Historical
Jesus förklarar vem som är störst
(Mark 9:33-37; Luk 9:46-48; 17:1-2)
18 Lite senare kom lärjungarna fram till Jesus och frågade vem som var störst i himmelriket.
2 Då ropade Jesus på ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sa: ”Sannerligen säger jag er: om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni överhuvudtaget inte in i himmelriket. 4 Den som gör sig liten som det här barnet, han är störst i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Jesus varnar för förförelser
(Mark 9:43-47)
6 Men om någon förför en av dessa små som tror på mig, skulle det vara bättre för den personen att få en stor kvarnsten bunden runt halsen och att han sänktes i havets djup. 7 Ve dig världen för dina förförelser! Förförelser måste ju komma, men ve den människa som förför andra! 8 Om din hand eller fot förför dig, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att gå in i livet stympad eller handikappad än att kastas i den eviga elden med både händer och fötter i behåll. 9 Och om ditt öga förför dig, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att kastas i elden i Gehenna med båda ögonen i behåll.[a] 10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, för jag säger er att deras änglar alltid ser min Faders ansikte i himlen.[b]
Liknelsen om det förlorade fåret
(Luk 15:4-7)
12 Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett har kommit bort, lämnar han inte de nittionio andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit? 13 Och när han har hittat det, sannerligen säger jag er att han gläder sig mer över det än över de nittionio andra som aldrig kom bort. 14 På samma sätt vill inte er Fader i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.
Om en troende har handlat fel
(Luk 17:3)
15 Men om din nästa har begått en synd mot dig, så gå till honom enskilt och tillrättavisa honom. Lyssnar han då på dig har du vunnit tillbaka din nästa. 16 Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som vittnen, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras.[c] 17 Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om han inte vill lyssna på församlingen heller, så behandla honom som en främling eller en tullindrivare. 18 Sannerligen säger jag er: allt ni binder på jorden blir bundet i himlen och allt ni löser på jorden blir löst i himlen.[d]
19 Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Fader i himlen. 20 För där två eller tre samlas i mitt namn, då är jag mitt ibland dem.”
Jesus undervisar om förlåtelse
(Luk 17:4)
21 Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som syndar mot mig? Räcker det med sju gånger?” 22 ”Nej”, svarade Jesus, ”inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju[e] gånger.
23 Himmelriket är som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.[f] 25 Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.
26 Men mannen föll ner för kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’
27 Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.
28 Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom 100 denarer[g]. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka. 29 Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala.’ 30 Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så att den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.
31 När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt. 32 Kungen kallade då till sig tjänaren och sa: ’Din usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det. 33 Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare på samma sätt som jag förbarmade mig över dig?’
34 Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig. 35 På samma sätt ska min Fader i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
(Mark 10:1-12)
19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. 2 Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem.
3 Då kom några fariseer för att pröva Jesus. De frågade: ”Har en man[h] rätt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” 4 ”Har ni inte läst i Skriften?” svarade Jesus, ”att från början skapade Gud dem till man och kvinna,[i] och 5 att en man därför lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.[j] 6 De är alltså inte längre två utan en kropp. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”
7 Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”[k]
8 Jesus svarade: ”Mose tillät er att skiljas för era hårda hjärtans skull, men det var inte så från början. 9 Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.[l]”
10 Då sa hans lärjungar till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.” 11 Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig detta, utan bara de som fått den gåvan. 12 En del föds utan könsidentitet, andra har kastrerats av människor, och andra lever frivilligt i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, ska göra det.”
Jesus ber för barnen
(Mark 10:13-16; Luk 18:15-17)
13 Sedan kom man till Jesus med barn för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men hans lärjungar körde bort dem.
14 Då sa Jesus: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de.” 15 Så lade han händerna på barnen. Sedan gick han därifrån.
Jesus talar med en rik ung man
(Mark 10:17-31; Luk 18:18-30)
16 En ung man kom nu och frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”
17 ”Varför frågar du mig om vad som är gott?” svarade Jesus. ”Det finns bara en som är god. Men evigt liv kan du få om du håller buden.” 18 ”Vilka av buden?” frågade mannen. Jesus svarade: ” ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt, 19 Visa respekt för din far och mor, och Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[m]
20 ”Jag har hållit alla dessa”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”
21 Jesus sa till honom: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22 Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han ägde mycket.
23 Då sa Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er: det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket! 24 Ja, jag säger er att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
25 Detta påstående gjorde hans lärjungar förskräckta, och de sa: ”Vem kan då bli räddad?” 26 Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det inte möjligt, men för Gud är allting möjligt.”
27 Då sa Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt för att följa dig. Kommer vi att få något för det?”
28 ”Ja”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: vid världens pånyttfödelse, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Var och en som har lämnat hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min skull ska få hundrafalt igen och få evigt liv som arv. 30 Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.
Liknelsen om vingårdsarbetarna
20 Himmelriket är som när en jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar, och arbetarna gick iväg till vingården.
3 Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. 4 Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han skulle betala vad som var rätt. 5 Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.
6 Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’
7 ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de. ’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem.
8 När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön och börja med dem som kommit sist. 9 De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en denar. 10 När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men också de fick en denar.
11 Då började de protestera mot jordägaren: 12 ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’
13 ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en denar? 14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller ser du med onda ögon på att jag är generös?’ 16 Så ska de sista bli först och de första sist.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
(Mark 10:32-34; Luk 18:31-33)
17 När Jesus var på väg upp till Jerusalem samlade han sina tolv lärjungar omkring sig och sa till dem medan de gick:
18 ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer Människosonen att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden 19 och överlämna honom till hedningarna[n] för att hånas och piskas och korsfästas, men på den tredje dagen ska han uppstå.”
Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna
(Mark 10:35-45; Luk 22:24-27)
20 Lite senare kom Sebedaios söners mor fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll ner för honom; hon ville be om något. 21 ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta en på höger och en på vänster sida om dig i ditt rike.”[o] 22 Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag måste dricka?” ”Ja”, svarade de. ”Det kan vi.”
23 Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få dricka min bägare, men jag bestämmer inte vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna ges åt dem som min Fader har berett dem för.”
24 När de tio övriga hörde detta blev de upprörda. 25 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att furstarna regerar över folken och stormännen utövar makt över dem. 26 Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill bli stor bland er måste vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. 28 Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”
Jesus botar två blinda utanför Jeriko
(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)
29 När Jesus och hans lärjungar lämnade Jeriko följde mycket folk med.
30 Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!” 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över oss!”
32 När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”
33 ”Herre”, sa de, ”låt våra ögon bli öppnade!” 34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast återfick de sin syn. Sedan följde de med honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.