M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids ättlingar
3 Kung Davids söner, födda i Hebron hette:Den äldste var Amnon född av hustrun Ahinoam från Jisreel.Hans andre son var Daniel, född av Abigail från Karmel.
2 Den tredje hette Absalom och var son till Davids hustru Maaka, dotter till kung Talmai i Gesur.Den fjärde var Adonia, född av Haggit.
3 Den femte var Sefatja, född av Abital.Den sjätte var Jitream, född av Egla.
4 Dessa sex söner föddes i Hebron, där David regerade i sju år och sex månader.Sedan regerade han från Jerusalem i ytterligare trettiotre år.
5 Där födde Bat-Seba, Eliams dotter, sönerna Simea, Sobab, Natan och Salomo.
6-8 David fick också nio andra söner, nämligen Jibhar, Elisama, Elifelet, Noga, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
9 Dessutom hade David flera söner med sina bihustrur, och en dotter som hette Tamar.
10-14 Dessa är kung Salomos ättlingar i rakt nedstigande led från sonen Rehabeam till Josia:Abia, Asa, Josafat, Joram, Ahasja, Joas, Amasja, Asarja, Jotam, Ahas, Hiskia, Manasse, Amon och Josia.
15 Josias söner hette:Johanan, Jojakim, Sidkia och Sallum.
16 Jojakims son Jekonja efterträdde honom på tronen. När Jekonja fördes bort till Babylon blev hans farbror Sidkia Judas siste kung.
17-18 Under fångenskapen fick Jekonja sönerna Assir, Sealtiel, Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
19-20 Pedaja var far till Serubbabel och Simei.Serubbabels söner hette:Mesullam och Hananja. De hade en syster som hette Selomit. Dessutom var Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed ättlingar till honom.
21-22 Hananjas söner hette Pelatja och Jesaja och dessutom var Refaja, Arnan, Obadja och Sekanja hans ättlingar.Sekanjas son hette Semaja. Semaja hade sex söner, bland dem Hattus, Jigeal, Baria, Nearja och Safat.
23 Nearja hade tre söner, Eljoenai, Hiskia och Asrikam.
24 Eljoenai hade sju söner, Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani.
Judas ättlingar
4 Judas ättlingar hette:Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
2 Reaja, Sobals son, var far till Jahat, som hade sönerna Ahumai och Lahad. De blev kända som sorgatiternas stamfäder.
3-4 Etams söner hette:Jisreel, Jisma och Jidbas. De hade en syster som hette Hasselelponi. Penuel var far till Gedor och Eser var far till Husa.Dessa var alla söner till Hur, Efratas äldste son, ledaren i Betlehem.
5 Ashur, Tekoas far, hade två fruar, Helea och Naara.
6 Naara födde Ahussam, Hefer, Timeni och Ahastari.
7 Helea födde Seret, Jishar och Etnan, och
8 Kos, som var far till Anub och Hassobeba. Han var också stamfar till den släkt som fick namn efter Aharhel, Harums son.
9 Jaebes hade större anseende än någon av sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jaebes, därför att hon hade haft det så svårt under förlossningen. Jaebes betyder smärta.
10 Det var han som ropade och bad till Israels Gud: Välsigna mig och utvidga mitt område! Var med mig i allt jag gör och bevara mig från olycka och smärta! Gud hörde hans bön och gav honom vad han begärde.
11-12 Kelub, Suhas bror, var far till Mehir, som var far till Eston. Eston var far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna. Tehinna var far till Ir-Nahas. Dessa var från Reka.
13 Kenas söner hette:Otniel och Seraja.Otniels söner hette Hatat och Meonotai.
14 Meonotai var far till Ofra.Seraja var far till Joab, stamfar till invånarna i Timmermansdalen, där det fanns många hantverkare.
15 Kalebs, Jefunnes sons söner hette:Iru, Ela och Naam. Elas son hette Kenas.
16 Jehallels söner hette:Sif, Sifa, Tirja och Asarel.
17 Esras söner hette:Jeter, Mered, Efer och Jalon. Mereds hustru Bitja, en egyptisk prinsessa, var mor till Mirjam, Sammai och Jisba, Estemoas far.
18 Mereds judiska hustru födde Jered, Gedors far, Heber, Sokos far och Jekutiel, Sanoas far.
19 Hodias hustru var syster till Naham. En av hennes söner var far till garmiten Kegila, och en annan till maakatiten Estemoa.
20 Simons söner hette:Amnon, Rinna, Ben-Hanan och Tilon.Jiseis söner hette:Sohet och Ben-Sohet.
21-22 Selas, Judas sons, söner hette:Er, som var far till Leka, Laeda, som var far till Maresa och stamfar till den släkt med många linnearbetare som fanns i Asbea, Jokim, männen i Koseba och Joas och Saraf, som härskade i Moab och Jasubi-Lehem. Dessa namn kommer alla från mycket gamla uppteckningar.
23 Männen i dessa släkter var kända som krukmakare och stod i kungens tjänst.
Simeons ättlingar
24 Simeons söner hette:Nemuel, Jamin, Jarib, Sera och Saul.
25 Sallum var son till Saul. Sallums son hette Mibsam, och dennes son hette Misma.
26 Mismas son Hammuel var far till Sackur som var far till Simei.
27 Simei hade sexton söner och sex döttrar, men ingen av hans bröder hade någon större familj. Deras släkt var mindre än vad som var normalt i Juda.
28 De bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,
29 Bilha, Esem Tolad,
30 Betuel, Horma, Siklag,
31 Bet-Markabot, Hasar-Susim, Bet-Birei och Saaraim. Alla dessa städer tillhörde dem ända fram till Davids tid.
32-33 Det fanns också fem större byar inom deras område, Etam, Ain, Rimmon, Token och Asan, och andra byar ända bort till Baal. De förde ett eget släktregister.
34-39 Här följer namnen på ledare för släkter som for till östra sidan om Gedor-dalen för att få tag i bättre betesmarker för hjordarna:Mesobab, Jamlek, Josa, Amasjas son, Joel, Jehu, Josibjas son, som var son till Seraja och sonson till Asiel, Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel, Benaja och Sisa, vars förfäder i rakt uppstigande led hette Sifei, Allon, Jedaja, Simri och Semaja.
40-41 De upptäckte goda betesmarker i ett vidsträckt och fridfullt område där ättlingar till Ham bodde. Det var under Hiskias regering i Juda som dessa män invaderade landet och rev ner tält och hus, som tillhörde Hams ättlingar och även de meiniter som bodde där. De dödade alla och tog området i besittning därför att det var utmärkt betesmark för deras hjordar.
42 Senare begav sig 500 av dessa män från Simeons stam till berget Seir. Deras ledare hette Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, alla söner till Jisei.
43 Där dödade de alla som fortfarande fanns kvar av Amaleks stam. Sedan bosatte de sig på platsen och har bott där sedan dess.
En ny gudstjänst
1-3 Också i det första förbundet mellan Gud och hans folk fanns det regler för tillbedjan, och det fanns ett heligt gudstjänsttält här nere på jorden. Det bestod av två rum. Det första innehöll guldljusstaken och ett bord där det heliga brödet förvarades. Denna del kallades det heliga. Sedan fanns det ett förhänge, och bakom det ett rum, som kallades det allraheligaste.
4 Här stod rökelsealtaret av guld och den kista som kallades förbundsarken och som var överdragen med rent guld på alla sidor. Inuti arken låg stentavlorna med de tio budorden, en kruka av guld fylld med manna, det bröd man hade levt av i öknen, och Arons stav, den som en gång hade skjutit gröna skott.
5 Ovanpå guldkistan stod de statyer av änglar som kallades keruber och som vakar över Guds härlighet. Deras vingar sträckte sig ut över arkens guldlock, som kallades platsen för Guds nåd. Men vi kan inte fördjupa oss i allt detta nu.
6 Så såg alltså platsen för tillbedjan ut. Prästerna kunde gå in och ut ur det första rummet när de ville och utföra sin tjänst.
7 Men bara översteprästen fick gå in i det innersta rummet, och det gjorde han bara en gång om året, alldeles ensam och alltid med blod som han stänkte på platsen för Guds nåd som ett offer till Gud för att sona de misstag och synder han och folket begått i sin tanklöshet.
8 Den helige Ande använder allt detta för att visa oss att vanliga människor inte kunde gå in i det allraheligaste under det gamla systemets tid, så länge det första rummet fanns och användes.
9 Detta säger oss något mycket betydelsefullt om vår nuvarande situation. Under det gamla systemets tid bar man fram gåvor och offer, men dessa kunde inte rena de människor som bar fram dem.
10 Då gällde det bara att följa en massa olika regler, till exempel vad man fick äta och dricka och när och hur man skulle tvätta sig. Människorna var tvungna att följa alla dessa regler, tills Kristus kom med en ny och bättre väg till frälsning.
Kristus är det felfria offret för synd
11 Han kom som en överstepräst för det goda som vi nu har fått del av. Han har gått in i detta större och fullkomligare tält i himlen, som inte har uppförts av människor eller är en del av denna världen.
12 En gång för alla har han tagit med sig blod in i detta inre rum, det allraheligaste, och stänkt det på platsen för Guds nåd. Nu gäller det inte längre bockars eller kalvars blod. Nej, han tog sitt eget blod, och med det har han för evigt befriat oss från synden.
13 Om nu tjurars och getters blod och askan från kor kunde göra människors kroppar rena från synd så länge det gamla systemet gällde,
14 kan vi utan svårighet föreställa oss hur mycket mer blodet från Kristus ska förvandla oss och våra liv. Hans offer befriar oss från bekymret hur vi ska kunna lyda de gamla lagarna, och det gör oss villiga att tjäna den levande Guden. Fylld för evigt med den helige Ande gav Kristus sig villigt till Gud. Han som var fullkomlig och utan synd dog för våra synder.
15 Kristus kom med det nya förbundet så att alla inbjudna ska kunna komma och för evigt få äga allt det underbara som Gud har lovat dem. Kristus dog för att befria människorna från straffet för de synder de hade begått, medan de fortfarande levde under det gamla systemet.
16 Det är med det nya förbundet som med ett testamente. Ingen får något förrän det är bevisat att personen som skrev testamentet är död.
17 Då först träder det i kraft.
18 Därför var blodet, symbolen för någons död, nödvändigt också för att det gamla förbundet skulle träda i kraft.
19 När Mose hade gett folket alla Guds lagar, tog han blod från kalvar och getter tillsammans med vatten och stänkte det över Guds lagbok och över allt folket med hjälp av grenar från isopsbuskar och scharlakansröd ull.
20 Sedan sa han: Detta är det blod som markerar början på det förbund mellan er och Gud som han har upprättat.
21 På samma sätt stänkte han blod på det heliga tältet och på allt det som används vid gudstjänsten.
22 Man kan faktiskt säga att nästan allt under det gamla förbundets tid renades genom att man bestänkte det med blod. Utan att man utgjuter blod finns det nämligen ingen förlåtelse för synd.
23 Det var därför som det heliga tältet här nere på jorden och allt som fanns i det, och som är bilder av det som finns i himlen, måste renas av Mose genom att han bestänkte det med blod från djur. Men de verkliga förebilderna i himlen renades med ett mycket dyrbarare offer.
24 Kristus har nämligen inte gått in i det tempel som är byggt av människor, utan i själva himlen för att å våra vägnar träda fram inför Gud.
25 Och han behövde bara ge sig själv som offer en enda gång. Översteprästen här nere på jorden däremot måste varje år på nytt gå in i det allraheligaste och offra blodet från ett djur.
26 Om det hade varit så skulle Kristus ända sedan världens skapelse ha varit tvungen att lida och dö gång på gång. Nej! Han har dött en gång för alla, i denna sista tid, för att för evigt göra slut på syndens makt.
27 Och på samma sätt som vi människor en gång dör och därefter möter domen,
28 så dog också Kristus bara en gång. Han dog som ett offer för många människors synder, och han ska komma tillbaka, men inte för att än en gång befatta sig med våra synder. Nej, han ska komma med den slutliga frälsningen till alla som ivrigt och med tålamod väntar på honom.
Synden skiljer folket från Gud
3 Lyssna! Detta är er dom! Herren uttalar den över hela Israel, över allt det folk jag förde ut ur Egypten:
2 Bland alla folk på jorden har jag utvalt just er. Det är därför jag måste straffa er för all er synd.
3 Hur ska vi kunna vandra tillsammans om vi inte är överens?
4 Skulle jag ryta som ett lejon, om jag inte hade orsak till det? Faktum är att jag är beredd att utplåna er. Till och med det unga lejonet ryter när det sätter tänderna i sitt byte.
5 En fälla slår inte igen om man inte trampat på den. Ert straff är välförtjänt.
6 Larmet har redan gått. Ni har skäl att oroa er! Jag, Herren, ska sända olycka över ert land.
7 Men först varnar jag er alltid genom att mina tjänare profeterna får reda på mina planer.
8 När lejonet ryter, vem blir då inte rädd? Herren Gud har talat, och jag måste föra hans budskap vidare.
9 Låt budet gå till befästningarna i Asdod och Egypten: Inta era platser på Samariens berg för att bevittna Israels brott.
10 Mitt folk har glömt vad som menas med att handla rätt, säger Herren. Deras hus är fulla av byte från stölder och plundringar.
11 Därför, säger Herren Gud, ska en fiende komma över dem! Han ska bryta ner deras fästningar och plundra deras vackra hem.
12 Herren säger: En herde försökte rädda sitt får från ett lejon, men det var för sent. Han lyckades bara dra till sig ett par ben och en bit av ett öra ur lejonets käkar. Så ska det vara när israeliterna i Samarien slutligen räddas, de som nu lever så väl.
13 Låt detta meddelande gå ut över hela Israel, säger Herren, härskarornas Gud.
14 Samma dag som jag straffar Israel för dess synd ska jag också bryta ner avgudarnas altaren vid Betel, och altarets horn ska huggas av och falla till marken.
15 Jag ska förstöra de rikas vackra hem, både deras vinter- och sommarbostäder, och riva deras elfenbenspalats.
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®