Historical

Hiskia återinför påskfirandet

30 Hiskia sände nu bud till hela Israel och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse, och uppmanade dem att komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. ² Kungen, hans furstar och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man skulle fira påsk i andra månaden. ³ De kunde nämligen inte fira påsk vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. ⁴ Kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. ⁵ De beslöt att skicka ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva till Dan, om att folket skulle komma till Jerusalem och fira Herrens, Israels Guds, påsk. Man hade inte tidigare firat högtiden i denna omfattning som det var föreskrivet.

⁶ Kurirer sändes ut i enlighet med kungens befallning över hela Israel och Juda med brev från kungen och hans furstar. Där stod:

”Israeliter, vänd tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem av er, som har lyckats komma undan de assyriska kungarna. ⁷ Var inte som era fäder och bröder, som syndade mot Herren, sina fäders Gud, så att han lämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva kan se. ⁸ Var inte så motspänstiga som era fäder, utan böj er under Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans brinnande vrede viker bort från er. ⁹ Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att möta barmhärtighet hos dem som fört dem i fångenskap, och de får vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”

¹⁰ Budbärarna for från stad till stad genom Efraim och Manasse ända till Sebulon, men man skrattade åt dem och hånade dem. ¹¹ Några från Ashers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. ¹² I Juda påverkade Gud folket så att de blev eniga om att göra som kungen och hans furstar hade uppmanat dem till, i enlighet med Herrens ord. ¹³ Mycket folk, en stor församling, samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. ¹⁴ De stod upp och rev ner alla altaren i Jerusalem, tog rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen.

¹⁵ Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Då skämdes prästerna och leviterna och renade sig och bar fram brännoffer i Herrens hus. ¹⁶ De intog sina bestämda platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna.

¹⁷ Många i församlingen hade nämligen inte helgat sig, och därför slaktade leviterna lammen åt dem som inte var rena, så att de kunde helgas åt Herren. ¹⁸ En stor del av folket, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig utan åt påskalammet på ett annat sätt än vad som var föreskrivet. Hiskia bad för dem: ”Må Herren, den gode, bringa försoning åt ¹⁹ var och en, som helhjärtat söker Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens renhetsföreskrifter.” ²⁰ Herren hörde Hiskias bön och helade folket.

²¹ Så firade de israeliter som var i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje, medan leviterna och prästerna varje dag med all kraft prisade Herren med musikinstrument. ²² Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat god insikt i Herrens tjänst. Under sju dagar åt de sin bestämda del och offrade gemenskapsoffer och prisade Herren, sina fäders Gud. ²³ Hela församlingen enade sig om att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar. Så de firade högtiden ytterligare sju dagar under glädje. ²⁴ Kung Hiskia av Juda gav församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får och getter, och folkets ledare bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får och getter. En stor grupp präster hade nu helgat sig.

²⁵ Hela Judas församling gladde sig tillsammans med prästerna, leviterna, och hela den församling som kom från Israel och de främlingar som kom från Israel och dem som bodde i Juda. ²⁶ Glädjen i Jerusalem var så stor att något liknande inte hade skett i Jerusalem sedan Salomos, kung Davids sons, tid. ²⁷ Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och Gud hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.

Hiskia återinför tempeltjänsten

(2 Kung 18:4)

31 När allt detta var över gick alla israeliter som varit där ut till städerna i Juda. De krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna och förstörde offerplatserna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse. Sedan vände alla israeliterna tillbaka till sina städer, var och en hem till sin egendom.

² Hiskia återinrättade nu prästernas och leviternas avdelningar, i enlighet med deras tjänstgöring, präster och leviter som skulle bära fram brännoffer och gemenskapsoffer och tjänstgöra, prisa och tacka Herren i portarna till hans boning. ³ Kungen gav också en del av sin egen egendom till brännoffren: till brännoffren morgon och kväll, brännoffren på sabbater, vid nymånadsfester och högtider, så som det var föreskrivet i Herrens lag.

⁴ Han befallde folket i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, så att dessa helt kunde ägna sig åt Herrens lag. ⁵ Så snart denna order blev känd, gav israeliterna rikligt av det första från sina skördar av säd, vin, olja, honung och allt vad marken gav, en riklig tiondel av allt. ⁶ De israeliter som bodde i Judas städer förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och heliga gåvor som helgats åt Herren, deras Gud, och lade det i högar. ⁷ I tredje månaden började de lägga upp högarna och blev färdiga i den sjunde. ⁸ När Hiskia och furstarna kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk Israel.

⁹ Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna. ¹⁰ Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade honom: ”Sedan folk började komma med gåvor till Herrens hus har vi haft tillräckligt att äta, och det har blivit över, för Herren har välsignat sitt folk. Denna stora mängd är vad som blivit över.”

¹¹ Hiskia befallde då att göra i ordning förrådsrum i Herrens hus, och när de ställts i ordning, ¹² förde de noggrant dit gåvorna, tiondet och offergåvorna. Föreståndare för detta var leviten Konanja, och näst efter honom var hans bror Shimi. ¹³ Jechiel, Asasja, Nachat, Asael, Jerimot, Josavad, Eliel, Jismakja, Machat och Benaja var tillsyningsmän under Konanja och hans bror Shimi, utsedda av kung Hiskia och Asarja, föreståndaren för Guds hus.

¹⁴ Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, hade ansvaret för de frivilliga gåvorna till Gud och fördelade det som getts åt Herren och de högheliga gåvorna. ¹⁵ Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja var trogna medhjälpare till honom ute i präststäderna. De delade ut gåvorna till sina bröder efter deras avdelningar, till stora som små, ¹⁶ och dessutom till alla av manligt kön från tre års ålder och uppåt, som fanns med i släktregistret, sin del – till var och en som kom in i Herrens hus för att dagligen och avdelningsvis göra olika sorters tjänst. ¹⁷ De delade ut till varje präst som var uppförd efter sin familj i släktregister och varje levit, från tjugo år och uppåt, efter deras föreskrivna uppgifter och avdelningar. ¹⁸ De inkluderade alla, sina barn, sina hustrur, sina söner och döttrar, ja, alla i menigheten som fanns med i släktregistren. De skulle helga sig och troget förvalta det som var heligt.^{[a] 19} För de präster, Arons söner, som bodde på landet utanför sina städer, fanns i varje stad utsedda, namngivna män som skulle dela ut andelarna åt alla av mankön i prästfamiljerna och åt de leviter som fanns med i släktregistren.

²⁰ Så gjorde Hiskia i hela Juda. Han gjorde det som var gott, rätt och sant i Herrens, hans Guds, ögon. ²¹ I allt han företog sig i tjänsten i Guds hus och när det gällde lagen och buden sökte han sin Gud helhjärtat, och han hade framgång.

Assyrien invaderar Juda

(2 Kung 18:13-37; 19:35-37; Jes 36:1-22; 37:36-38)

32 Efter att Hiskia troget hade utfört detta, kom kung Sanherib av Assyrien in i Juda och belägrade de befästa städerna i tanke att erövra dem. ² När Hiskia såg att Sanherib hade kommit och tänkte anfalla Jerusalem, ³ rådgjorde han med sina furstar och krigare om att täppa igen alla källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom. ⁴ Mycket folk samlades, och de täppte till alla källorna och dämde också upp den bäck som rann genom landet. ”Varför skulle kungen^[b] av Assyrien komma hit och hitta gott om vatten?” sa de.

⁵ Hiskia arbetade hårt med att reparera alla de raserade murarna och byggde upp tornen vid dem. Han byggde en andra mur utanför den första, befäste Millo i Davids stad och lät tillverka en mängd vapen och sköldar. ⁶ Han utsåg officerare över armén och sammankallade dem till sig på den öppna platsen vid stadsporten. Han talade till dem och försökte stärka deras mod:

⁷ ”Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom! ⁸ Med honom finns bara en mänsklig armé, men vi har Herren, vår Gud, som hjälper oss och strider för oss.”

Folket fick nytt mod av Hiskias, Juda kungs, ord.

⁹ Kung Sanherib av Assyrien, som med hela sin armé låg vid Lakish, skickade efter en tid bud till Jerusalem till kung Hiskia av Juda och alla judéer som var där och lät säga:

¹⁰ Så säger Sanherib, kungen av Assyrien: ”Vad är det ni förtröstar på när ni nu stannar kvar i det belägrade Jerusalem? ¹¹ Hiskia lurar ju er till att ni ska dö av hunger och törst, när han säger: ’Herren, vår Gud, ska rädda oss undan kungen av Assyrien’ ¹² Var det inte samme Hiskia som förstörde alla hans offerhöjder och altaren och befallde Juda och Jerusalem: ’Ni ska tillbe vid ett enda altare och tända rökelse på det.’

¹³ Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Kunde dessa folks gudar rädda sina länder ur mitt våld? ¹⁴ Vilken av alla gudar hos dessa folk som mina fäder har förintat har kunnat rädda sitt folk från min makt? Hur skulle då er Gud kunna rädda er ur min makt? ¹⁵ Låt inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro inte på honom, för ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina fäder. Varför skulle då er Gud kunna göra det?”

¹⁶ Hans män talade ännu mer mot Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia. ¹⁷ Sanherib skrev också brev, där han hädade Herren, Israels Gud, och sa om honom: ”Lika lite som andra folks gudar lyckades rädda sina folk ur mitt våld, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur mitt våld.”

¹⁸ De ropade högt på hebreiska till folket från Jerusalem som samlats på stadsmurarna, för att skrämma dem och göra dem rädda, så att de skulle kunna inta staden. ¹⁹ De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, som är gjorda av människor.

²⁰ Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då i bön till Gud i himlen, ²¹ och Herren skickade en ängel som förintade alla tappra krigare, furstar och officerare i den assyriske kungens läger, så att han med skam fick vända tillbaka till sitt land. Och när han kom till sin guds hus, blev han dödad med svärd av några av sina söner. ²² Så räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem ur den assyriske kungen Sanheribs våld, och ur alla andras. Han beskyddade dem på alla sidor^[c].

²³ Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia. Han blev härefter högt ansedd bland folken.

Hiskia prövas

(2 Kung 20:1-21; Jes 38:1-8; 39:1-8)

²⁴ Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under. ²⁵ Men Hiskia återgäldade inte det goda han fått utan var högmodig; därför kom vreden över honom och över Juda och Jerusalem. ²⁶ Då ödmjukade sig den högmodige Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

²⁷ Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han byggde skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara stenar, kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål. ²⁸ Han byggde också förrådshus för säd, vin och olja och stallar för alla slags boskap och fållor för hjordarna. ²⁹ Han byggde städer och köpte får och nötboskap i mängd. Gud gav honom oerhörda rikedomar.

³⁰ Det var också Hiskia som dämde upp övre källan i Gichon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad. Hiskia lyckades med allt han företog sig. ³¹ Men när sändebud kom från Babylons furstar för att få veta mer om det under som inträffat i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och se vad som fanns i hans innersta.

³² Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar finns nedtecknade i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar.

³³ När Hiskia dog begravdes han bland de övriga kungarna högst upp bland Davids ättlingars gravar, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.

Hans son Manasse blev kung efter honom.