M’Cheyne Bible Reading Plan

Abraham ljuger för kung Abimelek

20 Abraham flyttade så småningom söderut till Negev och bosatte sig mellan Kades och Sur. Under en tid var han i staden Gerar,

² och där lät han förstå att Sara var hans syster. Då sände kung Abimelek bud efter henne och såg till att hon blev förd till honom i palatset.

³ Men den natten kom Gud till honom i en dröm och sa: Du är dödens, för den kvinna du har tagit till dig är gift.

⁴ Men Abimelek hade inte legat med henne ännu, så han sa: Herre, vill du döda en oskyldig man?

⁵ Han påstod ju att hon var hans syster. Och hon själv sa: 'Ja, han är min bror.' Jag har inte haft den minsta tanke på att göra något ont eller något felaktigt.

⁶ Ja, jag vet det, svarade Herren. Det är därför som jag har hindrat dig från att synda emot mig, och därför lät jag dig inte röra henne.

⁷ Återlämna henne nu till hennes man. Han ska be för dig så att du får leva, för han är en profet. Men om du inte återlämnar henne till honom, är du och hela din familj dödsdömda.

⁸ Nästa morgon steg kungen upp tidigt och sammankallade snabbt ett möte för hela palatspersonalen. Han talade om för dem vad som hade hänt, och de blev allesammans mycket rädda.

^9-10 Sedan kallade kungen på Abraham. Vad är det du har gjort med oss? frågade han. Och vad har jag gjort, för att du ska behandla mig på detta sätt och göra mig och mitt kungarike skyldiga till denna stora synd? Vem kunde tro detta om dig? Vad har fått dig att begå en sådan ond handling?

^11-12 Abraham svarade: Jag räknade med att detta var en gudlös plats. Jag tänkte att ni säkert skulle vilja ha min hustru och att ni kunde döda mig för att få henne. Dessutom är hon faktiskt min syster, eller åtminstone halvsyster, för vi har samma far. Men jag är gift med henne.

¹³ När Gud skickade ut mig på den långa resan från mitt barndomshem, sa jag till henne: 'Var snäll och säg att du är min syster vart vi än kommer.'

¹⁴ Då tog kung Abimelek får och oxar och tjänare, både män och kvinnor, och gav till Abraham samtidigt som han återlämnade Sara.

¹⁵ Se dig omkring i mitt rike och välj själv var du vill bo, sa kungen till honom.

¹⁶ Sedan vände han sig till Sara: Se här, sa han, jag ger din 'bror' 1.000 silverstycken som ersättning för den personliga skada jag vållat och som betalning för de krav som ni kan ha mot mig. På så sätt har alla fått rättvisa.

¹⁷ Då bad Abraham till Gud att han skulle bota kungen och drottningen och de andra kvinnorna i familjen så att de skulle kunna få barn.

¹⁸ Gud hade nämligen slagit alla kvinnorna med ofruktsamhet, för att straffa Abimelek för att han tagit Abrahams fru till sig.

Jesus talar om äktenskap och skilsmässa

19 Sedan Jesus slutat detta tal lämnade han Galileen och återvände till Judeen. Han tog då vägen genom landet på andra sidan Jordan.

² Stora skaror följde honom, och han botade dem som var sjuka.

³ Några fariseer kom för att diskutera med honom och försökte få honom att säga något som de skulle kunna sätta fast honom för.De frågade: Tillåter du skilsmässa och att man skiljer sig av vilken orsak som helst?

⁴ Läser ni inte Skriften? svarade Jesus. I den står det att från början skapade Gud både man och kvinna, och

^5-6 att en man skall lämna sin far och mor för att alltid vara förenad med sin hustru. De två ska bli ett, inte längre två utan ett. Ingen får skilja det som Gud förenat.

⁷ Då frågade de: Varför sa då Mose att en man kan skiljas genom att bara skriva ett intyg som bevis på skilsmässan?

⁸ Jesus svarade: Mose tillät det för att han kände era hårda och onda hjärtan, men det var inte så från början.

⁹ Och jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otrohet och gifter sig med någon annan, han begår äktenskapsbrott.

¹⁰ Då sa lärjungarna till honom: Om det är på det sättet är det bättre att inte gifta sig.

¹¹ Det är inte alla som begriper vad jag nu säger, sa Jesus. Det är bara de som får hjälp av Gud till att göra det.

¹² En del föds utan möjligheter att gifta sig, en del har berövats den möjligheten av människor, och andra avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som förstår detta han rättar sig efter det.

Jesus välsignar barnen

¹³ Sedan kom man med små barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna blev irriterade och sa: Stör honom inte.

¹⁴ Men Jesus sa: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte för Guds rike är till för dem.

¹⁵ Och han lade händerna på deras huvuden och välsignade dem innan han gick därifrån.

Jesus talar med en rik ung man

¹⁶ En ung man kom och frågade Jesus: Herre, hur god måste jag bli för att få evigt liv?

¹⁷ God? upprepade Jesus. Det finns bara en som är verkligt god, och det är Gud. Och evigt liv kan du bara få om du håller Guds bud.

¹⁸ Vilka bud? frågade mannen.Jesus svarade: Du ska inte döda, inte vara otrogen mot den du är gift med, inte stjäla, inte ljuga,

¹⁹ du ska hedra din far och mor och älska dina medmänniskor som dig själv!

²⁰ Jag har hållit dem allesammans, svarade den unge mannen. Vad behöver jag göra mer?

²¹ Jesus sa till honom: Om du verkligen vill ha evigt liv, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

²² Men när den unge mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik.

²³ Då sa Jesus till sina lärjungar: Ett är säkert. Det är nästan omöjligt för en rik människa att komma in i himmelriket.

²⁴ Ja, jag säger det en gång till, det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds rike.

²⁵ Detta svar gjorde lärjungarna förvirrade och de sa: Vem i all världen kan då bli frälst?

²⁶ Jesus såg allvarligt på dem och sa: Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allt möjligt.

²⁷ Då sa Petrus till honom: Vi har lämnat allt för att följa dig. Vad kommer vi att få för det?

²⁸ Jesus svarade: När världen föds på nytt och Människosonen sätter sig på Guds tron för att regera i Guds nya rike, ska också ni få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

²⁹ Och den som överger hem, bröder, systrar, far, mor, fru, barn eller egendom för att följa mig kommer att få mångdubbelt igen.

³⁰ Många som i dag spelar framträdande roller kommer inte att göra det i Guds nya rike. Och många som i dag är de sista kommer då att vara bland de främsta.

Esra leder folket i bön och bekännelse

^1-2 Den tjugofjärde dagen i samma månad återvände folket för ännu en högtid. Den här gången fastade de, klädde sig i säcktyg och strödde aska i håret, och israeliterna avskilde sig från alla utlänningar.

³ Under några timmar lästes Guds lag högt för dem, och under de följande timmarna bekände man sina egna och sina förfäders synder och tillbad Herren, sin Gud.

⁴ Leviterna Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani stod på plattformen och prisade Herren med glädjesånger och uppmanade folket att delta:

⁵ Stå upp och lova Herren, er Gud, som lever från evighet till evighet. Prisa hans underbara namn! Det är mycket större än vad vi kan tänka eller säga. Bönen fortsatte sedan under ledning av Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja:

⁶ Du ensam är Herre. Du har gjort himlen och jorden och haven och allt som är i dem. Du ger liv åt allt och uppehåller allt, och himlens härskaror tillber dig.

⁷ Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

⁸ När han var trofast mot dig, ingick du ett avtal med honom och lovade att han och hans ättlingar för alltid skulle få det land som tillhörde kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, jebuseerna och girgaseerna. Nu har du gjort vad du lovade och vi vet att du är rättfärdig och alltid håller ditt ord.

⁹ Du såg våra förfäders sorg och bedrövelse i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.

¹⁰ Du utförde stora under och tecken inför Farao och hans folk, för du visste hur illa egyptierna behandlade ditt folk. Du har skaffat dig ett ärat namn, genom dessa handlingar som aldrig kommer att glömmas.

¹¹ Du delade havet för ditt folk, så att man kunde gå genom det torrskodda. Men fienden lät du sjunka som stenar i djupet.

¹² Du ledde våra förfäder med ett moln på dagen och med ett eldsken på natten, så att de kunde hitta vägen.

¹³ Du uppenbarade dig på berget Sinai, talade med dem från himlen och gav dem lagar, stadgar och bud som är goda och rätta,

¹⁴ däribland lagarna om den heliga sabbaten. Genom din tjänare Mose befallde du sedan ditt folk att lyda dem alla.

¹⁵ Du gav våra förfäder bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att inta det land som du lovat dem med en ed.

¹⁶ Men våra förfäder var för stolta och envisa för att lyssna till dina befallningar.

¹⁷ De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört. I stället gjorde de uppror och utsåg en ledare som skulle kunna föra dem tillbaka till slaveriet i Egypten! Men du är en förlåtande Gud, som alltid visar nåd och barmhärtighet. Du överflödar i kärlek och ditt tålamod är stort. Därför övergav du dem inte,

¹⁸ trots att de gjorde en guldkalv och ropade: 'Detta är vår gud! Han har fört oss ut ur Egypten!' Genom att göra så syndade de på många sätt,

¹⁹ men i din stora nåd övergav du dem inte för att dö i öknen. Molnet ledde dem framåt varje dag, och eldskenet visade dem vägen i nattens mörker.

²⁰ Du sände din gode Ande för att undervisa dem, och du upphörde inte att ge dem bröd från himlen eller vatten för att släcka deras törst.

²¹ Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen. De led inte brist på någonting under hela tiden. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte!

²² Sedan hjälpte du dem att besegra kungariken och många folk, och du lät dem ta ett stort område i besittning. De tog länderna som lydde under kung Sihon i Hesbon och kung Og i Basan.

²³ Du såg till att de förökades och ledde dem in i det land som du hade lovat deras förfäder.

²⁴ Du kuvade hela nationer åt dem. Kananeernas kungar med allt deras folk var maktlösa!

²⁵ Ditt folk intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott och där det fanns brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt och blev mätta och var glada över alla de välsignelser du lät dem få del av.

²⁶ Men trots allt detta var de olydiga och gjorde uppror mot dig. De förkastade din lag, dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. Och de gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser.

²⁷ Därför överlämnade du dem åt deras fiender. Men i sina svårigheter ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora nåd sände du dem ledare, som befriade dem från deras fiender.

²⁸ Men så snart allt gick bra för dem vände de sig bort ifrån dig igen, och än en gång lät du deras fiender besegra dem. Men varje gång de vände sig till dig och ropade på hjälp, lyssnade du till dem och befriade dem i din stora nåd!

²⁹ Du varnade dem för att få dem att lyda dina lagar, som ger liv åt den som följer dem, men de var stolta och ville inte lyssna, utan fortsatte att synda.

³⁰ I många år hade du tålamod med dem. Du sände profeter att förmana dem, men ändå lyssnade de inte, och därför lät du än en gång hedniska folk besegra dem.

³¹ Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud!

³² Och nu Herre, vår store och fruktansvärde Gud, du som håller ditt förbund i kärlek och barmhärtighet, glöm inte bort de svårigheter vi har haft! Mycket lidande har kommit över oss och våra kungar, furstar, präster, profeter och förfäder från den dag då Assyriens kungar för första gången vann seger över oss ända fram till den här dagen.

³³ Varje gång du straffat oss har du handlat rättvist. Vi har syndat och bara fått vad vi har förtjänat.

³⁴ Våra kungar, furstar, präster och förfäder följde inte dina lagar och lyssnade inte till dina varningar.

³⁵ De tillbad dig inte, trots de underbara ting du gjorde för dem och trots den godhet du bevisade. Du gav dem ett stort och rikt land, men de vägrade att omvända sig från sin ondska.

³⁶ Därför är vi nu slavar i detta rika land, som du gav våra förfäder! Slavar mitt i detta överflöd!

³⁷ Allt det bästa i landet hamnar i händerna på kungar som du har tillåtit att besegra oss på grund av våra synder. De har makt över våra kroppar och vår boskap, vi tjänar dem efter deras behag och är djupt bedrövade.

Folket lovar att lyda Herren

³⁸ På grund av allt detta lovar vi på nytt, Herre, att tjäna dig!Vi och våra furstar, leviter och präster sätter våra namn under detta förbund.

De troende i Efesos tar emot den helige Ande

19 Medan Apollos var i Korinth reste Paulus genom landet till Efesos, där han fann flera lärjungar till Johannes döparen.

² Tog ni emot den helige Ande, när ni började tro? frågade han dem.Nej, svarade de, vi vet inte vad du menar. Vad är den helige Ande?

³ Vad trodde ni på när ni döptes? frågade han.De svarade: Det som Johannes döparen undervisade om.

⁴ Då förklarade Paulus för dem att Johannes dop var ett uttryck för en önskan att lämna synden och vända sig till Gud, och att de som tog emot hans dop sedan måste fortsätta att tro på Jesus, den som Johannes sa skulle komma senare.

⁵ Så snart de hörde detta lät de döpa sig i Herren Jesu namn.

⁶ När Paulus sedan lade sina händer på dem tog de emot den helige Ande, och de talade på främmande språk och profeterade.

⁷ Tillsammans var det omkring tolv män.

Paulus predikar frimodigt och övertygande i Efesos

⁸ Sedan gick Paulus till synagogan och predikade frimodigt varje sabbatsdag under tre månader, och förklarade vad han trodde på och varför, och många kom till tro på Jesus genom hans övertygande undervisning.

⁹ Men några avvisade hans budskap och talade offentligt mot Kristus. Därför lämnade han dem och tog de troende med sig. I stället började han att hålla möten i Tyrannos föreläsningssal, och han undervisade där varje dag.

¹⁰ Detta pågick i två års tid, så att alla i provinsen Asien, både judar och greker, fick höra Herrens ord.

¹¹ Och Gud gav Paulus kraft att göra ovanliga under.

¹² Till och med när näsdukar eller klädesplagg, som han varit i beröring med, lades på sjuka människor blev de botade, och om de var besatta av onda andar lämnade dessa dem.

¹³ En grupp judar, som reste från stad till stad och drev ut onda andar, försökte använda sig av Herren Jesu namn. De uttalade bland annat följande besvärjelse: Jag befaller dig vid Jesus, honom som Paulus predikar om, att komma ut!

¹⁴ Sju söner till Skevas, en judisk präst, gjorde detta.

¹⁵ Men när de prövade det på en man som var besatt av en ond ande, svarade anden: Jag känner Jesus och jag känner Paulus, men vilka är ni?

¹⁶ Och han kastade sig över två av dem och slog dem så att de flydde ut ur huset nakna och blodiga.

¹⁷ Berättelsen om vad som hade hänt spred sig snabbt till både judar och greker i hela Efesos, och folket i staden fylldes av stor respekt och Herren Jesu namn blev ärat.

^18-19 Många av de troende, som tidigare hade praktiserat svart magi, bekände sina handlingar och plockade fram sina besvärjelseböcker och brände dem offentligt. (Någon räknade ut att böckerna var värda ungefär femtio tusen kronor.)

²⁰ Det säger något om makten i Guds ord och allt flera människor trodde på det.

En silversmed i Efesos leder ett uppror mot Paulus

²¹ Efter alla dessa händelser kände sig Paulus manad av den helige Ande att resa genom Grekland, innan han återvände till Jerusalem. Sedan måste jag resa till Rom, sa han.

²² Han skickade sina två medhjälpare Timotheos och Erastos i förväg till Grekland, men själv stannade han kvar en tid i Turkiet.

²³ Vid den tiden blev det oro i Efesos på grund av det som Paulus predikade.

²⁴ Upphovet till det hela var silversmeden Demetrios. Han hade många anställda och tillverkade Dianatempel av silver.

²⁵ Demetrios kallade sina män till ett möte, tillsammans med andra som hade liknande arbeten. Sedan talade han till dem och sa:Mina herrar, den här tillverkningen ger oss goda inkomster.

²⁶ Som ni så väl vet, av vad ni har sett och hört, har den här mannen Paulus övertygat många om att människogjorda gudar inte alls är några gudar. Detta har skadat affärerna, inte bara här i Efesos, utan i hela området.

²⁷ Naturligtvis talar jag inte bara om hur den här situationen kommer att påverka våra affärer och vårt anseende. Jag talar också om möjligheten av att den stora gudinnan Dianas tempel kan komma att förlora sitt anseende, och att Diana kommer att bli glömd, denna mäktiga gudinna som tillbeds inte bara i vår landsdel utan runt hela världen.

²⁸ När de hörde detta blev de mycket ilskna och började ropa: Stor är efesiernas Diana!

²⁹ En väldig folkmassa samlades och snart var hela staden i uppror. Alla rusade till friluftsteatern och drog med sig Paulus reskamrater Gaius och Aristarchos, för att ställa dem inför rätta.

³⁰ Paulus ville då gå in på teatern, men lärjungarna tillät honom inte att göra det.

³¹ Några av de romerska officerarna i området, som var vänner till Paulus, skickade också ett meddelande till honom och bad honom att inte riskera livet genom att gå in.

³² Inne i teatern ropade alla och skrek, en del si, andra så, allt var en enda stor röra. Och faktum är att de flesta inte ens visste varför de var där.

³³ Några judar fick syn på Alexandros i folkhopen och drog fram honom. Han bad dem vara tysta och försökte tala till dem.

³⁴ Men när människorna förstod att han var jude, började de ropa och skrika igen och fortsatte med det i två timmar: Stor är efesiernas Diana, ropade de. Stor är efesiernas Diana!

³⁵ Till slut lyckades borgmästaren lugna dem så pass att han kunde börja tala. Invånare i Efesos, sa han, alla vet att Efesos är centrum för dyrkan av den stora Diana, vars bild föll ner till oss från himlen.

³⁶ Eftersom detta är ett odiskutabelt faktum, så bör ni inte oroa er för vad som än sägs, och ni bör inte göra något förhastat.

³⁷ Ändå har ni fört hit de här männen, som varken har stulit något från hennes tempel eller har smädat henne.

³⁸ Om Demetrios och hans hantverkare har något att anklaga dem för, så har vi domstolar som är i verksamhet, och domarna kan omedelbart ta upp fallet. Låt dem föra saken den lagliga vägen.

³⁹ Och om det finns klagomål i andra frågor, så kan de tas upp i de vanliga domstolssammanträdena.

⁴⁰ Det finns nämligen en risk att vi får stå till svars inför den romerska regeringen för oroligheterna i dag. Det finns ju ingen orsak till dem! Om Rom kräver en förklaring, så vet inte jag vad jag ska säga.

⁴¹ Sedan bad han dem att gå, och de lydde honom och skingrades åt.