Historical
1 Profetia om Nineve, boken med elkositen Nahums syn.
Herrens vrede över Nineve
2 Herren är en nitälskande Gud och en hämnare.
Herren tar hämnd och vredgas,
Herren tar hämnd på sina ovänner,
han har vrede i förvar åt sina fiender.
3 Herren är sen till vrede
men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
Herren har sin väg i storm och oväder,
och molnen är dammet under hans fötter.
4 Han straffar havet och låter det torka ut,
alla floder låter han sina.
Då tynar Basan och Karmel bort
och Libanons grönska vissnar.
5 Bergen darrar för honom
och höjderna smälter ner.
Jorden bävar för hans ansikte,
världen och alla som bor där.
6 Vem kan bestå inför hans förbittring,
vem kan uthärda hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld
och klipporna rämnar inför honom.
7 God är Herren,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem som flyr till honom.
8 Men med en störtflod förintar han
platsen där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender.
9 Vad ni än tänker ut mot Herren
skall han komma med fullständig ödeläggelse.
Nöden skall inte komma två gånger.
10 Om de än är hopslingrade som törnsnår
och druckna av sitt drickande,
skall de alla förtäras som torrt gräs.
11 Från dig har en man gått ut,
en som tänker ut ont mot Herren,
en rådgivare i ondska.
Guds nåd över Juda
12 Så säger Herren:
"Hur starka och många de än är,
skall de ändå mejas ner och försvinna.
Jag har plågat dig,
men skall inte plåga dig mer.
13 Nu skall jag bryta sönder hans ok över dig,
dina band skall jag slita av."
14 Men om dig, Nineve, har Herren befallt:
"Det skall inte mer finnas några efterkommande med ditt namn.
Ur dina gudars hus skall jag utrota alla bilder,
både skurna och gjutna.
Jag skall göra i ordning en grav åt dig,
ty du är ingenting värd."
15 Se, över bergen kommer han
som frambär gott budskap,
han som förkunnar frid.
Fira dina högtider, Juda,
infria dina löften.
Ty den onde skall inte mer dra fram genom dig,
han är helt tillintetgjord.
Nineves fall
2 En folkförskingrare drar upp mot dig.
Bevaka dina fästen!
Spana utåt vägen, rusta dig,
samla all din kraft.
2 Herren skall återställa Jakobs storhet
liksom Israels storhet,
ty plundrare har plundrat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans hjältars sköldar har färgats röda,
krigsmännen går klädda i scharlakan.
Vagnarna gnistrar av stålglans,
den dag han gör sig redo,
och man svingar sina spjut av cypress.
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
som blixtar far de i väg.
5 Han kommer ihåg sina väldiga kämpar.
De stapplar där de rusar fram.
De skyndar mot stadens murar
och skyddstaken görs redo.
6 Flodernas portar öppnas,
och palatset faller ihop.
7 Det är bestämt: Hon skall kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor skall sucka som duvor
och slå sig för bröstet.
8 Nineve var sedan gammalt som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
"Stanna! Stanna!"
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 Var är nu lejonens kula,
den plats där de unga lejonen åt sitt byte,
där lejonet och lejoninnan
och lejonungen strövade omkring,
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken tills ungarna fick nog,
dödade åt sina lejoninnor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med sönderrivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag skall låta dina vagnar gå upp i rök,
och dina unga lejon skall förtäras av svärd.
Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden,
och röster av dina sändebud skall inte mer höras.
Nineves övermod och straff
3 Ve dig, du blodstad, full av lögn,
uppfylld av våld,
du som aldrig upphör att plundra!
2 Hör, piskor smäller!
Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram,
vagnar rullar i väg.
3 Ryttare stormar fram,
svärden ljungar och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda,
man stupar över döda kroppar.
4 Allt detta på grund av det myckna horeri hon bedrev,
den vackra horan,
trolldomskonsternas mästarinna,
hon som sålde folken genom sitt horeri
och folkstammar genom sin trolldom.
5 Se, jag skall vända mig mot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet
och kungariken din skam.
6 Jag skall kasta avskyvärda ting på dig,
låta dig bli föraktad
och göra dig till ett skådespel.
7 Och det skall ske
att var och en som ser dig
skall fly från dig och säga:
"Nineve är ödelagt,
vem har medlidande med henne?"
Var kan jag finna tröstare åt dig?
8 Är du bättre än No-Amon,
hon som tronade vid Nilens strömmar?
Vatten omgav henne,
hon hade havet till vall
och vatten till mur.
9 Nubien och Egypten var hennes omätliga styrka,
puteer och libyer var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
i landsflykt och fångenskap,
även hennes barn blev krossade i alla gathörn.
Man kastade lott om hennes ärade män,
och alla hennes stormän fängslades med kedjor.
11 Också du skall bli drucken
och gömma dig,
också du skall söka skydd mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd
med brådmogen frukt.
När man skakar dem faller fikonen
i munnen på den som vill äta.
13 Se, krigsfolket hos dig är som kvinnor.
Ditt lands portar står vidöppna för dina fiender.
Eld förtär dina bommar.
14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
och förstärk dina fästen.
Stig ner i leran och trampa i murbruket.
Gör tegelformen stark.
15 Där skall elden förtära dig
och svärdet utrota dig,
det skall sluka dig som gräsmaskar,
även om du är talrik som gräsmaskar
och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän än himlens stjärnor,
fler än himlens stjärnor,
som gräsmaskar plundrar de
och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
dina befälhavare som gräshoppssvärmar.
De stannar i häckarna en kall dag.
När solen kommer fram flyr de bort
och sedan vet ingen var de finns.
18 Dina herdar har slumrat in,
du Assurs kung,
dina förnäma män ligger i ro.
Ditt folk är skingrat uppe på bergen,
och ingen samlar ihop det.
19 Det finns ingen läkedom för din skada,
oläkligt är ditt sår.
Alla som hör vad som hänt dig
klappar i händerna över dig.
Ty vem har inte drabbats av din ständiga ondska?
1 Den profetia som profeten Habackuk skådade.
Profetens klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge skall jag ropa på hjälp,
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld,
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
split och kiv uppstår.
4 Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar den rättfärdige
och rätten blir förvrängd.
Herrens svar
5 Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda!
Häpna, ja, häpna!
Ty en gärning utför jag i era dagar,
som ni inte kommer att tro när man berättar den.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldeerna,
det vilda och snabba folket,
som drar ut vida omkring på jorden
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är fruktansvärda och hemska,
de avgör själva vad som är lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om aftonen.
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån.
De flyger i väg likt örnen,
som störtar sig över sitt rov.
9 Alla kommer de för att utöva våld,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje,
furstar hånar de.
De hånskrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och ådrar sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 Har inte du, Herre, alltid varit till,
du min Gud, min Helige?
Vi skall inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning har du berett dem,
du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.
Du som inte står ut med att se någon orätt,
hur kan du då se på de trolösa
och tiga när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok
och fångar dem i sitt nät.
De samlar dem i sitt garn,
därför jublar de och är glada.
16 Därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn.
Genom dem blir deras andel fet
och deras mat välsmakande.
17 Men skall de då få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken utan förskoning?
2 Jag vill stå på min vaktpost och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han skall tala till mig,
vilket svar jag skall få
på min klagan.
Herrens svar
2 Herren svarade mig och sade:
Skriv upp synen
och rista in den på skrivtavlor,
så att den lätt kan läsas.
3 Ty ännu måste synen vänta på sin tid,
men den skyndar mot sin fullbordan och ljuger inte.
Om den dröjer, vänta på den,
ty den kommer helt visst,
den skall inte utebli.
4 Se, uppblåst och oärlig är hans själ i honom.
Men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
5 Ja, vinet bedrar honom.
Han är en högmodig man och skall inte komma till ro.
Han spärrar upp sitt gap som dödsriket,
han är som döden och kan inte mättas.
Han samlar alla hednafolk till sig,
han drar till sig alla folkslag.
Ve över förtryckaren
6 Skall de inte alla stämma upp
en visa om honom,
en smädesång med gåtfulla ord och säga:
Ve dig som lägger på hög det som inte är ditt
- hur länge till? -
och tynger dig med pantsatt gods.
7 Kommer inte dina fordringsägare att plötsligt resa sig
och de som ansätter dig att vakna upp
så att du blir ett byte för dem?
8 Eftersom du själv har plundrat många hednafolk,
skall också andra folk plundra dig
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
9 Ve den som skaffar orätt vinning åt sitt hus
för att bygga sin boning högt upp
och så rädda sig undan olyckans våld.
10 Till skam för ditt eget hus har du planerat
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv.
11 Ty stenarna i muren skall ropa
och bjälkarna i trävirket skall svara dem.
12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
eller grundar en stad med orättfärdighet!
13 Se, kommer det inte från Herren Sebaot,
att folken arbetar sig trötta för det som bränns upp
och sliter ut sig till ingen nytta?
14 Ty jorden skall bli full av kunskap om Herrens härlighet,
så som vatten täcker havets djup.
15 Ve dig som bjuder din nästa att dricka,
som blandar i ditt gift och gör dem berusade
för att få se deras nakenhet.
16 Du är mättad med skam och inte med ära.
Drick också du och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand skall vändas mot dig,
vanära skall komma över din härlighet.
17 Ty våldet mot Libanon skall övertäcka dig,
och ödeläggelsen, som förskräckte dess djur,
på grund av blodsdåd mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 Vad nytta gör en avgud
som en människa har skurit till,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Ty den som gör den
förtröstar på sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten: "Vakna!"
och till en stum sten: "Stå upp!"
Kan den undervisa?
Visst är den överdragen med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót.[a]
2 Herre, jag har hört budskapet om dig och jag bävar.
Herre, låt ditt verk få liv igen i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
I din vrede må du tänka på att förbarma dig.
3 Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran. Sela.
Hans härlighet övertäcker himlen,
av hans lov är jorden full.
4 Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 Framför honom går pest,
och brinnande feber följer i hans spår.
6 Han träder fram och jorden skakar,
för hans blick bävar hednafolken.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 Är Herren förbittrad på floderna?
Är din vrede upptänd mot strömmarna
eller din förbittring mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 Avhöljd och blottad är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord. Sela.
Du låter floder klyva jorden.
10 Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet låter höra sin röst,
mot höjden lyfter det sina händer.
11 Sol och måne står stilla i sin boning
vid skenet av dina pilar som far fram,
vid glansen av ditt blixtrande spjut.
12 I förbittring går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket på den ogudaktiges hus,
du bryter ner det från tinnarna till grunden. Sela.
14 Med hans egna spjut genomborrar du huvudet på hans krigare,
när de stormar fram för att fördriva mig.
Deras glädje är att i hemlighet sluka den betryckte.
15 Med dina hästar far du fram genom havet,
genom de stora vattnens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
ty jag måste stilla vänta på olyckans dag,
att den skall komma över det folk som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren, Herren är min starkhet.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln