M’Cheyne Bible Reading Plan
26 Nu kom en svår hungersnöd över landet, på samma sätt som under Abrahams tid, och Isak flyttade då till Gerar, där Abimelek, filisteernas kung, bodde.
2 Herren visade sig där för honom och sa till honom: Far inte till Egypten.
3 Gör som jag säger och stanna här i detta land. Om du gör det, ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge hela detta land till dig och till dina ättlingar, precis som jag lovade din far Abraham.
4 Jag ska se till att dina ättlingar blir lika många som stjärnorna! Jag ska ge dem alla dessa länder och de ska bli en välsignelse för alla världens folk.
5 Jag ska göra detta därför att Abraham följde mina bud och höll mina lagar.
Isak lurar kung Abimelek
6 Isak bestämde sig då för att stanna i Gerar,
7 och när männen frågade honom om Rebecka, svarade han: Hon är min syster! Han fruktade nämligen för sitt liv om de fick reda på att hon var hans hustru, och han var rädd att de skulle döda honom för att få henne, för hon var mycket vacker.
8 Men Abimelek, filisteernas kung, fick av en händelse se genom fönstret att Isak kelade med Rebecka.
9 Då ropade Abimelek på Isak och sa: Hon är ju din hustru! Varför sa du då att hon var din syster? Därför att jag var rädd att jag skulle bli dödad, svarade Isak. Jag trodde någon skulle ta livet av mig för att ta henne ifrån mig.
10 Hur kunde du behandla oss på det sättet? utropade Abimelek. Någon kunde ju omdömeslöst ha legat med henne, och vi skulle ha dömts.
11 Sedan utfärdade Abimelek en offentlig varning: Den som skadar denne man eller hans hustru kommer att dö.
Isak vägrar att strida för sin rätt
12 Det året blev Isaks skördar enorma, hundra gånger den säd han sått, för Herren välsignade honom.
13 Han blev snart en mäktig man med allt större rikedomar.
14 Han hade mängder av får och getter, stora boskapshjordar och många tjänare. Men filisteerna blev avundsjuka på honom,
15 och de fyllde igen hans brunnar med jord, alla de brunnar som hans far Abraham hade grävt.
16 Till slut bad kung Abimelek Isak att lämna landet. Gå någon annanstans, sa han till honom. Du har blivit alltför rik och mäktig för oss.
17 Då flyttade Isak ned till Gerardalen och bodde där i stället.
18 Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, de som filisteerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem tillbaka de namn som hans far en gång gett dem.
19 Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.
20 Då kom herdarna på orten och påstod att den tillhörde dem: Detta är vårt land och vår brunn, sa de och grälade med Isaks herdar. Därför kallade de brunnen för Gräl!
21 Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Fientlighet.
22 När de övergett den grävde de ytterligare en, och invånarna på orten lämnade dem slutligen i fred. Därför kallade de brunnen för Utrymme! De sa nämligen: Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss.
23 Därefter gick Isak till Beer-Seba,
24 och när han hade kommit dit visade sig Herren för honom på natten. Jag är din far Abrahams Gud, sa han. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och ska ge dig många ättlingar, så att du blir ett stort folk. Jag ska göra detta på grund av mitt löfte till min tjänare Abraham.
25 Då byggde Isak ett altare och tillbad Herren. Och han bosatte sig där, och hans tjänare grävde en brunn.
26 En dag fick Isak besök från Gerar. Kung Abimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Ahussat och Pikol, befälhavaren över kungens armé.
27 Varför har ni kommit hit? frågade Isak dem. Detta är tydligen inget vänskapligt besök, eftersom ni var fientliga mot mig och körde ut mig ur landet.
28 De sa: Vi kan tydligt se att Herren välsignar dig. Därför vill vi ingå ett avtal med dig.
29 Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Vi välsignar dig i Herrens namn.
30 Då lagade Isak till en stor måltid åt dem, och de åt och drack som en del av avtalet.
31 Så snart de steg upp på morgonen avlade de allesammans högtidliga eder för att bekräfta sitt fredsavtal, och sedan skickade Isak hem dem igen.
32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: Vi har hittat vatten, sa de.
33 Därför kallade de brunnen för Sibea, som betyder ymnighet eller sju, och staden där fick namnet Beer-Seba och kallas så än i dag.
34 Vid fyrtio års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit och som var dotter till hetiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hetiten Elons dotter.
35 Isak och Rebecka var inte glada över att han gifte sig med dem.
Liknelsen om de tio brudtärnorna
25 På den dagen ska det vara med himmelriket som med tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop och som tog sina lampor och gick för att möta brudgummen.
2-4 Men bara fem av dem var kloka nog att fylla lamporna med olja, medan de andra fem var tanklösa och glömde det.
5-6 När brudgummen blev sen lade de sig för att vila och somnade. Vid midnatt väcktes de av ett rop: 'Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!'
7-8 Alla flickorna skyndade sig upp och gjorde i ordning sina lampor. Då tiggde och bad de fem, som inte hade någon olja, att de andra skulle dela med sig åt dem, eftersom deras lampor slocknade.
9 Men de andra svarade: 'Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå i stället iväg till dem som säljer och köp det ni behöver!'
10 Men medan de var borta kom brudgummen, och de som hade tillräckligt med olja i sina lampor gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren låstes.
11 Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför dörren och ropade: 'Herre, öppna för oss!'
12 Men då ropade han tillbaka: 'Gå er väg! Jag vet inte vilka ni är!'
13 Håll er därför vakna och var beredda för ni vet inte vilken dag eller vilken timme jag kommer tillbaka.
Liknelsen om de förvaltade pengarna
14 Hur det förhåller sig med himmelriket kan man också förstå av berättelsen om mannen som for utomlands. Han samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta.
15 Till den ene gav han fem tusen kronor, till den andre två tusen kronor och till den tredje tusen kronor, allt i proportion till deras förmåga. Sedan reste han.
16 Mannen som hade fått fem tusen kronor började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop ytterligare fem tusen kronor.
17 Mannen med två tusen kronor gjorde likadant och tjänade ytterligare två tusen kronor.
18 Men mannen som fick tusen kronor grävde en grop i marken och gömde pengarna där för att de skulle vara i säkert förvar.
19 Efter lång tid kom deras arbetsgivare tillbaka från resan. Han kallade då på männen och bad dem redovisa pengarna.
20 Den man som hade fått hand om fem tusen kronor gav honom tio tusen kronor.
21 Då berömde hans arbetsgivare honom för hans pålitlighet. 'Du har förvaltat denna summa väl
22 Sedan kom mannen som tagit emot två tusen kronor och redovisade: 'Du gav mig två tusen kronor att förvalta, och jag har fördubblat dem.'
23 'Utmärkt!
24-25 Sedan kom mannen med de tusen kronorna och sa: 'Jag vet att du är en sträng man, och jag tänkte att hur mycket jag än tjänar så tar du det ifrån mig. Jag vågade inte att ge mig in i några som helst affärer. Därför grävde jag ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!'
26 Men hans arbetsgivare svarade: 'Din late bedragare! Eftersom du visste att jag skulle kräva mer tillbaka än du hade fått,
27 borde du åtminstone satt in pengarna på banken, så att jag hade kunnat få ränta på dem.
28 Ta ifrån honom pengarna och ge dem till den man som har tio tusen kronor.
29 För den som väl använder det han fått, ska få mer och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla ansvar han har.
30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder i sin förtvivlan.'
Den slutliga domen
31 Men när Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då ska han sätta sig på Guds tron.
32 Alla folk ska samlas inför honom, och han ska dela människorna i två grupper, som en herde skiljer fåren från getterna.
33 Fåren ska han ställa på sin högra sida och getterna på sin vänstra.
34 Sedan ska kungen säga till dem som står på den högra sidan: 'Kom, ni som min Far har välsignat, och gå in i det rike som från världens början gjorts i ordning åt er!
35 Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig.
36 Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.'
37 Då kommer dessa rättfärdiga att svara: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat? Eller törstig och gav dig något att dricka?
38 Eller som främling och hjälpte dig? Eller naken och klädde dig?
39 När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?'
40 Och kungen ska säga till dem: 'När ni gjorde detta för dessa mina minsta bröder gjorde ni det för mig!'
41 Därefter ska han vända sig till dem som står på den vänstra sidan och säga: 'Gå bort med er, ni förbannade, till den eviga eld som har gjorts i ordning åt djävulen och hans änglar.
42 För jag var hungrig, men ni gav mig ingen mat, jag var törstig, men ni gav mig ingenting att dricka.
43 Jag var en främling, men ni vägrade att ge mig husrum. Jag var naken, men ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk och i fängelse, men ni besökte mig inte.'
44 Då ska de säga: 'Herre, har vi någonsin sett att du var hungrig eller törstig, eller att du var en främling, eller att du var naken eller sjuk eller i fängelse utan att vi hjälpt dig? '
45 Och kungen ska svara: 'När ni vägrade att hjälpa den minste av dessa mina bröder, då vägrade ni att hjälpa mig.'
46 Och de ska gå bort till evigt straff, men de som gjort Guds vilja ska leva för evigt.
Kungen väljer Ester
2 Sedan kung Ahasveros vrede hade lagt sig kom han ihåg vad Vasti hade gjort och vad man beslutat om henne.
2 Låt oss leta reda på de vackraste flickorna i riket åt kungen, föreslog hans rådgivare.
3 Vi ska se till att det i varje provins finns män som kan välja ut de vackraste kvinnorna och föra dem till kungens harem i Susans borg. Hovmannen Hegai får i uppdrag att se till att de blir väl omhändertagna och får sin skönhetsbehandling,
4 innan Ers Majestät väljer någon av dem till drottning i Vastis ställe.Kungen tyckte detta var ett mycket bra förslag och såg till att det genast blev genomfört.
5 I kungapalatset fanns det en jude från Benjamins stam, som hette Mordokai, son till Jair, sonson till Simei och sonsons son till Kis.
6 Han hade tagits tillfånga och förts i landsflykt till Babylon samtidigt med Juda rikes kung Jekonja och många andra judar, när Nebukadnessar intog Jerusalem.
7 Mordokai hade en mycket vacker ung kusin, Hadassa, eller Ester, som hon också kallades. Hennes föräldrar var döda och Mordokai hade därför tagit hand om henne och fostrat henne som sin egen dotter.
8 Till följd av kungens befallning var nu Ester en av många flickor som fördes till kungens harem i Susans borg.
9 Hegai, som hade uppsikt över kungens harem, blev mycket förtjust i henne och gjorde allt för att hon skulle trivas. Han såg genast till att hon fick skönhetsbehandlingar och särskild mat. Han gav henne sju tjänsteflickor, som fick bo med henne i haremets finaste rum.
10 Ester hade inte talat om för någon att hon var av judisk börd. Det hade Mordokai förbjudit henne, och som alltid lydde hon honom.
11 Han kom till palatset utanför hennes rum varje dag för att ta reda på hur hon hade det.
12-14 Innan en kvinna presenterades för kungen, fick hon först under sex månader genomgå en särskild behandling med myrraolja, och sedan under ytterligare sex månader behandlades hon med välluktande parfymer av olika slag. När det sedan var hennes tur att tillbringa natten med kung Ahasveros fick hon själv välja ut vilka kläder och juveler hon ville ha för att ytterligare framhäva sin skönhet. Hon fördes till kungen på kvällen och nästa morgon tog man henne till den avdelning av haremet, där alla hans hustrur bodde. Där hade Saasgas, en annan av hovmännen, ansvaret. Ingen av dem fick träffa kungen igen om hon inte hade behagat honom så mycket att han personligen kallade på henne.
15 När det blev Esters tur att gå in till kungen, följde hon de råd som hovmannen Hegai gav henne och klädde sig efter hans instruktioner. Alla som såg Ester kunde inte annat än beundra henne för hennes skönhet.
16 Ester blev hämtad till kungens palats i den tionde månaden, Tebet, under hans sjunde regeringsår.
17 Kungen blev mer förtjust i Ester än i någon annan kvinna. Han tog därför den kungliga kronan och satte den på hennes huvud och förklarade att hon skulle vara drottning i stället för Vasti.
18 För att fira denna händelse ordnade han en fest till hennes ära för alla sina furstar och tjänare. Han gav generösa gåvor till alla och lät utlysa en allmän helgdag.
19 Vid ett senare tillfälle var också ett antal unga kvinnor samlade vid palatset. Mordokai hade vid denna tid fått tjänst hos kungen.
20 Ester hade följt Mordokais råd och ännu inte talat om för någon att hon var judinna. Hon lydde honom alltjämt som om hon fortfarande bodde i hans hus.
21 En dag, när Mordokai var i tjänst i palatset, råkade han höra att Bigetana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten till palatset, var missnöjda med kungen och planerade att mörda honom.
22 Mordokai berättade detta för drottning Ester, som i sin tur lät kungen få veta vad Mordokai hade hört.
23 En undersökning visade att männen var skyldiga, de spetsades på pålar och deras kroppar hängdes upp till allmänt beskådande. Detta blev antecknat i den krönika som fördes under kung Ahasveros regeringstid.
Paulus vädjar till kejsaren inför Festus
25 Tre dagar efter det att Festus hade kommit till Caesarea för att ta itu med sina nya uppgifter reste han till Jerusalem.
2 Där blev han uppsökt av översteprästerna och andra judiska ledare, som gav honom sin version av fallet Paulus.
3 De bad honom att genast föra Paulus tillbaka till Jerusalem. Deras plan var att överfalla och döda honom.
4 Men Festus svarade att eftersom Paulus var i Caesarea, och han själv snart skulle återvända dit, skulle
5 de som hade något att säga i fallet följa med honom dit och vara med vid rättegången.
6 Åtta eller tio dagar senare återvände han till Caesarea, och följande dag började rättegången mot Paulus.
7 När Paulus kom till rätten samlade sig judarna från Jerusalem omkring honom och kastade fram många allvarliga anklagelser, som de inte kunde bevisa.
8 Paulus nekade till anklagelserna. Jag är inte skyldig, sa han. Jag har inte handlat i strid med de judiska lagarna eller kränkt templets helighet eller gjort uppror mot den romerska staten.
9 Då frågade Festus, som var angelägen att hålla sig väl med judarna: Är du villig att resa till Jerusalem och där ställas inför rätta inför mig?
10-11 Nej!svarade Paulus. Jag åberopar min rätt som romersk medborgare att få stå till svars inför kejsaren själv. Du vet mycket väl att jag inte är skyldig. Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är oskyldig, så har varken du eller någon annan rätt att överlämna mig åt dessa män, så att de kan döda mig. Jag vädjar till kejsaren.
12 Festus överlade med sina rådgivare och svarade sedan: Saken är avgjord! Du har vädjat till kejsaren, och till kejsaren får du fara.
13 Några dagar senare kom kung Agrippa tillsammans med Berenike för att besöka Festus.
14 Medan de var där diskuterade Festus fallet Paulus med kungen. Det finns en fånge här som Felix överlämnade åt mig, sa han till honom.
15 När jag var i Jerusalem fick jag översteprästernas och de judiska ledarnas version av saken. De bad mig se till att han blev avrättad.
16 Naturligtvis sa jag omedelbart till dem att den romerska lagen inte dömer en man förrän han ställts inför rätta. Han måste få möjlighet att försvara sig ansikte mot ansikte med sina åklagare.
17 När de kom hit utlyste jag rättegången redan följande dag och befallde att Paulus skulle föras in.
18 Men anklagelserna mot honom var inte alls vad jag hade väntat mig.
19 De hade något att göra med deras religion och handlade om någon som hette Jesus, som är död, men som Paulus påstår lever!
20 Jag blev förbryllad och visste inte hur jag skulle handla i ett sådant fall, utan frågade honom om han var villig att stå till svars för dessa anklagelser i Jerusalem.
21 Men eftersom Paulus vädjade till kejsaren, beordrade jag honom tillbaka till fängelset i väntan på att jag ska kunna sända honom till Rom.
22 Jag skulle själv vilja höra den mannen, sa Agrippa. Och Festus svarade: Det ska du få göra i morgon!
Paulus vittnar för kung Agrippa
23 Nästa dag kom kungen och Berenike i full prakt till domsalen, åtföljda av höga officerare och stadens mest framstående män. Festus befallde att Paulus skulle föras in.
24 Sedan talade Festus till de församlade: Kung Agrippa, och alla närvarande, sa han. Det här är den man som judarna både här och i Jerusalem vill straffa med döden.
25 Men enligt min uppfattning har han inte gjort något som förtjänar dödsstraff. Han har dock vädjat till kejsaren, och jag har inget annat val än att sända honom dit.
26 Men vad ska jag skriva om honom till kejsaren? Det finns ju egentligen inga anklagelser mot honom. Därför har jag fört fram honom inför er alla och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att du kan fråga ut honom och sedan tala om för mig vad jag ska skriva.
27 Det verkar ju inte rimligt att sända en fånge till kejsaren, utan att ha några anklagelser mot honom!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®