Historical

Asa bygger upp altaret

(1 Kung 15:13-16)

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son, ² och han gick ut för att möta kung Asa och talade till honom: ”Lyssna på mig, Asa, och hela Juda och Benjamin! Herren är med er, om ni är med honom. När ni söker honom ska han låta er finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er. ³ Under en lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präst som undervisar, och utan lag. ⁴ Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud, och sökte honom, och han lät dem finna honom. ⁵ På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Förvirring rådde bland invånarna i länderna. ⁶ Folk drabbade samman med andra folk och stad med stad, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter. ⁷ Men ni, var nu starka och tappa inte modet, för ni ska få lön för ert arbete!”

⁸ När Asa hörde dessa ord och profetian av profeten Asarja, Odeds son, tog han mod till sig och förstörde alla de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han ställde i ordning Herrens altare framför förhallen till Herrens hus.

⁹ Sedan sammankallade han hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon i Israel, som bodde bland dem. Många hade nämligen kommit över till honom från Israel när de sett att Herren, hans Gud, var med honom. ¹⁰ De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av kung Asas femtonde regeringsår. ¹¹ Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig. ¹² Sedan ingick de ett förbund att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och sinne. ¹³ Alla som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle dö, liten eller stor, man eller kvinna. ¹⁴ De svor en ed med hög röst till Herren, under jubel, medan man blåste i trumpeter och horn. ¹⁵ Hela Juda gladde sig över eden, eftersom de hade svurit den av hela sitt hjärta. De sökte Gud ivrigt, och han lät dem finna honom. Herren lät dem få ro på alla sidor.

¹⁶ Kung Asa avsatte till och med sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en asherapåle. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal. ¹⁷ Men offerplatserna blev inte avskaffade från Israel, fastän Asa i sitt innersta var trogen under hela sin livstid. ¹⁸ Han förde till Guds hus de silver- och guldföremål som han och hans far hade helgat. ¹⁹ Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.

Asa glömmer Herren

(1 Kung 15:17-22)

16 Men i det trettiosjätte året av kung Asas regering drog kung Basha av Israel ut mot Juda och befäste Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, kungen i Juda. ² Asa tog då silver och guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till araméerkungen Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap: ³ ”Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan din far och min far. Jag sänder dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han lämnar mig i fred.”

⁴ Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sina befälhavare mot Israels städer. De intog Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäderna i Naftali. ⁵ När Basha hörde detta, avslutade han bygget i Rama och upphörde med sitt arbete där. ⁶ Då tog kung Asa med sig alla judéerna, och de förde bort från Rama sten och timmer som Basha använt. Det använde han för att bygga upp Geva och Mispa.

⁷ Vid den tiden kom siaren Hanani till kung Asa av Juda och sa till honom: ”Eftersom du har förlitat dig på Arams kung i stället för Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att få den arameiske kungens armé i din makt. ⁸ Hade inte kushiterna och libyerna en stor armé med mängder av vagnar och ryttare? Men eftersom du förlitade dig på Herren, överlämnade han dem alla i din hand. ⁹ Herrens ögon vakar över hela jorden, för att han ska kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Du har handlat dåraktigt, och från och med nu kommer du ständigt att ha krig.”

¹⁰ Asa blev så rasande på siaren att han i sitt raseri kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka andra i folket.

¹¹ Asas historia, från början till slut, finns nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar.

¹² Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men trots sin sjukdom sökte han sig inte till Herren utan till läkare. ¹³ Asa dog i det fyrtioförsta året av sin regering och gick till vila hos sina fäder. ¹⁴ Han begravdes i den grav som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.

Joshafat regerar i Juda

(17:1—21:1)

17 Hans son Joshafat blev kung efter honom, och han stärkte sin ställning mot Israel. ² Han placerade trupper i alla Judas befästa städer och förlade garnisoner i Juda och i de av Efraims städer som hans far Asa hade intagit.

³ Herren var med Joshafat, därför att han under sin första tid följde sin far Davids föredöme och inte sökte baalsgudarna, ⁴ utan tillbad sin fars Gud och följde hans befallningar och gjorde inte som Israel. ⁵ Herren befäste hans kungamakt, och hela Juda kom med gåvor till honom, så han blev både rik och ärad. ⁶ Han vandrade med stolthet på Herrens väg och avskaffade offerplatserna och asherapålarna i Juda.

⁷ Under tredje året av sin regering sände han ut sina ämbetsmän Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mika, för att undervisa i Judas städer. ⁸ Med dem fanns leviterna Shemaja, Netanja, Sevadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia och med dem prästerna Elishama och Joram. ⁹ De undervisade i Juda och förde med sig Herrens lagbok; de for runt till alla städer i Juda för att undervisa folket.

¹⁰ Då kom fruktan för Herren över folken i Judas grannländer, så att de inte gav sig i krig mot Joshafat. ¹¹ Några filistéer kom med gåvor och silver som skatt till Joshafat. Araberna kom till honom med småboskap: 7 700 baggar och 7 700 bockar. ¹² Joshafat blev allt mäktigare, och han byggde befästningar och förrådsstäder över hela Juda. ¹³ Han hade stora förråd i Judas städer, och krigsfolk, tappra kämpar i Jerusalem. ¹⁴ Dessa var indelade i avdelningar familjevis:

¹⁹ Dessa tjänade kungen, utöver dem som kungen förlagt ute i de befästa städerna över hela Juda.

Joshafat i allians med Achav

(1 Kung 22:1-28)

18 Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära och ingick genom giftermål en allians med Achav. ² Några år senare kom han på besök till Achav i Samaria. Achav lät slakta en mängd får och oxar åt honom och folket som var med honom och försökte förmå honom att tåga mot Ramot i Gilead.

³ Achav, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade honom: ”Jag, liksom du, och mitt folk liksom ditt, vill vara med dig i kriget.” ⁴ ”Men”, tillade Joshafat till den israelitiske kungen, ”låt oss först fråga Herren till råds.”

⁵ Då kallade Israels kung samman profeterna, fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead, eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Gå, för Gud ska överlämna den i kungens hand.”

⁶ Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon mer Herrens profet här, som vi också kan fråga?” ⁷ ”Jo”, svarade Israels kung Joshafat, ”det finns en till som kan rådfråga Herren åt oss, men honom hatar jag, för han profeterar aldrig något gott för mig, utan bara ont. Det är Mika, Jimlas son.” ”Kungen bör inte tala så”, svarade Joshafat.

⁸ Israels kung kallade då till sig en av sina tjänstemän. ”Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son”, befallde han.

⁹ Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt på var sin tron i sina kungliga kläder på tröskplatsen vid Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade inför dem. ¹⁰ Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig horn av järn och förklarade: ”Så säger Herren: ’Du ska stånga Aram med dessa horn tills de förgörs.’ ” ¹¹ Alla de andra profeterade detsamma: ”Ja, anfall Ramot i Gilead och du ska lyckas, för Herren kommer att överlämna staden i kungens hand.” ¹² Budbäraren, som hade gått för att kalla på Mika, berättade för honom: ”Profeterna förkunnade med en mun framgång för kungen. Låt nu också dina ord stämma med deras och lova framgång!” ¹³ Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, jag ska bara säga honom det min Gud säger.”

¹⁴ När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: ”Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead, eller ska jag låta bli?” Och Mika svarade: ”Gå, och ni ska lyckas! De ska överlämnas i er hand.”

¹⁵ Kungen sa till honom: ”Hur många gånger måste jag besvärja dig att inte tala något annat än sanning i Herrens namn?” ¹⁶ Då svarade Mika: ”Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: ’De har ingen herre. Låt dem återvända hem i fred, var och en till sitt.’ ”

¹⁷ Israels kung sa till Joshafat: ”Var det inte det jag sa? Han profeterar inte något gott för mig, utan bara ont.”

¹⁸ Mika fortsatte: ”Hör här vad Herren säger! Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens hela härskara stod på bägge sidorna om honom. ¹⁹ Herren sa: ’Vem kan locka Israels kung Achav att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och stupa där?’

Då sa den ene si och den andre så. ²⁰ Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: ’Jag kan locka honom.’ ’Hur?’ frågade Herren honom. ²¹ Han svarade: ’Jag ska gå och bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter.’ Herren svarade: ’Locka honom, du! Du kommer att lyckas. Gå och gör så!’

²² Herren har alltså lagt en lögnens ande i munnen på dessa dina profeter, för Herren har bestämt att olycka ska drabba dig.”

²³ Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och slog Mika i ansiktet. ”Skulle Herrens Ande ha lämnat mig för att tala till dig?” frågade han. ²⁴ ”Det ska du komma underfund med den dag du går för att gömma dig i det innersta rummet”, svarade Mika.

²⁵ Israels kung befallde: ”Arrestera Mika och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till kungens son Joash”, ²⁶ och säg till dem: ”Så säger kungen: Sätt den här mannen i fängelse på vatten och bröd, tills jag kommer välbehållen tillbaka.”

²⁷ Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig.” Sedan tillade han: ”Hör detta, alla folk^[a]!”

Achav dör på stridsfältet

²⁸ Israels kung och Joshafat, Juda kung, tågade nu mot Ramot i Gilead.

²⁹ Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska förklä mig och dra ut i striden, men du kan bära dina egna kläder.” Israels kung drog alltså ut i striden förklädd.

³⁰ Nu hade Arams kung gett order till sina vagnsofficerare att inte ge sig i strid mot någon annan än Israels kung. ³¹ När vagnsofficerare fick syn på Joshafat, tänkte de: ”Det här är Israels kung.” De omringade honom för att anfalla honom, men Joshafat ropade till och Herren hjälpte honom och drog bort dem ifrån honom. ³² Så snart vagnsofficerarna märkte att det inte var Israels kung, slutade de att förfölja honom.

³³ Men någon spände sin båge och sköt på måfå och träffade Israels kung i en springa i rustningen. Kungen sa till kusken: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden! Jag är sårad.”

³⁴ Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kungen stod kvar i sin vagn, vänd mot araméerna, ända till kvällen, men vid solnedgången dog han.