M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud räddar Lot
19 När de två änglarna samma kväll kom till staden Sodoms port, satt Lot där. Han såg dem och reste sig upp för att möta dem och välkomna dem.
2 Mina herrar, sa han. Kom till mitt hem och gästa oss över natten! Om ni önskar kan ni resa vidare redan tidigt i morgon.Nej tack, svarade de. Vi kan sova här ute på gatan.
3 Men Lot var så angelägen att de slutligen gick med honom hem, och han bjöd dem på mat och nybakat, osyrat bröd.
4 När de gjorde sig färdiga för att gå och lägga sig efter måltiden kom män, både yngre och äldre, från alla håll i staden och omringade huset.
5 De skrek till Lot: För ut de där männen till oss, så att vi kan våldta dem.
6 Lot gick då ut för att tala med dem och stängde dörren efter sig.
7 Han tiggde och bad dem att inte göra något så ont.
8 Hör här, sa han. Jag har två döttrar, som är oskulder. Ni kan ta dem och göra vad ni vill med dem, men lämna dessa män i fred, för de står under mitt beskydd.
9 Flytta på dig, skrek de. Vem tror du att du är? Vi lät den här karln bosätta sig här, och nu försöker han tala om för oss vad vi ska göra! Vi kommer att behandla dig mycket värre än vad vi tänker göra med dessa båda andra. De gick fram till Lot och började bryta sönder dörren.
10 Men de två männen i huset sträckte sig ut efter Lot, drog in honom och låste dörren
11 och förblindade tillfälligt Sodoms män, så att de inte kunde hitta dörren.
12 Vilka släktingar har du här i staden? frågade männen Lot. Försök att få ut dem härifrån allihop, mågar, söner, döttrar eller vad de än är.
13 Vi ska nämligen utplåna staden fullständigt. Stanken från den här platsen har nått himlen, och Gud har skickat oss hit för att förgöra den.
14 Då rusade Lot ut för att berätta detta för sina döttrars män: Skynda er, skynda er ut ur staden, för Herren tänker förgöra den! Men de unga männen bara tittade på honom, som om han hade förlorat förståndet.
15 Vid gryningen nästa morgon blev änglarna allt mer angelägna: Skynda dig, sa de till Lot. Ta din fru och dina döttrar som är här och ge dig av medan du kan, för annars kommer du att förgås när staden förstörs.
16 När Lot fortfarande tvekade, tog änglarna honom och hans fru och döttrar vid handen och förde dem i säkerhet utanför staden, för Herren var barmhärtig mot dem.
17 Fly för era liv, sa änglarna till honom. Och se er inte tillbaka. Fly till bergen! Stanna inte här nere på slätten, för då kommer ni att dö.
18-20 Nej, mina herrar, tiggde Lot, eftersom ni har varit så vänliga mot mig och räddat mitt liv, och eftersom ni har visat mig så stor barmhärtighet, så låt mig istället för att fly till bergen få fly till den där lilla staden därborta, för jag anar olyckor i bergen. Ser ni inte att den ligger nära och att den är liten? Låt mig få gå dit i stället. Ni ser väl hur liten den är! På så sätt kommer mitt liv att räddas.
21 Ängeln sa: Jag accepterar ditt förslag. Vi ska inte förstöra den lilla staden.
22 Men skynda dig dit, för jag kan inte göra något förrän du är där. (Från och med den dagen har staden kallats Soar, som betyder liten stad.)
23 Solen var redan på väg upp, när Lot nådde fram till staden.
24 Då lät Herren eld och flammande svavel regna ner från himlen över Sodom och Gomorra.
25 Han förstörde dem helt och hållet tillsammans med de andra städerna och byarna på slätten och utplånade allt liv, människor, växter och djur.
26 Men Lots hustru såg sig om och blev förvandlad till en saltpelare.
27 Samma morgon var Abraham uppe tidigt och skyndade sig ut till platsen där han hade stått inför Herren.
28 Han såg ut över slätten mot Sodom och Gomorra och såg rökpelare och flammor stiga upp från städerna som från en ugn.
29 Men Gud hade hört Abrahams bön och fört Lot i säkerhet och räddat honom ur den förödelse som kommit över städerna.
Lots döttrar
30 Efteråt lämnade Lot Soar, för han var rädd för folket där, och bosatte sig i stället i en grotta i bergen tillsammans med sina två döttrar.
31 En dag sa den äldre flickan till sin syster: Det finns inte en enda man här i närheten som vår far skulle tillåta att vi gifter oss med, och snart är han själv alltför gammal för att få barn.
32 Kom, så ger vi honom mycket vin att dricka, och sedan ligger vi med honom, så att vår släkt inte dör ut.
33 Den kvällen såg de till att fadern blev drucken, och den äldre flickan gick in och låg med sin far. Men han var inte alls medveten om vad som hade hänt.
34 På morgonen sa hon till sin yngre syster: Jag låg med far i går kväll. Låt oss fylla honom med vin i kväll igen, och sedan går du in och ligger med honom så att vår familj kan leva vidare.
35 Den kvällen fick de honom drucken igen och den yngre flickan gick in och låg med honom, och inte heller nu märkte han något.
36 På så sätt blev båda flickorna med barn genom fadern.
37 Den äldre dotterns son kallades Moab. Han blev stamfar till moabiterna.
38 Den yngres son hette Ben-Ammi. Han blev stamfar till ammoniterna.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
18 Vid den tiden kom lärjungarna till Jesus för att fråga vem som egentligen var störst i himmelriket.
2 Jesus bad då ett litet barn komma fram och lät sedan den lille slå sig ner bland dem
3 och sa: Om ni inte vänder er från era synder till Gud och blir som små barn, kommer ni aldrig in i himmelriket.
4 Därför, den som gör sig liten och ringa som det här barnet, är den störste i himmelriket.
5 Och den av er som tar emot ett sådant litet barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.
6 Men om någon av er leder en av dessa små vilse, som tror på mig, så skulle det vara bättre att den personen fick en sten bunden runt halsen och blev kastad i havet.
Jesus varnar för frestelse
7 Ve världen för all dess ondska! Frestelser till synd är oundvikliga, men ve den människa som medverkar till det.
8 Därför: om din hand eller fot får dig att synda, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre att komma till himlen utan din ena hand, än att vara i helvetet med både händer och fötter.
9 Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig, för det är bättre att komma in i himlen enögd än att kastas i helvetet med båda ögonen i behåll.
Se inte ner på andra
10 Se till att ni inte föraktar ett enda av dessa små barn. För jag säger er att deras änglar har alltid tillträde till min Far i himlen.
11 Människosonen, kom för att frälsa de förlorade.
12 Vad gör en man som har hundra får när ett har gått vilse? Lämnar han inte de nittionio andra och går ut bland bergen för att söka efter det som sprungit bort?
13 Och när han äntligen finner det gläder han sig inte mer över det än över de nittionio andra som är trygga därhemma!
14 På samma sätt vill inte min Far att någon enda av dessa små går förlorad.
Om att gå till rätta med varandra
15 Om din broder har gjort något orätt mot dig, så gå till honom enskilt och påpeka hans fel. Om han lyssnar på dig och bekänner har du vunnit tillbaka din broder.
16 Men om han inte gör det, så ta med dig en eller två personer och försök att tillsammans med dem få honom på bättre tankar.
17 Om han fortfarande vägrar att lyssna ska du ta upp fallet i församlingen. Och om församlingen ger dig rätt, men han inte vill acceptera det, så behandla honom som gudlös och otroende.
18 Och jag säger er: vad ni binder på jorden är bundet i himlen, och vad ni löser på jorden är löst i himlen.
19 Jag säger er också detta: om två av er kommer överens om att be om något här på jorden, så ska min Far i himlen göra det för er.
20 För där två eller tre samlas därför att de tillhör mig, där ska jag vara med dem.
Jesus undervisar om förlåtelse
21 Petrus kom nu fram till honom och frågade: Herre, hur ofta måste jag förlåta en broder som gjort något orätt? Räcker sju gånger?
22 Då svarade Jesus: Nej, sjuttio gånger sju gånger! Och sedan tillade han:
23 Man kan därför likna himmelriket vid en kung som ville ha redovisning av sina tjänstemän.
24 Då visade det sig att en av dem var skyldig honom många miljoner.
25 När han inte kunde betala tillbaka pengarna befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde.
26 Men mannen kastade sig förtvivlad ner för fötterna på kungen och bad: 'Herre, låt mig bara få tid på mig, så ska jag betala alltsammans.'
27 Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och efterskänkte hans skuld.
28 Men så fort han var fri gick han till en av sina medarbetare, som var skyldig honom hundra kronor, tog struptag på honom och krävde tillbaka pengarna.
29 Mannen föll då ner inför honom och sa: 'Jag ska betala allt, om du bara kan ge dig till tåls!'
30 Men hans fordringsägare kunde inte vänta. Han arresterade honom och satte honom i fängelse tills hela skulden blev betald.
31 Då gick mannens vänner till kungen och berättade vad som hänt.
32 Och kungen kallade till sig mannen, som han hade förlåtit, och sa: 'Din hårdhjärtade usling! Här efterskänker jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.
33 Borde du då inte ha varit lika barmhärtig mot din medarbetare som jag var mot dig?'
34 Sedan sände den uppretade kungen iväg mannen till tortyrkammaren, där han fick sitta tills han hade betalt vartenda öre han var skyldig.
35 På samma sätt kommer min himmelske Far att göra med er om ni vägrar att verkligen förlåta era bröder.
Esra läser ur Guds lag
8 På hösten, när alla hunnit installera sig i sina hemstäder, återsamlades allt folket på torget mitt framför Vattenporten i Jerusalem och bad att Esra, den skriftlärde, skulle läsa för dem ur lagen som Gud hade gett Mose.
2-5 På första dagen i sjunde månaden hände detta. Esra tog fram bokrullen med Moses lag. Han stod på en plattform av trä, som var tillverkad speciellt för detta tillfälle, så att alla kunde se honom när han läste. Han var vänd mot torget framför Vattenporten. Alla stod upp när han öppnade bokrullen, och de som var tillräckligt gamla för att förstå lyssnade mycket uppmärksamt. Han läste från tidigt på morgonen och fram till middagen. Till höger om honom stod Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, och på hans vänstra sida stod Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.
6 Sedan lovprisade Esra Herren, den store Guden, och med upplyfta händer sa allt folket Amen, amen! Därefter böjde de sig ner och tillbad Herren med sina ansikten mot marken.
7-8 Medan Esra läste ur bokrullen gick Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna omkring bland folket och förklarade vad den upplästa texten betydde.
9 Alla började gråta när de hörde lagens ord.Då sa Nehemja, landshövdingen, Esra, prästen, och leviterna som undervisade folket: Gråt inte på en dag som denna! Det här är en helig dag inför Herren, er Gud. Nehemja fortsatte:
10 Fira den med en festmåltid och dela med er till dem som inget har. Tänk på att glädjen i Herren är er styrka! Ni ska inte vara bedrövade och sorgsna!
11 Leviterna försökte också lugna folket och sa till dem: Det är sant! Gråt inte, för det här är en helig glädjedag och inte en sorgedag!
12 Alla gick då tillsammans för att äta en festmåltid. De förstod nu att det var en glädjens högtidsdag, därför att de kunde höra och förstå Guds ord.
13 Nästa dag samlades huvudmännen för de olika familjerna och leviterna och prästerna tillsammans med Esra för att studera lagen i detalj.
14 De upptäckte att Herren hade sagt till Mose att Israels folk skulle bo i hyddor under högtiden som hölls den månaden.
15 Han hade också sagt att folket i alla landets städer, och i Jerusalem, skulle gå upp i bergen och samla grenar från olivträd, myrten, palmträd och fikonträd till att bygga sina hyddor av.
16 Folket gick då ut och skar grenar och använde dem för att bygga hyddor på taken till sina hus eller på gårdsplanerna, på tempelplatsen eller på torgen vid Vattenporten och Efraimsporten.
17 I dessa lövhyddor bodde de under sju dagar medan högtiden pågick, och alla som återvänt från fångenskapen deltog under stor glädje. Man hade inte firat på detta sätt sedan Josuas dagar.
18 Esra läste ur bokrullen varje dag under dessa sju dagar, och på den åttonde dagen avslutade man högtiden som det var föreskrivet i Moses lag.
Paulus i Korinth
18 Därefter lämnade Paulus Athen och for till Korinth.
2-3 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i provinsen Pontos, men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla. De hade blivit utvisade ur Italien därför att kejsar Claudius hade befallt att alla judar måste lämna Rom. Paulus bodde och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare precis som han.
4 Varje sabbatsdag gick Paulus till synagogan och försökte överbevisa både judar och greker.
5 Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, använde Paulus hela sin tid till att predika Guds ord och vittna för judarna om att Jesus är Messias.
6 Men när judarna sa emot honom och hädade och skrek glåpord om Jesus, borstade Paulus dammet av sin mantel och sa: Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är oskyldig, och från och med nu tänker jag predika Ordet för andra folk.
7 Därefter tog han in hos Titius Justus, som trodde på Gud även om han inte var jude. Han bodde intill synagogan.
8 Ledaren för synagogan hette Crispus. Han trodde på Herren och lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och det gjorde också många andra i Korinth.
9 En natt talade Herren till Paulus i en syn och sa: Var inte rädd! Fortsätt tala, och var inte rädd! Ge inte upp!
10 För jag är med dig, och inget kan skada dig. Många människor här tillhör mig.
11 Paulus stannade därför ett och ett halvt år i staden och undervisade om Guds sanningar.
12 Men när Gallio blev landshövding över Achaia, gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.
13 De anklagade Paulus för att övertala människor att tillbe Gud på ett sätt som är emot den romerska lagen.
14 Men just när Paulus skulle börja sitt försvarstal, vände sig Gallio till judarna och sa: Hör på, judar! Om det här vore ett fall som gällde något brott, så skulle jag vara tvungen att lyssna på er.
15 Men eftersom det helt enkelt bara är en dispyt om ord och personer och era egna judiska lagar, kan ni ta hand om det själva. Jag är inte intresserad, och jag kommer inte att lägga mig i det.
16 Och han gick ut ur rådssalen.
17 Då grep folkhopen Sosthenes, den nye ledaren för synagogan, och misshandlade honom utanför rådssalen. Men Gallio struntade blankt i det.
Paulus återvänder till Antiochia via Jerusalem
18 Paulus stannade i staden några dagar efter att detta hänt. Sedan sa han farväl till de kristna, tog Priscilla och Aquila med sig och seglade till Syrien. I Kenchreai rakade Paulus sitt huvud enligt judisk sed, eftersom han hade gett ett löfte.
19 När vi kom i hamn i Efesos lämnade han oss på skeppet, men själv gick han till synagogan för att samtala med judarna.
20 De bad honom stanna några dagar, men han kände på sig att han inte hade någon tid att förlora.
21 Jag måste först av allt hinna i tid till högtiden i Jerusalem, sa han. Men han lovade att återvända till Efesos senare om Gud tillät det, och så seglade vi vidare.
22 Därefter stannade vi i Caesarea, och därifrån gjorde Paulus ett besök i församlingen i Jerusalem innan vi seglade vidare till Antiochia.
Apollos blir undervisad i Efesos
23 När han varit där en tid återvände han till Galatien och Frygien och besökte alla de troende och uppmuntrade dem och hjälpte dem att växa i Herren.
24 En jude som hette Apollos, en bibellärare och förkunnare, hade just kommit till Efesos från Alexandria i Egypten.
25-26 Medan han var i Egypten hade någon berättat för honom om Johannes döparen, och vad Johannes hade sagt om Jesus, men det var allt han visste. Han hade inte hört hela berättelsen. Apollos predikade frimodigt och entusiastiskt i synagogan och sa: Messias kommer. Gör er färdiga att ta emot honom! Även Priscilla och Aquila var där och hörde hans kraftfulla predikan. Efteråt tog de sig an honom och undervisade honom grundligare om Guds väg.
27 Apollos hade tänkt resa till Grekland, och de troende uppmuntrade honom att göra det. De skrev till sina trossyskon och bad dem välkomna honom. När han sedan kom till Grekland blev han på ett fantastiskt sätt använd av Gud till att styrka församlingen.
28 När det blev offentlig debatt gick han med stor kraft emot de judiska argumenten, och bevisade genom Skrifterna att Jesus verkligen är Messias.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®