M’Cheyne Bible Reading Plan
Abraham får ett viktigt besök
18 Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen
2 lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.
3-4 Mina herrar, sa han. Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter
5 och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa.De svarade: Det låter bra. Gör som du har sagt.
6 Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!
7 Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.
8 Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden.
9 Var är din fru Sara? frågade de.I tältet, svarade Abraham.
10 Då sa Herren, för det var han: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son! (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.)
11 Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn.
12 Därför skrattade Sara tyst för sig själv: Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?
13 Då frågade Gud Abraham: Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn?
14 Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig.
15 Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: Jag skrattade inte!Jo, det gjorde du visst! svarade Herren.
16 Sedan reste männen sig upp från måltiden och började gå mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.
17 Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham? frågade Gud.
18 Du ska ju bli ett mäktigt folk och en källa till välsignelse för alla jordens folk.
19 Jag har utvalt dig för att leda din familj på rätt väg i lydnad för mig. När de gör vad som är rätt och riktigt kan jag ge dig vad jag lovat dig.
Abraham ber för Sodom
20 Och Herren fortsatte:
21 Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det.
22-23 De andra två gick därefter mot Sodom, medan Herren stannade kvar hos Abraham en stund. Då steg Abraham fram till honom och frågade: Kommer du ändå att döda både onda och goda utan urskillning?
24 Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull?
25 Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de gudfruktiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla gudfruktiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?
26 Gud svarade: Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull.
27 Då talade Abraham igen: Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska.
28 Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem? Gud sa: Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga.
29 Då gick Abraham ännu längre och sa: Tänk om det bara finns fyrtio? Gud svarade: Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga.
30 Bli inte arg på mig, bad Abraham utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där? Gud svarade: Jag ska inte göra det, om det finns trettio där.
31 Då sa Abraham: Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga? Gud svarade: Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.
32 Slutligen sa Abraham: Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio? Och Gud sa: För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.
33 När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham fortsatte han sin vandring, och Abraham återvände till sitt tält.
Jesus förvandlas på berget
17 Sex dagar senare tog Jesus Petrus, Jakob och hans bror Johannes med sig till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.
2 Och på ett ögonblick förändrades hans utseende inför dem så att hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.
3 Plötsligt visade sig Mose och Elia, och de samtalade med honom.
4 Petrus sa: Herre, det här är ett bra ställe att vara på. Om du vill ska jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.
5 Men just då han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Lyd honom!
6 När lärjungarna hörde detta blev de fruktansvärt rädda och föll till marken.
7 Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. Res er upp, sa han, och var inte rädda!
8 Och när de såg upp, fanns bara Jesus där.
9 När de gick nerför berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän han uppstått från de döda.
10 Då frågade lärjungarna honom: Varför påstår de judiska ledarna att Elia måste komma tillbaka innan Messias kommer?
11 Jesus svarade: De har rätt. Elia måste komma och lägga allt till rätta.
12 Och han har faktiskt redan kommit, men ingen kände igen honom, och många behandlade honom illa. Människosonen ska också lida under deras våld.
13 Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 När de kom ner från berget väntade en stor folkskara på 3) Jesus. En man kom då och böjde knä framför honom och sa:
15 Herre, visa barmhärtighet mot min son för han får svåra anfall och är mycket illa däran. Han faller ofta i vattnet eller i elden.
16 Därför tog jag honom med till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.
17 Ni envisa människor, som inte vill tro! svarade Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta med pojken hit till mig.
18 Jesus talade strängt till den onde anden i pojken, och den lämnade honom, och från det ögonblicket var pojken frisk.
19 När de sedan var för sig själva igen, frågade lärjungarna Jesus: Varför kunde inte vi driva ut anden?
20 Därför att ni har så liten tro, svarade Jesus. Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: 'Flytta dig' och det skulle flytta sig långt bort. Ingenting skulle vara omöjligt.
21 Men detta slags andar kan inte drivas ut om ni inte ber och fastar.
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
22-23 En dag medan de fortfarande var i Galileen, sa Jesus till dem: Jag ska bli förrådd och överlämnad till dem som har makt att döda mig. Men tre dagar senare ska jag stå upp igen. Lärjungarna blev sorgsna och bedrövade när de hörde detta.
Petrus hittar ett mynt i munnen på en fisk
24 När de kom till Kafarnaum gick de män, som tog upp tempelskatten, till Petrus och frågade: Betalar inte din Mästare skatt?
25 Petrus svarade: Visst gör han det.Sedan gick han in i huset för att tala med Jesus om det, men innan han fick en chans att göra det så frågade Jesus honom: Vad tror du, Petrus? Kräver kungar skatt av sitt eget folk eller av andra människor?
26-27 Av andra människor naturligtvis, svarade Petrus.Då slipper alltså de egna medborgarna skatt! Men vi ska inte ge dem någon anledning att angripa oss. Gå därför ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får upp. Du kommer att finna ett mynt, som räcker till skatt för oss båda två. Tag det och betala dem.
Bevakningen av muren
7 När muren var färdig och vi hade hängt upp portar överallt, utsåg jag dörrvaktare, sångare och leviter.
2 Jag överlämnade ansvaret för ledningen av Jerusalem till min bror Hanani tillsammans med Hananja, befälhavaren i borgen, en mycket pålitlig man, som var gudfruktigare än de flesta.
3 De fick order att inte öppna Jerusalems portar förrän en bra stund efter soluppgången och att stänga och låsa dem medan vakterna ännu var i tjänst. Jag bad dem också att välja ut vakter bland Jerusalems invånare och föreslog att vissa skulle utposteras på särskilda platser och att andra skulle sköta vakthållningen från en plats nära sin bostad.
4 Staden var nämligen stor men befolkningen liten, och det var glest mellan de få husen.
Förteckning över dem som återvände
5 Gud sa sedan till mig att sammankalla alla de som återvänt, både de rika och förnäma och folket i övrigt. Jag fann släktregistren över dem som kommit tillbaka, och så här stod det skrivet:
6 Detta är en förteckning över de judar som återvände till Jerusalem och Juda från fångenskapen i Babylon, dit de hade blivit landsförvisade av kung Nebukadnessar.
7 De återvände var och en till sin ort, och deras ledare var Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana.Till Israel återvände följande antal, grupperade efter familjenamn eller ursprung i Israel:
8-38 Pareos 2.172Sefatja 372Aras 652Pahat-Moab, ättlingar till Jesua och Joab 2.818Elam 1.254Sattu 845Sackai 760Binnui 648Bebai 628Asgad 2.322Adonikam 667Bigvai 2.067Adin 655Ater (Hiskias ättlingar) 98Hasum 328Besai 324Harif 112Betlehem och Netofa 188Anatot 128Bet-Asmavet 42Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot 743Rama och Geba 621Mikmas 122Betel och Ai 123Nebo (det andra) 52Elam (den andre) 1.254Barim 320Jeriko 345Lods, Hadids och Onos 721Senaa 3.930
39-42 återvändande präster, ättlingar till Jedaja:Jesua 973Immer 1.052Pashur 1.247
43-45 återvändande leviter, ättlingar till Jesua och Kadmiel:Hodeva 74sångare av Asafs familj 148dörrvaktare: ättlingar till Sallum, Ater, Talmon, Ackub, Hatita och Sobai 138
46-56 Bland tempeltjänarna var följande familjer representerade:Siha, Hasufa, Tabbaot, Keros, Sia, Padon, Lebana, Hagaba, Salmai, Hanan, Giddel, Gahar, Reaja, Resin, Nekoda, Gassam, Ussa, Pasea, Besai, Meunim, Nefusesim, Bakbuk, Hakufa, Harhur, Baslit, Mehida, Harsa, Barkos, Sisera, Tema, Nesia och Hatifa.
57-59 Detta är förteckningen över de familjer bland Salomos tjänare som återvände:Sotai, Soferet, Perida, Jaala, Darkon, Giddel, Sefatja, Hattil, Pokeret-Hassebaim och Amon.
60 Tillsammans utgjorde tempeltjänarna och de som härstammade från Salomos tjänare 392 personer.
61 En annan grupp återvände vid den tiden till Juda från de persiska städerna Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer. De hade förlorat sina släktregister och kunde inte bevisa sin judiska härkomst.
62 Det var Delajas, Tobias och Nekodas familjer, tillsammans 642 personer.
63-65 Det fanns också flera prästfamiljer, som förlorat sina släktregister, ättlingar till Habaja, Hackos och Barsillai. Den senare var gift med en dotter till gileaditen Barsillai och hade tagit hennes familjenamn. De kunde alltså inte tillåtas att vara präster i fortsättningen eller få prästernas del av maten från offren, förrän urim och tummim hade rådfrågats, så att man kunde få bekräftat att de verkligen var av prästsläkt.
66 Det var sammanlagt 42.360 personer som återvände till Juda vid den tiden.
67 Dessutom återvände 7.337 tjänare och 245 sångare, både män och kvinnor.
68-69 De förde med sig 736 hästar, 245 mulåsnor, 435 kameler och 6.720 åsnor.
70 En del av deras ledare gav gåvor till arbetet. Landshövdingen gav guld till en vikt av 8,5 kilo, 50 skålar och 530 dräkter till prästerna.
71 De övriga ledarna gav sammanlagt guld till en vikt av 170 kilo och silver till en vikt av 1330 kilo,
72 och andra personer ur folket bidrog med guld till en vikt av 170 kilo, silver till en vikt av 1250 kilo och 67 prästdräkter.
73 Präster, leviter, dörrvakter, sångare och tempelarbetare bosatte sig i likhet med folket i övrigt i de städer och byar över hela Juda som de ursprungligen kommit ifrån.
Paulus predikar i Thessalonike
17 Därefter tog Paulus och Silas vägen genom städerna Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där det fanns en judisk synagoga.
2 Paulus gick som vanligt dit för att samtala med människorna, och under tre sabbatsdagar i rad förmedlade han Skriftens ord till dem.
3 Han förklarade profetiorna om hur Messias måste lida och uppstå från de döda och bevisade att Jesus är Messias.
4 Några av de judar som lyssnade blev övertygade och stödde Paulus och Silas. Det gjorde också många greker, liksom ett stort antal förnäma kvinnor med högt anseende i staden.
5 Men de judiska ledarna blev avundsjuka och lyckades få en massa löst folk från gatorna att attackera de troende. De stormade fram mot Jasons hus och tänkte ställa Paulus och Silas till svars inför myndigheterna och få dem straffade.
6 Eftersom de inte fann dem där, släpade de ut Jason och några av de andra troende och tog i stället med sig dem till myndigheterna. Paulus och Silas har vänt upp och ner på hela världen, och nu är de här och ställer till bråk i vår stad, ropade de.
7 Och Jason har låtit dem komma in i sitt hem. Allihop är skyldiga till förräderi för de säger att de har en annan kung än kejsaren, en egen kung som heter Jesus.
8-9 Folket i staden, liksom domarna, blev mycket oroade av dessa rapporter och släppte dem inte fria förrän de hade fått borgen för dem.
Paulus i Beroia
10 Samma natt såg de kristna till att Paulus och Silas kom iväg till Beroia. Också där gick de till synagogan för att predika.
11 Människorna i Beroia var mer mottagliga för Guds ord än de i Thessalonike och de lyssnade med glädje till budskapet. De granskade skrifterna varje dag för att kontrollera det som Paulus och Silas predikade, och för att se om det verkligen var riktigt.
12 Resultatet blev att många av dem började tro, däribland flera välkända grekiska kvinnor och män.
13 Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus predikade i Beroia, kom de dit och ställde till oro bland folket.
14 De troende handlade snabbt och skickade Paulus vidare till kusten, medan Silas och Timotheos stannade kvar.
15 De som följde med Paulus fortsatte med honom till Athen. Sedan återvände de till Beroia med ett meddelande till Silas och Timotheos att de skulle skynda sig att komma efter.
Paulus i Athen
16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han mer och mer upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden.
17 Han gick till synagogan, och där talade han till judarna och de gudfruktiga greker som fanns där, och varje dag talade han på torget till alla som råkade vara där.
18 Han träffade också några av de epikureiska och stoiska filosoferna. När han berättade för dem om Jesus och att han uppstått från de döda, reagerade de genom att ropa: Han pratar smörja, eller han försöker pracka på oss en främmande religion.
19 De tog honom med sig till Areopagen. Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen, sa de,
20 för det är ganska märkliga saker du har att säga, och allt är nytt för oss.
21 Detta var egentligen inget ovanligt för alla athenare, så väl som alla utlänningar i Athen, tycks använda all sin tid till att diskutera de senaste idéerna på modet.
22 Paulus ställde sig alltså framför dem på Areopagen och sa: Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,
23 för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: 'Åt den okände guden'. Ni har bett till honom utan att veta vem han är, och nu vill jag berätta för er om honom.
24 Han skapade världen och allt som finns i den. Eftersom han är himlens och jordens Herre, bor han inte i något tempel som är byggt av människor.
25 Människor kan inte med händer tillfredsställa hans behov, för han har inga behov! Han ger liv och anda åt allt och fyller alla behov som finns.
26 Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde människornas tider och stakade ut deras gränser.
27 Hans syfte med allt detta var att de skulle söka Gud, och kanske hitta vägen till honom och finna honom. Han är nämligen inte långt borta från någon av oss.
28 För det är i honom vi lever och rör oss och existerar, alldeles som en av era egna poeter säger: 'Vi är Guds barn.'
29 Om detta är sant så bör vi inte tänka oss Gud som en bildstod, som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.
30 Gud har haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta, men nu vill han att alla ska lämna avgudarna och bara tillbe honom.
31 Han har nämligen bestämt en dag, då han rättvist ska döma världen genom den människa han har utvalt. Och han har bevisat detta genom att låta honom uppstå från de döda.
32 När de hörde Paulus tala om en person som hade varit död men uppstått skrattade några, men andra sa: Vi vill höra mer om det där en annan gång.
33 Det satte punkt för Paulus diskussion med dem,
34 men några förenade sig med honom och kom till tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av stadens domstol, och en kvinna som hette Damaris och några till.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®