Historical
1 Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, när Josia,[a] Amons son, var kung i Juda.
Herrens stora vredesdag
2 Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta,
säger Herren.
3 Jag skall förgöra människor och djur,
jag skall förgöra fåglarna under himlen och fiskarna i havet
och de som blir andra till fall,
tillsammans med de ogudaktiga,
ja, jag skall utrota människorna från jordens yta,
säger Herren.
4 Jag skall sträcka ut handen mot Juda
och mot alla dem som bor i Jerusalem.
Jag skall från denna plats utrota vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn tillsammans med prästerna,
5 dem som på taken tillber himlens härskara
och dem som tillber och svär vid Herren
men också svär vid Malkam,[b]
6 dem som har vikit bort från Herren,
och dem som aldrig har sökt Herren
eller frågat efter honom.
7 Var stilla inför Herren, Herren!
Ty Herrens dag är nära.
Herren har tillrett ett slaktoffer,
han har helgat dem han har inbjudit.
8 Och det skall ske på dagen för Herrens slaktoffer
att jag skall straffa furstarna och kungasönerna
och alla som klär sig i utländska kläder.
9 Jag skall på den dagen straffa
alla som hoppar över tröskeln,[c]
dem som fyller sin herres hus
med våld och svek.
10 Och det skall ske på den dagen, säger Herren,
att klagorop skall höras från Fiskarnas port
och jämmer från Nya staden
och ett mäktigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
ty det är förbi med hela skaran av köpmän,
utrotade är alla som handlar med silver.
12 Och det skall ske på den tiden
att jag skall leta igenom Jerusalem med lyktor
och straffa de män som nu lever där i lugn och ro
och säger i sina hjärtan:
"Inte gör Herren något gott
och inte gör han något ont."
13 Och det skall ske att deras ägodelar skall lämnas till plundring
och deras hus läggas öde.
De skall bygga hus men inte få bo i dem,
de skall plantera vingårdar men inte få dricka vinet från dem.
Herrens stora dag
14 Herrens stora dag är nära,
ja, nära, och den kommer med hast.
Hör, det är Herrens dag!
Då ropar hjältarna i ångest.
15 En vredens dag är den dagen,
en dag av ångest och nöd,
en dag av ödeläggelse och förödelse,
en dag av mörker och dimma,
en dag av moln och dis,
16 en dag då ljud av horn och härskri höjs
mot de befästa städerna
och de höga murtornen.
17 Då skall jag ge människorna en sådan ångest
att de går omkring som blinda,
därför att de har syndat mot Herren.
Deras blod skall spridas som stoft
och deras kroppar som orenlighet.
18 Varken deras silver eller deras guld
skall kunna rädda dem
på Herrens vredes dag.
Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Ty fullständigt och med hast
skall han göra slut på alla dem som bor på jorden.
Varning till Herrens folk
2 Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel,
2 innan ännu beslutet genomförs
- som agnar far den dagen fram -
innan Herrens vredesglöd kommer över er,
ja, innan Herrens vredes dag kommer över er.
3 Sök Herren,
alla ni ödmjuka i landet,
ni som gör vad han befaller.
Sök rättfärdighet,
sök ödmjukhet,
kanske blir ni beskyddade
på Herrens vredes dag.
Straffdom över Israels grannfolk
4 Gaza skall bli övergivet
och Askelon förvandlat till en ödemark.
Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagen
och Ekron ryckas upp med rötterna.
5 Ve er som bor på landsträckan utmed havet,
ni av kereteernas folk!
Herrens ord är emot dig,
Kanaan, du filisteernas land.
Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där.
6 Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker,
där herdarna har sina brunnar
och fåren sina fållor.
7 Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus.
Där skall de föra sin boskap i bet.
I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen,
ty Herren, deras Gud, skall se till dem
och göra slut på deras fångenskap.
8 Jag har hört hur Moab hånat
och Ammons barn talat föraktfulla ord,
hur de hånat mitt folk
och handlat övermodigt mot deras land.
9 Därför, så sant jag lever,
säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Moab skall bli som Sodom
och Ammons barn som Gomorra,
ett tillhåll för nässlor
och en saltgrop,
en ödemark till evig tid.
Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem,
ja, återstoden av mitt folk skall få dem till arvedel.
10 Så skall det gå dem för deras högmod,
ty de har hånat Herren Sebaots folk
och handlat övermodigt mot dem.
11 Fruktansvärd skall Herren vara mot dem.
Han skall förgöra alla jordens gudar,
och alla folkens kustländer skall tillbe honom,
varje folk på sin ort.
12 Också ni nubier
skall genomborras av mitt svärd.
13 Han skall sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur
och förvandla Nineve till en ödemark,
torr som öknen.
14 Där skall hjordar lägra sig,
alla slags vilda djur.
Både pelikaner och hägrar
skall om natten bo på dess pelarhuvuden.
En röst skall eka i fönstren
och förödelse skall vara på trösklarna,
ty cederpanelen är bortriven.
15 Detta är den jublande staden
som satt så trygg
och tänkte för sig själv:
"Jag och ingen annan!"
Hur har den inte blivit en ödemark,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går där fram skall vissla åt den
och slå ihop händerna.
Jerusalems stora avfall
3 Ve över den upproriska och orena staden,
förtryckets stad!
2 Hon lyssnar inte till någon,
hon tar inte emot tillrättavisning,
på Herren förtröstar hon inte
och sin Gud nalkas hon ej.
3 Hennes styresmän därinne är rytande lejon,
hennes domare är kvällens vargar,
som ingenting spar till morgonen.
4 Hennes profeter är skrävlare,
trolösa män.
Hennes präster vanhelgar det som är heligt
och gör våld på lagen.
5 Herren är rättfärdig därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon låter han sin rätt gå fram i ljuset,
den uteblir aldrig.
Men den orättfärdige vet inte av någon skam.
6 Jag utrotade hednafolk,
deras murtorn förstördes,
deras gator gjorde jag öde,
och ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
och ingen människa, nej ingen enda bodde där.
7 Jag sade: "O, att du ville frukta mig,
och ta emot tuktan."
Då skulle stadens boning inte utplånas,
den skulle inte drabbas av allt det
som jag bestämt som straff.
Men i stället steg de tidigt upp
för att hinna med sina fördärvliga gärningar.
8 Vänta därför på mig, säger Herren,
på den dag då jag står upp för att ta byte.
Ty detta är mitt domslut: Jag skall förena folk
och samla kungariken
för att utgjuta över dem min förbittring,
hela min vredes hetta.
Ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.
Frälsning för Israels kvarleva
9 Då skall jag ge folken renade läppar,
och de skall alla åkalla Herrens namn
och tillsammans tjäna honom.
10 Från trakten bortom Nubiens floder
skall mina tillbedjare, mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
11 På den dagen skall du inte längre blygas
för alla de överträdelser
som du har begått mot mig.
Ty då skall jag avskilja från dig dem som jublar så segervisst hos dig,
och du skall inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
12 Men jag skall lämna kvar i dig ett folk
som är ödmjukt och svagt,
och de skall förtrösta på Herrens namn.
13 Kvarlevan av Israel
skall inte längre göra orätt,
inte tala lögn,
och i deras mun
skall inte finnas en falsk tunga.
De skall finna föda och lägga sig ner
utan att någon förskräcker dem.
14 Jubla, du dotter Sion,
höj glädjerop, du Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
du dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort straffdomarna från dig,
han har röjt din fiende ur vägen.
Herren, Israels Konung, bor i dig.
Du skall inte längre frukta något ont.
16 På den dagen skall det sägas till Jerusalem:
"Frukta inte, Sion,
låt inte dina händer falla!
17 Herren, din Gud, bor i dig,
en hjälte som frälsar.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel."
18 Jag skall samla dem
som sörjer för högtidernas skull,
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
19 Se, jag skall på den tiden
ta itu med alla som plågat dig.
Jag skall frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag skall låta dem bli
till lovsång och berömmelse
på hela jorden, där de var så hånade.
20 På den tiden skall jag föra er hem,
ja, då skall jag föra er samman.
Ty jag skall låta er bli
till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk,
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon,
säger Herren."
Befallning att bygga Herrens hus
1 I kung Darejaves andra regeringsår, i sjätte månaden, på första dagen i månaden,[a] kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son. Han sade:
2 Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: "Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp Herrens hus." 3 Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
4 Är det då tid för er
att själva bo i panelade hus,
medan detta hus[b] ligger i ruiner?
5 Så säger nu Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
6 Ni sår mycket men skördar litet.
Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men släcker inte törsten.
Ni klär er men blir inte varma.
Den som får inkomst
har hål i börsen.
7 Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
8 Gå upp till bergen,
hämta trävirke
och bygg upp mitt hus,
så skall jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
säger Herren.
9 Ni väntade er mycket,
men se, det blev litet.
Och när ni förde det hem,
då blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
Därför att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni har bråttom,
var och en med sitt eget hus.
10 Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka sin gröda.
11 Jag har kallat på torka
att komma över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
över det som jorden alstrar,
över människor och djur
och över era händers arbete.
Folket lyder Herrens befallning
12 Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, med hela kvarlevan av folket, lyssnade till Herrens, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren, deras Gud, hade sänt honom, och folket fruktade Herren. 13 Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: "Jag är med er, säger Herren." 14 Och Herren uppväckte en iver hos Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus. 2 1 Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår.[c]
Det nya templets härlighet
2 I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden,[d] kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: 3 Säg till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket:
4 Vilka är kvar bland er
som har sett detta hus
i dess forna härlighet?
Hur tycker ni att det ser ut nu?
Är det inte som vore det ingenting i era ögon?
5 Men var nu frimodig, du Serubbabel,
säger Herren,
var frimodig, du överstepräst Josua, Josadaks son,
var frimodiga, alla ni människor i landet,
säger Herren.
Arbeta, ty jag är med er,
säger Herren Sebaot.
6 Detta löfte gav jag er
när ni drog ut ur Egypten,
och min Ande är mitt ibland er.
Frukta inte!
7 Så säger Herren Sebaot:
Inom kort skall jag än en gång komma himlen och jorden,
havet och det torra att skaka.
8 Jag skall skaka om alla hednafolk
och alla folkens skatter skall komma hit.
Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet,
säger Herren Sebaot.
9 Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet,
säger Herren Sebaot.
10 Den kommande härligheten hos detta hus
skall bli större än den förra,
säger Herren Sebaot,
och på denna plats skall jag ge frid,
säger Herren Sebaot.
Ny välsignelse
11 På tjugofjärde dagen i den nionde månaden av Darejaves andra regeringsår[e] kom Herrens ord till profeten Haggai. Han sade:
12 Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad lagen säger: 13 "Om någon bär heligt kött i fliken av sin mantel och så med fliken rör vid något bakat eller kokt, vid vin eller olja eller vid någon annan mat, blir då detta heligt?" Prästerna svarade: "Nej." 14 Åter frågade Haggai: "Om den som har blivit oren genom en död rör vid något av allt detta, blir det då orent?" Prästerna svarade: "Ja, det blir orent." 15 Då sade Haggai:
"Så är det med detta folk,
så är det med detta hednafolk
inför mig, säger Herren,
ja, så är det med allt vad deras händer gör:
Vad de där offrar är orent.
16 Lägg nu noga märke till det som sker,
från denna dag och framöver!
Innan man lagt sten på sten till Herrens tempel,
hur var det då?
17 Om någon kom till en sädesskyl som skulle ge tjugo mått,
gav den endast tio,
om någon kom till vinpressen för att ösa upp femtio kärl,
gav den endast tjugo.
18 Jag slog er med sot och rost
och alla era händers verk med hagel,
och ändå vände ni er inte till mig,
säger Herren.
19 Lägg noga märke till det som sker
från denna dag och framöver,
från den tjugofjärde dagen i nionde månaden,
från den dag då grunden lades till Herrens tempel.
20 Finns någon säd ännu kvar i kornboden?
Nej, och varken vinstocken eller fikonträdet,
varken granatträdet eller olivträdet
har ännu burit någon frukt.
Men från denna dag skall jag välsigna."
Serubbabel - Herrens signetring
21 Herrens ord kom för andra gången till Haggai, på tjugofjärde dagen i samma månad. Han sade: 22 Säg till Serubbabel, Juda ståthållare:
Jag skall komma himlen och jorden att skaka.
23 Jag skall omstörta kungatroner
och göra hednarikenas makt om intet.
Jag skall välta omkull vagnarna och dem som kör dem,
och hästarna med sina ryttare skall störta.
Den ene skall falla för den andres svärd.
24 På den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Sealtiels son, säger Herren, och göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt, säger Herren Sebaot."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln