M’Cheyne Bible Reading Plan

Gud lovar Abraham en nation

12 När Abrams far hade dött befallde Gud Abram: Lämna ditt eget land och ditt eget folk och gå till det land som jag ska leda dig till!

² Om du gör det kommer jag att se till att du blir stamfar för ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn berömt, så att du blir till välsignelse för många andra.

³ Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. Hela världen kommer att bli välsignad genom dig.

⁴ Då gjorde Abram som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var sjuttiofem år gammal vid den tiden.

⁵ Han tog med sig sin fru Sarai, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Haran, och kom slutligen till Kanaan.

⁶ När de reste genom Kanaan kom de till en plats nära Sikem och slog läger bredvid Mores ek. Området beboddes vid den tiden av kananeer.

⁷ Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: Jag ska ge detta land till dina efterkommande. Till minne av Herrens besök byggde Abram ett altare där.

⁸ Efteråt lämnade Abram platsen och reste söderut till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Ai i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och tillbad honom.

⁹ På detta sätt fortsatte han i lugn takt söderut till Negev och rastade ofta.

¹⁰ Vid den tidpunkten blev det en svår hungersnöd i landet. Abram reste därför ner till Egypten för att bo där.

^11-13 Men när han närmade sig Egyptens gräns, bad han sin fru Sarai att säga till alla att hon var hans syster! Du är mycket vacker, sa han till henne. När egyptierna ser dig kommer de att säga: 'Detta är hans hustru. Låt oss döda honom så att vi sedan kan få henne.' Men om du säger att du är min syster, kommer egyptierna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv!

¹⁴ Mycket riktigt, när de anlände till Egypten började alla att tala om Sarais skönhet.

¹⁵ När Farao, kungen i Egypten, hörde sina ämbetsmän förtjust berätta om henne lät han hämta henne till sitt harem.

¹⁶ Sedan gav Farao Abram många gåvor för hennes skull: får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.

¹⁷ Men Herren sände en fruktansvärd plåga över Faraos familj på grund av Sarai.

¹⁸ Då kallade Farao på Abram och anklagade honom häftigt: Vad är det du har gjort mot mig? sa han. Varför talade du inte om för mig att hon är din fru?

¹⁹ Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!

²⁰ Farao skickade ut dem allesammans ur landet under väpnad eskort, Abram, hans hustru och hela hans familj med allt vad han ägde.

Jesus skingrar Johannes tvivel

11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och predika i de städer dit han sänt dem.

² Johannes döparen, som just då satt i fängelse, hörde om alla de under som Kristus gjorde. Han skickade då iväg sina lärjungar till Jesus för att fråga honom:

³ Är du verkligen den som Gud lovat oss, eller ska vi vänta på någon annan?

⁴ Jesus svarade dem: Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom om de under ni har sett mig göra:

⁵ blinda har fått sin syn, lama går omkring, leprasjuka har blivit friska, döva hör och döda har fått liv igen. Och berätta för honom att jag predikar de goda nyheterna för de fattiga.

⁶ Säg sedan till honom: 'Lyckliga dem som inte tvivlar på mig.'

⁷ När de hade gått började Jesus tala om Johannes och vände sig så till folket och frågade: När ni gick ut till honom i den öde öknen, vad väntade ni er då att få se? Var det ett strå som vajade hit och dit för vinden?

⁸ Eller väntade ni er att få se en man klädd som en prins i ett palats?

⁹ Eller en Guds profet? Ja, Johannes är mer än en profet.

¹⁰ Han är den man som Skriften talar om, en budbärare som ska gå framför mig för att förkunna min ankomst och förbereda människorna på att ta emot mig.

¹¹ Av alla människor som fötts här på jorden är ingen större än Johannes döparen. Och ändå kommer de minsta i himmelriket att vara större än vad han är.

¹² Ända från den tid Johannes döparen började att predika och döpa upprättar Gud sitt rike, även om många med våld försöker hindra det.

¹³ För lagen och alla profeterna har förutsagt det som nu sker.

¹⁴ Och om ni tror det eller inte, så är han Elia.

¹⁵ Om någon är villig att lyssna, så lyssna nu.

¹⁶ Vad ska jag säga om dessa människor? De är som barn som leker på gatorna och ropar till sina kamrater:

¹⁷ 'Vi lekte bröllop, men ni ville inte dansa. Då lekte vi begravning i stället, men ni blev aldrig ledsna.'

¹⁸ Så är det också med Johannes döparen och med mig. Johannes dricker inte vin och går ofta utan mat, och då säger ni: 'Han är galen.'

¹⁹ Men Människosonen äter och dricker, och då beskyller ni honom för att vara en storätare och en drinkare som lever tillsammans med de värsta syndare! Men framstående män som ni kan ju alltid försvara sina motsägelser!

Jesus utlovar ro och vila

²⁰ Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort de flesta av sina under, därför att de inte vänt om till Gud.

²¹ Hur fruktansvärt kommer det inte att bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde på era gator hade gjorts i hamnstäderna Tyros och Sidon med sin ondska, hade deras invånare bekänt sin synd och gjort bättring för länge sedan.

²² På domens dag kommer verkligen Tyros och Sidon att få det lättare än ni!

²³ Och Kafarnaum ska fara ner till helvetet, hur berömd staden än är! För om de fantastiska under som jag gjorde där hade utförts i Sodom, så skulle den staden fortfarande ha funnits kvar.

²⁴ Jag kan försäkra er att Sodom ska slippa lättare undan på domens dag än ni!

²⁵ Och Jesus bad denna bön: Käre Far, du som är Herre över himlen och jorden, jag tackar dig för att du gömmer sanningen för dem som tror att de är kloka, men du visar den för dem som är som barn.

²⁶ Ja, Far, så har du bestämt.

²⁷ Min Far har lagt allt i mina händer. Bara Fadern känner Sonen, och Fadern är känd bara av Sonen och de människor som lär känna Fadern genom Sonen.

²⁸ Kom till mig så ska jag ge vila åt alla er som arbetar hårt och stapplar under tunga bördor.

^29-30 Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni det som ger ert liv ro och vila, och jag tvingar inga tunga bördor på er.

Dåliga nyheter från Jerusalem

1 Detta är Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.När jag på vintern under den persiske kungen Artasastas tjugonde regeringsår vistades i Susans borg,

² kom Hanani, en av mina judiska bröder, på besök tillsammans med några män från Juda. Jag tog tillfället i akt att höra mig för om hur det stod till i Jerusalem.Hur har man det där hemma? frågade jag. Hur är det med de judar som återvänt härifrån?

³ De som har kommit tillbaka från fångenskapen har det svårt och är inte väl sedda, fick jag till svar. Stadsmuren är fortfarande nedriven, och dess portar uppbrända.

Nehemja ber för Israel

⁴ När jag fick höra detta, satte jag mig ner och började gråta. Under flera dagar fastade jag och sörjde och bad:

⁵ Gud, du är stor och fruktansvärd, du håller alla dina löften och är kärleksfull och trofast mot dem som älskar dig och lyder dig!

^6-7 Lyssna till min bön! Hör vad din tjänare säger! Hör hur jag natt och dag ber för ditt folk Israel. Jag bekänner att vi har syndat mot dig. Ja, jag och mitt folk har begått en hemsk synd genom att inte lyda de befallningar du gav oss genom din tjänare Mose.

⁸ Herre, kom ihåg vad du sa till honom:'Om ni syndar ska jag sprida ut er bland alla folk,

⁹ men om ni vänder tillbaka till mig och följer mina lagar, ska jag föra er tillbaka till Jerusalem, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. För Jerusalem är den plats jag har utvalt att visa min makt och härlighet.'

¹⁰ Vi är ju dina tjänare och ditt folk som du räddat genom din makt och styrka.

¹¹ Herre, hör min bön! Lyssna till dina tjänares böner, till dem som vill ära dig. Hjälp mig nu, när jag ska gå inför kungen med min begäran! Gör så att han blir vänligt inställd till vad jag säger!Jag var vid den tiden kungens munskänk och ansvarade för allt vin och andra drycker som serverades vid hans bord.

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

11 Snart nåddes apostlarna och de andra i Judeen av nyheten att andra än judar blev omvända.

² Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, diskuterade de judiska kristna detta med honom.

³ Du har umgåtts med andra än judar och till och med ätit med dem, anklagade de honom.

⁴ Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt:

⁵ En dag i Joppe såg jag en syn medan jag bad. En stor duk släpptes ner i sina fyra hörn från himlen.

⁶ I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar sådana som vi inte får äta.

⁷ Och jag hörde en röst säga: 'Slakta och ät.'

⁸ 'Aldrig Herre

⁹ Men rösten hördes igen: 'Säg inte att något är orent, om Gud har sagt att det är rent.'

¹⁰ Detta hände tre gånger innan duken och allt som fanns i den drogs upp till himlen igen.

¹¹ Just då kom tre män till huset där jag bodde. De ville ta mig med till Caesarea.

¹² Den helige Ande sa till mig att följa med dem och inte oroa mig för att de inte var judar. Sex bröder från församlingen i Joppe följde med mig, och vi kom snart till huset där mannen som skickat iväg budbärarna bodde.

¹³ Han talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom och sagt till honom att sända budbärare till Joppe för att hämta Simon Petrus.

¹⁴ 'Han ska tala om hur du och hela din familj ska bli frälsta

¹⁵ Därför började jag berätta för dem om de goda nyheterna. Men jag hade inte hunnit långt, förrän den helige Ande kom över dem, precis som den kom till oss den första tiden.

¹⁶ Då tänkte jag på Herrens ord när han sa: 'Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med den helige Ande.'

¹⁷ Och eftersom det var Gud som gav dessa icke-judar samma gåva som han gav till oss, när vi trodde på Herren Jesus Kristus - kunde jag då sätta mig emot det?

¹⁸ När de andra hörde detta föll alla deras invändningar till marken, och de började lovprisa Gud. Ja, sa de, Gud har också gett andra än judar förmånen att få komma till honom och ta emot evigt liv.

Barnabas och Saul i Antiochia

¹⁹ De troende, som flytt från Jerusalem under förföljelsen efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. Under vägen hade de spritt de goda nyheterna, men bara till judarna.

²⁰ Men några av de troende, som reste till Antiochia från Cypern och Kyrene, vittnade om Herren Jesus för några greker.

²¹ Och Herren var med dem och välsignade vittnesbördet så att flera av dem blev kristna.

²² När församlingen i Jerusalem hörde vad som hade hänt, skickade de Barnabas till Antiochia för att hjälpa de nyomvända.

²³ När han kom fram och såg hur Gud hade välsignat dessa människor blev han glad och uppmanade dem att hålla sig nära Herren, vad det än skulle kosta.

²⁴ Barnabas var en kärleksfull man, fylld av den helige Ande och stark i tron och många människor fann vägen till Jesus Kristus.

²⁵ Sedan reste Barnabas till Tarsos för att söka upp Saul.

²⁶ Han fann honom och tillsammans for de till Antiochia. Där stannade de båda två under ett helt år och undervisade många nyomvända. Det var i Antiochia som de troende först kallades kristna.

²⁷ Under denna tid kom några profeter dit från Jerusalem.

²⁸ Och en av dem, som hette Agabos, reste sig upp i en gudstjänst och förutsa genom den helige Ande att en tid av svår svält skulle komma över hela världen. Det skedde också under Claudius regering.

²⁹ De troende beslutade därför att skicka understöd till de kristna i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han kunde.

³⁰ De gjorde det och överlämnade sina gåvor till Barnabas och Saul för att de skulle ta dem med sig till de äldste i församlingen i Jerusalem.