Historical

Guds löfte till David

7 När kungen satt i sitt hus, sedan Herren hade givit honom ro för alla hans fiender runt omkring, ² sade han till profeten Natan: "Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält." ³ Natan sade till kungen: "Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Herren är med dig."

⁴ Men den natten kom Herrens ord till Natan: ⁵ "Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? ⁶ Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israels barn upp ur Egypten, ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. ⁷ Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt så till någon enda inom Israels stammar, någon som jag förordnat till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? ⁸ Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. ⁹ Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig och jag skall göra dig ett stort namn, likt de största namnen på jorden. ¹⁰ Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte mer förtrycka det, som det skedde förr, ¹¹ alltifrån den dag då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall låta dig få ro för alla dina fiender.

Nu förkunnar Herren för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig. ¹² När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den avkomling som skall utgå ur ditt liv, och jag skall befästa hans kungadöme. ¹³ Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för evigt. ¹⁴ Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Om han gör något orättfärdigt skall jag straffa honom med ris, så som människor brukar, och med plågor som drabbar människors barn. ¹⁵ Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. ¹⁶ Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför mig till evig tid, ja, din tron skall vara befäst för evig tid."

Davids bön

¹⁷ Helt enligt dessa ord och denna uppenbarelse talade Natan till David. ¹⁸ Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Herre, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁹ Och ändå var detta för litet i dina ögon, Herre, Herre. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden, och detta till undervisning för människorna, Herre, Herre. ²⁰ Vad skall nu David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. ²¹ För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. ²² Därför är du stor, Herre Herre, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig efter allt vad vi har hört med våra öron. ²³ Finns det ett enda folk på jorden likt ditt folk Israel, som Gud själv kom för att friköpa åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk, som du har friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. ²⁴ Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud. ²⁵ Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. ²⁶ Då skall ditt namn vara stort till evig tid så att man skall säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. ²⁷ Ty du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag skall bygga dig ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be till dig denna bön. ²⁸ Och nu, Herre, Herre, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. ²⁹ Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty du Herre, Herre, har talat, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bli välsignat för evigt."

Davids segrar

8 En tid härefter slog David fili- steerna och kuvade dem och han tog Meteg-Haamma från filisteerna. ² Han slog också moabiterna. Han tvingade ner dem på marken och mätte dem med snöre. Med två snörlängder mätte han ut dem som skulle dödas, och med en full snörlängd dem som han lät leva. Så blev moabiterna underordnade David och skattskyldiga.

³ David slog också Hadadezer, Rehobs son, kungen i Soba, när han dragit ut för att utsträcka sitt välde till floden. ⁴ Av hans folk tog David till fånga 1 700 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla vagnshästarna, men skonade 100 hästar.

⁵ När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22 000 man av dem. ⁶ David placerade trupper bland arameerna i Damaskus. Så blev arameerna underordnade David och skattskyldiga. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram. ⁷ David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. ⁸ Från Hadadezers städer Beta och Berotaj tog kung David koppar i mycket stor mängd.

⁹ När Toi, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Hadadezers här, ¹⁰ sände han sin son Joram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom därför att han hade givit sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Toi. Joram hade med sig kärl av silver, guld och koppar. ¹¹ Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade helgat det silver och guld han hade tagit från alla de folk som han hade lagt under sig: ¹² från arameerna,^[a] moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna, så också med bytet han hade tagit från Hadadezer, Rehobs son, kungen i Soba. ¹³ När David kom tillbaka från sin seger över arameerna,^[b] gjorde han sig ett namn när han i Saltdalen dödade 18 000 man. ¹⁴ Och han placerade trupper i Edom. I hela Edom placerade han trupper och alla edomiter blev underordnade David. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.

¹⁵ David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. ¹⁶ Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. ¹⁷ Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var sekreterare. ¹⁸ Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. Och Davids söner var präster.

David och Mefiboset

9 David frågade: "Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?"

² Nu hade Sauls hus haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man till David. Kungen frågade honom: "Är du Siba?" Han svarade: "Jag är din tjänare." ³ Kungen frågade: "Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?" Siba svarade kungen: "En son till Jonatan finns ännu kvar, en som är förlamad i fötterna." ⁴ Kungen frågade: "Var finns han?" Han svarade: "Han är nu i Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar." ⁵ Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.

⁶ När Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: "Mefiboset." Han svarade: "Jag är din tjänare." ⁷ David sade till honom: "Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill ge dig tillbaka din farfar Sauls alla jordagods, och du skall alltid äta vid mitt bord." ⁸ Då bugade han sig och sade: "Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?"

⁹ Därefter kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: "Allt vad Saul och hela hans hus ägde har jag gett åt din herres son. ¹⁰ Du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son skall ha bröd att äta. Men Mefiboset, din herres son, skall alltid äta vid mitt bord." Siba hade femton söner och tjugo tjänare, ¹¹ och han sade till kungen: "Din tjänare skall göra allt som min herre konungen befaller sin tjänare." Och Mefiboset åt vid Davids bord som en av kungens söner.

¹² Mefiboset hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefibosets tjänare. ¹³ Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, ty han åt alltid vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.

David besegrar ammoniterna

10 En tid härefter dog ammoniternas kung, och hans son Hanun blev kung efter honom. ² Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahas son, eftersom hans far visade mig godhet." Och David sände några av sina tjänare för att trösta honom i sorgen efter hans far. När Davids tjänare kom till ammoniternas land, ³ sade ammoniternas furstar till sin herre Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska staden och bespeja den och sedan fördärva den, som David har sänt sina tjänare till dig." ⁴ Hanun grep då Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. ⁵ När man berättade detta för David, sände han några för att möta dem, ty männen var mycket förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko, till dess ert skägg har växt ut. Kom sedan tillbaka."

⁶ Då ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bud och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba 20 000 man fotfolk, och av kungen i Maaka 1 000 man och av Tobs män 12 000. ⁷ När David hörde detta, sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna. ⁸ Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden, medan de som var från Aram-Soba och Rehob tillsammans med Tobs män och maa- kateerna gick i ställning för sig själva på fältet.

⁹ Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna. ¹⁰ Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abisaj, som ställde upp dem mot ammoniterna. ¹¹ Han sade: "Om arameerna blir mig för starka, skall du komma till min hjälp, och om Ammons barn blir dig för starka, skall jag komma till din hjälp. ¹² Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren må göra vad han finner vara bäst." ¹³ Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom. ¹⁴ När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för Abisaj och begav sig in i staden. Då drog Joab bort från ammoniterna och vände tillbaka till Jerusalem.

¹⁵ Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, återsamlade de sina styrkor. ¹⁶ Hadadezer sände bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden.^[c] Dessa kom till Helam, anförda av Sobak, Hadadezers överbefälhavare. ¹⁷ När David fick veta detta, samlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam. Arameerna gick i ställning mot David och gav sig i strid med honom. ¹⁸ Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 700 vagnar och 40 000 ryttare. Han slog också ner deras överbefälhavare Sobak, så att han dog där. ¹⁹ När Hadadezers alla lydkungar såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med Israel och gav sig under dem. Och arameerna vågade sedan inte längre hjälpa ammoniterna.