Historical
Förberedelser för templet
(21:1—29:20)
Folkräkning och upptäckten av tempelplatsen
(2 Sam 24:1-17)
21 Men så reste sig Satan mot Israel och fick David att börja en folkräkning i Israel.
2 David sa till Joav och folkets överbefälhavare: ”Gå och räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och meddela mig resultatet, så att jag får veta deras antal!” 3 Men Joav svarade: ”Må Herren föröka sitt folk hundra gånger! Är de inte alla dina undersåtar, min herre kung? Varför begär du, min herre, detta? Varför dra skuld över Israel?”
4 Joav fick dock böja sig för kungens ord, så Joav gick och besökte hela Israel och återvände sedan till Jerusalem. 5 Han rapporterade resultatet av mönstringen till David: i hela Israel fanns det 1 100 000 svärdbeväpnade män och 470 000 svärdbeväpnade män i Juda, 6 men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han fann kungens befallning avskyvärd. 7 Denna befallning misshagade också Gud, och han straffade därför Israel.
8 Då sa David till Gud: ”Jag har begått en svår synd när jag gjort detta. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”
9 Då sa Herren till Gad, Davids siare: 10 ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: ”Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.” ’ ”
11 Gad gick till David och sa till honom: ”Så säger Herren: ’Gör ditt val: 12 tre års hungersnöd, tre månaders flykt för dina fiender utan att undkomma deras svärd, eller tre dagar av Herrens svärd, en dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet.’ Tänk över vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
13 ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”
14 Herren sände då en pest över Israel och 70 000 män dog av den. 15 Gud sände en ängel för att förstöra Jerusalem, men när han skulle förstöra staden, såg Herren det och ångrade det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Ornans[a] tröskplats.
16 David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste ner på sina ansikten, klädda i säcktyg.
17 David sa till Gud: ”Jag var väl den som gav befallning om folkräkningen! Jag är den som har syndat och gjort det onda. Men vad har denna min hjord gjort? Herre, min Gud, låt ditt straff drabba mig och min familj, men låt inte ditt eget folk plågas!”
18 Herrens ängel befallde då Gad att säga till David att gå upp och bygga ett altare åt Herren på jevusén Ornans tröskplats. 19 Då gick David, som Gad hade talat i Herrens namn. 20 Ornan, som höll på att tröska vete, vände sig om och såg ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. 21 När David kom till Ornan och han såg honom, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för David.
22 ”Ge mig tröskplatsen”, sa David till Ornan. ”Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör. Låt mig få den för full betalning.” 23 ”Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill”, sa Ornan till David. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen till ved och vete till matoffret. Jag ger dig alltsammans.” 24 Kung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren eller bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting.” 25 David betalade 600 siklar[b] i guld för platsen. 26 Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer på det och ropade till Herren. Och Herren svarade med eld från himlen på brännofferaltaret. 27 Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.
28 När David såg att Herren hade svarat på hans bön på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. 29 Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret fanns på offerplatsen i Givon vid den här tiden, 30 men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för Herrens ängels svärd.
David förbereder tempelbygget
22 Sedan sa David: ”Här ska Herren Guds hus och altaret för Israels brännoffer stå!”
2 David gav befallning om att alla främlingar som bodde i Israel skulle sammankallas. Han utsåg bland dem stenarbetare för att hugga ut stenblock till bygget av Guds hus. 3 David skaffade fram stora mängder av järn för att tillverka spikarna för dörrarna i portarna och till deras förstärkningar och så mycket koppar att man inte ens kunde väga den. 4 Och männen från Tyros och Sidon förde med sig ett oräkneligt antal cederstockar till David.
5 ”Min son Salomo är ung och oerfaren”, sa David, ”och Herrens hus måste få en enastående utformning, så att det blir berömt och ryktbart över hela världen. Därför ska jag redan nu börja med planeringen.”
David gjorde omfattande förberedelser före sin död. 6 Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud.
7 David talade till Salomo: ”Min son, jag ville bygga ett tempel åt Herrens, min Guds namn, 8 men Herrens ord kom till mig: ’Du har utgjutit mycket blod och fört många krig. Du ska inte bygga något tempel för mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden inför mig. 9 Men du ska få en son, och han ska vara en fridens man, och jag ska låta honom få fred med sina fiender runt omkring. Hans namn ska vara Salomo[c], och jag ska ge Israel frid och ro under hans regering. 10 Han ska bygga ett hus åt mitt namn, han ska vara min son och jag hans far, och jag ska befästa hans kungatron för Israel för alltid.’
11 Min son, må nu Herren vara med dig och göra dig framgångsrik, så att du kan bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. 12 Må Herren ge dig vishet och förstånd, så att du, när han sätter dig som härskare över Israel, kan hålla Herrens, din Guds lag. 13 Du kommer att lyckas, om du noga följer alla de bud och förordningar som Herren gav Israel genom Mose. Var frimodig och stark, frukta inte och var inte modlös!
14 Med stor möda har jag samlat in till Herrens hus 3 500 ton guld och 35 000 ton silver[d], så mycket järn och koppar att de inte kunnat vägas, och dessutom trävirke och sten. Mer kan du själv lägga till. 15 Det finns gott om stenhuggare, murare, snickare och alla slags hantverkare 16 i guld och silver, koppar och järn. Sätt nu igång arbetet, och må Herren vara med dig!”
17 Sedan gav David alla Israels ledare order om att bistå Salomo i arbetet: 18 ”Herren, er Gud, är med er. Han har låtit er få fred på alla sidor. Han har överlämnat landets invånare åt mig och lagt landet under Herren och hans folk. 19 Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ. Börja med att bygga Herren Guds helgedom, så kan ni föra in Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten i det hus som byggs åt Herrens namn.”
Leviterna tilldelas uppgifter
23 När David blev gammal och mätt av år, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel. 2 Han sammankallade alla Israels ledare, präster och leviter. 3 Alla leviterna från trettio års ålder och uppåt räknades och de manliga var sammanlagt 38 000.
4 Av dem skulle 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara tjänstemän och domare, 5 4 000 dörrvaktare, och 4 000 lovsjunga Herren med de instrument som David[e] låtit tillverka för lovsången.
6 Sedan delade David upp dem i avdelningar efter Levis söner Gershom, Kehat och Merari.
7 Till Gershoms släkt hörde Ladan och Shimi.
8 Ladans söner var Jechiel, den förste, Setam och Joel, alltså tre.
9 Shimis[f] söner Shelomot, Hasiel och Haran, alltså tre. Dessa var Ladans familjeöverhuvuden.
10 Shimis söner var Jachat, Sisa, Jeush och Beria. Dessa var alltså Shimis fyra söner.
11 Jachat var överhuvudet och Sisa den andre, men Jeush och Beria hade inte många söner och räknades därför som en enda familj, en avdelning.
12 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, alltså fyra.
13 Amrams söner var Aron och Mose. Aron och hans söner avskildes för all framtid till uppgiften att inviga det högheliga, offra åt Herren, tjäna honom och att välsigna i hans namn för all framtid.
14 Gudsmannen Moses söner räknades till Levis stam. 15 Moses söner var Gershom och Elieser. 16 Gershom hade sonen Shuvael, som var överhuvud, 17 Elieser hade en son, Rechavja, som var överhuvud, Elieser hade inga andra söner, men Rechavja hade många.
18 Jishar hade sonen Shelomot, som var överhuvud.
19 Hebrons söner var Jeria, överhuvud, Amarja den andre, Jachasiel, den tredje och Jekamam, den fjärde.
20 Ussiels söner var Mika, överhuvudet, och Jishia, den andre.
21 Meraris söner var Machli och Mushi. Machlis söner var Elasar och Kish.
22 Elasar dog utan att ha fått några söner, endast döttrar, och de gifte sig med sina kusiner, Kishs söner.
23 Mushis söner var Machli, Eder och Jeremot, alltså tre.
24 Dessa var Levis ättlingar, efter deras familjer, med deras familjeöverhuvuden, så som de registrerades, varje person och namn för sig, de som var tjugo år gamla eller äldre och som gjorde tjänst i Herrens hus. 25 David hade sagt: ”Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han kommer alltid att bo i Jerusalem. 26 Nu behöver inte längre leviterna bära boningen och dess tillbehör från plats till plats.” 27 Enligt Davids sista anvisningar skulle de leviter räknas som var minst tjugo år gamla.
28 Leviternas uppgift var att assistera Arons ättlingar i tjänsten i Herrens hus. De skötte om förgårdarna och kamrarna, reningen av alla heliga föremål och tjänstgjorde i Guds hus. 29 De svarade för skådebröden, mjölet till matoffren och det osyrade brödet och bakning och tillredning samt alla vikter och mått. 30 Varje morgon och kväll stod de och prisade och lovade Herren. 31 De assisterade vid alla brännoffren åt Herren, på sabbaten, vid nymånadsfester och högtider, och tjänade inför Herren i det antal och som det var föreskrivet att de alltid skulle tjäna inför Herren. 32 Leviterna skötte på detta sätt sina uppgifter i uppenbarelsetältet och i templet och hjälpte prästerna, Arons ättlingar, i tjänsten i Herrens hus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.