M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob möter Rakel
29 Jakob reste vidare och kom slutligen till Österlandet.
2 På avstånd fick han syn på tre fårhjordar. De låg vid en brunn på det öppna fältet och väntade på att bli vattnade, men en tung sten täckte brunnen.
3 Seden var att stenen inte togs bort förrän alla hjordar fanns på plats. Efter det att man vattnat dem rullades stenen tillbaka över brunnens öppning.
4 Jakob gick fram till herdarna och frågade dem var de bodde.I Haran, svarade de.
5 Känner ni någon som heter Laban, Nahors sonson? Visst gör vi det.
6 Hur mår han? Han mår bra, och det går utmärkt för honom. Titta, där kommer hans dotter Rakel med fåren.
7 Varför ger ni inte djuren vatten, så att de kan gå tillbaka till betet? frågade Jakob. De kommer att bli hungriga om ni låter dem vara stilla så här tidigt på dagen!
8 Vi rullar inte bort stenen och börjar vattna dem förrän alla herdarna har kommit hit med sina djur, svarade de.
9 Medan detta samtal pågick, kom Rakel med sin fars får, för hon tjänstgjorde också som herde.
10 Eftersom hon var hans kusin - dotter till hans morbror - och eftersom fåren var hans morbrors, gick Jakob fram till brunnen och rullade bort stenen och gav fårhjorden vatten.
11 Sedan kysste Jakob Rakel och började gråta!
12-13 Han förklarade att han var hennes kusin och son till hennes faster Rebecka. Hon sprang och berättade det för sin far Laban, och så snart han hörde om Jakobs ankomst, skyndade han sig ut för att möta honom och omfamnade honom och tog honom med sig hem. Sedan berättade Jakob sin historia.
14 Tänk, du är ju mitt eget kött och blod, utbrast Laban.
Rakel och Lea
15 När Jakob hade varit där ungefär en månad,sa Laban en dag till honom: Även om du är min släkting, ska du inte arbeta för mig utan betalning. Hur mycket vill du ha?
16 Laban hade två döttrar, Lea och hennes yngre syster Rakel.
17 Lea hade vackra ögon, men Rakel var på alla sätt en skönhet.
18 Jakob hade blivit förälskad i Rakel. Därför sa han till hennes far: Om du ger mig Rakel till hustru så ska jag arbeta för dig i sju år.
19 Det går jag med på! svarade Laban. Jag ger henne hellre till dig än till någon utanför familjen.
20 Alltså tillbringade Jakob de följande sju åren hos Laban och arbetade för honom för att få Rakel. Tiden gick fort för han var förälskad i henne.
21 Slutligen kom den dag då det var dags för bröllop.Jag har uppfyllt min del av kontraktet, sa Jakob till Laban. Ge mig nu min hustru, så att jag kan ligga med henne.
22 Då inbjöd Laban alla männen i trakten för att fira tilldragelsen med en stor fest.
23 När det senare på kvällen hade blivit mörkt tog Laban Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne.
24 Laban gav Lea en av sina tjänsteflickor som hette Silpa.
25 På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea han legat med.Vad är detta för något? utbrast Jakob. Jag arbetade sju år för Rakel! Vad menar du med det här bedrägeriet?
26 Det är inte vår sed att gifta bort den yngre dottern före den äldre, svarade Laban.
27 Vänta tills brudveckan är över, så kan du få Rakel också, om du lovar att arbeta för mig ytterligare sju år!
28 Jakob gick med på detta, och när veckan var över fick han också Rakel till hustru.
29 Laban gav Rakel Bilha som tjänsteflicka.
30 Jakob låg också med Rakel, som han älskade mer än Lea, och han stannade och arbetade för Laban i ytterligare sju år.
Jakobs söner
31 Eftersom Herren såg att Jakob inte älskade Lea lät han henne få barn, medan Rakel inte kunde få några.
32 Lea blev alltså med barn och födde en son som fick namnet Ruben (se, en son), för hon sa: Herren har sett min belägenhet, men nu kommer min make att älska mig.
33 Hon blev snart med barn igen och födde en son till och kallade honom Simeon (Herren har hört mig), för hon sa: Herren hörde att jag inte fick någon kärlek, och han gav mig ytterligare en son.
34 Ännu en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Levi (tillgivenhet), för hon sa: Nu kommer väl ändå min man att visa mig tillgivenhet, eftersom jag har gett honom tre söner!
35 Än en gång blev hon med barn och födde en son och kallade honom Juda (lovsång), för hon sa: Nu vill jag prisa Herren! Sedan fick hon inga fler barn.
Jesus uppstår från de döda
28 Tidigt på söndagsmorgonen, alltså dagen efter sabbatsdagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryningen ut till graven.
2 Plötsligt blev det en våldsam jordbävning. En Herrens ängel kom nämligen ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den.
3 Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö.
4 Vakterna blev skräckslagna när de såg honom, och de föll till marken och låg där som döda.
5 Sedan talade ängeln till kvinnorna och sa: Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, han som blev korsfäst.
6 Men han är inte här! Han har återvänt till livet, alldeles som han sa att han skulle göra. Kom och se var hans kropp låg.
7 Och skynda er nu att berätta för hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han går före till Galileen för att möta dem där. Det är mitt budskap till dem.
Jesus visar sig för några kvinnor
8 Kvinnorna skyndade sig iväg från graven. De var fruktansvärt uppskrämda men samtidigt glada. Och de sprang för att träffa lärjungarna så de kunde berätta vad ängeln hade sagt.
9 Men de hade inte hunnit långt förrän Jesus plötsligt stod framför dem!God morgon, sa han. Och de föll till marken inför honom och fattade om hans fötter och tillbad honom.
10 Sedan sa Jesus till dem: Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska komma till Galileen. Där ska de få se mig.
Vakterna vid graven mutas
11 Så fort kvinnorna gett sig iväg från graven, sprang några av vakterna som stått där till översteprästerna och berättade vad som hade hänt.
12-13 De sammankallade då ett möte med alla de judiska ledarna, och man beslutade att muta vakterna med en stor summa pengar. Säg att ni sov allesammans, när Jesu lärjungar kom och stal kroppen mitt i natten.
14 Och om landshövdingen får höra om detta så vet ni att vi står på er sida, och allt ska ordna sig till det bästa, lovade de.
15 Vakterna tog emot pengarna och spred sedan ut det som de blivit tillsagda att säga. Deras berättelse blev snart känd vida omkring bland judarna, som tror på den än i dag.
Jesus befaller lärjungarna att predika de goda nyheterna i hela världen
16 Sedan gick de elva lärjungarna till det berg i Galileen där Jesus sagt att de skulle träffa honom.
17 Där fann de honom och de tillbad honom, men några av dem var inte säkra på att det verkligen var Jesus.
18 Han sa då till dem: ''Av Gud har jag fått all makt i himlen och på jorden.
19 Gå därför ut i hela världen och kalla alla människor till att bli mina lärjungar, och döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
20 Och lär dem att leva på det sätt jag sagt er, och kom ihåg att jag alltid är med er, ända till tidens slut.
Ester inför kungen
5 Tre dagar senare tog Ester på sig den kungliga manteln och gick in på den inre gården, där kungen satt på sin tron vänd mot ingången.
2 När han fick se drottning Ester stå där på den inre gården, räckte han ut guldspiran mot henne och välkomnade henne. Ester gick då fram och rörde vid spetsen på spiran.
3 Vad önskar du, drottning Ester? frågade kungen henne. Vad du än begär ska jag ge dig, om det så skulle vara hälften av mitt rike!
4 Jag skulle önska att Ers Majestät och Haman kom till en fest som jag har förberett för er i dag, svarade Ester.
5 Kungen vände sig till sina rådgivare och befallde: Kalla på Haman omedelbart! Senare på dagen infann de sig till den festmåltid som Ester hade anordnat.
6 Medan de njöt av vinet frågade kungen Ester: Tala nu om för mig vad du egentligen vill, så ska du få det, även om det är hälften av mitt kungarike!
7-8 Min önskan, min allra djupaste önskan är, att om Ers Majestät verkligen älskar mig och vill göra någonting för mig, så ska ni komma tillbaka i morgon tillsammans med Haman till den festmåltid jag ska förbereda, och då ska jag tala om vad det hela handlar om, svarade Ester.
Haman retar sig på Mordokai
9 Haman var på ett strålande humör när han lämnade festen. Men när han i palatsporten fick syn på Mordokai, som varken reste sig eller på något annat sätt visade vördnad, blev han ursinnig.
10 Han behärskade emellertid sin ilska och fortsatte hem, och där samlade han sina vänner och sin hustru Seres.
11 Han skröt för dem om sin rikedom, om sina många barn och om den befordran kungen hade gett honom och att han blivit den störste mannen i riket näst efter kungen själv.
12 Och för att imponera ännu mer sa han: Drottning Ester inbjöd förutom kungen bara mig till den middag hon gjort i ordning för oss, och i morgon ska vi träffa henne igen!
13 Men den som förstör alltsammans för mig är den där juden Mordokai, som sitter i kungens port och vägrar att buga sig för mig.
14 Du ska bygga en tjugofem meter hög galge och be kungen att få hänga Mordokai i den i morgon, och sedan kan du gå till festen och känna dig nöjd och glad, föreslog hans hustru Seres och alla hans vänner. Det tyckte Haman var ett bra förslag, så han gav order om att galgen skulle byggas.
Paulus blir ormbiten på Malta
1-2 Vi fick snart reda på att vi var på ön Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden för att välkomna oss, och för att vi skulle kunna värma oss i regnet och kylan.
3 Medan Paulus samlade ett fång grenar för att lägga på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och nu högg den sig fast i hans hand.
4 Öborna såg den hänga där och sa till varandra: Han är säkert en mördare! Fastän han har klarat sig undan havet låter inte rättvisan honom leva.
5 Paulus skakade av sig ormen i elden och verkade helt oskadd.
6 Men människorna väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han skulle falla ner död. När de hade väntat länge och väl och inget hade hänt med Paulus, ändrade de uppfattning och betraktade honom som en gud.
7 Nära stranden där vi kom i land fanns en stor gård som tillhörde öns landshövding, Publius. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat, och vi var hans gäster i tre dagar.
8 Nu visade det sig att Publius far var sjuk i feber och dysenteri. Paulus gick in och bad för honom och lade sina händer på honom och botade honom.
9 Då kom alla andra sjuka människor på ön till Paulus, och de blev också botade.
10 De visade sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
11 Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi hissade segel igen, och den här gången var det med Tvillingbröderna från Alexandria, ett skepp som hade övervintrat på ön.
12 Vi lade först till i Syrakusa där vi stannade tre dagar.
13 Därifrån for vi längs kusten till Regium. En dag senare började det blåsa sydlig vind, och följande dag anlände vi till Puteoli,
14 där vi fann några troende. De bad oss att stanna hos dem i sju dagar, och det gjorde vi. Sedan seglade vi vidare till Rom.
Paulus hålls under bevakning i Rom
15 Bröderna i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii. Andra förenade sig med oss vid Tres Tabernae, och när Paulus såg dem tackade han Gud och fick nytt mod.
16 När vi kom fram till Rom fick Paulus lov att bo var han ville, men han vaktades av en soldat.
17 Tre dagar efter ankomsten samlade han de judiska ledarna i staden till ett möte och talade till dem och sa:Bröder, jag blev arresterad av judarna i Jerusalem och överlämnades till den romerska staten för att ställas inför rätta, fastän jag inte har gjort något illa eller handlat emot någon av våra förfäders seder.
18 Romarna ställde mig inför rätta men ville frige mig, för de fann inget skäl till att döma mig till döden, vilket de judiska ledarna ville.
19 Men när judarna protesterade mot deras beslut, fann jag det nödvändigt att vända mig till kejsaren, för min avsikt var inte att anklaga mitt eget folk för något.
20 Det är anledningen till att jag bett er komma hit i dag för att vi skulle lära känna varandra. Jag ville tala om för er att det är därför att jag tror att Messias har kommit som jag är bunden med dessa kedjor.
21 De svarade: Vi har inte hört något ont om dig! Vi har inte fått något brev från Judeen eller några rapporter från dem som kommit från Jerusalem.
22 Vi vill gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om dessa kristna är att man överallt är emot dem.
23 Vi kom överens om att träffas igen en viss dag, och den dagen samlades ännu fler människor i det hus där Paulus bodde. Han berättade för dem om Guds rike och undervisade dem från Skriften om Jesus - både från de fem Moseböckerna och från profeternas böcker. Han började på morgonen och fortsatte sin undervisning ända till kvällen.
24 Några kom till tro, andra gjorde det inte.
25 Men sedan de diskuterat med varandra fram och tillbaka, gick de därifrån med Paulus sista ord ringande i sina öron: Den helige Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja:
26 Säg till judarna: 'Ni ska höra och se, men inte förstå,
27 för era hjärtan är alltför tröga, och era öron lyssnar inte, och ni har tillslutit era ögon så att ni inte ser, för ni vill inte se och höra och förstå och vända er till mig för att bli botade.'
28-29 Därför vill jag att ni ska inse att denna frälsning är tillgänglig också för andra än judar och att de kommer att ta emot den.'
30 Paulus bodde två år i det hus han hade hyrt och välkomnade alla som kom på besök.
31 Och han berättade frimodigt för dem om Herren Jesus Kristus, och ingen försökte hindra honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®