Historical

Davids folkräkning

21 Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel. ² Då sade David till Joab och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel, från Beer-Sheba till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."

³ Joab svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt. Min herre och konung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man dra skuld över Israel genom detta?" ⁴ Men kungens ord stod fast mot Joab, och Joab gav sig iväg och for omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem. ⁵ Joab meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1 100 000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470 000 män som kunde dra svärd. ⁶ Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, ty Joab fann kungens befallning avskyvärd.

⁷ Det som hade skett misshagade Gud och han straffade Israel. ⁸ Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."

⁹ Och Herren talade till Davids siare Gad och sade: ¹⁰ "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig."

¹¹ Då gick Gad in till David och sade till honom: "Så säger Herren: ¹² Välj vilket du vill: antingen hungersnöd i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig."

¹³ David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."

¹⁴ Herren sände då pest i Israel, så att 70 000 personer av Israel dog. ¹⁵ Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg Herren det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog, drag tillbaka din hand." Herrens ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.

¹⁶ David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten. ¹⁷ Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre, min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus men inte mot ditt folk, så att det blir plågat."

¹⁸ Herrens ängel befallde Gad att säga till David att han skulle gå och resa ett altare åt Herren på jebusiten Ornans tröskplats. ¹⁹ Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn. ²⁰ När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete ²¹ när David kom till honom. Han såg upp och fick då se David och gick ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David. ²² David sade till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt Herren där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket."

²³ Då sade Ornan till David: "Tag den, och må min herre konungen göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltsammans ger jag dig."

²⁴ Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte åt Herren bära fram det som är ditt och offra brännoffer som jag har fått för intet." ²⁵ David gav Ornan sexhundra siklar guld i full vikt för platsen. ²⁶ Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till Herren och han svarade honom med eld från himlen på brännoffersaltaret.

²⁷ På Herrens befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan. ²⁸ När David i den stunden såg att Herren hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer. ²⁹ Herrens tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod tillsammans med brännoffersaltaret vid den tiden på offerhöjden i Gibeon. ³⁰ David vågade dock inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så förfärad var han för Herrens ängels svärd.

Förberedelser för tempelbyggandet

22 David sade: "Här skall Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."

² Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han anställde hantverkare, som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. ³ David skaffade järn i mängd till spikar på dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas ⁴ och cederbjälkar i oräkneligt antal. Ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i mängd till David. ⁵ Han tänkte nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt Herren måste göras mycket stort, så att det blir berömt och prisat i alla länder. Jag skall därför göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.

⁶ Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. ⁷ David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn. ⁸ Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Mycket blod har du utgjutit och många krig har du fört. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har utgjutit mycket blod på jorden inför mina ögon. ⁹ Men se, en son skall födas åt dig. Han skall bli en fridsam man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Ty Salomo^[a] skall han heta, och jag skall ge Israel frid^[b] i hans dagar. ¹⁰ Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans kungatron över Israel för evig tid.

¹¹ Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herrens, din Guds, hus, som han har lovat dig. ¹² Må Herren endast ge dig klokhet och förstånd, när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herrens, din Guds, undervisning. ¹³ Då skall du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig. Frukta inte och var inte modlös. ¹⁴ Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också skaffat, och mer får du själv skaffa fram. ¹⁵ Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk, som är kunnigt i alla slags arbeten. ¹⁶ Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Stå upp och gå till verket, och må Herren vara med dig!"

¹⁷ Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade: ¹⁸ " Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk. ¹⁹ Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren, er Gud. Stå upp och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud in i det hus som skall byggas åt Herrens namn."

Leviterna

23 När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.

² Han samlade alla Israels furstar, så också prästerna och leviterna. ³ De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. ⁴ "Av dessa", sade han, "skall 24 000 förestå sysslorna vid Herrens hus och 6 000 vara tillsyningsmän och domare, ⁵ 4 000 skall vara dörrvaktare, och 4 000 skall lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången."

⁶ David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson, Kehat och Merari.

⁷ Till gersoniterna hörde Ladan och Simei. ⁸ Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. ⁹ Simeis söner var Selomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer. ¹⁰ Simeis söner var Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa var Simeis söner, tillsammans fyra. ¹¹ Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.

¹² Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. ¹³ Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren och tjäna och välsigna i hans namn för evigt. ¹⁴ Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam. ¹⁵ Moses söner var Gersom och Elieser. ¹⁶ Gersoms son var Sebuel, huvudmannen. ¹⁷ Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.

¹⁸ Jishars son var Selomit, huvudmannen. ¹⁹ Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam. ²⁰ Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jissia.

²¹ Meraris söner var Mahli och Musi. Mahlis söner var Eleasar och Kish. ²² När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur. ²³ Musis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.

²⁴ Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, så många av dem som inmönstrades, varje namn räknat särskilt och varje person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.

²⁵ David sade: " Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid. ²⁶ Därför behöver inte heller leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus." ²⁷ - Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. - ²⁸ Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus, ²⁹ vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått. ³⁰ Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll. ³¹ De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem - alltid inför Herrens ansikte. ³² De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.