Historical

Belshassars festmåltid

5 Kung Belshassar^[a] ordnade en stor festmåltid^[b] för sina tusen stormän och drack vin med dem. ^2 (A) När Belshassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far^[c] Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur skulle dricka ur dem. ³ Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack vin ur dem. ^4 (B) Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.

⁵ I samma stund visade sig fingrar som av en människohand som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats^[d], och kungen såg handen som skrev.

⁶ Då bleknade kungen och fylldes av oroliga tankar, han blev alldeles knäsvag och benen vek sig. ^7 (C) Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade till de vise i Babel: ”Den som kan läsa den skriften och ge mig dess tydning ska bli klädd i purpur^[e], få en guldkedja runt sin hals och styra som den tredje i riket.”

⁸ Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen. ⁹ Kung Belshassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen försvann från hans ansikte och hans stormän var bestörta.

^10 (D) Men när drottningmodern^[f] fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, kom hon till festsalen. Där tog hon till orda och sade: ”Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, var inte så blek! ^11 (E) I ditt rike finns en man med heliga gudars ande i sig. På din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och en vishet lik gudarnas vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Din far kungen gjorde så ^12 (F) eftersom Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att tyda drömmar och lösa gåtor och reda ut problem. Låt därför nu hämta Daniel. Han kommer att ge tydningen.”

^13 (G) När Daniel hade förts till kungen tog kungen till orda: ”Är du Daniel, en av de judiska fångarna som min far kungen förde hit från Juda? ¹⁴ Jag har hört talas om dig, att gudars ande bor i dig och att du visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet. ¹⁵ Nu är det så att de vise och besvärjarna har förts hit till mig för att läsa denna skrift och tyda den för mig, men de kan inte tyda den. ¹⁶ Men om dig har jag hört att du kan ge tydningar och reda ut problem. Om du kan läsa skriften och säga mig vad den betyder ska du bli klädd i purpur, få en guldkedja runt din hals och styra som den tredje i mitt rike.”

¹⁷ Då sade Daniel till kungen: ”Du kan behålla dina gåvor och ge dina belöningar åt någon annan. Jag ska ändå läsa skriften för kungen och ge tydningen.

^18 (H) Åt din far Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike och storhet, ära och härlighet. ¹⁹ Inför den storhet som Gud gav honom darrade människor av alla folk, stammar och språk i skräck för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva. Vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.

²⁰ Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin kungatron och blev fråntagen sin ära. ^21 (I) Han blev utstött från människor, och hans hjärta blev som ett djurs. Han måste bo bland vildåsnor och äta gräs som en oxe, och hans kropp fuktades av himlens dagg, ända tills han insåg att Gud den Högste råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.

²² Men du Belshassar, hans son, har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta. ^23 (J) Du upphöjde dig mot himlens Herre och lät bära fram kärlen från hans hus inför dig. Du och dina stormän, dina hustrur och bihustrur drack vin ur dem, och samtidigt prisade du dina gudar av silver och guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något. Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat.

²⁴ Därför har han nu sänt denna hand och skrivit detta. ²⁵ Så lyder skriften som är tecknad här: Mene mene tekel u-farsin. ²⁶ Här är vad orden betyder. Mene: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. ^27 (K) Tekel:^[g] Du är vägd på en våg och funnen för lätt. ²⁸ Peres: Ditt rike är delat och gett åt meder och perser.”

^29 (L) Då befallde Belshassar att man skulle klä Daniel i purpur, hänga guldkedjan om hans hals och utropa honom till den tredje i riket.

^30 (M) Samma natt dödades Belshassar, kaldeernas kung. ³¹ Och medern Darejavesh^[h] tog emot riket när han var sextiotvå år.

Daniel i lejongropen

6 Darejavesh fann det lämpligt att sätta hundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i riket. ² Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dem skulle satraperna avlägga räkenskap så att kungen inte skulle lida någon förlust.

³ Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, för han hade en ande utan like, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket. ^4 (N) Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som gällde riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. Det fanns varken försumlighet eller ohederlighet hos honom. ⁵ Då sade männen: ”Vi lär inte hitta något att anklaga den där Daniel för, ifall det inte gäller hans gudsdyrkan.”

^6 (O) Därefter skyndade^[i] furstarna och satraperna i väg till kungen och sade till honom: ”Må du leva för evigt, kung Darejavesh! ⁷ Rikets alla furstar, guvernörer och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att det bör antas en kunglig förordning och utfärdas ett påbud: Den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen^[j]. ^8 (P) Så utfärda nu, o konung, ett påbud och sätt upp en skrivelse som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” ⁹ Kung Darejavesh gjorde så och lät sätta upp ett skriftligt påbud.

^10 (Q) Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem^[k]. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen^[l] och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra.

¹¹ Då kom männen instormande och fann Daniel i färd med att be och åkalla sin Gud. ^12 (R) De gick då till kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: ”Har du inte satt upp ett påbud om att den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen?” Kungen svarade: ”Jo, och påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag.” ¹³ Då sade de till kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du utfärdat utan ber sin bön tre gånger om dagen.”

¹⁴ När kungen hörde det blev han djupt bedrövad och bestämde sig för att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att finna en utväg och rädda honom. ¹⁵ Då skyndade männen in till kungen och sade till honom: ”Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att de påbud och förordningar som kungen utfärdar inte kan återkallas.”

¹⁶ Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ”Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!” ^17 (S) Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel. ¹⁸ Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor^[m] komma in till sig, och han kunde inte sova.

¹⁹ På morgonen när det ljusnade steg kungen upp och skyndade till lejongropen. ²⁰ När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?” ²¹ Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva för evigt! ^22 (T) Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung.”

²³ Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. ²⁴ Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.

^25 (U) Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden:

”Jag önskar er fred och framgång!

^26 (V) Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud.

^28 (W) Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaveshs regering, det vill säga^[n] under persern Koreshs^[o] regering.