M’Cheyne Bible Reading Plan
Abram och Lot går skilda vägar
1-2 De lämnade alltså Egypten och reste norrut till Negev, Abram, hans hustru och Lot med allt vad de ägde. Abram var mycket rik på boskap, silver och guld.
3-4 Sedan fortsatte de norrut mot Betel, där han förut hade slagit läger mellan Betel och Ai till den plats där han hade byggt altaret. Där tillbad han Herren igen.
5 Men Lot var också mycket rik. Han hade får och nötboskap och många tjänare.
6 Landet kunde inte försörja både Abram och Lot med alla deras hjordar, det var alltför många djur för de betesmarker som fanns tillgängliga.
7 Strider bröt därför ut mellan Abrams och Lots herdar, trots den fara de alla mötte från kananeernas och perisseernas stammar som bodde i landet.
8 Då talade Abram med Lot om saken. Dessa stridigheter mellan våra män måste sluta, sa han. Vi kan inte klara oss om våra familjer är osams. Nära släktingar som vi måste hålla ihop!
9 Jag ska säga dig vad vi ska göra. Välj ut den del av landet som du vill ha och så skiljs vi åt! Om du vill ha området österut, så ska jag stanna här i den västra delen.Vill du hellre ha området i väster så går jag österut.
10 Lot tittade länge ut över de bördiga fälten runt Jordanfloden, som var väl bevattnade överallt (detta var innan Herren hade förstört Sodom och Gomorra). Hela området ända bort till Soar var som Edens trädgård eller som den vackra landsbygden i Egypten.
11 Därför utvalde Lot detta område, Jordandalen, öster om dem. Han gick dit med sina hjordar och sina tjänare, och på så sätt skildes han och Abram.
12 Abram stannade nämligen i Kanaans land, medan Lot bodde bland städerna på slätten och slog läger på en plats nära staden Sodom.
13 Människorna i detta område var ovanligt onda och syndade mycket mot Herren.
14 Efter det att Lot gått därifrån, sa Herren till Abram: Se dig omkring,
15 till dig och dina ättlingar ska jag ge landet i området du kan se i varje riktning.
16 Jag ska ge dig många ättlingar, ja fler än dammkornen som inte kan räknas!
17 Vandra nu omkring i hela området och utforska det land som jag ska ge dig.
18 Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till Herren.
Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen
12 En dag vandrade Jesus genom några sädesfält tillsammans med sina lärjungar. Det var sabbat, den judiska gudstjänstdagen, och hans lärjungar var hungriga. Därför började de rycka av veteax och äta.
2 Men några fariseer såg det och protesterade: Dina lärjungar bryter mot lagen. De skördar på sabbaten.
3 Men Jesus sa till dem: Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans vänner var hungriga?
4 Han gick in i templet, och han och hans män åt av det speciella bröd som bara prästerna fick äta av. De bröt också mot lagen.
5 Och har ni aldrig läst i Moses lag att prästerna, som tjänstgör i templet, får arbeta på sabbaten?
6 Och här finns verkligen en som är större än templet!
7 Men om ni förstod detta Skriftens ord: Jag älskar barmhärtighet mer än offer, så skulle ni inte ha dömt dem som är oskyldiga.
8 För Människosonen har rätt att avgöra vad som är tillåtet på sabbaten eller inte.
Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen
9 Sedan gick Jesus till synagogan, och
10 där fick han se en man som hade en missbildad hand. Fariseerna frågade honom då: Tillåter lagen att man botar någon på sabbaten? De hoppades naturligtvis att han skulle svara ja, så att de kunde få något att anklaga honom för.
11 Men han svarade: Om någon av er bara har ett enda får och det faller i en brunn på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det samma dag? Naturligtvis gör han det.
12 Och en människa är mycket mer värd än ett får! Därför är det rätt att göra gott på sabbaten.
13 Sedan sa han till mannen: Räck fram din hand. Och när mannen gjorde det blev handen normal, precis som den andra!
14 Då kallade fariseerna samman ett möte i avsikt att arrestera och döda Jesus.
Stora skaror följer Jesus
15 Men Jesus förstod vad de tänkte och lämnade därför synagogan och gick sin väg. Många följde efter honom och han botade alla sjuka bland dem,
16 men för att inte väcka misstankar om vem han var, förbjöd han dem att säga något.
17 Så uppfylldes Jesajas profetia om honom:
18 Se på min tjänare! Se min utvalde! Han är min älskade, mitt hjärtas glädje. Jag ska ge honom min Ande och han ska döma folken.
19 Han griper inte till våld, och han höjer inte rösten!
20 Han slår inte ner de svaga eller släcker det hopp som tynar. Och en dag ska han lösa alla konflikter,
21 och han ska vara världens hopp.
Jesus beskylls för att vara besatt av Satan
22 Sedan förde man en andebesatt man till honom som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han både kunde se och tala.
23 Folkskaran häpnade. Kanske Jesus ändå är Messias! ropade de.
24 Men när fariseerna hörde om undret sa de: Han driver ut onda andar med hjälp av Satan, de onda andarnas kung.
25 Jesus förstod vad de tänkte och svarade: Ett splittrat rike går under. Och en stad eller ett hem, som är splittrat inbördes, kan inte bestå.
26 Om Satan driver ut Satan, så strider han mot sig själv och förstör sitt eget rike.
27 Om det är som ni påstår att jag driver ut onda andar med hjälp av Satan, vilken kraft använder då ert folk när de driver ut dem? Låt dem svara på er anklagelse!
28 Men om jag driver ut onda andar med Guds Ande, då har gudsriket kommit till er.
29 Man kan inte behärska Satans rike utan att först binda Satan. Bara då kan onda andar drivas ut!
30 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig skadar mig.
31-32 Till och med hädelse mot mig eller vilken annan synd som helst kan förlåtas. Alla utom en: om man syndar mot den helige Ande, kommer det aldrig att förlåtas, vare sig i denna världen eller i den värld som ska komma.
33 Ett träd känns igen på sin frukt. Ett gott träd bär god frukt. Dåliga arter gör det inte.
34 Ni huggormsyngel! Hur kan onda män som ni tala om vad som är gott och rätt? Det är människans hjärta som bestämmer vad hon säger.
35 En god människas ord avslöjar de rika skatterna inom henne. En ondsint människa är fylld av gift, och man märker det när hon talar.
36 Och jag säger er att på domens dag kommer ni att få stå till svars för varje tomt ord ni talar.
37 Era ord nu avgör ert öde då. Antingen kommer ni att frias genom vad ni sagt, eller också kommer ni att dömas av det.
Religiösa ledare ber Jesus om ett under
38 En dag kom några av de judiska ledarna, tillsammans med fariseerna och bad att få se ett under, som skulle bevisa att han verkligen var Messias.
39-40 Men Jesus svarade: Det är bara onda människor utan tro som kräver bevis för det. Men de kommer inte att få se något annat än det som hände med profeten Jona! På samma sätt som Jona var i den stora fisken tre dagar och tre nätter, så kommer Människosonen att vara i jordens inre tre dagar och tre nätter.
41 Invånarna i Nineve ska på domens dag döma er, för de ändrade sig. När Jona predikade för dem övergav de nämligen sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.
42 Drottningen av Söderlandet ska på domens dag träda fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos visdom. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.
43-45 Detta onda folk är likt en man som är besatt av en ond ande. När den onde anden lämnar honom, irrar den oroligt omkring i öknen tills den finner ett nytt offer. Finner den inget säger den: 'Jag återvänder till den man jag kom ifrån.' Den gör det också och finner mannens hjärta rent, men tomt! Då letar den onde anden reda på sju andra andar, ännu ondare än han själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över mannen. Och så får han det värre än han hade det förut. Så kommer det också att gå för detta onda släkte.
Jesus berättar om sin verkliga familj
46-47 Medan Jesus talade i det överfulla huset kom hans mor och bröder dit.När då någon sa till honom att de stod utanför och ville tala med honom
48 frågade han: Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?
49 Han pekade sedan på sina lärjungar och sa: Se, det här är min mor och det här är mina bröder.
50 Sedan tillade han: Den som lyder min Far i himlen är min bror, min syster och min mor!
Kungen låter Nehemja resa
1-2 En dag på våren fyra månader senare när jag serverade kungen vin, frågade han mig: Varför är du så ledsen? Du är väl inte sjuk? Du ser ut som om du hade stora bekymmer. Tidigare hade jag aldrig vågat visa mig annat än glad i hans närvaro. Först blev jag rädd,
3 men sedan svarade jag: Ers Majestät, hur skulle jag kunna vara glad? Min hemstad där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och portarna har bränts ner.
4 Och vad vill du göra åt den saken? frågade kungen.Efter att ha bett en bön till himlens Gud, svarade jag: Om det behagar Ers Majestät, och Ers Majestät skulle vilja låta mig få den förmånen, så skulle jag vilja resa till Juda för att bygga upp mina förfäders stad!
5-6 Hur länge räknar du med att vara borta? frågade kungen, där han satt med drottningen vid sin sida. Och när kan du vara tillbaka? Kungens svar var alltså ett löfte om att jag skulle få resa. Jag talade om för honom hur länge jag räknade med att bli borta.
7 Sedan hade jag ännu en begäran, och jag sa: Om det behagar Ers Majestät, så skulle jag vilja få med mig ett brev till landshövdingarna väster om floden Eufrat, så att de ger mig tillåtelse att fara genom deras områden på väg till Juda,
8 och även ett brev till Asaf, uppsyningsmannen för de kungliga skogarna, där han blir uppmanad att ge mig virke till portarna i borgen som finns nära templet, till stadsmuren och till det hus jag ska bo i.Kungen gjorde som jag begärde, för Gud var med mig.
9 När jag kom fram till provinserna väster om floden Eufrat, överlämnade jag kungens brev. Kungen hade också gett mig en eskort av soldater och ryttare.
10 Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia fick höra om min ankomst, blev de mycket förargade över att någon hade intresse av att hjälpa israeliterna.
Nehemja undersöker muren
11-12 En natt, tre dagar efter min ankomst till Jerusalem, smög jag mig ut och tog bara några få män med mig. Jag hade ännu inte berättat för en enda människa vilka planer Gud hade lagt på mitt hjärta. Jag tog min åsna och de övriga gick till fots.
13 Vi gick ut genom Dalporten, mot Drakkällan och vidare till Dyngporten, för att bilda oss en uppfattning om den nedrivna muren och de förstörda portarna.
14-15 Vi fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men där kunde inte åsnan ta sig fram genom ruinerna. Då steg jag av, och vi gick till fots upp genom dalen och undersökte den nedrivna muren. Vi återvände sedan och tog oss in genom Dalporten.
Nehemja uppmanar folket att bygga upp muren
16 Tjänstemännen i staden visste ingenting om min nattliga utflykt eller vad jag hade i sikte. Jag hade inte berättat för någon om mina planer, och inte ens ledarna i staden eller de som skulle hjälpa mig visste något.
17 Men nu avslöjade jag mina planer och sa: Ni känner mycket väl till tragedin med vår stad. Den ligger i ruiner och portarna är nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar igen, så att vi inte mer behöver skämmas för dem!
18 Sedan talade jag om för dem hur god Gud hade varit mot mig och berättade om mitt samtal med kungen och om planen som han hade gått med på.Ja, låt oss bygga upp murarna! svarade alla ivrigt. Arbetet påbörjades omedelbart.
19 Men när Sanballat, Tobia, och araben Gesem fick höra om våra planer, började de håna oss. Vad är det egentligen ni tänker göra? sa de. Ska ni sätta er upp mot kungen på det där sättet?
20 Himlens Gud ska hjälpa oss, svarade jag. Vi är hans tjänare, och vi tänker bygga upp muren. Men vad gäller er, så har ni ingen del i Jerusalem!
En ängel befriar Petrus ur fängelset
12 Vid denna tid satte kung Herodes igång med en svår förföljelse av de troende,
2 och aposteln Jakob, Johannes bror, halshögg han.
3 När Herodes såg att detta föll i god jord hos de judiska ledarna, arresterade han Petrus under påskhögtiden.
4 Man fängslade honom och lät en vaktstyrka på inte mindre än sexton soldater bevaka honom. Herodes hade tänkt överlämna Petrus till judarna för att döma honom efter påsken,
5 men församlingen bad ivrigt att Gud skulle beskydda honom.
6 Kvällen innan han skulle ställas inför rätta sov han fastkedjad mellan två soldater, medan andra stod vakt utanför fängelseportarna.
7 Plötsligt fylldes cellen av ljus, och en Herrens ängel stod bredvid Petrus. Ängeln väckte honom och sa: Skynda dig! Res dig upp! Och kedjorna föll från hans handleder.
8 Sedan sa ängeln till honom: Ta ditt bälte och dina skor på dig, och svep manteln omkring dig och följ mig.
9 Petrus lydde och gick ut ur cellen och följde efter ängeln, men hela tiden trodde han att det var en dröm eller en syn och inte något som hände i verkligheten.
10 De passerade den första och den andra vaktposten och kom så till järnporten mot gatan, och porten öppnade sig för dem! Det var bara att gå ut, och de promenerade så ett stycke tillsammans ner för gatan. Sedan lämnade ängeln honom plötsligt.
11 Petrus fattade till slut vad som hade hänt. Det är verkligen sant! sa han för sig själv. Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes och från vad judarna hade tänkt göra med mig.
12 Han gick därefter till Marias hem, där många var samlade till bön. Det var hos den Maria, som var mor till Johannes Markus.
13 Han bultade på porten, och en flicka som hette Rhode kom för att öppna.
14 När hon kände igen Petrus röst, blev hon så överlycklig att hon sprang tillbaka in i huset och berättade för alla att Petrus stod utanför på gatan.
15 Men de trodde henne inte. Du är galen, ropade de. När hon stod på sig sa de: Det kanske är hans ängel. De kan ha dödat honom.
16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de till slut kom och öppnade porten, blev de utom sig av häpnad.
17 Han bad dem då vara tysta och berättade för dem vad som hade hänt, och hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Berätta för Jakob och de andra vad som hänt, sa han. Sedan lämnade han dem för att sätta sig i säkerhet.
18 På morgonen blev det stor uppståndelse i fängelset. Vad hade hänt med Petrus?
19 När Herodes skickade efter honom och inte fick tag i honom, arresterade han de sexton vakterna och höll krigsrätt och lät sedan avrätta dem. Därefter lämnade Herodes staden för att bo i Caesarea en tid.
Herodes död
20 Medan han var i Caesarea kom en delegation från Tyros och Sidon och ville träffa honom. Det rådde ett mycket spänt förhållande mellan Herodes och dessa båda städer, men delegaterna blev vänner med den kunglige sekreteraren som hette Blastos, och de bad nu om fred. Deras städer var nämligen ekonomiskt beroende av handel med Herodes land.
21 De fick audiens hos Herodes. När dagen för mötet kom tog han på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.
22 När han hade slutat tala, hyllade folket honom och ropade: Det är en Gud som talar och inte en människa!
23 I samma ögonblick slog en Herrens ängel Herodes med en sjukdom, som gjorde att han fylldes av maskar och dog. Det skedde därför att han tog emot människors tillbedjan i stället för att ge äran åt Gud.
24 Men Guds goda nyheter spred sig snabbt, och många människor kom till tro.
25 Barnabas och Saul besökte nu Jerusalem, och så snart de hade avslutat sitt uppdrag där återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®