M’Cheyne Bible Reading Plan
7 Slutligen kom den dag då Herren sa till Noa: Gå in i båten med hela din familj, för bland alla människor på jorden är det bara du som jag anser som rättfärdig.
2 Ta med dig djuren också, ett par av varje art. Men när det gäller de djur som jag har utvalt att använda till mat och offer, ska du ta sju par av varje
3 och sju par av varje slags fågel. På så sätt kommer allt skapat att bevaras och föröka sig på nytt, efter översvämningen.
4 Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att hålla på i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och alla djur och fåglar och kräldjur, som jag har skapat, kommer att dö.
5 Noa gjorde därför som Herren hade befallt honom.
6 Han var 600 år när översvämningen kom.
7 Han gick ombord på båten med sin hustru, sina söner och deras hustrur, för att fly undan översvämningen.
8-9 Tillsammans med dem fanns alla djur, både de som kunde ätas och offras, och de som inte var avsedda för detta, och alla fåglar och kräldjur. De kom in i båten parvis, hanar och honor, precis som Gud hade befallt Noa.
10-12 En vecka senare, när Noa var 600 år, två månader och sjutton dagar gammal, började regnet komma i skyfall från himlen. Vatten från underjordiska källor vällde fram ur jorden under fyrtio dygn.
13 Men Noa hade samma dag gått in i båten med sin hustru och sina söner Sem, Ham och Jafet och deras hustrur.
14-15 Tillsammans med dem i båten fanns par av varje djurart, husdjur och vilda djur, dessutom kräldjur och fåglar av varje art.
16 De kom parvis, hane och hona, precis som Gud hade befallt. Sedan stängde Herren Gud dörren efter dem.
17 Under fyrtio dagar brusade vattenmassorna fram. De täckte marken och lyfte båten högt ovanför jorden.
18 Vattnet steg högre och högre, men båten flöt tryggt.
19-20 Slutligen täckte vattnet alla berg och stod flera meter över de högsta topparna.
21 Jordens alla levande varelser drunknade, fåglar, husdjur, vilda djur, kräldjur och hela mänskligheten.
22 Allt som andades och levde på torra land,
23 ja, allt liv på jorden utplånades. Gud förgjorde dem allesammans och lät bara Noa och dem som var med honom i båten leva.
24 Vattnet täckte jorden i 150 dagar.
Om att kritisera andra
7 Låt bli att kritisera så blir ni själva inte kritiserade.
2 Andra kommer nämligen att behandla er som ni behandlar dem.
3 Du hänger upp dig på din brors små svagheter, men erkänner inte din egen skuld som är långt större.
4 Du säger till din vän: 'Kom hit så ska jag öppna ögonen på dig så att du ser dina fel! Samtidigt är du blind för din egen synd.
5 Hycklare! Bekymra dig först om dina egna fel! Sedan kan du försöka hjälpa din bror.Ge inte det som är heligt till människor som inte sätter värde på det.
6 Och kasta inte bort det som är dyrbart på dem som inte uppskattar det. De kommer bara att smutskasta er tro och sedan angripa er.
Om att be, söka och knacka på
7 Be så ska ni få. Sök så ska ni finna. Knacka på och dörren ska öppnas.
8 För alla som ber de får, och de som söker, de finner. Om ni knackar på så kommer dörren att öppnas.
9 Om ett barn ber sin far om en skiva bröd, ger han då barnet en sten i stället?
10 Eller om barnet ber om en fisk, ger han det då en huggorm? Naturligtvis inte!
11 Och om ni hårdhjärtade, syndiga människor förstår att ge goda gåvor till era barn, ska inte då er Far i himlen ge goda gåvor till dem som ber honom om det?
12 Behandla andra så som ni vill att de ska behandla er. Det är Moses lag i ett nötskal.
Om vägen till himlen
13 Man kan bara komma in i himlen genom den trånga porten. Vägen till helvetet däremot är bred, och dess port är vid nog för de stora skaror som väljer denna bekväma väg.
14 Men porten till livet är trång, och vägen är smal. Det är därför bara några få finner den.
Av frukten känner man trädet
15 Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er.
16 Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt, på samma sätt som man känner igen ett träd på dess frukt. Man plockar ju inte vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar.
17 Olika slags fruktträd känner man lätt igen genom att titta på deras frukt.
18 Det träd, som bär frukt som smakar bra, bär aldrig oätlig frukt. Och det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt.
19 De träd, som bär frukt som man inte kan äta, hugger man ner och bränner upp.
20 Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.
Om att bygga på stadig grund
21 Inte alla som talar som gudfruktiga människor är gudfruktiga. De kanske kallar mig 'Herre
22 Vid domen kommer många att säga till mig: 'Herre, Herre, vi talade profetiskt och använde ditt namn för att driva ut onda andar och gjorde många stora under.'
23 Men jag ska svara: 'Försvinn härifrån! Jag känner er inte och det ni har gjort, har ni gjort utan mig.'
24 Den som lyssnar till min undervisning och följer den är klok. Han liknar en man som bygger sig ett hus på berggrunden.
25 Även när det blir skyfall och översvämning, och stormvindarna blåser med våldsam kraft mot huset, så rasar det inte eftersom det är byggt på fast mark.
26 Men den som hör min undervisning och inte bryr sig om den är en dåre. Han liknar en man som bygger sitt hus direkt på sanden.
27 När sedan regnet och översvämningen kommer, och stormvindarna blåser mot huset, så faller det ihop med ett stort brak.
28 Människoskarorna häpnade över det Jesus sa,
29 för han undervisade med stor auktoritet och inte som de judiska ledarna.
Esras förfäder
1-5 Här följer Esras släktregister, han som bröt upp från Babylon för att återvända till Jerusalem under den persiske kungen Artasastas regering: Esra var son till Seraja,Seraja var son till Asarja, Asarja var son till Hilkia, Hilkia var son till Sallum, Sallum var son till Sadok, Sadok var son till Ahitub, Ahitub var son till Amarja, Amarja var son till Asarja, Asarja var son till Merajot, Merajot var son till Seraja, Seraja var son till Ussi, Ussi var son till Bucki, Bucki var son till Abisua, Abisua var son till Pinehas, Pinehas var son till Eleasar ochEleasar var son till översteprästen Aron.
6 Som judisk, religiös ledare var Esra mycket hemmastadd i Herrens lag, den som Mose hade gett till Israels folk. Han bad kungen att få återvända till Jerusalem. Kungen beviljade Esras begäran och gav honom allt han önskade, därför att Herren var med honom.
7-9 Mycket folk, däribland präster, leviter, sångare, dörrvaktare och tempelarbetare, följde med honom. De lämnade Babylon på våren i Artasastas sjunde regeringsår och kom fram till Jerusalem på dagen fyra månader senare. Herren hade varit med dem på deras resa.
10 Esra hade bestämt sig för att studera och lyda Herrens lag och att undervisa Israels folk om den.
Brevet från kung Artasasta
11 Detta är det brev som kung Artasasta överlämnade till prästen och läraren Esra:
12 Från Artasasta, kungars kung, till prästen Esra, som undervisar i lagen från himlens Gud.
13 Jag ger härmed mitt tillstånd till varje judisk ättling, även präster och leviter, att återvända till Jerusalem tillsammans med dig.
14 Jag och mitt råd av sju ledamöter befaller dig härmed att föra Guds lag tillbaka till Juda och Jerusalem.
15 Vi ber dig också att du på resan till Jerusalem tar med dig det silver och guld som vi har överlämnat som offer åt Israels Gud.
16 Dessutom ska du samla in silver och guld och frivilliga gåvor till templet från dina landsmän och deras präster i alla Babyloniens landskap.
17 Använd detta till att köpa in tjurar, baggar, lamm, spisoffer och drickoffer, och offra det på altaret i ert tempel i Jerusalem.
18 Det silver och guld som återstår kan du och dina bröder använda på det sätt som ni finner vara Guds vilja.
19 Ta med dig guldskålarna och de andra föremålen, som vi har gett dig, till din Guds tempel i Jerusalem.
20 Om det behövs ytterligare medel till templets återuppbyggnad kan du begära detta från den kungliga skattkammaren.
21 Jag, kung Artasasta, sänder nu denna befallning till alla skattmästare i landskapen väster om floden Eufrat att ge Esra vad han än begär av er, för han är präst och lärare i de lagar som tillhör hans Gud,
22 dock högst 3.700 kilo silver, 10.000 kilo vete, 2.000 liter vin och 2.000 liter olja, men däremot obegränsade mängder av salt.
23 Ge honom också allt annat som himlens Gud kräver för sitt tempel, för varför skulle vi riskera Guds vrede mot kungen och hans söner?
24 Jag befaller också att ingen präst, levit, sångare, dörrvaktare, tempeltjänare eller annan arbetare i templet ska betala skatt av något slag.
25 Och du, Esra, ska använda den visdom Gud har gett dig för att välja ut och tillsätta domare och andra tjänstemän att styra över folket väster om floden Eufrat. Om befolkningen där inte känner till din Guds lagar, så ska du undervisa dem.
26 Om någon vägrar att lyda Guds lag och kungens lag, ska denne omedelbart straffas med antingen döden, förvisning, böter eller fängelse.
Esra tackar Herren
27 Prisa Herren, våra förfäders Gud, som har fått kungen att bidra till att Guds tempel upprättas och äras i Jerusalem!
28 Prisa honom för att han har låtit mig få ingång hos kungen, hans sju rådgivare och alla hans mäktiga furstar! Jag fattade mod, därför att Herren, min Gud, var med mig, och jag övertalade en del av Israels ledare att återvända med mig till Jerusalem.
Stefanos försvarstal
7 Då frågade översteprästen honom: Är de här anklagelserna sanna?
2 Stefanos svarade: Vår underbare Gud visade sig för vår förfader Abraham i Irak innan han flyttade till Syrien.
3 Gud sa till honom att lämna sitt hemland, att ta farväl av sina släktingar och resa till det land som han skulle visa honom.
4 Därför flyttade Abraham från kaldeernas land och bodde i Haran i Syrien tills hans far dog. Sedan förde Gud honom hit till landet Israel.
5 Men Gud gav honom ingen mark, inte ett enda litet område även om han lovat att hela landet till slut skulle tillhöra Abraham och hans efterkommande fastän han ännu inte hade några barn!
6 Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle lämna landet och bo i ett främmande land och vara slavar där under fyrahundra år.
7 'Men jag kommer att straffa det folk som gör dem till slavar
8 Vid den tiden gav Gud också Abraham föreskrifter om omskärelsen. Den skulle vara ett bevis på förbundet mellan Gud och Abraham. Abrahams son Isak omskars därför när han var åtta dagar gammal. Isak blev far till Jakob, och Jakob blev far till det judiska folkets tolv stamfäder.
9 Dessa bröder var mycket avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom
10 och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli framgångsrik hos kung Farao. Gud gav också Josef en ovanlig vishet, och Farao utsåg honom därför till att styra över hela Egypten. Dessutom gav han honom ansvaret för den kungliga förvaltningen.
11 Men sedan blev det hungersnöd i Egypten och i Kanaan, och våra förfäder fick det mycket svårt. När de inte hade någon mat kvar
12 hörde Jakob att det fortfarande fanns säd i Egypten, och därför sände han sina söner dit för att köpa säd.
13 Andra gången de for dit avslöjade Josef för dem vem han var, och bröderna blev presenterade för Farao.
14 Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och alla sina bröders familjer, så att de kunde komma till Egypten. Tillsammans var de sjuttiofem personer.
15 På så sätt kom Jakob till Egypten, där han och alla hans söner dog.
16 De fördes alla till Sikem och begravdes i den grav som Abraham där hade köpt för pengar av Emmors söner.
17-18 Så kom den tid då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, och det judiska folket växte till och blev ett stort folk i Egypten. Men då fick landet en ny kung som inte visste något om Josef.
19 Denne kung förtryckte vårt folk och tvingade våra förfäder att sätta ut de nyfödda på fälten för att de skulle dö.
20 Vid den tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Hans föräldrar gömde honom hemma i tre månader,
21 och när de till sist inte längre kunde hålla honom dold och blev tvungna att överge honom, hittade Faraos dotter honom. Hon adopterade honom som sin egen son,
22 och han blev grundligt undervisad i egyptiernas hela vetenskap, och han stod högt i anseende genom allt vad han sa och gjorde.
23 När Mose var närmare fyrtio år började han att bekymra sig för sina bröder, Israels folk.
24 Under besöket hos dem blev han ögonvittne till hur en egyptier misshandlade en israelit. Då dödade Mose egyptiern.
25 Han trodde nämligen att hans landsmän skulle förstå att Gud hade sänt honom för att befria dem, men det gjorde de inte.
26 Nästa dag besökte han dem igen och fick då syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte medla mellan dem och sa: 'Mina vänner, ni är bröder och bör inte slåss på det här sättet! Det är fel!'
27 Men den av dem som hade överfallit sin landsman, uppmanade Mose att inte lägga sig i det. 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' frågade han.
28 'Tänker du döda mig som du dödade egyptiern i går?'
29 När Mose hörde detta flydde han och lämnade landet och slog sig ner i Midjans land. Där föddes hans två söner.
30 När han fyrtio år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en buske som brann.
31 Mose såg det och undrade vad det var, och när han skyndade dit för att se efter ropade Herren till honom:
32 'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp.
33 Och Herren sa till honom: 'Ta av dig skorna, för du står på helig mark.
34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem. Vänd därför tillbaka till Egypten.'
35 Och så skickade Gud alltså tillbaka samme man, som hans folk förut hade avvisat när de frågade: 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' Mose sändes så till dem för att bli deras härskare och räddare.
36 Och genom många märkliga under ledde han dem ut ur Egypten och genom Röda havet och fram och tillbaka genom öknen i fyrtio år.
37 Mose själv sa till Israels folk: 'Gud kommer att sända er en profet, en man ur era egna led, som i mycket kommer att vara lik mig.'
38 I öknen var Mose mellanhanden mellan Israels folk och den ängel som på berget Sinai gav dem Guds lag, det levande ord som blev överlämnat till er.
39 Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten.
40 De sa till Aron: ''G´r avgudar ¦t oss, s¦ att vi har gudar som kan leda oss, f´r ingen vet egentligen vad som har h¤nt med Mose som ´vertalade oss att l¤mna Egypten.'
41 Därför gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över vad de hade lyckats göra.
42 Men då vände sig Gud bort ifrån dem och övergav dem och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I boken med Amos profetior frågar Herren Gud: 'Israel, var det till mig ni offrade under de fyrtio åren i öknen?
43 Nej, det var era hedniska gudar som ni i verkligheten intresserade er för, Sickut och stjärnguden Kiun och alla de andra avgudarna som ni själva hade gjort. Därför ska jag göra er till fångar i ett land långt bortom Babylon.'
44 På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig ett tält som tjänade som deras tempel. I det förvarades stentavlorna på vilka de tio budorden var skrivna. Tältet var gjort efter den plan som ängeln visade Mose.
45 När Josua många år senare erövrade landet från de hedniska folken, tog man detta tält med sig till det nya landet. Det användes sedan ända till kung Davids tid.
46 Gud välsignade David på många sätt, och David bad om att få bygga ett tempel åt Jakobs Gud,
47 men det blev Salomo som fick göra det.
48-49 Naturligtvis bor Gud inte i tempel som människor gjort med sina händer. 'Himlen är min tron
50 Skapade jag inte både himlen och jorden?'
51 Ni hedningar, ni är alltid lika stolta och lär er aldrig något. Ni gör jämt motstånd mot den helige Ande. Era förfäder gjorde det, och ni gör det också.
52 Säg mig namnet på en enda profet som era förfäder inte förföljde! De dödade till och med dem som förutsa den rättfärdiges ankomst - den Messias som ni förrådde och mördade.
53 Ja, ni trampade också medvetet på Guds lagar, fastän ni tog emot dem ur änglarnas händer.
Stefanos stenas till döds
54 De judiska ledarna blev så rasande när de hörde Stefanos anklagelse att de skar tänder.
55 Men Stefanos, fylld av den helige Ande, lyfte blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida.
56 Och Stefanos sa till dem: Jag ser himlen öppen och Jesus, Messias, står bredvid Gud på hans högra sida!
57 Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos,
58 och släpade ut honom ur staden för att stena honom. De som vittnat mot honom tog av sig sina rockar och lade dem framför fötterna på en ung man som hette Saul.
59 Och medan stenarna haglade mot Stefanos, bad han: Herre Jesus, ta emot min ande.
60 Och han föll ner på sina knän och ropade: Herre, anklaga dem inte för denna synd! Och med de orden dog han.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®