jesus Kristus.
Det finns en oerhörd kraft i evangeliet
8 Låt mig först av allt säga att vart jag än reser hör jag talas om er, för er tro på Gud är känd runt om i världen. Jag tackar verkligen Gud för ert goda rykte och för var och en av er.
9 Gud själv vet hur ofta jag ber för er. Dag och natt nämner jag er inför honom som jag tjänar med allt vad jag är och har genom att berätta de goda nyheterna om hans Son för andra.
10 Särskilt ber jag om att få tillfälle att äntligen komma och hälsa på er - om Gud vill det.
11-12 Jag längtar efter att få besöka er, så att jag kan dela med mig av den tro som ska hjälpa er församling att växa sig stark. Jag behöver också er hjälp och bli uppmuntrad av den tro vi har gemensam. Vi kommer på så sätt att bli till glädje för varandra.
13 Kära vänner, jag vill att ni ska veta att jag många gånger tidigare har haft för avsikt att komma och arbeta bland er för att få se samma goda resultat hos er som jag har gjort i de andra församlingarna, men varje gång har jag blivit förhindrad.
14 Jag står i stor skuld till er och många andra, både landsmän och utlänningar, bildade såväl som obildade.
15 Därför är jag beredd att göra mitt yttersta för att också komma till er i Rom och förmedla Guds goda nyheter.
16 Jag skäms verkligen inte för de goda nyheterna om Kristus, för de visar Guds kraft att frälsa var och en som tror. Budskapet förkunnades först bara för judarna, men nu inbjuds alla människor att komma till Gud på samma sätt.
17 Vi får veta hur Gud själv har handlat för att vi ska få ett rätt förhållande till honom. Som Skriften säger: den människa som finner livet, finner det genom att lita på Gud.
18 Men Gud visar sin vrede från himlen mot alla ogudaktiga och onda människor, som i sin orättfärdighet avvisar sanningen,
19 för egentligen har de redan fått kunskap om Gud. Gud har nämligen gett oss alla möjlighet att förstå sanningen om honom.
20 Ända sedan tidens början har människorna kunnat se jorden och himlen och allt som Gud har skapat, och de har känt till hans existens och väldiga, eviga makt. Därför finns det ingen ursäkt!
21 Trots att de alltså kände Gud ville de aldrig erkänna det, be till honom eller tacka honom för hans dagliga omvårdnad. I stället hade de egna idéer om honom och resultatet blev att de blev alltmer förvirrade.
22 De påstod sig vara visa utan Gud, men blev i stället fullkomliga dårar.
23 Och i stället för att be till den evige, levande Guden, gjorde de egna avgudar av trä och sten, och formade dem så att de liknade fåglar och djur och ormar och dödliga människor.
24 Gud tillät dem därför att ägna sig åt det de helst ville. Deras begär ledde till avskyvärda och onaturliga sexuella handlingar.
25 I stället för att tro det som de visste var sanningen om Gud, valde de med berått mod att tro lögner. De bad till sådant som Gud har skapat, i stället för att tjäna Skaparen, han som bör prisas och tillbes i all evighet.
26 Gud lät dem därför hålla på med allt detta onda, så att kvinnorna vände sig bort från det som var Guds plan och tillfredsställde sexuella behov med varandra.
27 Med männen var det på samma sätt. I stället för att ha ett naturligt kärleksförhållande till en enda kvinna ägnade de sig åt skamliga handlingar med andra män. Men de fick också sitt välförtjänta straff.
28 När de övergav Gud och inte ens ville erkänna hans existens, tillät Gud dem att göra allt det som deras onda sinnen kunde tänka ut.
29 Resultatet blev en tillvaro fylld av all slags ondska, girighet, hat, avundsjuka, mord, strid, lögn, bitterhet och skvaller.
30 De talade illa om andra och hatade Gud samtidigt som de skröt om sin egen förträfflighet. De kom hela tiden på nya sätt att göra skada på. De var olydiga mot sina föräldrar.
31 De var tanklösa, opålitliga och totalt utan medlidande.
32 De var helt på det klara med att de enligt Guds lag skulle straffas med döden. Trots det kunde de inte avstå från att göra det som var ont, och de uppmuntrade också andra att bära sig åt på samma sätt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®