Historical
Folket bekänner sina synder
9 På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 De reste sig upp från sin plats och man läste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.
4 Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.
5 Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt över allt lov och pris.
6 Du ensam är Herren.
Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara,
jorden och allt som är på den,
haven och allt som är i dem,
och du håller dem alla vid liv.
Himlens härskara tillber dig.
7 Du, Herre, är den Gud
som utvalde Abram
och förde honom ut från det kaldeiska Ur
och gav honom namnet Abraham.
8 Du fann hans hjärta trofast inför dig
och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,
amoreernas, perisseernas,
jebusiternas och girgaseernas land.
Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
ty du är rättfärdig.
9 Du såg våra fäders nöd i Egypten
och hörde deras rop vid Röda havet.
10 Du gjorde tecken och under mot farao,
mot alla hans tjänare
och mot allt folket i hans land.
Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag.
11 Havet delade du framför dem,
så att de gick mitt igenom det på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
som en sten i väldiga vatten.
12 Med en molnstod ledde du dem om dagen
och med en eldstod om natten
för att lysa dem på den väg de skulle gå.
13 På Sinai berg steg du ner
och du talade till dem från himlen,
gav dem rättfärdiga föreskrifter
och sanna lagar, goda stadgar och bud.
14 Om din heliga sabbat gav du dem kunskap
och bud, stadgar och lagar gav du dem
genom din tjänare Mose.
15 Bröd från himlen gav du dem
när de hungrade,
vatten ur klippan lät du komma
när de törstade.
Du bjöd dem gå
och ta i besittning det land
som du med upplyft hand
hade lovat ge dem.
16 Men våra fäder handlade övermodigt.
De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar.
17 De vägrade lyssna
och kom inte ihåg de under
som du hade gjort bland dem.
De var hårdnackade
och valde i sin upproriskhet en anförare
för att vända tillbaka till sitt slaveri.
Men du är en Gud som förlåter,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd.
Du övergav dem inte,
18 fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade:
"Detta är din gud,
som har fört dig upp ur Egypten",
och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
19 Men i din stora barmhärtighet
övergav du dem ändå inte i öknen.
Molnstoden vek inte ifrån dem om dagen
utan ledde dem på vägen,
och eldstoden upplyste om natten
den väg de skulle gå.
20 Din gode Ande gav du för att undervisa dem.
Ditt manna nekade du inte deras mun,
och vatten gav du dem när de törstade.
21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen,
så att ingenting fattades dem.
Deras kläder blev inte utslitna,
och deras fötter svullnade inte.
22 Du gav dem riken och folk
och delade ut åt dem olika områden.
De intog Sichons land,
det land som tillhörde kungen i Hesbon,
och det land som tillhörde Og, kungen i Basan.
23 Deras barn gjorde du talrika
som stjärnorna på himlen.
Du förde dem in i det land
som du lovat deras fäder
att komma till och ta i besittning.
24 Och deras barn kom
och tog landet i besittning.
Du kuvade för dem landets invånare, kananeerna,
och gav dessa i deras hand,
både kungarna och landets folk,
och de gjorde med dem som de ville.
25 De intog befästa städer och en bördig jord
och tog i besittning hus fulla med allt gott,
och uthuggna brunnar, vingårdar,
olivplanteringar och fruktträd i mängd.
De åt, blev mätta och välmående
och njöt av din stora godhet.
26 Men de blev olydiga och upproriska mot dig,
de kastade din lag bakom sin rygg.
De dödade dina profeter som varnade dem
och ville få dem att vända om till dig.
De gjorde sig skyldiga till grova hädelser.
27 Då gav du dem i deras fienders hand
och dessa förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
och från himlen hörde du det.
Efter din stora barmhärtighet
gav du dem befriare,
som frälste dem ur deras fienders hand.
28 Men när de kom till ro,
gjorde de åter det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem i deras fienders hand,
så att dessa fick råda över dem.
Men åter ropade de till dig,
och från himlen hörde du det,
du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger.
29 Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning.
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter,
fastän den människa som håller dem får leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna.
30 Du hade tålamod med dem i många år
och förmanade dem med din Ande genom dina profeter,
men de lyssnade inte.
Då gav du dem i de främmande folkens hand.
31 Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte.
Ty du är en nådig och barmhärtig Gud.
32 Och nu, vår Gud, du store,
väldige och fruktansvärde Gud,
du som håller förbundet och bevarar nåd,
må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
våra präster, våra profeter,
våra fäder och hela ditt folk -
från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag.
33 Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss,
ty du har visat dig trofast,
men vi har varit ogudaktiga.
34 Våra kungar, våra furstar,
våra präster och våra fäder
höll inte din lag
och gav inte akt på dina bud
och de varningar du gav dem.
35 Fast de levde i sitt eget rike
med allt det goda som du skänkte dem
i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem,
har de ändå inte tjänat dig
eller vänt om från sina onda gärningar.
36 Se, idag är vi slavar,
i det land som du gav åt våra fäder
för att de skulle äta dess frukt och dess goda,
se, där är vi slavar.
37 Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull.
De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar,
och vi är i stor nöd."
Förbundets förnyelse och innehåll
38 På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
10 Följande namn stod på skrivelserna som bar sigillen:
Nehemja, ståthållaren, Hakaljas son, och Sidkia, 2 Seraja, Asarja, Jeremia, 3 Pashur, Amarja, Malkia, 4 Hattus, Sebanja, Malluk, 5 Harim, Meremot, Obadja, 6 Daniel, Ginneton, Baruk, 7 Mesullam, Abia, Mijamin, 8 Maasja, Bilgaj, Semaja. Dessa var prästerna.
9 Leviterna var: Jesua, Asanjas son, Binnuj, av Henadads söner, Kadmiel, 10 och deras bröder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan, 11 Mika, Rehob, Hasabja, 12 Sackur, Serebja, Sebanja, 13 Hodia, Bani och Beninu.
14 Folkets huvudmän var: Paros, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani, 15 Bunni, Asgad, Bebaj, 16 Adonia, Bigvaj, Adin, 17 Ater, Hiskia, Assur, 18 Hodia, Hasum, Besaj, 19 Harif, Anatot, Nebaj, 20 Magpias, Mesullam, Hesir, 21 Mesesabel, Sadok, Jaddua, 22 Pelatja, Hanan, Anaja, 23 Hosea, Hananja, Hassub, 24 Hallohes, Pilha, Sobek, 25 Rehum, Hasabna, Maaseja, 26 Ahia, Hanan, Anan, 27 Malluk, Harim och Baana.
Förbundet
28 Det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar, alla de som hade kommit till kunskap och förstånd, 29 dessa slöt sig till de mest ansedda bland sina bröder och svor dyrt och heligt att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar. 30 Vi svor att vi inte skulle ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner. 31 När de främmande folken förde in handelsvaror eller säd till försäljning på sabbatsdagen, skulle vi inte köpa det av dem på sabbat eller helgdag. Vi skulle låta vart sjunde år vara friår och då avstå från alla slags krav.
32 Vi förpliktade oss att varje år ge en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus: 33 till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
34 Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.
35 Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. 36 Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap. 37 Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, skulle vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna. Ty leviterna skulle ta emot tionden i alla de städer där vi brukade jorden. 38 En präst, en av Arons söner, skulle vara med leviterna när de tog emot tionden. Och leviterna skulle föra tionden av sitt tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar. 39 Ty både Israels barn och Levi barn skulle föra sin offergåva av säd, vin och olja in i dessa kamrar, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna och dörrvaktarna och sångarna var. Vi skall inte försumma vår Guds hus.
Folket som bodde i Jerusalem
11 Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna. 2 Folket välsignade alla de män som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.
3 Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare. 4 I Jerusalem bodde en del av Juda söner och en del av Benjamins söner. Av Juda söner: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres söner, 5 och Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son. 6 Peres ättlingar som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyrahundrasextioåtta vapenföra män.
7 Dessa var Benjamins söner: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, 8 och närmast efter honom Gabbaj och Sallaj, niohundratjugoåtta. 9 Joel, Sikris son, var tillsyningsman över dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i befälet över staden.
10 Av prästerna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin, 11 Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12 och deras bröder, som utförde arbetena i huset, åttahundratjugotvå. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia, 13 och hans bröder, huvudmän för familjer, tvåhundrafyrtiotvå. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Mesillemot, son till Immer, 14 och deras bröder, tappra och kraftfulla män, etthundratjugoåtta. Tillsyningsman över dem var Sabdiel, Haggedolims son.
15 Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni, 16 och Sabbetaj och Josabad, som hade uppsikten över de yttre arbetena vid Guds hus och hörde till leviternas huvudmän, 17 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jedutun. 18 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tvåhundraåttiofyra.
19 Dörrvaktarna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var etthundrasjuttiotvå.
20 De övriga israeliterna, prästerna och leviterna bodde i alla de andra städerna i Juda, var och en i sin arvedel. 21 Men tempeltjänarna bodde på Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten över tempeltjänarna.
22 Tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid arbetena i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabaja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs söner, sångarna. 23 Ty en kunglig förordning var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.
24 Petaja, Mesesabels son, av Judas son Seras söner, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.
Folket i övriga byar och orter
25 I byarna med tillhörande utmarker bodde också en del av Juda barn: I Kirjat-Arba med underlydande orter, i Dibon med underlydande orter, i Jekabseel med dess byar, 26 vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet 27 och Hasar-Sual, och i Beer-Sheba med underlydande orter, 28 i Siklag och i Mekona med underlydande orter, 29 i En-Rimmon, Sorga, Jarmut, 30 Sanoa, Adullam med deras byar, i Lakish med dess utmarker, i Aseka med underlydande orter. De slog sig ner från Beer-Sheba ända till Hinnoms dal.
31 Benjamins barn hade sina boningsorter från Geba: i Mikmash och Aja, likaså i Betel med underlydande orter, 32 i Anatot, Nob, Ananja, 33 Hasor, Rama, Gittajim, 34 Hadid, Seboim, Neballat, 35 Lod, Ono och Timmermansdalen. 36 Av leviterna blev några avdelningar från Juda räknade till Benjamin.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln