Read the Gospels in 40 Days

Jesus ber ensam

17 När Jesus sagt dessa ord såg han upp mot himlen och sa: Far, stunden har kommit. Uppenbara Sonens härlighet så att han i sin tur kan ära dig.

² För du har gett honom myndighet över varje man och kvinna på hela jorden. Han skänker evigt liv åt var och en som du har gett honom.

³ Och detta är vägen till evigt liv - att känna dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du sände till jorden.

⁴ Jag har ärat dig här på jorden genom att göra allt som du har bett mig om.

⁵ Och nu, Far, ber jag att du ska uppenbara den härlighet som vi delade innan världen kom till.

Jesus ber för sina lärjungar

⁶ Jag har berättat allt om dig för dessa människor. De var i världen, men sedan gav du dem åt mig. De var faktiskt hela tiden dina, och du gav dem åt mig, och de har trott ditt Ord och lever efter det.

⁷ Nu vet de att allt jag har är en gåva från dig.

⁸ De befallningar du gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och är överbevisade om att jag har kommit ner till jorden från dig. Och de tror att du har sänt mig.

⁹ Min bön gäller inte världen, utan dessa människor som du har gett mig därför att de tillhör dig.

¹⁰ Och allesammans tillhör dig, eftersom de är mina, för du har gett dem tillbaka till mig tillsammans med allt annat som är ditt. De kommer att visa världen vem jag är.

¹¹ Nu lämnar jag världen och kommer till dig, men de blir kvar. Helige Far, bevara dem, alla dessa som du har gett mig, så att de blir förenade på samma sätt som vi är.

¹² Så länge som jag varit hos dem har jag bevarat alla dem du gav mig i din gemenskap. Jag har skyddat dem, så att ingen av dem har gått förlorad, utom fördärvets son, precis som Skriften har förutsagt.

¹³ Och nu återvänder jag till dig. Medan jag varit hos dem har jag gett dem ditt ord, för att de skulle bli fyllda av min glädje.

¹⁴ Jag har gett dem ditt ord. Och världen hatar dem, därför att de inte passar in i den, liksom inte heller jag gör det.

¹⁵ Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen, utan att i stället tryggt bevara dem från Satans makt.

¹⁶ De tillhör inte denna världen mer än vad jag gör.

¹⁷ Bevara dem rena och heliga och undervisa dem i sanningens ord.

¹⁸ Som du sände mig i världen, så sänder jag dem i världen.

¹⁹ Och jag ger mitt liv för dem så att också deras liv tillhör dig.

Jesus ber för alla som kommer att följa honom

²⁰ Jag ber inte bara för dessa, utan också för alla som i framtiden kommer att tro på mig på grund av dessa människors vittnesbörd.

²¹ Min bön för dem alla är att de ska vara ett, på samma sätt som du och jag är det, Far. Som du är i mig och jag är i dig, så ska de vara i oss.

²² Jag har gett dem den härlighet du gav åt mig, att vara ett liksom vi är ett, och att ha samma fullkomliga enhet som vi -

²³ jag i dem och du i mig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem lika mycket som du älskar mig.

²⁴ Far, jag vill att alla dessa som du gett mig ska bli kvar hos mig, så att de kan se den härlighet du gav mig, därför att du älskade mig innan världen kom till.

²⁵ Rättfärdige Fader, världen känner dig inte, men det gör jag, och dessa lärjungar vet att du har sänt mig.

²⁶ Och jag har uppenbarat dig för dem och ska fortsätta att uppenbara dig, så att den mäktiga kärlek du har visat mig kan vara i dem, och jag i dem.

Jesus blir förrådd och arresterad

18 Sedan Jesus bett denna bön gick han tillsammans med lärjungarna till andra sidan av Kidrondalen där det fanns en lund med olivträd.

² Judas, förrädaren, kände till platsen för Jesus hade ofta varit där med sina lärjungar.

³ Översteprästerna och fariseerna hade låtit Judas få med sig en grupp romerska soldater och poliser. Med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de nu till olivlunden.

^4-5 Jesus visste precis vad som skulle hända. Han gick då fram till dem och frågade: Vem söker ni? Jesus från Nasaret, svarade de.Det är jag, förklarade han. Också Judas, förrädaren, stod där tillsammans med dem.

⁶ Och när Jesus sa vem han var föll alla baklänges till marken!

⁷ En gång till frågade han dem: Vem söker ni? Och de ropade igen: Jesus från Nasaret.

⁸ Jag har ju redan sagt er att det är jag.'Om det är mig ni söker så låt de andra gå.

⁹ Så gick det i uppfyllelse som Jesus förut hade sagt när han bad: Jag har inte förlorat en enda av dem du gav mig.

¹⁰ Petrus tog då sitt svärd och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.

¹¹ Men Jesus sa till Petrus: Stoppa undan svärdet. Ska jag dra mig undan det lidande som det är Faderns vilja att jag ska utstå?

Jesus förhörs av Hannas

¹² De judiska poliserna och soldaterna med sin befälhavare grep då Jesus och band honom.

¹³ Först tog de honom till Hannas, Kajafas svärfar. Kajafas var överstepräst det året,

¹⁴ och det var han som hade sagt till de judiska ledarna: Det är bättre att en dör för alla.

¹⁵ Petrus följde efter dem, tillsammans med en av de andra lärjungarna som kände översteprästen. Denne fick tillåtelse att komma in på gården,

¹⁶ medan Petrus stod kvar utanför grinden. Den andre lärjungen gick sedan och talade med flickan som stod vakt vid grinden, och hon släppte in Petrus.

¹⁷ Flickan frågade då Petrus: Är inte du en av Jesu lärjungar? Nej, sa han, det är jag inte.

¹⁸ Poliserna och tjänarna stod runt en eld som hade gjorts upp eftersom det var kallt. Och Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.

¹⁹ Inne i huset började översteprästerna fråga ut Jesus om lärjungarna och vad han hade lärt dem.

²⁰ Jesus svarade: Alla vet vad jag har undervisat om för jag har hela tiden predikat i synagogan och i templet. Alla de judiska ledarna har hört mig, och jag har inte sagt något i hemlighet som jag inte har sagt offentligt.

²¹ Varför ställer ni den här frågan till mig? Fråga dem som hört mig. En del av dem är här. De vet vad jag har sagt!

²² En av soldaterna som stod där slog då till Jesus med knytnäven. Ska du svara översteprästen på det sättet? röt han.

²³ Bevisa att jag ljög, svarade Jesus. Slår du en människa för att hon säger sanningen?

²⁴ Då skickade Hannas Jesus bunden till översteprästen Kajafas.

Petrus förnekar att han känner Jesus

²⁵ Petrus stod alltjämt vid elden och värmde sig. Då frågade man honom: Är inte du en av hans lärjungar? Absolut inte, svarade han.

²⁶ Men då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man vars öra Petrus högg av: Såg inte jag dig därute i olivlunden tillsammans med Jesus?

²⁷ Då nekade Petrus än en gång, och just då gol en tupp.

Jesus förhörs av Pilatus

²⁸ Förhöret inför Kajafas slutade först tidigt på morgonen. Därifrån fördes Jesus till den romerske landshövdingens palats. Men de judar som anklagade honom gick själva inte in i palatset, för enligt de religiösa föreskrifterna skulle de då bli orena och inte kunna äta påsklammet.

²⁹ Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: Vad anklagar ni den här mannen för? Vad är det han har gjort?

³⁰ Vi skulle inte arresterat honom, om han inte hade varit en brottsling, svarade de.

³¹ För då bort honom och döm honom själva efter era egna lagar, sa Pilatus till dem.Men vi vill ha honom korsfäst, sa de, och vi behöver ditt tillstånd.

³² Därigenom uppfylldes Jesu ord om hur han skulle avrättas.

³³ Pilatus gick då tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus. Är du judarnas kung? frågade han honom.

³⁴ Ställer du den frågan som romersk landshövding eller är det judarna som vill veta det? svarade Jesus.

³⁵ Jag är väl ingen jude? snäste Pilatus. Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?

³⁶ Då svarade Jesus: Jag är inte en jordisk kung. Om jag hade varit det hade mina efterföljare kämpat för mig när jag arresterades av de judiska ledarna. Men mitt rike är inte av denna världen.

³⁷ Pilatus svarade: Då är du alltså en kung? Ja, sa Jesus. Jag är född till det. Och jag har kommit för att vittna om sanningen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.

³⁸ Vad är sanning? utropade Pilatus. Sedan gick han ut till folket igen och sa till dem: Enligt min mening är han inte skyldig till något brott.

Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas

³⁹ Men som vanligt brukar jag varje påsk frige en fånge. Om ni vill, ska jag därför släppa judarnas kung.

⁴⁰ Men de ropade tillbaka: Nej! Inte honom, utan Barabbas! (Barabbas var en rånare).