M’Cheyne Bible Reading Plan
Isak föds
1-2 Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt.
3 Abraham kallade honom Isak, som betyder skratt.
4-5 Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände.
6 Sara sa: Gud har låtit mig skratta av glädje! Alla som hör detta kommer att glädja sig med mig.
7 Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8 Tiden gick, och barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest.
9 Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, retade Isak,
10 vände hon sig till Abraham och sa: 'Gör dig av med slavflickan och hennes son. Han ska inte dela dina ägodelar med min son. Det går jag aldrig med på.
11 Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son.
12 Men Gud sa till Abraham: Var inte så bekymrad över detta med Ismael och hans mor. Gör som Sara säger, för det är genom Isak som mitt löfte kommer att uppfyllas.
13 Men av slavflickans sons barn ska jag också göra ett folk, därför att även han är din.
14 Abraham gick därför upp mycket tidigt följande morgon och gjorde i ordning mat för deras resa. Han band ett vattenkärl på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son, och utan mål vandrade hon så ut i Beer-Sebas öken.
15 När vattnet tog slut lämnade hon barnet under en buske
16 och gick bort och satte sig en bit därifrån. Jag vill inte se honom dö, sa hon och brast ut i våldsam gråt.
17 Då hörde Gud även pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: Hagar, vad är det för fel? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger.
18 Gå och hämta pojken och trösta honom, för jag ska göra ett stort folk av hans ättlingar.
19 Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i kärlet och gav det till pojken så att han fick dricka.
20-21 Och Gud välsignade Ismael, som växte upp i Parans öken och blev tränad i bågskytte. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
En viktig källa
22 Vid den tiden kom kung Abimelek och befälhavaren för hans trupper, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: Det är tydligt att Gud hjälper dig i allt vad du gör.
23 Lova mig med en ed vid Guds namn att du inte ska bedra mig eller min son eller min sonson, och att du ska vara vänligt inställd mot mitt land på samma sätt som jag har varit mot dig.
24 Abraham svarade: Det svär jag på!
25 Sedan klagade Abraham för kungen om en brunn, som kungens tjänare med våld hade tagit ifrån Abrahams tjänare.
26 Detta är första gången jag hör talas om det, sa kungen. Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?
27 Då gav Abraham kungen får och oxar som skulle offras som en bekräftelse på deras förbund.
28-29 Men när han tog sju lamm och ställde dem åt sidan, frågade kungen: Varför gör du så?
30 Abraham svarade: Det är en gåva till dig som en offentlig bekräftelse på att denna brunn tillhör mig.
31 Från den tiden kallas brunnen Beer-Seba (Edsbrunnen) eftersom det var den plats där de bekräftade sitt förbund.
32 Sedan reste kung Abimelek och Pikol, befälhavaren för hans armé, hem igen.
33 Abraham planterade ett tamariskträd bredvid brunnen och tillbad Herren där och kallade på den evige Guden som vittne till förbundet.
34 Därefter bodde Abraham i filisteernas land under en lång tid.
Liknelsen om den generöse arbetsgivaren
20 Här följer en annan berättelse som också är en bild av himmelriket: En man, som hade en stor egendom, gick tidigt en morgon ut för att anställa arbetare till sina skördefält.
2 De kom överens om dagspenningen och männen gick sedan ut till arbetet.
3 Några timmar senare gick mannen ut igen och fick då se några andra män stå arbetslösa på torget.
4 Han skickade iväg också dem till fälten och lovade att han vid dagens slut skulle betala dem vad som var rimligt.
5 Vid middagstid och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.
6 Klockan fem på kvällen var han i staden igen och såg då ytterligare några män som stod där sysslolösa. Han frågade dem: 'Varför har ni inte arbetat på hela dagen?'
7 'Därför att ingen har anställt oss
8 När kvällen kom bad mannen sin kamrer att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, och då börja med dem som kom sist.
9 När de män som börjat arbeta klockan fem tog emot sin betalning, fick var och en en hel dagslön.
10 När därför männen som anställts först kom för att få sin lön, trodde de att de skulle få mycket mer. Men de fick också samma belopp.
11-12 Då började de protestera: 'De här karlarna har bara hållit på en timme och ändå betalar du dem lika mycket som oss. Och vi som arbetat hela dagen i den brännande hettan.'
13 'Min vän
14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön.
15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina pengar? Och varför blir ni så arga över att jag är så generös?'
16 Så ska de sista bli de första och de första de sista.
Jesus förutsäger för tredje gången hur han ska dö
(177/Mark 10:32-34; Luk 18:31-34)17 När Jesus nu var på väg till Jerusalem samlade han de tolv lärjungarna
18 och samtalade med dem om vad som skulle hända när de kom dit.Jag kommer att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de judiska ledarna, och de kommer att döma mig till döden.
19 De kommer att överlämna mig till de romerska myndigheterna, och jag kommer att bli hånad och korsfäst. Men på den tredje dagen ska jag stå upp från de döda.
Jesus talar om att tjäna andra
20 Sedan kom Sebedaios söner, Jakob och Johannes, tillsammans med sin mor till Jesus. Hon föll på knä för att be om något.
21 Vad vill du? frågade han.Hon svarade: Kan du inte låta mina söner sitta på hedersplats närmast dig i ditt rike?
22 Men Jesus sa till henne: Du vet inte vad du ber om! Sedan vände han sig till Jakob och Johannes och frågade dem: Kan ni utstå de fruktansvärda lidanden som jag måste utstå? Ja, svarade de. Det kan vi!
23 Ni ska verkligen få göra det, sa han till dem. Men jag har ingen rättighet att säga vem som ska sitta närmast mig. De platserna är reserverade för dem min Far väljer ut.
24 De andra lärjungarna blev upprörda när de hörde vad Jakob och Johannes krävde.
25 Men Jesus samlade dem och sa: Här i världen uppträder kungarna som tyranner, och de som har makt trycker ner dem som står under dem.
26 Men så får det inte lov att vara bland er. Den som vill vara ledare måste vara de andras tjänare.
27 Och den som vill vara störst måste tjäna som slav.
28 Ni måste ha samma inställning som jag har, för Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att själv tjäna. Ja, jag har kommit för att ge mitt liv och på så sätt göra många fria.
Jesus botar från blindhet
29 När Jesus och lärjungarna lämnade staden Jeriko följde en stor folkskara med dem.
30 Två blinda män satt då vid vägkanten, och när de hörde att Jesus kom gående började de ropa: Herre, Davids son, var snäll och hjälp oss!
31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men då ropade de ännu högre.
32-33 När Jesus kom till det ställe där de satt, stannade han och frågade: Vad vill ni mig? Herre, sa de, vi skulle vilja se!
34 Då greps Jesus av medlidande med dem, och han rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.
10 De som skrev under var landshövdingen Nehemja, Hakaljas son, och följande präster:
2-8 Sidkia, Seraja, Asarja, Jeremia, Pashur, Amarja, Malkia, Hattus, Sebanja, Malluk, Harim, Meremot, Obadja, Daniel, Ginneton, Baruk, Mesullam, Abia, Mijamin, Maasja, Bilgai och Semaja.
9-13 Följande leviter skrev under:Jesua, Asanjas son, Binnui, Henadads son, Kadmiel, Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, Mika, Rehob, Hasabja, Sackur, Serebja, Sebanja, Hodia, Bani och Beninu.
14-27 Följande ledare för folket undertecknade också förbundet:Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, Bunni, Asgad, Bebai, Adonia, Bigvai, Adin, Ater, Hiskia, Assur, Hodia, Hasum, Besai, Harif, Anatot, Nebai, Magpias, Mesullam, Hesir, Mesesabel, Sadok, Jaddua, Pelatja, Hanan, Anaja, Hosea, Hananja, Hassub, Hallohes, Pilha, Sobek, Rehum, Hasabna, Maaseja, Ahia, Hanan, Anan, Malluk, Harim och Baana.
28 Alla dessa män undertecknade förbundet å hela nationens vägnar. Övriga präster, leviter, dörrvakter, sångare och tempelarbetare och alla andra, som tillsammans med sina hustrur, söner och döttrar var tillräckligt gamla för att förstå det hela, hade avskilt sig från de hedniska folken i landet för att tjäna Gud,
29 och var överens om innehållet.Alla dessa svor en ed att hålla Guds lag, som våra förfäder fått genom Mose och att följa och leva enligt alla Herrens, vår Guds bud, och befallningar:
30 Vi lovar att inte låta våra söner och döttrar gifta sig med de folk som bor omkring oss.
31 Om de hedniska folken i landet vill sälja något på en sabbatsdag eller på någon annan helig dag, så kommer vi inte att köpa av dem. Vart sjunde år lovar vi att efterskänka de fordringar vi har på våra landsmän och att låta jorden vila.
32 Vi tar på oss ansvaret att betala en årlig tempelskatt, så att det finns tillräckligt med pengar för att underhålla templet,
33 för skådebröden, spisoffren och brännoffren, sabbatsdagarna, nymånadsfesterna, de årliga högtiderna, tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till alla andra tjänster i templet.
34 Vi, präster, leviter och allt folket har kastat lott för att avgöra vid vilka bestämda tider varje familj ska skaffa fram ved till brännoffren i templet, som det är föreskrivet i lagen.
35 Vi lovar också att ge det första av vår skörd till templet, både från sädesfälten, fruktträden och olivträden.
36 Vi lovar att ge Gud våra äldsta söner, och att följa lagen genom att ge det förstfödda av all vår boskap till prästerna i vår Guds tempel.
37 Templets förråd lovar vi att fylla med det bästa av vårt mjöl och det första av vår frukt och det första av vinet och olivoljan. Vi lovar också att ge leviterna en tiondel av all den skörd som landet ger oss, eftersom de är ansvariga för att samla in tiondet i alla städer på landsbygden.
38 En präst, en av Arons ättlingar, ska vara med när leviterna tar emot tiondet, och en tiondel av allt det som samlas in som tionde ska lämnas till templet och lagras i förrådet.
39 Det är nämligen bestämt i lagen att folket och leviterna ska ta med sig dessa offer av säd, vin och olivolja till templet och placera dem i behållare helgade för detta ändamål, för användning av de tjänstgörande prästerna, dörrvakterna och sångarna.Vi lovar att inte på något sätt försumma vår Guds tempel.
I Troas uppväcker Paulus Eutychos från de döda
20 När allt var över skickade Paulus efter lärjungarna. Han höll ett avskedstal och tog farväl av dem och började sin resa till Grekland.
2 På vägen dit talade han till de troende i alla städer som han kom till.
3 Han stannade tre månader i Grekland och skulle just segla till Syrien när han upptäckte att judarna sammangaddat sig mot honom och tänkte ta livet av honom. Därför bestämde han sig för att först resa norrut, genom Makedonien.
4 Många män gjorde sällskap med honom ända till Turkiet. Det var Sopatros från Beroia, Pyrrhos son, Aristarchos och Secundus från Thessalonike. Vidare Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos, som var på väg hem till Turkiet.
5 De hade rest i förväg och väntade på oss i Troas.
6 Så snart påskhögtiden var över gick vi ombord på en båt i Filippi i norra Grekland, och fem dagar senare kom vi till Troas i Turkiet där vi stannade en vecka.
7 På söndagen samlades vi för att fira Herrens måltid, och Paulus talade Herrens ord. Och eftersom han skulle resa nästa dag, talade han ända till midnatt.
8 Rummet på övre våningen, där vi var samlade, var upplyst av många fladdrande oljelampor.
9 En ung man som hette Eutychos somnade när Paulus talade så länge. Han satt på fönsterbrädan och föll ner från tredje våningen och slog ihjäl sig.
10-12 Paulus sprang då ner och tog honom i sina armar: Oroa er inte, sa han, han kommer att klara sig! Och det gjorde han! En känsla av både respekt och glädje fyllde alla de närvarande. De gick sedan allesammans tillbaka upp och åt Herrens måltid tillsammans. Sedan fortsatte Paulus att tala ytterligare en stund, och det hann bli morgon innan han slutligen lämnade dem.
Paulus tar avsked av de kristna i Efesos
13 Paulus tog sedan landvägen till Assos, medan vi andra reste dit i förväg med båt.
14 Han förenade sig sedan med oss i Assos, och vi seglade tillsammans till Mitylene.
15 Nästa dag passerade vi Chios. Dagen därpå kom vi till Samos, och en dag senare anlände vi till Miletos.
16 Paulus hade bestämt sig för att inte stanna i Efesos den här gången. Han hade bråttom att hinna till Jerusalem för att om möjligt kunna vara med om pingsthögtiden.
17 När vi kom fram till Miletos skickade han ett meddelande till de äldste i församlingen i Efesos och bad dem komma ner till båten för att träffa honom.
18 När de hade anlänt sa han till dem: Ni vet att från den dag då jag satte min fot i Turkiet och till nu,
19 har jag ödmjukt tjänat Herren under tårar, och jag har varit hotad till livet på grund av judarnas sammansvärjningar.
20 Ändå har jag aldrig tvekat att säga sanningen, vare sig offentligt eller i era hem.
21 Jag har haft samma budskap till både judar och icke-judar och allvarligt uppmanat dem att vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus Kristus.
22 Och nu ska jag resa till Jerusalem för jag dras oemotståndligt dit av den helige Ande. Jag vet inte vad som väntar mig,
23 utom det att den helige Ande har sagt till mig i stad efter stad att fängelse och lidande ligger framför mig.
24 Men livet är inte värt något, om jag inte använder det för att utföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig, det vill säga att berätta de goda nyheterna om Guds väldiga godhet och kärlek för andra.
25 Och nu vet jag att ingen av er som jag umgåtts med och predikat de goda nyheterna för, någonsin kommer att få se mig igen.
26 Och jag vill göra det fullständigt klart att jag inte är skyldig till att någon människa går förlorad,
27 för jag har inte tvekat att förkunna hela Guds frälsningsplan för världen.
28 Var nu på er vakt! Se till att ni föder och vårdar Guds hjord, hans församling som är köpt med hans Sons blod, för den helige Ande har lagt ansvaret på er som ledare.
29 Jag vet mycket väl att sedan jag har lämnat er, kommer falska lärare att uppträda som glupska vargar bland er. De kommer inte att skona hjorden.
30 Några av er kommer själva att förvränga sanningen för att få anhängare.
31 Var på er vakt! Kom ihåg de tre år som jag tillbringade hos er, och hur jag hela tiden, både dag och natt, med tårar vakade över er.
32 Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans vård och åt hans underbara ord, som ska bygga upp er tro och ge er hela det arv som tillhör dem han har utvalt.
33 Jag har aldrig krävt ett öre av er.
34 Ni vet att jag har använt mina händer för att kunna betala för mig, och till och med för att kunna fylla behoven hos dem som följt med mig.
35 Och jag har alltid varit ett föredöme för er i fråga om att hjälpa de fattiga, för jag har kommit ihåg Herren Jesu ord: 'Det ger mer välsignelse att ge än att få.'
36 När Paulus hade slutat tala knäböjde han och bad med dem,
37 och de grät högt då de omfamnade honom och sa adjö.
38 Och det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle träffas. Sedan följde alla honom ner till båten.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®