M’Cheyne Bible Reading Plan
Abrams andra hustru
1-2 Men Sarai och Abram hade inga barn. Då erbjöd Sarai Abram att ta hennes tjänsteflicka till hustru, en egyptisk flicka som hette Hagar.
3 Sarai sa: Eftersom Herren inte har gett mig några barn, så kan du ligga med min tjänsteflicka, och hennes barn ska bli mina.Abram gick med på hennes förslag. (Det skedde tio år efter det att Abram först hade kommit till Kanaans land.)
4 Han låg därför med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, blev hon mycket stolt och oförskämd mot sin husmor Sarai.
5 Då sa Sarai till Abram: Allt är ditt fel! Nu ser min tjänsteflicka ner på mig, fastän jag gav henne förmånen att bli din hustru. Må Herren döma dig för att du har gjort detta mot mig!
6 Du har tillåtelse att straffa flickan på det sätt du tycker är bäst, svarade Abram. Då slog Sarai henne så att hon flydde.
7 Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Sur.
8 Ängeln frågade: Hagar, Sarais tjänsteflicka, var har du kommit ifrån och vart är du på väg? Jag är på flykt från min arbetsgivare, svarade Hagar.
9-12 Då sa ängeln: Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar.
13 Därefter talade Hagar om Herren som Gud som ser mig, för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det.
14 Senare kallades brunnen för Brunnen som tillhör den Levande som ser mig. Den ligger mellan Kades och Bered.
15 Därefter gav Hagar Abram en son, och Abram kallade honom Ismael.
16 Abram var vid det tillfället åttiosex år gammal.
Jesus undervisar om inre renhet
15 Kort därefter kom några fariseer och andra judiska ledare från Jerusalem för att diskutera med Jesus.
2 Varför följer inte dina lärjungar de gamla judiska traditionerna? frågade de. De bryr sig ju inte om att tvätta händerna innan de äter, vilket reglerna säger.
3 Han svarade: Och varför bryter ni med era regler mot Guds bud?
4 Guds lag säger till exempel: 'Hedra din far och mor. Den som föraktar sina föräldrar måste dö.'
5-6 Men ni säger: 'Även om era föräldrar har det svårt, så kan ni ändå ge pengarna som ni lagt undan för deras underhåll till templet!' Genom de regler som ni själva hittat på ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning att man ska hedra och ta hand om sina föräldrar.
7 Ni hycklare! Jesaja profeterade rätt om er:
8 'Dessa människor säger att de ärar mig, men deras hjärtan är långt borta.
9 Deras gudstjänst är värdelös, för de håller sig till sina människogjorda lagar och inte till Guds bud.'
10 Sedan kallade Jesus folkskarorna till sig och sa: Lyssna till vad jag säger och försök att förstå detta:
11 Ni blir inte orena på grund av vad ni äter! Det är vad ni säger och tänker som orenar er!
12 Då gick lärjungarna fram till honom och sa: Du retade fariseerna genom vad du sa.
13-14 Jesus svarade: Varje planta, som inte planterats av min Far, ska ryckas upp med roten, så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder de blinda, och de kommer alla att falla i samma grop.
15 Då bad Petrus Jesus förklara vad han menade när han sa att människor inte blir orena av att äta mat som enligt lagen är förbjuden.
16 Förstår du inte det? frågade Jesus.
17 Inser du inte att det man äter passerar genom magen och ut igen?
18 Men onda ord kommer från ett ont hjärta och smutsar ner den människa som uttalar dem.
19 Från hjärtat kommer nämligen onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell lössläppthet, stöld, lögn och skvaller.
20 Det är det som smutsar ner. Men man blir inte oren andligt sett genom att äta utan att först ha tvättat händerna.
Jesus befriar en flicka från en ond ande
21 Jesus lämnade sedan denna del av landet och vandrade de åtta milen till Tyros och Sidon.
22 En kananeisk kvinna, som bodde där, kom till honom och bad: Herre, kung Davids son, visa barmhärtighet mot mig. Min dotter har en ond ande i sig och den plågar henne ständigt.
23 Men Jesus gav henne inget svar, inte så mycket som ett ord. Då uppmanade lärjungarna honom att skicka iväg henne. Säg till henne att gå härifrån för hon irriterar oss med sitt tjat, sa de.
24 Då sa han till kvinnan: Min uppgift är bara att hjälpa judarna.
25 Men hon kom närmare och föll på knä och bad honom: Herre, hjälp mig!
26 Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge det åt hundarna, sa Jesus.
27 Ja, jag vet det, svarade hon, men till och med valparna under bordet har rätt att äta smulorna som faller där.
28 Kvinna, sa Jesus till henne, din tro är stor, och du ska få det du bett om. Och hennes dotter blev omedelbart botad.
Man förvånas över alla underverk
29 Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.
30 Och en stor folkmassa kom till honom. Bland dem fanns lama, blinda, döva, stumma och många med andra sjukdomar. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem alla.
31 Människorna kunde knappast fatta det. De som tidigare inte hade kunnat säga ett ord pratade nu ivrigt. De som varit lama hoppade och sprang, och de som hade varit blinda såg sig omkring! Och de lovprisade Gud.
Jesus ger mat åt fyra tusen
32 Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: Jag har nöd för dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.
33 Lärjungarna svarade: Men var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem här i öknen?
34 Då frågade Jesus: Hur mycket mat har ni? Sju brödstycken och några små fiskar, svarade de.
35 Då bad Jesus människorna att slå sig ner på marken.
36 Han tog de sju brödstyckena och fiskarna och tackade Gud för dem och delade dem i stycken och gav dem till lärjungarna, som i sin tur räckte dem till folket.
37-38 Och alla åt tills de blev mätta - fyra tusen män förutom kvinnor och barn. Och när man samlade upp det som blev över, blev det sju fulla korgar.
39 Sedan lät Jesus människorna gå hem, men själv steg han i en båt och for över sjön till Magadan.
Nehemja på de fattigas sida
5 Vid den tiden protesterade många mot den ekonomiska orättvisa som rådde i landet, och även kvinnorna engagerade sig.
2 Det var ont om mat. Många saknade helt utsäde för den nödvändiga försörjningen.
3 Andra var tvungna att lämna sin mark och till och med sina barn som säkerhet för att låna till utsäde.
4 Ytterligare andra måste låna för att kunna betala skatten på sina fält och vingårdar.
5 Vi är deras bröder, och våra barn är lika goda som deras, protesterade de behövande. Ändå måste vi sälja våra barn som slavar för att överleva. Vi har redan sålt en del av våra döttrar, och vi har ingen möjlighet att köpa dem tillbaka, för våra åkrar är också belånade.
6 Jag blev mycket upprörd när jag fick höra detta,
7 och sedan jag tänkt på saken tog jag upp den med de rika och välbärgade.Vad gör ni egentligen, undrade jag. Förstår ni inte att ni med ert ocker ruinerar era bröder? Sedan sammankallade jag till ett stormöte.
8 En del av oss gör allt vi kan för att hjälpa våra judiska bröder, som har kommit tillbaka från sin fångenskap i andra länder, sa jag till dem. Nu gör ni dem till slavar på nytt. Ska vi behöva köpa dem fria igen? Men de hade inget att säga till sitt försvar.
9 Då fortsatte jag: Det ni gör är en stor synd. Ni borde ha större respekt för Gud! Har vi inte tillräckligt med fiender bland folken runt omkring, som försöker komma åt oss?
10 Några av oss lånar ut pengar och säd till våra judiska bröder utan att begära ränta. Nu måste ni sluta med detta ocker.
11 Lämna tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hem, och avskriv alla fordringar ni har!
12 De gav efter och lovade att bistå sina landsmän. Sedan sammankallade jag prästerna och fick dessa att avlägga en ed på att de skulle hålla sina löften.
13 Jag påminde dem om allvaret i situationen och sa: Gud kommer att vända sig bort från var och en av er som inte håller dessa löften.Amen, ropade alla de närvarande och prisade Herren. De anklagade höll sitt löfte och gjorde vad som förväntades av dem.
14 Under de tolv år jag var landshövding i Juda, från det tjugonde till det trettioandra året under kung Artasastas regering, tog mina medhjälpare och jag själv varken emot lön eller underhåll från Israels folk.
15 Detta i motsats till de tidigare landshövdingarna, som förutom mat och dryck hade begärt 40 siklar silver. Dessutom hade deras tjänare många gånger tyranniserat folket. Men jag lydde Gud och behandlade dem aldrig på det sättet.
16 Jag ägnade mig åt arbetet på muren, och mina tjänstemän var där av samma skäl. Ingen av oss skaffade sig egen mark.
17 Varje dag åt inte mindre än 150 landsmän som arbetade med mig vid mitt bord, förutom alla besökare från andra länder!
18 För varje dag gick det åt en oxe, sex gödda får och åtskilligt med fågel. Var tionde dag fick jag förnya förråden av vin.
19 Herre, kom ihåg allt jag gjort för detta folk, och låt mig få uppleva välsignelser för det!
Apostlarna möts i Jerusalem
15 Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.
2 Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.
3 Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.
4 När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.
5 Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.
6 Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.
7 Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.
8 Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.
9 Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.
10 Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?
11 Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?
12 Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.
13 När de hade slutat reste sig Jakob. Bröder, sa han, lyssna på mig.
14 Petrus har berättat om den gång, då Gud först besökte andra än judar för att bland dem välja ut ett folk som ska ära hans namn.
15 Och att de omvänder sig stämmer överens med vad profeterna har sagt. Lyssna till exempel på dessa ord från profeten Amos:
16 'Därefter, säger Herren, ska jag komma tillbaka och förnya det brutna avtalet med David. Det som har rivits ned ska jag bygga upp.
17 Hedningarna ska också finna Herren, för alla tillhör mig. '
18 Det är vad Herren säger, han som visar oss de planer han gjort upp från början.
19 Min mening är att vi inte ska kräva att de som inte är judar, och som vänder sig till Gud, ska lyda våra judiska lagar.
20 Det räcker att vi skriver till dem och ber dem låta bli att äta kött, som offrats till avgudar, och avhålla sig från utomäktenskapliga förbindelser och från att äta kött från kvävda djur, som fortfarande har blod i sig.
21 Mot detta har man nämligen överallt predikat i varje judisk synagoga varenda sabbatsdag generation efter generation.
Brevet från församlingen i Jerusalem
22 Sedan röstade apostlarna och de äldste och hela församlingen för att man skulle sända representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att rapportera om detta beslut. De män som valdes ut var två av församlingsledarna - Judas, som också kallas Barsabbas, och Silas.
23 Så här löd det brev som de fick med sig:Från apostlarna, de äldste och bröderna i Jerusalem.Till de kristna i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!
24 Vi har fått veta att några troende härifrån har oroat er och ifrågasatt er frälsning, men de har inte haft något sådant uppdrag från oss.
25 Sedan vi enhälligt fattat vårt beslut har vi ansett det vara lämpligt att tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus sända två officiella representanter,
26 som har riskerat sina liv för Herrens, Jesu Kristi, skull.
27 De här männen, Judas och Silas, kommer muntligen att bekräfta vad vi beslutat angående er fråga.
28-29 Den helige Ande och vi har nämligen ansett att det är riktigt att inte lägga någon börda av judiska lagar på er. Men ni ska absolut låta bli att äta mat som offrats till avgudar, liksom kött av kvävda djur där blodet fortfarande finns kvar. Naturligtvis ska ni också avhålla er från utomäktenskapliga förbindelser. Om ni noga följer detta är det tillräckligt. Farväl.
30 De fyra budbärarna reste omedelbart till Antiochia, och där samlade de alla kristna till ett stort möte och överlämnade brevet.
31 Och det blev stor glädje i hela församlingen när de läste det.
32 Sedan talade Judas och Silas ingående med de troende och styrkte dem i deras tro, bägge hade nämligen profetiska gåvor.
33 De stannade där i flera dagar, och därefter for de tillbaka till Jerusalem med tack och hälsningar till ledarna som hade sänt dem.
34-35 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia för att hjälpa de andra som predikade Ordet och undervisade där.
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®