M’Cheyne Bible Reading Plan

Adam och Eva syndar

3 Ormen var det listigaste av alla djur som Herren Gud hade skapat. Ormen kom till kvinnan och sa: Jaså, verkligen? Får ni inte äta av någon frukt i trädgården? Säger Gud att ni inte får äta något av det?

^2-3 Naturligtvis får vi äta frukten, svarade kvinnan. Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud säger att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.

⁴ Det är lögn! väste ormen. Ni kommer inte att dö!

⁵ Gud vet mycket väl att i samma ögonblick som ni äter av den kommer ni att bli som han. Era ögon kommer att öppnas, och ni kommer att kunna skilja mellan gott och ont!

⁶ Kvinnan lät sig övertygas. Frukten såg god och saftig ut! Och den skulle ju ge henne vishet! Därför åt hon lite av den och gav en bit till sin man, som också smakade på den.

⁷ Men när de åt av frukten blev de plötsligt medvetna om att de var nakna och blev generade. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

⁸ När de den kvällen hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården gömde de sig bland träden.

⁹ Herren Gud ropade till Adam: Varför gömmer du dig?

¹⁰ Adam svarade: Jag hörde att du kom och ville inte att du skulle se mig naken.

¹¹ Vem har talat om för dig att du är naken? frågade Herren Gud. Har du ätit av frukten från trädet som jag varnade dig för?

¹² Ja, erkände Adam, Kvinnan, som jag fick av dig gav mig en bit, och jag åt.

¹³ Då frågade Herren Gud kvinnan: Hur kunde du göra något sådant? Ormen lurade mig, svarade hon.

¹⁴ Därför sa Herren Gud till ormen: Det här ska bli ditt straff: Jag skiljer dig från alla husdjur och vilda djur på hela jorden. Jag förbannar dig. Du ska kräla på marken så länge du lever, och du ska äta jord.

¹⁵ Från och med nu kommer du och kvinnan att vara fiender, och samma förhållande ska gälla mellan din avkomma och hennes barn. Barnet kommer att krossa ditt huvud, medan du kommer att hugga det i hälen.

¹⁶ Sedan sa Gud till kvinnan: Du kommer att föda barn med smärta och plågor. Trots detta kommer du att välkomna din mans kärlek, och han ska råda över dig.

¹⁷ Till Adam sa Gud: Eftersom du lyssnade till din hustru och åt frukten, fast jag hade sagt att du inte fick det, låter jag en förbannelse vila över marken. Hela ditt liv kommer du att få slita för ditt uppehälle.

¹⁸ Marken ska ge dig tistlar och törnen, och du ska äta dess örter.

¹⁹ Hela livet ända tills du dör kommer du att få kämpa för att bruka den. Sedan kommer du att återvända till den jord du kom ifrån, för du skapades av jord, och till jorden ska du återvända.

²⁰ Mannen kallade sin hustru Eva, som betyder den livgivande, för han sa: Hon ska bli mor till hela människosläktet.

²¹ Och Herren Gud gav Adam och hans hustru kläder av djurhudar.

²² Sedan sa Herren Gud: Eftersom mannen har blivit som vi är och kan skilja det goda från det onda, vad kommer då att hända om han äter av frukten på Livets Träd och lever i evighet?

²³ Därför visade Herren Gud ut honom ur Edens trädgård och skickade bort honom för att bruka den jord som han hade skapats av.

²⁴ På så sätt drev Herren ut honom, och öster om Edens trädgård placerade Gud mäktiga änglar med flammande svärd för att skydda vägen till Livets Träd.

Johannes döparen förbereder vägen för Jesus

3 Medan de nu bodde i Nasaret började Johannes döparen predika ute i den judiska öknen. Huvudpunkterna i hans budskap var:

² Vänd er bort från era synder! Omvänd er till Gud! Himmelriket är nära.

³ Profeten Jesaja hade många hundra år tidigare berättat om Johannes uppgift och sagt: Jag hör ett rop från öknen. Bered vägen för Herren. Räta ut den väg där han ska vandra.

⁴ Johannes kläder var vävda av kamelhår, och han bar ett läderbälte. Hans mat bestod av gräshoppor och vildhonung.

⁵ Folk från Jerusalem och från hela Jordandalen och från alla delar av Judeen kom ut i öknen för att höra honom predika.

⁶ Och när de bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.

⁷ Men när han såg att också många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta kritiserade och varnade han dem:Ni ormyngel! Hur kan ni tro att ni ska klara er undan Guds kommande dom?

⁸ Först måste ni bevisa att ni vänt er bort från er synd genom att göra det som är rätt och riktigt.

⁹ Försök inte att komma undan som ni är genom att tänka: 'Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.' Det hjälper inte. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!

¹⁰ Yxan är redan satt till roten av träden, och vartenda träd som inte bär frukt ska huggas ner och brännas upp.

¹¹ Den som omvänder sig från sina synder döper jag i vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte är värdig att ens röra vid hans skor! Han kommer att döpa er i den helige Ande och i eld.

¹² Han har skyffeln i handen och han ska noga städa upp på sitt loggolv. Sedan han skilt agnarna från vetet ska han bränna upp dem i en eld som aldrig slocknar, och vetet ska han samla in i ladan.

Johannes döper Jesus

¹³ Också Jesus lämnade sitt hem i Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,

¹⁴ men Johannes ville inte döpa honom.Han sa: Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.

¹⁵ Men Jesus svarade: Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill. Då döpte Johannes honom.

¹⁶ I samma ögonblick som Jesus steg upp ur vattnet öppnade sig himlen och han såg Guds Ande komma ner som en duva.

¹⁷ Och en röst från himlen sa:Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Jag gläder mig över honom.

Folkets ledare bygger upp altaret

^1-2 På hösten samma år som man anlänt samlades alla de återvändande i Jerusalem. De kom från sina hem i städerna runt omkring. Prästen Jesua och hans bröder och Serubbabel, Sealtiels son, och hans släkt byggde då upp Israels Guds altare igen, och de offrade brännoffer där, enligt de föreskrifter som gudsmannen Mose hade gett.

³ Trots risken för anfall av de folk som bodde runt omkring byggde man altaret på den ursprungliga platsen, och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

⁴ Enligt föreskrifterna i Moses lag firade man lövhyddohögtiden och offrade de brännoffer som anvisats för varje dag under festligheterna.

⁵ Man offrade också de speciella offer som krävdes för sabbaten, nymånadsfesten och Herrens andra årligen återkommande högtider. Frivilliga offer från folket gavs också.

⁶ Redan den första dagen i den sjunde månaden började prästerna att offra brännoffer till Herren, trots att grunden till templet ännu inte var påbörjad.

⁷ Sedan anställde de murare och snickare. Cederstockar levererades från folket i Sidon och Tyrus och betalades med mat, vin och olivolja. Stockarna hämtades ner från Libanons berg och flottades längs Medelhavets kust till Joppe, enligt kung Kores önskemål.

Tempelbygget påbörjas

⁸ På våren andra året efter ankomsten till Jerusalem började man att bygga upp templet igen. Arbetsstyrkan bestod av alla dem som hade återvänt, och den leddes av Serubbabel, Sealtiels son, Jesua, Josadaks son, och av präster och leviter. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsattes som förmän.

⁹ Jesua, Kadmiel, Henadad och deras söner och släktingar samordnade arbetet. De var allesammans leviter.

¹⁰ När byggnadsarbetarna hade lagt grunden till templet, tog prästerna på sig sina prästdräkter och blåste i sina trumpeter, och Asafs ättlingar slog på cymbaler för att prisa Herren på det sätt som kung David befallt.

¹¹ De lovsjöng och prisade Herren med dessa ord: Han är god, och hans kärlek mot Israel varar för evigt. Sedan jublade de alla och prisade Gud att templets grund hade blivit lagd.

¹² Men många av de äldre bland prästerna och leviterna och de andra ledarna, de som kom ihåg Salomos tempel, grät högt mitt i de övrigas glädje!

¹³ Ingen kunde höra skillnad på glädjerop och gråt i oväsendet, som kunde höras vida omkring!

Petrus och Johannes botar en lam man

3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för att vara med vid den dagliga bönen klockan tre.

² När de närmade sig templet såg de hur en man, som hade varit lam från födseln, bars längs gatan och lades bredvid den tempelport som kallades Sköna porten. Man brukade hjälpa honom med detta varje dag.

³ När Petrus och Johannes kom gående, bad han dem om pengar.

⁴ De såg uppmärksamt på honom, och sedan sa Petrus: Titta på oss!

⁵ Den lame mannen såg ivrigt på dem och väntade sig en gåva.

⁶ Men Petrus sa: Vi har inga pengar att ge dig. Men jag ska ge dig något annat! Jag befaller dig i Jesu Kristi, nasareens namn, res dig upp!

^7-8 Sedan tog Petrus den lame mannens högra hand för att resa upp honom. När han gjorde det blev mannen frisk i sina fötter och vrister, och han reste sig upp, stod stilla ett ögonblick, och började sedan gå fram och tillbaka! Därefter följde han med dem till templet, och han både gick och hoppade och lovprisade Gud.

⁹ När människorna där inne såg honom gå och hörde honom lovprisa Gud,

¹⁰ blev de förvånade. De förstod ju att det var den lame tiggaren som ofta hade suttit vid Sköna porten.

¹¹ Han höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes, och alla skyndade sig till Salomos pelargång och trängdes där för att få se honom, och man förundrade sig över det som hänt.

Petrus predikar i templet

¹² Petrus såg sitt tillfälle och talade till folkskaran. Israelitiska män, sa han, vad är det för märkvärdigt med detta? Och varför ser ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet fått den här mannen att börja gå?

¹³ Det är ju Abrahams, Isaks och Jakobs och alla era förfäders Gud, som har ärat sin tjänare Jesus genom att göra detta. Jag talar om den Jesus, som ni förkastade inför Pilatus, trots Pilatus beslut att släppa honom fri.

¹⁴ Ni ville inte att han skulle släppas, denne helige, rättfärdige man. I stället krävde ni att en mördare skulle friges.

¹⁵ Och ni dödade livets Herre, men Gud förde honom tillbaka till livet. Johannes och jag är vittnen till detta faktum, för efter det att ni dödat honom såg vi honom livs levande!

¹⁶ Den här mannen har blivit botad genom Jesu namn, och ni vet hur lam han var förut. Det är tron på Jesu namn, den tro som Gud har gett oss, som har gjort att denne man nu är fullkomligt frisk.

¹⁷ Kära bröder! Jag förstår att vad ni gjorde med Jesus, det gjorde ni i okunnighet. Och detsamma kan sägas om era ledare.

¹⁸ Men Gud lät det profeterna sagt gå i uppfyllelse, nämligen att Messias måste genomgå detta lidande.

¹⁹ Ångra er och ändra er inställning till Gud och vänd om till honom. Då ska han rena er från era synder och

²⁰ låta den tid komma då han vänder sig till er och sänder Jesus, er Messias, till er.

^21-22 Han måste nämligen stanna kvar i himlen tills den tid kommer, när Gud ska låta allt som man förutsa för länge sen bli verklighet. Mose sa till exempel: 'Herren Gud ska låta en profet som liknar mig komma till er. Lyssna noga till allt han säger er.

²³ Den som inte lyssnar på honom kommer att gå förlorad.'

²⁴ Samuel och alla profeterna talade allesammans om vad som händer i dag.

²⁵ Ni är dessa profeters barn. Guds löften till våra förfäder, att hela världen ska bli välsignad genom judarna, gäller också er. Det var det löfte som Gud gav åt Abraham.

²⁶ Och så snart som Gud hade gjort sin tjänare levande igen, sände han honom först till er israeliter för att välsigna er när ni vänder om från era synder.