M’Cheyne Bible Reading Plan
8 Gud glömde inte Noa och alla djuren i båten. Han lät en vind blåsa över vattnet så att det började sjunka undan.
2 De underjordiska källorna slutade att strömma, och skyfallen avtog.
3-4 Vattnet fortsatte alltså att sjunka undan, tills båten stannade på Ararats berg, 150 dagar efter regnets början.
5 Tre månader senare hade vattnet minskat så mycket att andra bergstoppar började bli synliga.
6 Efter ytterligare fyrtio dagar öppnade Noa fönstret
7 och släppte ut en korp, som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.
8 Under tiden skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,
9 men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa. Vattnet stod fortfarande för högt. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i båten igen.
10 Sju dagar senare släppte Noa ut duvan än en gång,
11 och nu återvände fågeln mot kvällen med ett olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.
12 En vecka senare släppte han ut duvan igen, och denna gång kom den inte tillbaka.
13 Tjugonio dagar senare öppnade Noa dörren för att själv se efter och fann att vattnet var borta.
14 Ytterligare åtta veckor gick, och slutligen var jorden torr.
15-16 Då sa Gud till Noa: Nu kan ni alla gå ut.
17 Släpp alla djur, fåglar och kräldjur så att de kan föröka sig och bli många.
18-19 Snart var båten alldeles tom. Noa, hans hustru, hans söner och deras hustrur gick ut tillsammans med alla djur, kräldjur och fåglar. Alla lämnade båten i par och i grupper.
20 Sedan byggde Noa ett altare. På det offrade han några av de djur och fåglar som Gud hade bestämt för detta ändamål.
21 Herren var nöjd med offret och sa för sig själv: Jag kommer aldrig att göra om detta igen. Jag ska aldrig förbanna jorden och förgöra de levande varelserna, även om människan alltid dras till det onda från sin tidigaste ungdom, och även om hon gör det som är ont.
22 Så länge som jorden finns kvar kommer det att finnas sådd och skörd, köld och värme, vinter och sommar, dag och natt.
Jesus botar en leprasjuk
8 När Jesus gick ner från berget följde en stor skara människor efter honom.
2 Då närmade sig plötsligt en leprasjuk och föll på knä framför honom och bad: Herre, om du vill så kan du bota mig.
3 Då rörde Jesus vid mannen. Det vill jag, sa han. Du är botad. Och i samma ögonblick blev mannen frisk.
4 Sedan sa Jesus till honom: Tala inte med någon om detta, utan gå genast bort till prästen så han kan undersöka dig. Och ta med dig det offer som Moses lag föreskriver så att alla förstår att Gud har botat dig.
En romersk officer visar stor tro
5-6 När Jesus kom till Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad att han skulle komma hem till honom och bota hans tjänare, som låg förlamad och med svåra plågor.
7 Ja, sa Jesus. Jag ska komma med och bota honom.
8-9 Då sa officeren: Herre, jag är inte värd att ta emot dig i mitt hem. Och det är inte nödvändigt för dig att komma. Om du bara här och nu säger: 'Bli frisk
10 Jesus blev mycket förvånad och han vände sig mot folket och sa: Jag har inte sett en sådan tro hos någon person i hela Israels land!
11 Och jag säger er att många människor, likt denne romerske officer, ska komma från hela världen och sitta ner i himmelriket tillsammans med Abraham, Isak och Jakob.
12 Men många israeliter, för vilka riket från början var bestämt, ska kastas ut i mörkret utanför, till den plats där ingen kommer att höra deras gråt och jämmer.
13 Sedan sa Jesus till den romerske officeren: Gå hem. Det du tror har hänt! Och just i det ögonblicket blev pojken frisk.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
14 När Jesus sedan kom hem till Petrus låg Petrus svärmor till sängs med hög feber.
15 Men så snart Jesus rörde vid hennes hand försvann febern, och hon steg upp och började laga mat till dem.
16 Samma kväll förde man flera andebesatta människor till Jesus. Och han drev ut de onda andarna med ett enda ord, och alla de sjuka blev botade.
17 Så uppfylldes Jesajas profetia: Han tog våra sjukdomar och han bar våra lidanden.
Att följa Jesus har sitt pris
18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han lärjungarna att göra sig beredda att fara över till andra sidan sjön.
19 Då sa en av de judiska religiösa ledarna till honom: Mästare, jag vill följa dig vart du än går!
20 Jesus svarade: Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.
21 En annan av hans efterföljare sa: Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min far.
22 Jesus svarade honom: Följ mig och låt dem som lever utan Gud begrava sina döda.
Jesus visar att han är herre över vinden
23 Sedan steg han i en båt och for över sjön tillsammans med lärjungarna.
24 Plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med vågor högre än båten. Men Jesus sov.
25 Då gick lärjungarna fram till honom och väckte honom och började ropa: Herre, hjälp oss! Vi sjunker.
26 Men Jesus svarade: Varför är ni så rädda? Och varför har ni så svårt att tro? Sedan reste han sig upp och tillrättavisade vinden och vågorna, och stormen avtog och allt blev lugnt.
27 Lärjungarna blev alldeles häpna. Vem är han, sa de till varandra, eftersom till och med vindarna och sjön lyder honom?
Jesus skickar onda andar in i en svinhjord
28 När Jesus och hans lärjungar hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område, kom två män som var besatta av onda andar emot dem. De bodde på gravplatsen och var så våldsamma att ingen vågade gå igenom hela det området.
29 De började ropa till Jesus: Vad vill du oss, Guds Son? Du har ingen rätt att plåga oss än.
30 En svinhjord gick och betade ett stycke därifrån,
31 och andarna tiggde och bad: Om du driver ut oss, så skicka då åtminstone in oss i den där svinhjorden.
32 Jesus sa till dem: Som ni vill, ge er iväg!Och de lämnade männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade över klippkanten och drunknade i sjön.
33 Då flydde herdarna till närmaste stad och berättade där om vad som hänt.
34 Och hela befolkningen kom springande för att få se Jesus, och de bad honom gå därifrån och lämna dem ifred.
De som återvände med Esra
8 Här följer en förteckning över de huvudmän för sina familjer, som följde med mig från Babylon under kung Artasastas regering.
2-14 Gersom från Pinehas släkt,Daniel från Itamars släkt,Hattus från Davids familj i Sekanjas släkt,Sakarja med 150 män från Pareos släkt,Eljoenai, Serajas son, med 200 män från Pahat-Moabs släkt,Sekanja, Jahasiels son, med 300 män,Ebed, Jonatans son, med 50 män från Adins släkt,Jesaja, Ataljas son, med 70 män från Elams släkt,Sebadja, Mikaels son, med 80 män från Sefatjas släkt,Obadja, Jehiels son, med 218 män från Joabs släkt,Selomit, Josifjas son, med 160 män från Banis släkt,Sekarja, Bebais son, med 28 män från Bebais släkt,Johanan, Hackatans son, med 110 män från Asgads släkt,Elifelet, Jegiel, Semaja och 60 män från Adonikams släkt (de kom efter senare)och slutligen Utai, Sabbud och 70 andra män från Bigvais släkt.
Esra anländer till Jerusalem
15 Jag samlade dem vid Ahavafloden där vi slog läger under tre dagar, medan jag gick igenom förteckningarna över folket och prästerna som hade anslutit sig. Jag lade märke till att inte en enda levit hade anmält sig.
16 Då skickade jag efter ledarna Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam. Jag lät också hämta Jojarib och Elnatan, som var mycket visa män,
17 och sedan sände jag dem allesammans till Iddo, ledaren för judarna i Kasifja, för att be honom och hans bröder och tempeltjänarna att sända oss leviter till vår Guds tempel i Jerusalem.
18 Gud var god mot oss och sände oss Serebja och arton av hans släktingar. Han var en mycket begåvad man och ättling till leviten Maheli.
19 Gud sände oss också Hasabja och Jesaja, av Meraris släkt, med tjugo av deras släktingar,
20 och till detta 220 tempeltjänare, en grupp som David utsåg att assistera leviterna. Alla dessa fanns med i släktregistren.
21 Jag utlyste en fasta medan vi var kvar vid Ahavafloden. Vi ödmjukade oss inför vår Gud och bad honom att vara med oss på resan och skydda oss och våra barn och tillhörigheter.
22 Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som eskort och skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud skyddar alla som ber till honom och att olyckan bara drabbar dem som har övergett honom!
23 Därför fastade vi och bad att Gud skulle ta hand om oss, och han hörde vår bön.
24 Jag tillsatte tolv av de ledande prästerna, Serebja, Hasabja och tio andra av deras släkt
25 som ansvariga för transporten av det silver och guld och de guldskålar och de övriga föremål som hade skänkts av kungen och hans råd och av Israels folks ledare för att återföras till Guds tempel.
26-27 Jag vägde allt och fann att det totalt rörde sig om 25 ton silver, 70 kilo silverartiklar och 3.750 kilo guld. Dessutom fanns där 20 guldskålar som var och en vägde över 8 kilo och var värderade till 1000 persiska guldmynt. Där fanns också två vackra kopparföremål, lika dyrbara som guld.
28 Jag invigde männen åt Herren genom att säga: Ni, liksom alla dessa föremål är helgade åt Gud. Silvret och guldet är ett frivilligt offer till våra fäders Herre och Gud.
29 Ta hand om allt detta och se till att inget går förlorat. Överlämna det till prästerna och de levitiska ledarna och Israels äldste i Jerusalem, och se till att föremålen placeras i templets skattkammare.
30 Prästerna och leviterna fick sedan ta emot skatterna för att föra dem till Guds tempel i Jerusalem.
31 Vi bröt upp från lägret vid Ahavafloden den tolfte dagen i första månaden och började resan till Jerusalem. Gud skyddade oss och räddade oss undan fiender och överfall längs vägen,
32 och slutligen nådde vi Jerusalem utan att något allvarligt inträffat.
33 På fjärde dagen efter vår ankomst vägdes silvret, guldet och de andra värdefulla sakerna i templet och överlämnades till prästerna Meremot, prästen Urias son, Eleasar, Pinehas son, och leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja Binnuis son.
34 Alltsammans räknades och vägdes och summorna antecknades.
35 När alla i vår grupp hade offrat brännoffer till Israels Gud, 12 tjurar för Israels folk, 96 baggar, 77 lamm och 12 getter som syndoffer,
36 överlämnades kungens befallningar till hans tjänare och till landshövdingarna över provinserna väster om floden Eufrat, och de gav oss sedan all den hjälp vi behövde för att kunna återuppbygga Guds tempel.
Svår förföljelse tvingar de troende på flykt
8 Paulus var helt och hållet med på att Stefanos skulle dödas. Samma dag bröt en stor förföljelsevåg ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna flydde till Judeen och Samarien.
2 Men några fromma män kom och begravde Stefanos under djup sorg.
3 Saul var våldsam i sin förföljelse av de troende. Han gjorde allt för att utrota dem. Han bröt sig till och med in i deras hem och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.
4 Men de troende, som hade flytt från Jerusalem, vandrade omkring och predikade de goda nyheterna om Jesus överallt dit de kom.
5 Filippos, till exempel, gick till staden Samaria och berättade för människorna där om Kristus.
6 Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde.
7 Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade.
8 Därför blev det stor glädje i den staden.
Filippos och trollkarlen Simon
9-11 En man som hette Simon hade sysslat med svart magi i många år. Han var en mycket inflytelserik och självsäker man, eftersom han kunde göra häpnadsväckande saker - faktum är att samarierna ofta talade om honom som Messias.
12 Men nu trodde de på Filippos budskap om Guds rike och att Jesus var Messias. Många män och kvinnor döptes,
13 och Simon själv kom till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de under Filippos gjorde.
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att folket i Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de Petrus och Johannes till dem.
15 Så snart de två kom dit började de be för alla de nyomvända att de skulle få ta emot den helige Ande.
16 Anden hade nämligen inte ännu kommit över någon av dem. De hade bara döpts i Herren Jesu namn.
17 Petrus och Johannes lade därför sina händer på de troende, och de tog då emot den helige Ande.
18 När Simon såg att den helige Ande förmedlades genom att apostlarna lade händerna på människors huvuden, erbjöd han dem pengar för att få samma förmåga.
19 Låt mig också få denna makt, utbrast han, så att människor får den helige Ande när jag lägger mina händer på dem.
20 Men Petrus svarade: Dina pengar liksom du själv kommer att gå förlorade för alltid. Tror du att Guds gåva kan köpas!
21 Du kan inte ha någon del i detta, för ditt hjärta är inte rent inför Gud.
22 Vänd om från din stora ondska och be till Gud. Kanske kommer han ändå att förlåta dig för dina onda tankar.
23 Jag ser att det finns avundsjuka och synd i ditt hjärta.
24 Be för mig, ropade Simon, så att inte detta fruktansvärda händer mig!
25 Sedan de vittnat och predikat Ordet i Samarien återvände Petrus och Johannes till Jerusalem. På vägen stannade de i flera byar i landskapet för att också där predika de goda nyheterna.
Filippos och den etiopiske ministern
26 Men en Herrens ängel visade sig för Filippos och sa till honom: Gå ut på vägen som går från Jerusalem genom Gazaöknen och som ligger öde och se till att du kommer dit mitt på dagen.
27 Han gjorde det, och där på vägen kom ingen mindre än Etiopiens finansminister, en man med stort inflytande hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade rest till Jerusalem för att be i templet,
28 och nu var han på väg tillbaka i sin vagn och satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.
29 Den helige Ande sa till Filippos: Gå fram till vagnen och gå bredvid den!
30 Filippos rusade fram och hörde vad mannen läste och frågade: Förstår du det du läser?
31 Hur skulle jag kunna göra det, när det inte finns någon som undervisar mig? svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.
32 Det ställe i Skriften han hade läst var detta:Han leddes bort som ett får för att slaktas, och var som ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
33 I sin förnedring blev han nekad rättvisa, och vem kan beskriva den stora ondska som fanns i människorna omkring honom? För hans liv rycktes bort från jorden.
34 Mannen frågade Filippos: Talade Jesaja om sig själv eller om någon annan?
35 Filippos började då med utgångspunkt från detta profetord att predika de goda nyheterna om Jesus Kristus.
36 Medan de reste vägen fram kom de till en vattendamm. Då sa mannen: Titta där, där finns vatten! Skulle jag inte kunna bli döpt här?
37 Visst kan du det, svarade Filippos, om du tror av hela ditt hjärta.Och mannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.
38 Han stannade vagnen, och tillsammans steg de ner i vattnet, och Filippos döpte honom.
39 När de kom upp ur vattnet förde Herrens Ande bort Filippos, och mannen såg honom aldrig mer, men han fortsatte sin resa full av glädje.
40 Filippos sågs därefter i Ashdod och i stad efter stad på vägen till Caesarea förkunnade han de goda nyheterna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®