Historical
1 Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, under Juda kung Josias, Amons sons, regeringstid.
Vredens dag
2 ”Jag ska fullständigt utplåna allt
från jordens yta, säger Herren.
3 Jag ska utplåna både människor och djur,
jag ska utplåna himlens fåglar och havets fiskar,
och ruinhögarna tillsammans med de gudlösa.
Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren.
4 Jag ska sträcka ut min hand mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
det som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
5 dem som på taken böjer sig
i tillbedjan för himlens här,
dem som böjer sig ner för Herren
men också svär vid Milkom[a],
6 dessa som vänt sig bort från Herren
och inte söker eller frågar efter Herren.”
7 Var stilla inför Herren, Herren,
för Herrens dag är nära!
Herren har förberett en offerhögtid
och helgat sina inbjudna.
8 ”På Herrens offerdag
ska jag straffa furstarna och prinsarna
och alla som bär främmande kläder.
9 På den dagen ska jag straffa dem
som hoppar över tröskeln
och fyller sina herrars hus
med våld och svek.[b]
10 Den dagen, säger Herren,
ska rop höras från Fiskporten,
klagan från Nya staden,
väldigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
för skaran av köpmän är borta,
och utplånade är de
som handlar med silver.
12 Vid den tiden ska jag med ljus och lykta
söka igenom Jerusalem
och straffa de män som sitter där
liknöjda på sin drägg,
och tänker:
’Herren gör ingenting, vare sig gott eller ont.’
13 Men deras rikedom ska plundras
och deras hus läggas öde.
De ska bygga hus,
men inte få bo i dem,
plantera vingårdar,
men inte få dricka vinet från dem.”
14 Herrens stora dag är nära,
ja, den är nära och kommer mycket snabbt.
Det kommer att höras rop på Herrens dag,
starka män ska då gråta bittert.[c]
15 Den dagen är en vredens dag,
en dag av nöd och ångest,
en dag av förödelse och ödeläggelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dunkel,
16 en dag med hornstötar och krigsrop
mot befästa städer och höga torn.
17 ”Jag ska låta människorna drabbas av ångest,
så att de går omkring som blinda,
för de har syndat mot Herren.
Deras blod ska hällas ut som stoft
och deras inälvor som dynga.
18 Varken deras silver eller guld
kan rädda dem på Herrens vredes dag.”
Hans lidelses eld
ska förtära hela jorden.
Han ska göra ett snabbt slut
på alla dess invånare.
Juda och Jerusalem döms tillsammans med andra folk
Juda uppmanas till bättring
2 Församla er som halm, kom samman,
du folk utan skamkänsla,
2 innan beslutet verkställs
och dagarna flyger förbi som agnar,[d]
innan Herrens brinnande vrede kommer över er,
innan Herrens vredes dag kommer över er.
3 Sök Herren, alla ödmjuka i landet,
som lyder hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
Kanske får ni då skydd på Herrens vredes dag.
Filistéen
4 Gaza ska bli övergivet,
Ashkelon läggas i ruiner,
Ashdods befolkning förjagas mitt på dagen,
och Ekron ryckas upp med rötterna.
5 Ve er som bor utmed kusten, ni keretéer[e]!
Herrens ord är emot er,
Kanaan, filistéernas land, och jag ska utplåna dig,
så att ingen lämnas kvar.
6 Kustlandet ska bli betesmark,
där herdarna har sina brunnar[f]
och fåren sina fållor.
7 Det ska tillhöra dem
som är kvar av Judas stam.
Där ska de finna betesmarker,
och i husen i Ashkelon
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren, deras Gud, ska ta sig an dem
och upprätta dem på nytt.
Moab och Ammon
8 ”Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas smädelser,
när de har hånat mitt folk
och kränkt deras land.
9 Därför, så sant jag lever,
säger härskarornas Herre, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna som Gomorra,
ett nässelsnår och en saltgrop,
en ödemark för evigt.
De av mitt folk som är kvar ska plundra dem,
återstoden av mitt folk ska få dem till arvedel.”
10 Detta får de för sitt högmod,
för de har hånat och föraktat
härskarornas Herres folk.
11 Herren ska sätta skräck i dem
och få alla jordens gudar att krympa[g].
Alla folken i kustländerna ska tillbe honom,
var och en på sin ort.
Kush
12 ”Också ni, kushiter,
ska genomborras av mitt svärd.”
Assyrien
13 Han ska sträcka ut sin hand mot norr
och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
torr som en öken.
14 Där ska hjordar lägga sig,
och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
På tröskeln ser man förödelse,
och cederpanelen är blottad.[h]
15 Detta är den jublande staden
som levde så tryggt
och sa till sig själv:
”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
visslar och viftar med händerna.
Jerusalem
3 Ve den upproriska och orena staden,
den despotiska staden!
2 Den har inte lyssnat,
inte låtit sig tillrättavisas.
Den förtröstar inte på Herren
och tyr sig inte till sin Gud.
3 Dess furstar är rytande lejon,
dess domare kvällens vargar,
som inte lämnar något kvar till morgonen.
4 Dess profeter är dumdristiga,
svekfulla män.
Dess präster vanhelgar det heliga
och våldför sig på lagen.
5 Men Herren, den rättfärdige,
är därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
låter han sin rätt komma fram i ljuset,
den uteblir inte.
Men den gudlöse
vet inget av någon skam.
Jerusalem förblir oförbätterligt
6 ”Jag har utrotat folk,
deras fästen ligger i ruiner.
Jag har lämnat deras gator öde,
där går ingen,
deras städer är tömda
och ingen människa bor kvar där.
7 Jag sa:
’Du ska frukta mig
och låta dig tillrättavisas.’
Då ska stadens boning inte utplånas,
den ska inte drabbas av allt mitt straff.
Men de blev bara allt ivrigare[i]
i alla sina fördärvliga handlingar.
8 Vänta därför på mig, säger Herren,
på den dag då jag står upp för att vittna[j].
Jag har beslutat att samla folken och
föra samman rikena
för att tömma min förbittring över dem,
hela min brinnande vrede.
Av min lidelses eld
ska hela jorden förtäras.
Återupprättelse av Israels rest
9 Då ska jag ge folken
ett rent språk,
så att alla åkallar Herrens namn
och tjänar honom sida vid sida.
10 Från trakten bortom floderna i Kush
ska de som tillber mig,
mitt skingrade folk,
frambära offer till mig.[k]
11 Den dagen ska du
inte längre behöva skämmas
för alla försyndelser
som du har begått mot mig.
Jag ska utrota dem bland dig
som är stolta och högmodiga.
Du ska inte mer förhäva dig
på mitt heliga berg.
12 Men jag ska lämna kvar hos dig
ett ödmjukt och fattigt folk.
De ska ta sin tillflykt till Herrens namn.
13 De som är kvar av Israel
kommer inte mer att göra orätt,
inte mer ljuga,
inte mer tala med falsk tunga.
De ska äta och lägga sig
utan att någon skrämmer dem.”
14 Jubla, dotter Sion!
Ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort domen över dig
och fått dina fiender att vända.
Herren, Israels kung, bor hos dig.
Du ska inte längre frukta för något ont.
16 På den dagen ska man säga till Jerusalem:
”Frukta inte, Sion,
bli inte handlingsförlamad!
17 Herren, din Gud, bor hos dig,
en hjälte som räddar.
Med stilla kärlek älskar han dig,
och han gläds över dig med jubelrop.”
18 ”Jag ska samla dem som sörjer över högtiderna.
Från dig har de utgått.
Den skam du fått bära var en tillrättavisning.[l]
19 Jag ska på den tiden
ta itu med dem som plågat dig.
Jag ska hjälpa dem som vacklar
och samla ihop dem som skingrats.
Jag ska göra dem till lovsång och ära
i varje land där de varit i skam.
20 På den tiden ska jag samla er hem
och föra er samman.
Jag ska göra er ryktbara och lovprisade
bland alla folk på jorden,
då jag inför era egna ögon återupprättar er,
säger Herren.”
Uppdraget att återuppbygga templet
1 I kung Dareios andra regeringsår, på första dagen i sjätte månaden[a], kom Herrens ord genom profeten Haggaj till Serubbabel, Shealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son:
2 Så säger härskarornas Herre: ”Detta folk säger att det ännu inte är dags att bygga upp Herrens hus igen.” 3 Så kom Herrens ord genom profeten Haggaj: 4 ”Är det då dags för er själva att bo i panelade hus, när detta hus ligger i ruiner?”
5 Så säger nu härskarornas Herre: ”Tänk efter hur ni har det! 6 Ni sår mycket men skördar lite. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men blir inte druckna. Ni klär er men blir inte varma. Den som får någon inkomst stoppar sin lön i en börs med hål.”
7 Så säger härskarornas Herre: ”Tänk efter hur ni har det! 8 Gå upp i bergen och hämta ner timmer, bygg upp mitt hus! Jag ska se på det med välvilja och visa min härlighet, säger Herren. 9 Ni har hoppats på mycket men fått lite. Och när ni fört hem det har jag blåst bort det. Varför? säger härskarornas Herre. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni jäktar var och en med sitt eget hus. 10 Därför har himlen hållit tillbaka sin dagg och jorden sin skörd. 11 Jag har kallat fram en torka över landet och över bergen, över säd, vin och olja, över det som marken producerar, över människor och djur och över era händers arbete.”
12 Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest av folket som fanns kvar lyssnade då till Herren, sin Gud, och till profeten Haggajs budskap som Herren, deras Gud, hade sänt, och folket fruktade Herren.
13 Då förmedlade Haggaj, Herrens sändebud, detta budskap från Herren till folket: ”Jag är med er, säger Herren.” 14 Och Herren inspirerade Serubbabel, Shealtiels son och ståthållare i Juda, och översteprästen Josua, Josadaks son, och hela den rest av folket som fanns kvar, så att de kom och började bygga upp härskarornas Herres, sin Guds, tempel.
Uppmuntran att slutföra arbetet på templet
2 Det var den tjugofjärde dagen i sjätte månaden av Dareios andra regeringsår.[b]
2 Den tjugoförsta dagen i sjunde månaden[c] kom Herrens ord genom profeten Haggaj: 3 ”Fråga ståthållaren i Juda, Serubbabel, Shealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, och den rest av folket som finns kvar: 4 ’Finns det någon bland er som är kvar som såg detta tempel i dess forna härlighet? Och vad är det ni ser nu? Ser det inte ut för er som ingenting? 5 Men var vid gott mod, Serubbabel! säger Herren. Var vid gott mod, överstepräst Josua, Josadaks son! Var vid gott mod, allt folk i landet, säger Herren, och arbeta, för jag är med er, säger härskarornas Herre. 6 Det var ett löfte jag gav er när ni drog ut ur Egypten, och min Ande förblir mitt ibland er. Var inte rädda.’
7 För så säger härskarornas Herre: ’Inom en mycket kort tid ska jag skaka både himmel och jord och hav och land. 8 Jag ska skaka om alla folk, och alla folks dyrbarheter ska föras dit[d]. Jag ska fylla detta hus med härlighet, säger härskarornas Herre. 9 Mitt är silvret och mitt är guldet, säger härskarornas Herre.
10 Härligheten hos detta hus ska bli större än den som har varit, säger härskarornas Herre. På denna plats ska jag också ge frid, säger härskarornas Herre.’ ”
Välsignelser för ett orent folk
11 På den tjugofjärde dagen i nionde månaden av Dareios andra regeringsår[e] kom Herrens ord till profeten Haggaj: 12 ”Så säger härskarornas Herre: ’Fråga prästerna vad lagen säger: 13 Om någon bär heligt kött i sin mantelflik och fliken råkar komma i beröring med bröd eller kokt mat, vin, olja eller annan mat, blir då också detta heligt?’ ”
Prästerna svarade: ”Nej.”
14 Då frågade Haggaj: ”Men om någon som blivit oren genom en död kropp råkar komma i beröring med något av allt detta, blir detta då orent?”
”Ja,” svarade prästerna, ”det blir orent.”
15 Då sa Haggaj: ”Så är det med detta folk, så är det med denna nation inför mig, säger Herren. Så är allt som de gjort med sina händer, och det som de offrar här orent.
16 Tänk nu efter hur det blir, från och med idag. Innan sten var lagd på sten i Herrens tempel, 17 hur var det? Om någon kom till en sädeshög på tjugo mått, fanns där bara tio, och om någon kom till en vinpress på femtio mått, fanns där bara tjugo. 18 Jag lät er säd drabbas av mjöldagg och mögel och slog ner ert arbete med hagel, och ändå vände ni er inte till mig, säger Herren. 19 Tänk efter hur det blir, från och med i dag, den tjugofjärde dagen i nionde månaden, då grunden till Herrens tempel blev lagd. Tänk efter! 20 Finns det någon säd kvar i logen? Ännu har varken vinstocken, fikonträdet, granatträdet eller olivträdet gett någon skörd.
Men från och med denna dag ska jag ge välsignelse.”
Serubbabel som Herrens sigillring
21 Herrens ord kom denna dag, den tjugofjärde i månaden, en andra gång till Haggaj: 22 ”Säg till Serubbabel, ståthållaren i Juda: Jag ska skaka himmel och jord. 23 Jag ska störta omkull kungatroner och göra slut på främmande kungadömens makt. Jag ska välta stridsvagnar och deras förare, både hästar och ryttare ska falla, den ene för den andres svärd.
24 Den dagen, säger härskarornas Herre, ska jag ta dig, Serubbabel, Shealtiels son, min tjänare, säger Herren, och göra dig till min sigillring[f], för dig har jag utvalt, säger härskarornas Herre.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.