M’Cheyne Bible Reading Plan
Abram räddar Lot
14 Nu bröt krig ut i landet. Arafel, Sinears kung, Arjok, Ellasars kung, Kedorlaomer, Elams kung, och Tideal, Goims kung,
2 stred mot Bera, Sodoms kung, Birsa, Gomorras kung, Sinab, Admas kung, Semeber, Seboims kung och kungen i Bela (som senare kallades Soar).
3 Dessa kungar från Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela mobiliserade sina arméer i Siddimsdalen, dalen vid Döda havet.
4 Under tolv år hade de alla varit undersåtar till kung Kedorlaomer, men på det trettonde året gjorde de uppror.
5-6 Ett år senare kom Kedorlaomer med sina allierade och slakten började. Han segrade över rafaeerna i Asterot Karnaim, över suseerna i Ham, över emeerna i Save-Kirjataim och över horeerna på berget Seir, och drev dem ända till El-Paran vid öknen.
7 Sedan vände de om till En-Mispat (som senare kallades Kades) och förgjorde amalekiterna och amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.
8-9 Men den andra armén, som bestod av kungarna i Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela (Soar), anföll utan framgång Kedorlaomer och hans allierade när de var i Döda havets dal, fyra kungar mot fem.
10 Dalen var full av jordbecksgropar. När armén som tillhörde kungarna i Sodom och Gomorra flydde, föll några i groparna och resten flydde till bergen.
11 Segrarna plundrade Sodom och Gomorra och tog med sig all deras rikedom och mat. Sedan drog de hemåt igen.
12 De tog också med sig Lot, Abrams brorson, som bodde i Sodom, och allt han ägde.
13 En av de män som lyckats fly kom och berättade för hebreen Abram vad som hade hänt. Abram hade slagit läger bland ekarna som tillhörde amoreen Mamre (bror till Eskol och Aner, Abrams allierade).
14 När Abram fick reda på att Lot hade tagits till fånga, sammankallade han männen som var födda i hans hushåll, 318 män sammanlagt, och förföljde fienderna ända till Dan.
15 Den natten anföll han dem med framgång och förföljde den flyende armén till Hoba, norr om Damaskus.
16 Han fick tillbaka hela bytet som de hade tagit, brorsonen Lot, och alla Lots ägodelar, kvinnorna och andra tillfångatagna.
17 När Abram återvände från sitt anfall mot Kedorlaomer och de andra kungarna, kom kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen (som senare kallades Kungsdalen).
18 Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin.
19-20 Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig. Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet.
21 Kungen i Sodom vädjade till Abram: Ge mig bara mitt folk, som blev tillfångataget. Behåll själv hela bytet som de stal från min stad.
22 Men Abram svarade: Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare,
23 att jag inte ska ta så mycket som en enda tråd från er, så att ni inte kan säga: 'Abram är rik därför att jag gav honom bytet!'
24 Det räcker med det som mina unga män har ätit av din mat. Men ge en del av bytet till mina stridskamrater Aner, Eskol och Mamre.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
13 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,
2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.
4 När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.
5 Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,
6 men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.
7 Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.
8 Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.
9 Lägg märke till vad jag säger!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
10 Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?
11 Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.
12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.
14 Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!
15 För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.
16 Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.
17 Många profeter och rättfärdiga män har längtat efter att se vad ni har sett, och höra vad ni har hört, men inte fått det.
18 Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:
19 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.
20 Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje,
21 men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.
22 Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.
23 Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.
Liknelsen om tistlarna och vetet
24 Detta är en annan bild som Jesus använde:Himmelriket kan liknas vid en åker i vilken en lantbrukare sådde god säd.
25 Men en natt då han sov kom hans fiende och sådde tistlar bland vetet.
26 När säden började växa, växte också tistlarna.
27 Lantbrukarens män kom och berättade detta för honom: Herre, åkern som du sådde den goda säden på är full av tistlar!
28 En fiende måste ha sått dem, förklarade han.Då frågade männen: Ska vi rycka upp tistlarna?
29 Nej, svarade han, ni kommer att skada vetet om ni gör det.
30 Låt båda två växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Då ska jag säga till skördemännen att sortera bort tistlarna och bränna upp dem och sedan samla in vetet i ladan.
Liknelsen om senapsfröet
31-32 Och här följer ännu en annan av hans bilder:Himmelriket är som ett litet senapsfrö som sås i en åker. Det är det minsta av alla frön. Men det blir störst bland kryddväxterna. Det lilla fröet växer snart upp till ett träd dit fåglarna kommer och finner skydd.
Liknelsen om jästen
33 Han använde sig också av denna bild:Med himmelriket är det som när en kvinna bakar bröd. Hon tar en viss mängd mjöl och blandar samman det med lite jäst och arbetar sedan degen tills jästen helt har trängt igenom den.
34-35 Jesus använde hela tiden dessa bilder när han talade till folket. Han talade faktiskt aldrig till dem utan att åtminstone ta med någon sådan liknelse, eftersom profeterna hade sagt: Jag ska tala i liknelser, jag ska förkunna hemligheter, gömda sedan tidens början.
Jesus förklarar liknelsen om tistlarna och vetet
36 Sedan gick han in i huset och lämnade folkskaran utanför, men hans lärjungar bad honom förklara bilden om tistlarna och vetet.
37 Det ska jag göra, sa han. Det är jag som är lantbrukaren och jag sår den goda säden.
38 Åkern är världen, och säden representerar gudsrikets människor. Tistlarna är de människor som tillhör djävulen.
39 Fienden, som sådde tistlarna bland vetet, är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglarna.
40 På samma sätt som tistlarna skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidens slut.
41 Jag ska sända ut mina änglar, och de ska rensa ut allt ont från Guds rike och allt som leder till synd.
42 De onda människorna ska de kasta i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och skära tänder.
43 Men de rättfärdiga kommer att lysa som solen i sin Fars rike. Lyssna på vad jag säger!
Liknelsen om skatten i åkern
44 Himmelriket är som en skatt som en man upptäcker i en åker. I sin iver säljer han allt han äger för att få tillräckligt med pengar för att kunna köpa åkern och på så sätt få tag i skatten.
Liknelsen om pärluppköparen
45 Med himmelriket är det också som när en pärluppköpare är på jakt efter dyrbara pärlor.
46 Han gör ett verkligt fynd och får tag på en mycket värdefull pärla. Då säljer han allt för att kunna köpa den.
Liknelsen om fisknätet
47-48 Himmelriket liknar också ett nät som en fiskare kastar ut i vattnet och får upp fisk av olika slag, både bra och dåliga. När nätet är fullt drar han upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger han i en korg, men de andra slänger han bort.
49 Så kommer det att vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de goda människorna och
50 kasta de onda i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och klaga.
51 Förstår ni det? Ja, sa de, det gör vi.
52 Då tillade han: Det betyder att varje judisk laglärare, som har blivit en lärjunge i Guds rike nu av egen erfarenhet kan berätta om både det nya och det gamla.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
53-54 När Jesus hade berättat detta återvände han till sin hemstad Nasaret i Galileen och undervisade där i synagogan och förvånade alla med sin visdom och de under han gjorde.
55 Hur är detta möjligt? undrade folket. Han är ju bara en snickarson, och vi känner hans mor, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas.
56 Och hans systrar bor här. Var har han fått allt ifrån?
57 Och de retade sig på honom.Då sa Jesus till dem: En profet blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och bland sitt eget folk!
58 Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.
Fördelning av arbetet
3 Översteprästen Eljasib och de andra prästerna byggde upp Fårporten, hängde upp dörrarna på den och invigde den. Därefter byggde de upp muren ända bort till Hammeatornet och Hananeltornet.
2 Där tog en grupp män från Jeriko vid, och i nästa sektion leddes arbetslaget av Imris son Sackur.
3 Fiskporten byggdes av Hassenaas söner. De utförde hela arbetet, gjorde i ordning bjälkarna, hängde upp portarna och tillverkade reglar och bommar.
4 Meremot, som var son till Uria och sonson till Hackos, reparerade nästa sektion av muren, och sedan följde Mesullam, son till Berekja och sonson till Mesesabel, och Sadok, Baanas son.
5 Efter dem arbetade män från Tekoa på nästa avsnitt, men deras ledare var ovilliga att underordna sig arbetsledningen.
6 Gamla porten reparerades av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son. De lade upp bjälkarna, hängde upp portarna och satte bommar och reglar på plats.
7 Intill dem arbetade män från Gibeon och Mispa, Melatja från Gibeon och Jadon från Meronot.
8 Guldsmeden Ussiel, Harhajas son, reparerade nästa avsnitt, och Hananja, som var parfymtillverkare, det följande ända fram till Breda muren.
9 Refaja, Hurs son, borgmästare i en del av Jerusalem, arbetade närmast dem.
10 Jedaja, Harumafs son, reparerade muren intill sitt eget hus, och efter honom tog Hasabnejas son Hattus vid.
11 Malkia, Harims son, och Hassub, Pahat-Moabs son, reparerade Ugnstornet och ytterligare en del av muren.
12 Sallum, Hallohes son, och hans döttrar tog sig an nästa sektion. Han var borgmästare i den andra delen av Jerusalem.
13 Folk från Sanoa, under ledning av Hanun, byggde upp Dalporten, hängde dess portar på plats och satte dit reglar och bommar. De reparerade de 450 meter som återstod fram till Dyngporten.
14 Dyngporten reparerades av Malkia, Rekabs son, borgmästare i Bet-Hackerem, och han hängde också dess portar på plats och satte dit reglar och bommar.
15 Sallun, Kol-Hoses son, borgmästare i Mispa, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den, hängde upp dess portar och satte dit reglar och bommar. Sedan reparerade han muren från Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården ända fram till de trappor som leder ner från Davids stad.
16 Närmast honom fanns Asbuks son Nehemja, borgmästare i en del av Bet-Sur. Han byggde upp muren ända fram till de kungliga gravarna, vattenreservoaren och Hjältehuset.
17 En grupp leviter under ledning av Banis son Rehum ansvarade för nästa sektion, och efter dem tog Hasabja vid. Han var borgmästare i en del av Kegila och ledde arbetarna därifrån.
18 Deras grannar från en annan del av Kegila leddes av Bavai, Henadads son, som var borgmästare där.
19 Närmast dem leddes arbetarna av Eser, Jesuas son, borgmästare i Mispa. De arbetade också på mursektionen mitt emot uppgången till förrådet, där muren svänger.
20 Närmast Eser fanns Baruk, Sabbais son, som byggde från kröken på muren fram till översteprästen Eljasibs hus.
21 Urias son Meremot byggde en sektion av muren som sträckte sig från dörren till Eljasibs hus till husets slut.
22 Sedan tog prästerna från stadens omgivningar vid.
23 Benjamin, Hassub och Asarja, Maasejas son och Ananjas sonson, reparerade sektionerna närmast sina egna hus.
24 Sedan kom Binnui, Henadads son, som byggde en sträcka av muren från Asarjas hus ända fram till hörnet.
25 Usais son Palal fortsatte från hörnet till det övre tornet på kungens palats, vid fängelsegården. Pareos son Pedaja
26 och tempelarbetare från Ofel reparerade muren fram till östra Vattenporten och det framskjutande tornet.
27 Tekoaiterna arbetade med sektionen mitt emot slottstornet och bort till Ofelmuren.
28 Prästerna reparerade muren bakom Hästporten, var och en framför sitt eget hus.
29 Immers son Sadok byggde också upp muren alldeles intill sitt eget hus, och efter honom tog Semaja vid, Sekanjas son, som var vakt vid Östra porten.
30 Därnäst arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son. Mesullam, Berekjas son, byggde upp muren mitt emot sitt eget hus.
31 Malkia, en av guldsmederna, reparerade muren ända bort till tempelarbetarnas och köpmännens hus mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Hörnsalen.
32 De andra guldsmederna och köpmännen gjorde muren färdig från Hörnsalen och fram till Fårporten.
Barnabas och Saul (Paulus) sänds ut som missionärer
13 Bland profeterna och lärarna i församlingen i Antiochia fanns Barnabas och Symeon, som också kallades den svarte mannen, Lucius, från Kyrene, Manaen, fosterbror till kung Herodes, och Saul.
2 En dag när dessa män bad och fastade sa den helige Ande: Avdela Barnabas och Saul för den speciella uppgift som jag har kallat dem till.
3 Sedan de fastat ytterligare och bett lade männen sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul (Paulus) konfronterar trollkarlen Elymas på Cypern
4 Utsända på detta sätt av den helige Ande reste de till Seleukia och seglade sedan till Cypern.
5 När de kom till staden Salamis gick de till den judiska synagogan och predikade. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.
6-7 Därefter reste de från stad till stad på hela ön och predikade. Slutligen kom de till Pafos. Där träffade de en trollkarl, en falsk judisk profet, som hette Barjesus. Han hade slagit sig ner hos landshövdingen Sergius Paulus, en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd hem Barnabas och Saul till sig, för han ville höra Guds ord.
8 Men trollkarlen Elymas, som han hette på grekiska, var emot det och uppmanade landshövdingen att inte bry sig om vad Saul och Barnabas sa. Ja, han försökte på alla sätt hindra honom från att tro på Herren.
9 Men Saul, som också kallade sig Paulus, blev då fylld av helig Ande och spände ögonen i trollkarlen och sa:
10 Du djävulens son, som är full av list och fräckhet och som är fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att göra motstånd mot Herren?
11 Nu har Gud lagt sin straffande hand på dig, och du kommer snart att bli blind.Genast sänkte sig dimma och mörker över honom, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.
12 Men när landshövdingen såg vad som hade hänt började han tro på Herren, och han blev mycket häpen över den kraft som fanns i det som sagts om Gud.
Paulus predikar för judar i Antiochia i Pisidien
13 Därefter lämnade Paulus och de som reste tillsammans med honom Pafos med ett skepp och for till Perge i Turkiet. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.
14 Men Barnabas och Paulus fortsatte till Antiochia, en stad i provinsen Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan för att vara med om gudstjänsten.
15 Efter den vanliga läsningen ur Moseböckerna och ur profeterna sa de som ledde gudstjänsten: Bröder, om ni har någon förmaning att ge oss, så kom fram och gör det!
16 Då reste Paulus sig och gav tecken med handen till dem. Israelitiska män, började han, och alla andra här som fruktar Gud.
17 Israels Gud utvalde våra förfäder och visade dem sin välvilja i Egypten, då han på ett underbart sätt ledde dem ut ur deras slaveri.
18 Och han såg till dem i fyrtio år, när de vandrade runt i öknen.
19-20 Sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav detta land i arv till Israel. I ungefär fyrahundrafemtio år lät han sedan en rad av domare härska över dem. Därefter kom profeten Samuel.
21 Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år.
22 Men Gud avsatte honom och ersatte honom med David. Om honom sa Gud: 'David, Ishais son, är en man efter mitt eget hjärta. Han kommer att lyda mig.'
23 Och det är en av kung Davids ättlingar, Jesus, som är den Israels frälsare som Gud har lovat oss!
24 Men innan han kom predikade Johannes döparen att alla i Israel måste vända sig bort från sina synder och till Gud.
25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: 'Jag är inte Messias. Men han kommer snart - och i jämförelse med honom är jag ingenting värd.'
26 Bröder, ni som härstammar från Abraham, och ni alla andra här som ärar Gud, denna frälsning gäller oss alla!
27 Folket i Jerusalem och deras ledare kände inte igen honom och förstod inte att han var den som profeterna hade skrivit om, fastän de hört profeternas ord läsas varje sabbatsdag.
28 De kunde inte finna något giltigt skäl att avrätta honom, men bad ändå Pilatus döda honom.
29 När de uppfyllt allt vad profeterna hade sagt om hans död, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.
30 Men Gud förde honom tillbaka till livet!
31 Och han visade sig många gånger under de följande dagarna för de män som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Dessa män har sedan hela tiden vittnat om detta bland Israels folk.
32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'
34 För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'
35 I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'
36 Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.
37 Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.
38 Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.
39 Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.
40 Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:
41 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'
42 När människorna lämnade synagogan den dagen, bad de Paulus komma tillbaka och tala till dem veckan därpå.
43 Och många judar, men också andra fromma som tillbad i synagogan, gjorde sällskap med Paulus och Barnabas därifrån och blev uppmanade av de båda männen att inte ställa sig avvisande till Guds nåd.
Paulus börjar predika för andra än judar
44 Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.
45 Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.
47 För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'
48 När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49 På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.
50 Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.
51 Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.
52 Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®